82. Lån till Grekland (reservationsanslag 3 år)

Låneprogrammet är treårigt och uppgår till 110 miljarder euro. Beloppet fördelar sig mellan IMF och euroländerna så att IMF:s andel är högst 30 miljarder euro och euroländernas 80 miljarder euro. Finlands andel är i detta nu 1,85 procent, dvs. 1,6 miljarder euro inklusive en marginal på ca 100 miljoner euro. Arrangemanget aktiveras när minst fem stater har beslutat delta. En förutsättning är dessutom att dessa staters låneandelar är minst 2/3 av arrangemangets totala belopp.

Man är också beredd på att något euroland inte alls deltar i låneprogrammet eller blir tvunget att lösgöra sig mitt under låneperioden. Beslutet att stanna utanför kan endast grunda sig på faktisk betalningsoförmåga eller på att det nationella parlamentet inte har gett sitt samtycke. De kvarvarande staterna ansvarar då för den stats andel som inte deltar. Utgångspunkten och den politiska intentionen bland euroländernas statschefer har emellertid varit att alla stater förbinder sig att delta i arrangemanget. Vi vet redan nu att de största euroländerna, dvs. Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien har godkänt arrangemanget. Långivningen kan alltså inledas planenligt så att de lån på ca 8,5 miljarder euro som förfaller till betalning den 19 maj 2010 kan betalas med lånemedlen. Lånestödet för det första året är enligt planerna 30 miljarder euro.

Arrangemanget omfattar också ett strängt anpassningsprogram för den offentliga sektorn i Grekland, som det grekiska parlamentet godkände den 6 maj. Alla områden inom den offentliga sektorn berörs och effekten är exceptionellt stor, dvs. ungefär 16 procent av bruttonationalproduktenProgrammet kan jämföras t.ex. med de åtgårder som vidtogs i Finland under recessionen på 1990-talet och vars verkan på bruttonationalprodukten var ca 10 procent och som genomfördes under två valperioder och gynnsammare förhållanden än de som gäller nu., enligt en uppskattning gjord av Finlands Bank. I den första fasen kommer bl.a. mervärdesskatten att höjas med 2 procentenheter och därefter punktskatten på tobak, alkohol och bensin. Ytterligare sänks alla löner inom den offentliga sektorn och alla pensioner, dock så att de personers situation som får de minsta lönerna och pensionerna tryggas. Ett exempel på hur förpliktande åtstramningarna blir är att de nya lagarna om pensionssystemet måste ha trätt i kraft senast i slutet av september.

Anpassningsprogrammet kommer att följas upp bl.a. för att utbetalningen av låneposterna periodiserats över hela programperioden och knutits upp till anpassningsprogrammets genomförande. Det här betyder att varje ny lånepost kan betalas ut först när Grekland har genomfört de anpassningsåtgärder som man kommit överens om i programmet. Siktet är inställt på att återge Grekland betalningsförmågan med hjälp av balanseringsåtgärderna, varefter landet kan återgå till de privata lånemarknaderna redan under programperioden.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att det rör sig om ett synnerligen exceptionellt förfarande som aldrig borde ha blivit aktuellt inom euroområdet. Utgångspunkten var de stränga ramar som stabilitets- och tillväxtpakten gav och som varje medlemsstat borde ha iakttagit för att garantera det egna landets stabilitet (artikel 125, no bail out-regeln). Tolkningen av pakten har emellertid förflackats och man har tillåtit att Greklands ekonomi efter en lång period av instabilitet har kommit till en punkt där landets betalningsförmåga på kort tid har äventyrats. Om förtroendet inte snabbt kan återupprättas genom trovärdiga och tillräckligt övertygande åtgärder, finns det en risk för negativa effekter inom hela euroområdet.

De sakkunniga som utskottet har hört har varit ense om att risken för att följderna av Greklands betalningsoförmåga drabbar oss hårdare är större än de risker det innebär att delta i arrangemanget. Man har noterat likheter med den bank- och finanskris som började 2008 i USA och som inleddes med att en enda bank gick i konkurs. Den globala recession som följde på konkursen innebar för Finlands vidkommande att exporten stannade upp och bnp sjönk med nästan 8 procentenheter 2009.

Enligt utskottets övertygelse är det därför av största vikt att lösa upp den spänning som Greklands ekonomiska situation har skapat. Det handlar givetvis inte bara om att rädda Grekland utan om hela euroområdets stabilitet och om att motverka en recession som skulle drabba hela Europa eller, i värsta fall, hela världen. Det handlar samtidigt om Europas framtid och förmåga att hålla sig kvar i den globala konkurrensen. Det krävs alltså beslutsamma, snabba och tillräckligt effektiva åtgärder för att förbättra euroområdets stabilitet. I första hand betyder det här att det säkerställs att Grekland kan sköta sina ekonomiska åtaganden och att förtroendet för långivning som härrör från en suverän stat återupprättas.

I första hand är det alltså förenligt med Finlands intressen att stödja de föreslagna åtgärderna. Enligt utskottet väger också den politiska samstämmigheten inom euroområdet tungt plus det faktum att Finland har varit med om att besluta om det gemensamma arrangemanget. Det är också betydelsefullt att lånet till Grekland och de ekonomiska saneringsprogrammen är kopplade till varandra med stränga villkor och att kontrollen har planerats omsorgsfullt. IMF har fungerat som ekonomisk sakkunnig i samband med arrangemangen och gjort den bedömningen att utsikterna att ro i land programmet är så stora att det är motiverat sätta igång det. Villkoren i anpassningsprogrammet är dessutom så hårda att de motverkar den demoralisering som annars kunde ligga nära till hands när ett enskilt land får hjälp.

