Huvudprincipen i vårt skattesystem är att beskattningen ska vara fiskal: skatt tas ut för att finansiera det allmännas åtgärder. Skatterna ska samlas in så långt som möjligt i enlighet med allmänt accepterade egenskaper hos ett bra skattesystem, av vilka de viktigaste är neutralitet, rättvisa, förutsägbarhet och ekonomisk effektivitet. Vid beskattningen av kapital kan tre olika system användas: kapitalinkomstskatt baserad på avkastning av kapital, förmögenhetsskatt baserad på tillgångarnas kalkylerade värde eller överlåtelseskatt på överlåtelse av egendom. I Finland är bostadsförmögenhet i eget bruk i stor utsträckning befriad från kapitalinkomstskatt vid försäljning, varvid överlåtelseskatter och fastighetsskatter utgör de mest betydande skatterna på bostadsköp. En granskning av skattesystemen enbart genom enskilda skatter ger en bristfällig bild av helhetssystemet. Granskningen av Finlands breda skattebas kräver en bedömning av helhetsbilden och den övergripande situationen, och att införa bestämmelser som bara gäller enskilda delar av skattesystemet kan medföra större ändringar i systemet än vad som är avsikten. 

Socialdemokratiska partiet motsätter sig slopandet av befrielsen från överlåtelseskatt för en första bostad. Finlands bostadsförmögenhet är starkt koncentrerad till befolkningen över 40 år. Vid anskaffning av bostad ökar förmögenheten konsumtionsmöjligheterna och försätter därmed den äldre och förmögnare befolkningen i en fördelaktigare ställning. Befrielsen från överlåtelseskatt jämnar ut denna konstellation något till förmån för den som köper sin första bostad. Särskilt viktigt för den som vill köpa en första bostad är dessutom anskaffning av ett tillräckligt startkapital. Hit hör bostadslånets handpenning, överlåtelseskatt och flyttkostnader. Slopad befrielse från överlåtelseskatt på den första bostaden höjer på en gång beloppet på det startkapital som köparen måste ha lyckats spara med flera tusen euro, vilket kan fördröja anskaffningen av den första bostaden med flera år och på så sätt senarelägga övergången till ägarboende. Utbredningen av ägarboende bland unga har ställvis minskat till hälften under 2010-talet, och det föreslagna avskaffandet av skattefriheten bidrar till denna utveckling. Ägarboende genererar vanligen förmögenhet för invånare i arbetsför ålder, och en senareläggning av övergången till ägarboende fördröjer inledandet av detta inflöde av förmögenhet bland unga. De föreslagna ändringarna som helhet leder till förmögenhetsinflöde till de åldersklasser som redan har mest. 

Överlåtelseskatten på boendeförmögenhet har negativa konsekvenser för befolkningens rörlighet och den arbetsrelaterade flyttningen inom landet. Överlåtelseskatten höjer friktionskostnaderna vid flyttning för personer som bor i ägarbostäder och minskar därmed de ekonomiska incitamenten för att ta emot arbete, om det kräver flyttning för personer som bor i ägarbostäder. Eftersom ägarboendet är vanligast bland den äldre landsbygdsbefolkningen kan en sänkning av överlåtelseskatten på boendeförmögenhet förväntas ha sysselsättningseffekter som delvis kompenserar den skatteförlust som de sänkta skattesatserna medför. Däremot har förvärv av bostadsförmögenhet för annat än stadigvarande eget bruk ingen motsvarande sysselsättningseffekt, eftersom det är fråga om investeringsbostäder, andrahandsbostäder eller fritidsbostäder vars förvärv inte främjar arbetskraftens rörlighet. Skattesänkningens ekonomiska effekt är sammantaget negativ för de offentliga finanserna, vilket försämrar anpassningsmålet för Finlands ekonomi. Socialdemokraterna föreslår att skattesänkningen begränsas till bostäder för eget stadigvarande boende i stället för att utsträckas till hela boendeförmögenheten. 

Enligt propositionen träder sänkningen av överlåtelseskatten retroaktivt i kraft dagen efter det att den meddelats. Utifrån den debatt som förts i offentligheten är det möjligt att man kom överens om reformerna redan i början av sommaren 2023, men information om reformerna gavs först i oktober 2023. Detta är inte en förutsägbar skattepolitik, och det är inte skäligt att regeringen har låtit bli att informera om sin skatteändring, där de som mellan regeringsförhandlingarna och oktober betalar överlåtelseskatt blir tvungna att använda tidigare höga skattesatser. Dessutom kräver en kortare tid än tre månader för köpare av en första bostad att man reagerar oskäligt snabbt på slopandet av skattefriheten vid bostadsköp, där anskaffningsprocesserna i typfallet är långvariga. Socialdemokraterna anser att beredningen av skattelagarna bör vara transparent och förutsägbar. 

Centern godkänner inte propositionen från statsminister Orpos regering om slopande av överlåtelseskatten för den som köper sin första bostad. Unga måste också i fortsättningen ha rätt att drömma om och eftersträva köp av en ägarbostad. På detta sätt främjas också hushållens långsiktiga välstånd. 

