Femte tilläggsbudgeten för i år är huvudsakligen av teknisk karaktär. De största förändringarna i beloppen beror på att betalningsarrangemangen för skatter har använts i mindre utsträckning än väntat och på att kalkylerna för inflödet av andra skatter och avgifter har setts över. I huvudsak kan vi ge vårt stöd till tilläggsbudgeten. Men den innehåller uppenbara brister och därför måste vi i Samlingspartiets riksdagsgrupp lämna den här reservationen.
Samlingspartiet påpekar att underskottet i statsfinanserna och de offentliga finanserna är historiskt stort i år, även om nettoupplåningen enligt tilläggsbudgeten kommer att vara 1,3 miljarder mindre. Statens nettoupplåning uppgår till sammanlagt 17,6 miljarder euro och över en fjärdedel av statens utgifter bekostas med skuldsättning. Regeringen har ännu inte lyckats lägga fram någon trovärdig plan för att minska underskotten eller ens ett mål för att göra de offentliga finanserna mer hållbara. I budgetmanglingen misslyckades regeringen med besluten om sysselsättningen, när den sysselsättningsfrämjande effekten av besluten är cirka 14 000—17 000 sysselsatta, enligt kalkyler från finansministeriet. Enligt regeringsprogrammet och meddelanden från regeringen skulle det ha fattats beslut som ger 30 000 sysselsatta nu och 60 000 till 2023 jämfört med basscenariot. Beslut som stärker de offentliga finanserna på lång sikt skulle ge det spelrum för konjunkturpolitik på kort sikt som vi behöver, och samtidigt motivera ett stort underskott i nuläget. Regeringens politik för sysselsättning och ekonomi har misslyckats.
Samlingspartiet har konsekvent ställt sig bakom alla oundvikliga kostnader till följd av coronaepidemin och godtar en ökning av den offentliga skulden under undantagsförhållanden. Människor och företag måste få hjälp för att klara sig ur krisen och ekonomin måste komma på fötter efter den akuta krisen. Vi måste undvika en konkursvåg, massiv arbetslöshet och mänskligt lidande. Samlingspartiet har aktivt visat på brister i propositionerna och föreslagit vissa noggrant fördelade och välmotiverade anslagsökningar. Regeringen har ofta instämt i våra förslag antingen genast eller senare — men alltför ofta för sent.
Samlingspartiet har likaså konsekvent påmint regeringen om att kostnaderna för epidemin kommer att bli en stor belastning för de offentliga finanserna. I värsta fall försämras välfärdssamhällets finansieringsbas permanent. I likhet med flera av landets bästa experter har Samlingspartiet krävt reformer av de ekonomiska strukturerna som varaktigt förbättrar sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten i kombination med stimulansbesluten. Stabiliseringen av de offentliga finanserna kommer att bli ett så enormt stort projekt att ingen metod kategoriskt kan uteslutas. Regeringen har inte trott på experterna och när skuldsättningens betydelse underskattas leder det oundvikligen till onödigt stora nedskärningar och skattehöjningar. Skulden kommer inte att lösa problemen med låga privata investeringar, låg sysselsättning, hög jämviktsarbetslöshet, stel arbetsmarknad eller bristande incitament för arbete och företagande. Vi behöver verkliga reformer.
Tilläggsbudgeten lyfter fram de konsekvenser som Samlingspartiet har varnat för i sin kritik. Redan från början har det funnits tydliga brister i planeringen av företagsstöden. Bristerna var uppenbara redan när lagarna bereddes, men regeringen var ovillig att ingripa. Regeringen har kategoriskt förhållit sig avvisande till att stötta företag och den privata sektorns roll i hanteringen av krisen. Senast i höst upphör betalningsarrangemangen för krisläget, likaså försvinner permitteringsregleringarna och andra arrangemang på arbetsmarknaden samtidigt som effekterna av företagsstöden för att motverka en kraftig försämring av företagens likviditet upphör. Vilka konsekvenser krisen har för företagen och stödens funktion kommer fram först i slutet av året och nästa år. Regeringens beslut att tillsätta ett oberoende organ för att undersöka företagsstödens effekter är positivt.
Men krisen är ännu inte över i våra företag. De allt tunnare orderböckerna inom industrin, de tomma hotellen, de inställda kulturella evenemangen och de chockerande nyheterna om planerna på att stänga fabriker och anläggningar inom turistnäringen tyder på att det ännu inte finns någon anledning att dra en lättnadens suck. Regeringen hade haft tid att åtgärda bristerna i somras och på höstkanten.
Stödmodellerna för företag byggdes upp i fel ordning
Samlingspartiet kunde redan i förväg se de stora följderna av epidemin komma för företagen och lade fram flera förslag till hur man snabbt och effektivt kunde underlätta situationen. Vi föreslog bland annat som första stödformer en modell med kostnadsstöd samt återlåning av tidigare betalda skatter till företag med tillräckligt lång betalningstid och till nollränta. I slutändan fattade regeringen beslut om flera typer av stöd. Av dem tillämpades utvecklingsstöden mest och den primära stödmodellen, borgen från Finnvera, relativt sett minst.
Regeringen bestämde sig för att stötta företag via utvecklingsstöd. Stöden var i själva verket inte alls avsedda för utveckling, utan för att underlätta företagens akuta likviditetskris. På grund av utvecklingsstöden var företagen ofta tvungna att svarva ihop påhittade planer för utveckling av företagsverksamheten. De företag som inte hade behövt utvecklingsstöd i sin normala företagsverksamhet och som alltså inte hade kompetens att ansöka om stöd uteslöts på oriktiga grunder från stödmodellen. Först i somras blev det möjligt att låna ut skatter som betalats i början av året till företag. Regeringen lade en ränta på 2,5 procent på återlånade skatter, beräknad från och med förfallodagen för de ursprungliga skatterna. I värsta fall betalar alltså ett företag som lånar tidigare betalda skatter ränta på pengarna i upp till ett halvår utan att ha haft tillgång till medlen.
