Vi är oroade över framtiden för våra välfärdstjänster. Utan hållbara offentliga finanser har vi inte världens bästa grundskola, inte heller fungerande äldreomsorg, bra småbarnspedagogiska verksamhet, smidig kollektivtrafik eller andra samhällstjänster.
Välfärd har sitt ursprung i finländskt arbete: kompetens, flit och företagande. För att välfärdssamhället ska kunna räddas krävs det att allt fler finländare i arbetsför ålder och med arbetsförmågan i behåll kan klara sig på sitt arbete. Därför behöver Finland fler experter och växande företag som har mod, vilja och förmåga att anställa nya arbetstagare.
Vi har stöttat regeringen när det gällt att godkänna nödvändiga direkta utgifter för coronapandemin. För människorna, kommunerna och företagen, men också ekonomin, är det A och O att epidemin kan bekämpas effektivt. Vi har upprepade gånger uppmanat regeringen att anpassa sina åtgärderna så att de fyller sitt syfte, men samtidigt är effektiva. Vidare har vi tagit ansvar för att påminna om vilken viktig roll det spelar för framtiden i vårt samhälle att privat företagande överlever.
Skuldkvoten inom de offentliga finanserna, alltså förhållandet mellan den konsoliderade nettoskulden och bruttonationalprodukten, ökar enligt en prognos från finansministeriet under hela prognosperioden fram till utgången av 2040-talet. Skuldkvoten överstiger 100 procent redan i början av 2040-talet och hållbarhetsgapet ligger kvar på tio miljarder euro. Det vi behöver är fundamentala reformer som sätter fart på den ekonomiska tillväxten för att välfärden och offentliga tjänster ska kunna finnas kvar på åtminstone nuvarande nivå.
Regeringens tredje tilläggsbudgetproposition ökar upplåningen med 2,4 miljarder euro. Ökningarna är mestadels nödvändiga och tidsbegränsade coronarelaterade utgifter, som inte leder till någon bestående ökning av underskottet i de offentliga finanserna. Regeringen har redan i början av valperioden ökat de permanenta utgifterna i de offentliga finanserna med ungefär 1,4 miljarder, men trots sina löften låtit bli att införa sysselsättningsförbättrande reformer. Detta ledde till att det strukturella underskottet ökade ytterligare. Också propositionen om den nya social- och hälsovårdsförvaltningen försämrar de offentliga finanserna på kort och medellång sikt med många miljarder och fördjupar hållbarhetsgapet på lång sikt. Den största svagheten i tilläggsbudgeten är således att reformerna för att dämpa skuldsättningen inom de offentliga finanserna låter vänta på sig. En stimulerande finanspolitisk inriktning är motiverad om regeringen kan fatta trovärdiga beslut för att öka sysselsättningen och minska hållbarhetsunderskottet. Enligt färdplanen för hållbarhet i de offentliga finanserna och planen för de offentliga finanserna har regeringen inte ens som ambition att minska hållbarhetsunderskottet.
Förutsättningarna för företagande måste stärkas
Efter epidemin kan välfärden och tillväxten öka bara om livsdugliga företag klarar sig ur krisen och har förutsättningar för att bedriva lönsam verksamhet. En pandemi ingår nämligen inte i normal företagarrisk. Följaktligen måste de direkta kostnaderna till följd av restriktionerna ersättas i fullgod utsträckning. Stöden till kultur- och evenemangssektorn är i sig viktiga och välmotiverade, men ingenting kan ersätta en rätt dimensionerad restriktionspolitik. Evenemangs- och kultursektorerna har varit nedstängda alltför länge. Branscherna borde och kunde ha öppnats på ett hälsosäkert sätt i samråd med branschen, liksom även det övriga samhället har öppnats. Det finns ingen anledning att behandla evenemangs- och kultursektorn ojämlikt.
Kontrollen av spridningen av nya virusvarianter vid våra gränser är fortfarande allvarligt bristfällig, trots att det sedan epidemins början har varit klart hur epidemin och de nya varianterna kommer in i landet. Nu när det finns fungerande praxis för tryggt resande har regeringen fördröjt införandet av den. Finland är nästan det enda land som inte tänker vara med i EU:s gemensamma intygsförfarande. Restriktionerna står i bjärt kontrast till varandra inom olika samhällssektorer, vilket minskar deras legitimitet. Det finns inget sätt att motivera varför det på fotbollsläktaren bara får sitta några få personer, medan upp till hundratals personer kan följa samma match på restaurangen. Regeringen ger motstridiga budskap om fortsatta restriktioner, och sett ur näringsidkarnas synvinkel på alldeles för kort sikt. Det är omöjligt att planera verksamhet och investeringar.
Restriktionerna drabbar all verksamhet som kräver närkontakt i lika stor omfattning. Till exempel kostnaderna för att gym, idrottslokaler och inomhuslekparker stängs måste ersättas på ett rättvist sätt. Det är regeringen som ansvarar för att det tas fram en fullgod ersättningsmodell. I mars 2020 gav regeringen löfte om att inget företag kommer att gå i konkurs på grund av den här krisen. Det var ett orealistiskt löfte, men det var där regeringen satte kravnivån för sig själv.