Den lindring av skattesatserna för överlåtelseskatten som regeringen föreslår är regeringens försök att stimulera bostadsmarknaden, men man har inte alls övervägt helheten färdigt. Reformen är till störst nytta för bostadsinvesterare som bedriver bostadsköp i stor skala. Samtidigt kommer hälften av lättnaderna i överlåtelseskatten på cirka 140 miljoner euro att finansieras genom betydligt högre skatter för unga som köper sin första bostad. Återstoden av den permanenta skattesänkningen kvitteras i propositionen med ytterligare skuldsättning. 

Det bör noteras att regeringen också i övrigt i sina sparåtgärder har betonat metoder som drabbar de yngsta åldersklasserna hårt. Därtill skärps beskattningen av köpare av första bostad med över 70 miljoner euro. Skattefriheten för köpare av en första bostad gällde t.ex. i fjol 36 000 bostadsköp. 

Till exempel ett ungt par måste i fortsättningen betala 6 000 euro i överlåtelseskatt till staten för ett egnahemshus som köps som första bostad till ett pris på 200 000 euro. Den stigande räntenivån och osäkerheten på arbetsmarknaden har redan nu försvagat möjligheterna att ta lån. Överlåtelseskatten ovanpå detta leder till att drömmen om egen bostad blir allt mer avlägsen. 

Skattefriheten för en första bostad har varit i bruk i årtionden. De grunder som beskrivs i propositionen gäller fortfarande: 

Centen påminner om att underskottet i statsfinanserna nästa år är 11,5 miljarder euro och att Finland till och med kommer att bryta mot regeln om ett underskott på tre procent i de offentliga finanserna de närmaste åren. 

I regeringsprogrammet var det meningen att utreda möjligheten att slopa eller sänka överlåtelseskatten på bostadsköp på ett sätt som är neutralt med tanke på de offentliga finanserna, men nu sänks skatterna på kredit. Det finns anledning att fråga sig hur regeringen i en sådan situation återigen har råd med en ny permanent skattesänkning på 70 miljoner euro. 

Finansministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda ytterligare åtgärder för att stärka de offentliga finanserna. Regeringen kan besluta om nya åtgärder redan vid ramförhandlingarna våren 2024 och vid halvtidsförhandlingarna våren 2025. Finansminister Riikka Purra konstaterade i ett pressmeddelande av den 21 november 2023 att inga skattemässiga lösningar kan uteslutas. Detta ställer en ny sänkning av skatten utanför regeringsprogrammet i en ännu märkligare dager. Vem skulle väl vara särskilt förtjust i att betala skatt, men börjar det inte vara hög tid att upphöra med att dela ut skattesänkningar på kredit? 

Centern anser att överlåtelseskatten bör ses över så att procentsatserna för överlåtelseskatt för bostadsaktiebolag, fastighetsbolag och fastigheter slås samman på ett kostnadsneutralt sätt, varvid bostadsköp oberoende av den bostad som köps i fortsättningen beskattas med samma skattesats. Centern vill behålla skattefriheten för den första bostaden. En intäktsneutral skattesats för förenhetligande av överlåtelseskatten för bostadsaktiebolag och fastigheter är 2,74 procent. 

Genom den intäktsneutrala reform som Centern föreslår stärks statens ekonomi med 70 miljoner euro jämfört med den sänkning av överlåtelseskatten som regeringen föreslår. Dessutom kan skattefriheten för köpare av första bostad bibehållas. 

Centern påminner om att den permanenta skattenedsättning som regeringen föreslår är ett mycket dyrt sätt att stimulera. För att svara på konjunkturläget inom byggbranschen har Centern i stället för att genomföra det olönsamma entimmeståget till Åbo föreslagit bland annat att mögelskolorna ska renoveras, att det eftersatta underhållet av vägar ska avvecklas och att husbolagen ska få understöd för renoveringar. 

Det är motiverat att sänka överlåtelseskattesatsen i samband med överlåtelser av fastigheter både med tanke på det rådande ekonomiska läget och ett fungerande skattesystem. Ett fungerande skattesystem kännetecknas av att det samlar in den finansiering som behövs för offentliga tjänster och inkomstöverföringar med så få störningar som möjligt för den ekonomiska verksamheten. Överlåtelseskatten uppfyller inte detta krav. 

Överlåtelseskatten är ett hinder för att människor flyttar efter arbete från en ort till en annan. Överlåtelseskatten främjar alltså matchningsproblemet, det vill säga en situation där lediga jobb och arbetskraft inte möts. När överlåtelseskatten är hög är det inte nödvändigtvis ekonomiskt rationellt att flytta efter en ny arbetsplats på grund av de stora flyttkostnaderna. 

Sänkningen av överlåtelseskatten är också en bra precisionsåtgärd mot det svaga konjunkturläget inom byggbranschen, eftersom sänkningen stimulerar bostads- och fastighetshandeln. Det vore också möjligt att ersätta inflödet av överlåtelseskatt med skatter som medför mindre olägenhet. 

