Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen.

Regeringen har överlämnat ändringsförslagen till skatteskalan och inkomstskattelagen i en enda proposition. Traditionellt har förslagen lämnats i två separata propositioner. Nu utgör propositionen en helhet vars kärna baseras på det rådande konjunkturläget och de ekonomiska utsikterna. Detta gäller särskilt tidpunkten för skattelättnaderna: eftersom det finns tecken på överhettning i ekonomin till följd av en lång tillväxtperiod innehåller propositionen inga omfattande skattelättnader för nästa år. Skattelättnaderna går nu närmast ut på att förhindra en strängare beskattning till följd av högre förvärvsinkomster. Regeringen planerar åtgärder som innebär att skatten på arbete blir 1,1 miljard euro lättare under regeringsperioden, och det är meningen att dimensionera och förlägga skattelättnaderna så att konjunkturläget förblir så stabilt som möjligt.

Det nya bostadsavdrag som nu föreslås har också det anknytning till de ekonomiska utsikterna. Syftet är att främja arbetskraftens rörlighet och att bidra till förebygga de flaskhalsar som håller på att uppkomma när det gäller utbud och efterfrågan på arbetskraft och som allt tydligare riskerar att begränsa den ekonomiska tillväxten.

Propositionen innehåller dessutom två viktiga ändringsförslag som inte på samma sätt har direkt anknytning till det rådande konjunkturläget, men som är motiverade av andra orsaker. Det första förslaget gäller beskattningen av pensionärerna. Det är nämligen meningen att se till att skatteuttaget av pensionärerna inte på någon inkomstnivå ska överstiga löntagarnas. De ändringar i pensionsinkomstavdraget vid statsbeskattningen som regeringen föreslår är således avsedda att garantera en jämlik behandling i skattehänseende av pensionärer och löntagare. Det andra förslaget gäller donationsavdraget, som enligt förslaget inte bara ska regleras tydligare, utan också höjas märkbart.

Utskottet anser att propositionen är balanserad och väl motiverad. Detta gäller också det planerade sättet att genomföra skattelättnaderna på, dvs. dels genom ändringar i den progressiva inkomstskatteskalan, dels genom höjt förvärvsinkomstavdrag i kommunalbeskattningen. Med andra ord rör det sig i detta avseende om samma förfarande som 1996—2005. Avdraget kommer dessutom nu mer tydligt att gälla låg- och medelinkomsttagare. Det förvärvsinkomstavdrag som i fjol infördes i statsbeskattningen avses däremot inte bli ändrat i år.

Återgången till samma praxis som före 2006 motiveras med de problem som är förknippade med förvärvsinkomstavdraget i statsbeskattningen. Det viktigaste är att de negativa andelarna till följd av avdraget har ansetts vara statligt stöd. De borde därför i enlighet med fullständighetsprincipen anges i statsbudgeten som utgifter.

Det är motiverat, menar utskottet, att dessa problem reds ut innan avdragets räckvidd utvidgas. Det valda tillvägsgångssättet kommer inte att försämra kommunernas situation eftersom kommunerna kommer att kompenseras för bortfallet i skatteintäkter fullt ut på samma sätt som tidigare. Det är meningen att kompensationen ska genomföras genom höjda statsandelar för social- och hälsovården.

Det faller sig naturligt att lösa problemet med hur ändringar i skattegrunderna påverkar kommunernas skattebas och hur kommunerna ska kompenseras för de förlorade skatteinkomsterna i samband med den övergripande reformeringen av kommunernas finansierings- och servicestruktur. Samtidigt kan man också utreda olika modeller för hur låg- och medelinkomsttagarnas skattemässiga situation kan lindras på ett sätt som är neutralt för kommuneras taxeringsutfall.

Vi kommer i det följande att ta upp vissa aspekter av beskattningen av pensionsinkomster, avdraget för bostad på arbetsorten och donationsavdraget. Vi har inget att anmärka mot de förslag till ändringar i inkomstskattelagen som är av teknisk natur, bevarar nuläget eller gör lagen tydligare. Också de små preciseringar som regeringen föreslår i lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattning av begränsat skattskyldiga för inkomst är ändamålsenliga och motiverade, och de tarvar därför inga ytterligare kommentarer.