I regeringens femte tilläggsbudget är de största ändringarna kopplade till återbetalning av skatter. Betydligt färre bolag än väntat nappade på skatteregleringen. Också användningen av kostnadsstödet korrigeras nedåt eftersom avslagen varit så många. Fram till den 21 september 2020 hade bara 3 524 av 12 875 ansökningar om kostnadsstöd godkänts. Avslag har meddelats i 72 procent av ansökningarna. Av de 300 miljoner euro som budgeterats för stödet har cirka 121 miljoner betalats ut. Användningen av det snabbt inrättade stödsystemet visar att kostnadsstödet och betalningsregleringen borde ha satts in omedelbart när det stod klart hur omfattande krisen var i företagen. Till syvende och sist kunde lagstiftningen beredas snabbt och stödmodellerna hade kunnat tillämpas betydligt effektivare.
Regeringen har möjlighet att konkret hjälpa kultur- och turistsektorn
Redan i början av krisen, till exempel under riksdagsbehandlingen av kostnadsstödet i juni, var det helt uppenbart att restriktionerna till följd av epidemin kommer att slå hårt mot event- och kulturbranschen. Kostnadsstödet bereddes så att det inte beaktar företag eller branscher där omsättningen varierar stort under ett år, bland annat säsongsturism eller musikfestivaler och andra evenemang. Utskottet påpekade denna brist vid behandlingen av kostnadsstödet. I sitt utlåtande förutsatte utskottet att regeringen bereder särskilda kriterier som beaktar att situation varierar i företagen och att stödet går till de företag som verkligen har blivit lidande av krisen.
Regeringen har veterligen inte börjat bereda några kriterier som skulle ta hänsyn till kultur- och turistbranschen. Regeringen måste omedelbart ta itu med att bereda särskilda kriterier för kostnadsstödet. Storleken på de anslag som avsatts för stödmodellen verkar än så länge vara fullgod för att också täcka in stöd som beviljas på grundval av särskilda kriterier. Regeringen har inte lyckats förtydliga sina anvisningar eller metoder för att säkerställa säkert resande eller regler för hur evenemang får ordnas. Regeringens eftersläpningar och uppenbara brister i det övergripande ledarskapet för undantagsförhållandena hotar redan nu tusentals jobb och företag. Exempelvis ekosystemet inom turismen som genomgått en lovande tillväxt hotas av en katastrof. När det gäller turism och kultur har regeringen gett ett löfte som den inte lyckats infria.
Regeringen måste också med en gång rusta sig för en eventuell andra våg. Dessutom måste regeringen lägga fram en tydlig plan för vad den tänker göra om en andra våg orsakar likadana nedstängningsåtgärder i samhället som den första vågen. Vidare måste regeringen också klart och tydligt säga ut hur länge stöden kommer att betalas ut. Den förra finansministerns löfte om att inte ett enda företag ska gå i konkurs på grund av coronakrisen är en överdrift. Vid beredningen måste man utgå från att staten inte kan stödja företagen i all oändlighet. Epidemin kommer inte att vara över snabbt, om man får tro dagens uppskattningar. I slutändan anpassar företagen sin verksamhet till den nya situationen, men vi måste kunna undvika bestående skador till följd av den akuta situationen.
Regeringens coronabidrag fördelas inte ändamålsenligt till dem som behöver det mest
Samlingspartiet påpekar att det är motiverat att stötta personer som blivit arbetslösa eller permitterade och fått sämre inkomster till följd av coronaepidemin, likaså att ge barnfamiljer som har fått extra kostnader på grund av epidemin ekonomiskt stöd. Vid utfrågningen av sakkunniga framhölls det att den föreslagna ersättningen inte fördelas på ett ändamålsenligt sätt mellan dessa hushåll. Stödet går i själva verket till sådana hushåll som får utkomststöd oberoende av coronaepidemin. En betydande del av dem som får grundläggande utkomststöd är ensamhushåll, och stödet går således inte huvudsakligen till barnfamiljer.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen omedelbart bereder kriterier för kostnadsstödet och att kriterierna tar hänsyn till de konsekvenser som restriktionerna till följd av coronakrisen har för de företag och branscher vars företagsmodell inte beaktas i kostnadsstödet, men som i själva verket har lidit betydande skada av restriktionerna, bland annat turist- och kulturbranschen.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen på ett trovärdigt sätt säkerställer riskfritt och enkelt resande för att det växande ekosystemet i turistnäringen i Lappland och övriga Finland ska klara av krisen.
Reservationens förslag till uttalande 3
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram en plan för hur stödet till företag ska ordnas, om det krävs omfattande nedstängningar i samhället för att hantera en andra våg av epidemin.
Reservationens förslag till uttalande 4
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram en trovärdig plan för att stabilisera de offentliga finanserna, förbättra Finlands konkurrenskraft, öka de privata investeringarna och förbättra sysselsättningen.
Reservationens förslag till uttalande 5
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lägger fram förslag till sysselsättningsfrämjande reformer med en sysselsättningshöjande effekt på minst 100 000 sysselsatta fram till 2025.
Reservationens förslag till uttalande 6
Riksdagen förutsätter att regeringen lägger fram ett lagförslag som ger alla företag en möjlighet att ingå rättvisa lokala avtal.