Motivering

Proposition RP 37/2005 rd med förslag till lag om ändring av lagen om accis på elström och vissa bränslen motsvarar inte på ett tillfredsställande sätt de finländska energi- och klimatpolitiska kraven.

Förslaget om att slopa skatten på torv skulle försvaga ställningen för förnyelsebara bränslen i Finland. Likaså skulle sysselsättningsutsikterna försämras då skogsflis skulle ersättas med torv och möjligheterna att exportera träenergiteknologi skulle försämras. Förslaget skulle också göra sänkningen av drivhusgasutsläpp svårare och dyrare genom att energisektorn skulle styras att investera i en teknik som försvårar energiutvinning ur trä. Det skulle handla om ett påfallande dyrt och opraktiskt sätt att garantera träförädlingsindustrin tillgång på råmaterial samt torven konkurrensställning jämfört med stenkol. Att höja accisen på fossila bränslen och att tilldela de branscher inom träförädlingsindustrin som lider av utsläppshandeln ett direkt offentligt stöd skulle uppfylla målen i propositionen utan att förorsaka olägenheter.

I propositionen konstateras att torvens försvagade konkurrenskraft till en början kommer att leda till ökad efterfrågan på träbränsle med sämre konkurrenskraft för torven som följd. Orsaken är den att de kraftverk som använder torv och trä snabbt kan ändra proportionerna på sina bränslen. Varje anläggning väljer sådana proportioner som minimerar kostnaderna. En sänkning av torvskatten arbetar mot utsläppshandeln genom att sänka det pris som anläggningarna är redo att betala för trä. Följden skulle vara att träbränslet delvis skulle ersättas med torv.

Att slopa torvskatten skulle således få en negativ effekt på uppfyllandet av de klimatpolitiska målen i Finland — följden skulle bli att en utsläppsfri bioenergi ersätts med torv, vilket är det klimatologiskt skadligaste bränslet som används i Finland. Trots det påstår regeringen felaktigt att en slopad torvskatt inte ökar klimatutsläppen.

Att slopa skatten försämrar också sysselsättningen. Att öka produktionen av skogsflis och åkerbiomassa hör till de viktigaste åtgärderna för reducering av klimatutsläpp som ingår i vår nationella klimatstrategi. Väl genomförd medför denna produktion ett betydande tillskott av arbetsplatser direkt inom produktionskedjorna för energi. Utsläppshandeln beräknas skapa 2 000 arbetsplatser inom träenergibranschen enbart i östra Finland, där 11 procent av Finlands befolkning bor. Enligt en utredning på uppdrag av handels- och industriministeriet är den viktigaste sysselsättningseffekten av de politiska åtgärder som stöder användning av bioenergi att vi får cirka 8 500 nya arbetsplatser inom tillverkning av teknologi för förnyelsebar bioenergi. Exporten inom branschen väntas uppgå till en miljard euro år 2010. Att slopa skatten på torv hotar genomförandet av dessa mål genom att träbränslets konkurrenskraft försämras; att utnyttjandet av trä förändras syns nämligen uttryckligen i användningen av skogsflis. Anskaffning av skogsflis skapar 1,5—2 gånger så många arbetsplatser per energienhet som produktion av torv.

Att slopa skatten på torv i sin helhet skulle också försvåra bekämpningen av klimatförändringar trots det som hävdas i propositionen. Det står nämligen klart att bekämpandet av klimatförändringen under de närmaste decennierna kommer att kräva betydligt strängare mål för reducering av utsläpp än de som ingår i Kyotoavtalet.

I många samproduktionsanläggningar för el och värme kan man med tillbudsstående teknik i dag inte på ekonomiskt hållbara grunder öka andelen träbränsle till över 30 procent, vilket väsentligt begränsar möjligheterna att reducera utsläppen. Att slopa skatten på torv skulle uppmuntra energisektorn att också i fortsättningen investera i en likartad bränsleteknik vilket bidrar till svårare och dyrare utsläppsreducering i framtiden.

Skatten på torv är i själva verket nu ytterst låg: endast en fjärdedel av vad den enligt kolhalten borde vara. Det innebär ett årligt skattestöd för torv på cirka 49 miljoner euro. Torven är orsak till 20 procent av Finlands utsläpp av drivhusgaser. Utsläppen uppstår där torven produceras, vid skörd och dränering samt i själva förbränningsprocessen. Den som använder torven ansvarar endast för förbränningsutsläppen, 56 procent av hela utsläppsmängden — för de återstående 44 procent ansvarar staten. Värdet på dessa utsläpp i utsläppshandeln skulle vara 200 miljoner euro till priset 15 euro per koldioxidton på en utsläppsrätt och även den andel som staten betalar skulle kosta 90 miljoner euro. Om man adderar skattestödet och de utsläpp som belastar staten, uppgår det offentliga stödet för torv till cirka 140 miljoner euro per år — eller 1 600 euro i månaden för varje anställd inom torvbranschen.

Åtgärder för att bibehålla torvbränslets konkurrensställning jämfört med stenkol kan försvaras ur sysselsättningsperspektiv, förutsatt att man inte äventyrar den förnyelsebara energins konkurrenskraft. Den fördelaktigaste helhetslösningen är därför att höja skatten på stenkol för att trygga torvbränslets konkurrenskraft också i de kraftverk som ligger vid kusten.

Enligt den arbetsgrupp för styrmetoder som tillsatts av handels- och industriministeriet kan man stödja tillgången på råmaterial inom träförädlingsindustrin genom metoder som inte äventyrar arbetsplatserna och efterfrågan på produkter inom den expanderande bioenergibranschen. Ett direkt stöd vore en fördelaktigare och tillförlitligare stödform än slopande av skatten på torv för de branscher inom träförädlingsindustrin, som lider av den ökade efterfrågan på träbränsle som följd av utsläppshandeln.

Det är också värt att notera att i avvikelse från vad som hävdas i propositionen handlar ökningen av träbränsle om avfall från hyggen och annat sådant material som inte konkurrerar med industrins användning av råmaterial. Inte heller kan man i fråga om torven tala om en kollaps i användningen eftersom användningen skulle sjunka från nuvarande rekordhöga nivå högst med några tiotals procent och även då endast med ett högt pris per utsläppsrätt.

I stället för det som föreslås i propositionen är det därför motiverat att höja skatten på fossila bränslen och gradera beskattningen av torv enligt hur mycket kraftverken blandar in torv i förnyelsebara bränslen. Graderingen behövs på grund av att torv som blandbränsle ger bättre underhållssäkerhet och förbränningstekniska fördelar. Det är viktigt särskilt för små biokraftverk där torven behövs som blandbränsle för förnyelsebara bränslen. Graderingen konstrueras dock så att kraftverk av alla storlekar fortsättningsvis uppmuntras att maximera andelen förnyelsebar energi.