Lindrigare skatt på pensioninkomster

Det är alltså meningen att ändra statens pensionsinkomstavdrag så att den på alla inkomstnivåer garanterar att skattegraden för pensionstagare är högst lika sträng som för motsvarande löneinkomster. Jämförelsen ska göras mellan skatteuttaget av en ensamstående pensionär och av en löntagare som fyllt 53. Den skillnad i skattegrad mellan ensamstående och makar som i princip beror på folkpensionssystemet kommer däremot inte att avskaffas. Jämförelsen visar därmed att det finns ett korrigeringsbehov i inkomstklassen 13 000—31 000 euro, där en ensamstående pensionstagare betalar mer i skatt än en löntagare. Propositionen kommer att avhjälpa denna diskrepans. Ändringen kommer att minska skatteinkomsterna med ca 205 miljoner euro per år, och den kommer att öka de disponibla inkomsterna i synnerhet för pensionärer i medelinkomstklassen.

Att pensioner och löner beskattas olika är i stor utsträckning en oavsiktlig följd av en politik som uppmuntrar till arbete. Folk har motiverats att jobba också genom beskattningen så att skattesänkningarna i stor utsträckning bara genomförts genom förvärvsinkomstavdraget, som bara gäller yrkesverksamhet. Eftersom pensionsinkomstavdraget inte ändrats i samma proportion har skillnaden mellan löntagare och pensionärer ökat. Detta har återspeglats särskilt i situationen för pensionärerna med medelstora inkomster, eftersom beskattningen av små pensioner har varit och är fortfarande betydligt lindrigare än beskattningen av löntagare. De stora pensionerna har å sin sida dragit nytta av ändringarna i inkomstskatteskalorna. Utskottet tillstyrker förslaget: det innebär nämligen att beskattningen av pensionstagare och löntagare blir enhetligare på det sätt som avses i regeringsprogrammet och dessutom blir beskattningen rättvisare. Ändringarna gör det också möjligt att förbättra ca 610 000 pensionärers ställning i förhållande till befolkningen i övrigt.

Utskottet anser vidare att avgränsningarna i jämförelsen är sakliga, även om de med tiden kan leda till nya ändringsbehov. I skattegraden bör också i enlighet med praxis räknas inte bara skatterna, utan också de lagstadgade avgifter av skattenatur som tas ut på förvärvsinkomsterna, även om de är olika för löneinkomster och pensionsinkomster. Dessa avgifter minskar ändå de disponibla inkomsterna på samma sätt som skatterna. Det faller sig också naturligt att jämföra skatteuttaget på pensioner med skatteuttaget för löntagare som fyllt 53 år, eftersom största delen av pensionärerna är över 53 år gamla.

Avdraget för bostad på arbetsorten

Syftet med det nya avdraget för arbetsbostad är att göra det lättare att ta emot arbete också när den egentliga arbetsplatsen är belägen på lång avstånd från den berörda personens stadigvarande bostad. Det är meningen att det nya avdraget delvis ska täcka de ökade levnadskostnader som dylika situationer vanligen ger upphov till. Avdraget kommer uppskattningsvis att kosta 30 miljoner om året.

I princip ska avdraget beviljas skattskyldiga som hyrt en bostad för eget bruk på grund av arbetsplatsens läge. Dessutom krävs det att den skattskyldige på mer än 100 kilometers avstånd från arbetsbostaden har en stadigvarande bostad där han eller hon bor med sin make eller minderåriga barn. Med andra ord kommer ensamstående inte att ha rätt till avdraget. Regeringen föreslår att avdraget ska vara 250 euro per månad, men ändå inte mer än hyran, och det ska göras på förvärvsinkomsterna. Avdraget ska på samma grunder också beviljas för en bostad som utgör naturaförmån.

Det nya avdraget kompletterar de metoder som använts under de senaste åren för att öka arbetskraftens rörlighet. En ändring som föregick denna var att högstabeloppet på resekostnader mellan bostad och arbetsplats höjdes från 4 700 euro till 7 000 euro vid ingången av detta år.

Utskottet tillstyrker propositionen även i detta avseende och anser att avgränsningarna är motiverade både när det gäller att uppnå avdragets syftet och när det gäller skattekontroll. Eftersom vissa av avgränsningarna har väckt krav på ändringar och lett till oklarhet i samband med sakkunnigutfrågningen konstaterar utskottet följande:

Ensamståendes rätt att göra avdrag för bostad på arbetsorten.

Ensamstående kan beviljas rätt till avdraget bara i undantagsfall, dvs. när han eller hon har två bostäder på grund av anställning på två olika orter. Med andra ord beviljas avdraget inte när personen i fråga lever ensam på en ort och har hyrt en bostad på arbetsorten, även om de övriga villkoren för avdragsrätt är uppfyllda. Motiveringen är den att ensamstående inte på samma sätt är bundna till sin bostadsort som exempelvis de familjer där de övriga medlemmarnas arbete och skolor finns på hemorten. Ensamstående kan flytta till ny ort lättare än familjer och vid behov förslagsvis hyra ut sin gamla bostad t.ex. på grund av visstidsanställning. De har således inte samma stödbehov som personer med familj, och avdraget går inte heller på samma sätt att motivera samhällspolitiskt.