Utöver stöden måste regeringen uppbringa mod att ändra inriktningen på närings- och kulturpolitiken eftersom regeringen med sina beslut har försämrat förutsättningarna för näringsverksamhet och kulturverksamhet. Överdriven byråkrati måste avvecklas och det måste skapas ett perspektiv för omvärlden efter krisen med fler möjligheter än restriktioner. Även i kristider går det att med relativt små ändringar i regleringen skapa möjligheter till ekonomisk aktivitet. Exempelvis kan verksamhetsförutsättningarna för restauranger förbättras med ändringar i skattebestämmelserna och andra regelverk. Restriktionerna måste lämpligen koncentreras på de områden där epidemin fortskrider.
Näringspolitiken kan inte gå ut på att enbart rätta till fel
Regeringens näringspolitik fokuseras endast på reparation av skador i stället för att skapa nya möjligheter. En effektiv skatte- och sysselsättningspolitik har åsidosatts när regeringen koncentrerar sig på statsledda projekt. I tilläggsbudgeten finns nödvändiga, betydande näringspolitiska utgifter. Suomen Kaasuverkko Oy kapitaliseras till ett belopp av 257 miljoner euro för att bolaget ska kunna klara av sina banklån. Till statsgarantifonden överförs 650 miljoner euro. Genom överföringen bereder man sig på att täcka Finnveras eventuella förlustbringande separata resultat av exportgaranti- och specialborgensverksamheten, om de medel som återstår i statsgarantifonden inte räcker till. Dessa utgifter kan inte beskrivas som tillväxtpolitik som stöder privata investeringar och näringar efter coronaepidemin.
Vi får inte tappa kontrollen över det eftersatta underhållet. En smidig och fungerande infrastruktur är av avgörande betydelse för att öka Finlands konkurrenskraft och livskraft. Det är nödvändigt att det vägnät som finns till för industrin förblir tillräckligt omfattande och i gott skick. För att åtgärda det eftersatta underhållet i fråga om asfaltering av vägnätet måste cirka 4 000 kilometer asfalteras under flera års tid. På grund av den linje som regeringen valt stannar asfalteringarna i år endast på 2 500 kilometer. På grund av den politik som regeringen valt kommer det eftersatta underhållet att öka med cirka 700 kilometer.
Tillgången till återhämtningsinstrumentet ska inriktas på verkningsfulla helheter
Vi anser att medlen från återhämtningsinstrumentet borde ha använts effektivt enligt de sakkunnigas rekommendationer och till permanenta strukturförändringar. Det sätt på vilket regeringen valt att dela upp utdelningen i ett stort antal mindre projekt som är fristående från varandra äventyrar den obetydliga positiva effekt som förutses för återhämtningsinstrumentet. Finland ligger i framkant inom teknologi internationellt sett, tack vare de djärva satsningar som vi vågade göra efter recessionen på 1990-talet. Den viktigaste källan till ekonomisk tillväxt är när allt kommer omkring produktivitetstillväxten, där innovationer utöver kreativ förstörelse och effektiv kapitalallokering är de viktigaste faktorerna. Vi kan ta oss upp igen bara genom att skapa nytt. Nya innovationer kräver stort kapital och risktagande. Därför bör den största delen av utdelningen från återhämtningsinstrumentet riktas till FUI-verksamhet.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram en trovärdig plan för att påskynda den ekonomiska tillväxten och att den innehåller konkreta medel för att höja sysselsättningen, förbättra förutsättningarna för näringsverksamhet, öka produktiviteten och effektivisera arbetsmarknaden.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att vidta åtgärder för att täppa till hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna före utgången av decenniet och att börja verkställa dem redan under den pågående valperioden.
Reservationens förslag till uttalande 3
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram propositioner genom vilka man enligt finansministeriets uppskattning uppnår det sysselsättningsmål på 80 000 sysselsatta som regeringen har ställt upp, så att de offentliga finanserna stärks med 2 000 miljoner euro. Det utlovades att de permanenta utgiftsökningarna i regeringsprogrammet skulle täckas genom stärkt sysselsättning.
Reservationens förslag till uttalande 4
Riksdagen förutsätter att regeringen inbegriper omfattande bedömningar av konsekvenserna för företagande i motiveringen till coronaåtgärder och andra beslut.
Reservationens förslag till uttalande 5
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram en proposition om gradering av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa så att förmånsnivån är högre i början av arbetslöshetsperioden och sjunker jämnt enligt arbetslöshetens längd.
Reservationens förslag till uttalande 6
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram propositioner för att avveckla bidragsfällorna inom förmånssystemet.
Reservationens förslag till uttalande 7
Riksdagen förutsätter att regeringen överlämnar en proposition i syfte att möjliggöra rättvisa lokala avtal i alla företag.
Reservationens förslag till uttalande 8
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att införa en terapigaranti.
Reservationens förslag till uttalande 9
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar den landskapsförvaltningsreform som skrotar tjänsterna för invånarna.
Reservationens förslag till uttalande 10
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om en vårdreform som uppnår de ursprungliga målen för reformen: minska skillnaderna i välfärd och hälsa, trygga likvärdiga och högklassiga social- och hälsotjänster för alla finländare, främja tillgången till tjänster och förbättra deras tillgänglighet, trygga tillgången till yrkeskunnig arbetskraft, reagera på de utmaningar som samhälleliga förändringar för med sig och dämpa kostnadsökningen.
Reservationens förslag till uttalande 11
Riksdagen förutsätter att regeringen fortsätter med åtgärderna gällande det eftersatta underhållet av vägnätet som inleddes under förra valperioden och håller anslagen för asfaltering av vägarna på en sådan nivå att reparationsskulden minskar och inte växer, vilket kommer att ske i år.