Däremot är det inte motiverat att slopa befrielsen från överlåtelseskatt för dem som köper sin första bostad. Enligt undersökningar vill de unga bo i ägarbostäder i stället för i hyresbostäder. Det blir dock allt svårare för unga att köpa en första bostad. När unga inte har möjlighet att köpa bostad, samlas förmögenheten hos de äldre generationerna. 

Slopandet av befrielsen från överlåtelseskatt för köpare av första bostad främjar inte heller regeringens mål att främja ägarkulturen i Finland. 

Slopandet av befrielsen från överlåtelseskatt för den som köper sin första bostad är en del av regeringens linje och en allmän utveckling där de ungas framtid ter sig ständigt svårare och osäkrare. Köp av första bostad är en viktig början på utökningen av den privata förmögenheten, eftersom hyresboendet inte ger inflöde av egendom på samma sätt som ägarboende. 

I propositionen föreslås det att överlåtelseskattesatsen för överlåtelse av fastigheter sänks från 4,0 till 3,0 procent samt för överlåtelse av aktier i bostadsaktiebolag och andra fastighetsaktiebolag samt andra värdepapper från 2,0 och 1,6 till 1,5 procent. Enligt förslaget slopas befrielsen från överlåtelseskatt för den som köper sin första bostad. 

Enligt en statisk kalkyl beräknas en sänkning av skattesatserna minska skatteintäkterna med cirka 144 miljoner euro på årsnivå, om intäkten utan ändringar antas vara det uppskattade totala inflödet för 2023 på 646 miljoner euro. Slopandet av överlåtelseskattefriheten för första bostaden skulle i sin tur öka skatteintäkterna med 74 miljoner euro på årsnivå. Skatteutfallet minskar således på årsnivå med cirka 70 miljoner euro, vilket är cirka 10 procent av det uppskattade inflödet av överlåtelseskatten för nästa år. Sett till åldersgrupp kommer ändringarna att skärpa beskattningen av 18—40-åriga köpare av en första bostad. Cirka 62 procent av ändringens sänkande effekt på beskattningen gäller personer som fyllt 40 år. 

Reformen försvårar köp av första bostad. Detta gäller enligt konsekvensbedömningen 28 000 köpare av första bostäder (åldersklasserna 18—40). Regeringen försvårar också de ungas situation genom andra åtgärder. Till exempel nedläggningen av bostadsproduktionen till rimligt pris, nedskärningarna i bostadsbidraget och nedskärningarna i studiepenningen slår också till mot dem. De ungas förutsättningar att köpa bostäder är sämre jämfört med de äldre åldersklassernas bland annat på grund av osäkerheten i arbetslivet och att studielånsbördan har ökat. Vi ser det inte som motiverat att de ungas möjligheter att köpa första bostad försvagas från nuläget. 

De ekonomiska fördelarna med reformen är större ju dyrare bostäder man äger och ju mer handel man bedriver med dem. Såsom det framgår av konsekvensbedömningen i propositionen koncentreras nyttan till den tiondel av finländarna som har de högsta inkomsterna. Den förändring som gäller andra värdepapper är inte betydande ur fiskal synvinkel, men den är ett steg i samma riktning, till att gynna de förmögna. 

Alla skatter har sina nackdelar. Skatter måste dock tas ut för att viktiga samhällstjänster ska kunna ordnas i ett åldrande land. Också överlåtelseskatten vidlåder problem som särskilt gäller dynamiken i bostadshandeln. 

Överlåtelseskatten är en egendomsskatt. I Finland beskattas egendom allmänt taget rätt lindrigt i förhållande till många av våra jämförelseländer, och genom denna reform lindras förmögenhetsbeskattningen än mer i en situation där förmögenhetsskillnaderna också annars har ökat i Finland, den offentliga ekonomin uppvisar ett klart underskott och de offentliga utgiftstrycket ökar. Även om det inte i fiskalt hänseende handlar om en särskilt stor omställning, är riktningen fel. Genom att beskatta förmögenheterna kan man också förhindra att skattebördan riktas alltför mycket till inkomstbeskattningen. 

Regeringen motiverar skatteändringarna med stöd till byggbranschen. Det är sant att byggandet och bostadsköpen har stagnerat till stor del på grund av stigande räntor och andra ekonomiska osäkerhetsfaktorer. Byggbranschen behöver stödjas i en svår situation, men den föreslagna ändringen av överlåtelseskatten är ett ineffektivt sätt att göra det. Statens skatteförluster är permanenta vid ändringarna i överlåtelseskatten, även om det är fråga om ett konjunkturrelaterat problem. Vänsterförbundet anser att byggbranschen snarare bör stödjas genom ökat stöd till ARA-produktion och genom tidsbundna konjunkturstöd till byggbranschen. 

Vi föreslår att lagförslaget förkastas, eftersom vi inte ser det som motiverat att minska statens skatteinkomster, lindra Finlands redan lätta förmögenhetsbeskattning på ett sätt som gynnar de förmögna och försvaga de ungas möjligheter att köpa första bostad.