Till denna avgränsning finns dessutom en viktig aspekt som avser skattekontroll. Om kravet på make och barn frångås kommer frågan om hur stadigvarande boendet på den andra orten är att vara beroende på vad den skattskyldige själv uppger. Skattemyndigheten skulle alltså i praktiken inte kunna kontrollera saken och det skulle heller inte i övrigt vara ändamålsenlig användning av resurserna.

Vidare ligger avgränsningen i linje med den nuvarande avdragsrätten för veckoslutsresor. Den innebär att en person med familj får dra av sina resekostnader i beskattningen, om han eller hon arbetar på annan ort och besöker sin familj under veckosluten. Det har i fast rätts- och skattepraxis ansetts att ensamstående inte får dra av kostnader för motsvarande resor.

Avdrag för flera bostäder på arbetsorten.

Avsikten är att bara ett avdrag ska få göras inom en och samma familj. Motiveringen är den att avdraget i princip gäller icke avdragbara levnadskostnader som över huvud taget inte skulle kunna dras av i beskattningen utan särskild reglering. I sista hand är det fråga om hur samhällets stöd på ett rationellt sett ska riktas i sådana valsituationer. Utskottet anser således att ett enkelt rättvisetänkande inte ensamt i sig är en tillräcklig motivering.

Tjänsteresor från arbetsorten.

Enligt propositionen ska avdraget för bostad på arbetsorten inte beviljas bland annat när personen i fråga har fått skattefria ersättningar eller förmåner på grund av bosättning på annan ort. Avsikten är att förhindra överlappning i fråga om samma objekt. Men hushållsavdraget kommer inte att utgöra hinder för beviljande av avdraget för bostad på arbetsorten.

I samband med sakkunnigutfrågningen uppstod det i viss mån oklarhet om rätten till avdrag förfaller om den skattskyldige gör en tillfällig tjänsteresa från sin egentliga arbetsplats och får skattefria ersättningar för den resan. Finansministeriet har i sitt utlåtande betonat att de skattefria ersättningarna i ett sådant fall inte har samband med bosättningen på annan ort, utan till arbete på annan ort. Med andra ord kan avdraget för arbetsbostad beviljas i dessa fall.

Därför anser utskottet att avdragsrätten är tillräckligt klar och att reglerna inte behöver ändras.

Donationsavdrag

Regeringen föreslår att den övre gränsen för donationsavdraget görs enhetligt när det gäller vetenskap, konst och kulturarvet i Finland. Samtidigt höjs den till 250 000 euro. Den nuvarande övre gränsen på 25 000 euro gäller bara konst och vetenskap. Däremot finns det ingen övre gräns i fråga om penningdonationer som främjar bevarande av kulturarvet i Finland.

I fortsättningen kommer bl. a. vissa företag (samfund) att enligt samma grunder upp till 250 000 euro kunna dra av penningdonationer som görs för att främja vetenskap, konst eller bevarande av kulturarvet i Finland. Mottagaren måste vara en stat, ett universitet, en högskola eller en universitetsfond i samband med dessa, och donationen måste vara minst 850 euro.

Dessutom ska samfund kunna dra av penningsdonationer på högst 50 000 euro, om de görs i samma syfte till någon av de föreningar eller stiftelser eller fonder i anknytning till dessa som Skattestyrelsen angett. Reglerna avses gälla alla mottagare inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som uppfyller kriterierna.

Syftet med förslaget är att erbjuda möjlighet till större privata bidrag till dessa för samhället värdefulla objekt. I detta avseende anknyter förslaget till finansieringen av det planerade toppuniversitetet, och det är meningen att de ändringar som det eventuellt kommer att kräva dessutom utreds särskilt när planeringen av universitetet har framskridit.

Detta förslag är till alla delar motiverat, menar utskottet. Praxis kommer dessutom att bli klarare i många avseenden, vilket propositionen också i detalj lyfter fram. Vidare är det motiverat att höja den övre gränsen på grund av förändringarna i penningvärdet — de nuvarande övre gränserna är faktiskt från 1982.

Utskottet vill slutligen för klarhets skull också påpeka att begreppet högskola i fråga om donationsavdraget enligt fast tolkning också innefattar yrkeshögskolorna. Med andra ord får penningdonationer till yrkeshögskolorna i framtiden dras av på samma grunder som donationer till universitet och andra högskolor.

Motionerna

Utskottet har beslutat avvisa motionerna.