I propositionen föreslås det att pensionsstiftelser och försäkringskassor i fortsättningen ska kunna täcka sina försäkringstekniska avsättningar med vissa skuldförbindelser, aktier, andelar och övriga förbindelser som ingåtts i medlemsstater i OECD på samma sätt som med motsvarande investeringar som gjorts i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Gränsen på 10 procent av bruttobeloppet av täckningen för försäkringstekniska avsättningar för investeringar ska slopas. I fråga om pensionsstiftelser och försäkringskassor som placerar i fastigheter upphävs de kvantitativa begränsningarna i fråga om täckningen av bruttobeloppet av pensionsansvaret och ansvarsskulden. Regleringen av dessa placeringar sker genom ledningens allmänna omsorgsplikt, avkastningskrav och krav på säkerhet samt skyldighet att sprida placeringarna: tillgångarna ska placeras på ett betryggande och inkomstbringande sätt och så att kassans likviditet bibehålls. Uppkomsten av risker eller riskkoncentrationer förhindras genom bestämmelser om täckning som föreskriver i vilka egendomsslag och i vilken utsträckning en försäkringskassa kan placera sina täckningstillgångar. Ekonomiutskottet anser att dessa bestämmelser kan säkra målen för regleringen.  

Jämfört med motsvarande bestämmelser i andra EU-medlemsstater är våra nationella begränsningar för placeringar relativt strikta. Flera länder har slopat placeringsbegränsningarna för OECD:s medlemsländer redan tidigare. 

Enligt utredning till ekonomiutskottet är det svårt att med exakthet bedöma vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna får för placeringsbesluten. Dock väntas ändringarna medföra ökade valmöjligheter i fråga om placeringsobjekt, särskilt för aktörer med en stor placeringsvolym. De gällande begränsningarna upplevs begränsa placeringsbesluten på ett oändamålsenligt sätt. De upplevs också som komplicerade och illa lämpade för läget på dagens placeringsmarknad. Ekonomiutskottet fäster också uppmärksamhet vid osäkerhetsfaktorer i EU inom den närmaste framtiden, bland annat i anslutning till Storbritanniens ställning. De kan inverka betydligt på innehållet i de bestämmelser som definierar vilka åtgärder som är tillåtna eller förbjudna beroende på om de riktas till EU:s medlemsstater eller tredjeländer. 

Gränsen för att en fastighetsplacering ska godkännas som täckning ligger för närvarande vid 40 procent. Dessutom är gränsen för placering i samma objekt 15 procent. I propositionen föreslås att dessa kvantitativa begränsningar slopas. Ekonomiutskottet anser det utrett att med avseende på produktiviteten skulle ändringen ge kassorna bredare placeringsmöjligheter, vilket är befogat också med avseende på riskspridningen.