Utöver det som sagts ovan motiveras arrangemanget också med försöket att åtminstone vinna tid. Det ger andra svårt skuldsatta euroländer en möjlighet att i tid anpassa sin ekonomi. De sakkunniga har dessutom gjort den bedömningen att det gör skillnad för euroområdets stabilitet om arrangemanget stupar på euroländernas motstånd eller eventuella brister i Greklands egna åtgärder. Utskottet håller med om detta. Men utskottet anser det också viktigt att regeringen bereder sig på att Grekland inte kan genomföra programmet och att långivningen avbryts. Det är viktigt att euroländerna på förhand kommer överens om vilka förfaranden som gäller då och tar fram en beredskapsplan för alla eventueliteter.

Euroländerna borde föra en öppen diskussion inte bara om vilka åtgärder som direkt riktas mot Grekland utan också om hur finanspolitiken ska koordineras effektivare och vilka behov det finns att eventuellt ompröva stabilitets- och tillväxtpakten. Den vidare tolkningen av pakten kommer i praktiken till synes i att man har haft en flexibel attityd till kriterierna för inträde i euroområdet. Marknaderna har inte heller fullt ut trott att euroländerna inte skulle bistå varandra. Det har också varit ett problem att stabilitets- och tillväxtpakten inte är förenad med faktiska och effektiva medel för att ingripa i en instabil utveckling i ett enskilt land. En ogynnsam utveckling i ett enskilt land har därför kunnat pågå under en lång tid.

I fortsättningen måste det alltså skapas förfaranden och användbara metoder för att effektivare ingripa i problem inom euroområdet. Man kunde exempelvis tänka sig någon form av internationellt banknät eller motsvarande åtgärder för reglering av finansmarknadernas stabilitet. Ett striktare villkorande av EU:s struktur- och regionalpolitiska åtgärder kunde också tänkas vara ett incitament till strukturella reformer och omsorg om den statsfinansiella balansen.

Närmast som en bakgrund till propositionen behandlar utskottet nedan den ekonomiska situationen i Grekland, landets skuldstrukturer och lånevillkoren.

Vissa detaljer

Det ekonomiska läget i Grekland.

Den långvarigt dåliga förvaltningen av de offentliga finanserna ledde år 2009 till att Grekland tvingades ta lån för att finansiera en fjärdedel av sina offentliga utgifter. Den offentliga skulden växte till 115,1 procent av bnp och budgetunderskottet utgjorde 13,6 procent av den totala produktionen. År 2008 var motsvarande siffror 99,2 procent respektive 7,7 procent.Jfr Finlands statsskuld var 64,5 miljarder euro (ca 37 procent av bnp) i slutet av 2009. Efter de stimulerande insatserna i den första tilläggsbudgetpropositionen för 2010 beräknas vår statsskuld uppgå till ca 77 miljarder euro (ca 44 procent av bnp) i slutet av det här året.

Ett internationellt kreditvärderingsinstitut (Standard & Poors) sänkte i april Greklands kreditbetyg för långfristiga lån så att det sjönk under den s.k. investeringsklassen. Följden blev att räntan på tvååriga lån steg till mer än 18 procent. Grekland skulle alltså ha tvingats betala ett ohållbart högt pris för sina lån på marknaden, om det över huvud taget hade funnits lån att få.

Mot bakgrund av detta står det klart att Grekland självt inte kommer att klara av sina massiva skulder som ska betalas de närmaste åren. Alternativen är alltså att antingen stödja landet eller låta det försättas i likvidation. Det senare alternativet kan utlösa en okontrollerad kedjereaktion som leder till en omfattande ekonomisk recession, så som sagts ovan.

Greklands ekonomiska saneringsprogram kommer, om det lyckas, att möjliggöra för landet att få ner sitt budgetunderskott med fem procentenheter i år, fyra nästa år och 2,5Uppgifterna bygger på ett programutkast publicerat på det grekiska finansministeriets sidor. de följande åren. Den offentliga skulden kommer att minska på motsvarande sätt efter 2013.

Det är av avgörande betydelse för programmet att IMF har involverats. Det var ett krav som ställdes av Finland och dessutom av bl.a. Tyskland. IMF:s andel, 30 miljarder euro, är den största någonsin i fondens historia och har i sig själv krävt exceptionella åtgärder. Dessutom har IMF expertis och erfarenhet som EU och euroländerna inte har i lika stor utsträckning. IMF kommer att spela en viktig roll också i bevakningen av saneringsprogrammet. Utskottet anser att de här faktorerna är väsentliga för att hela åtgärdspaketet ska lyckas.

Skuldens uppbyggnad.

Det finns ingen heltäckande eller aktuell bild av hur grekiska statens eller hela ekonomins utländska skulder är fördelade mellan olika finansiärer. Men enligt uppgifter från olika källor som finansministeriet sammanställtSom källor har finansministeriet använt bl.a. statistik från IMF och Världsbanken och uppgifter från Banken för internationell betalningsutjämning (BIS). En del av uppgifterna bygger på delårsrapporter som bankerna publicerat i tidningar. Enligt uppgifter i tidningar har både de tyska och franska stora bankerna och regeringarna avtalat om att bankerna genom lån medfinansierar tyska respektive franska statens andel i stödlånen till Grekland. De har också åtagit sig att inte reducera sina fordringar hos Grekland under stödprogrammets lopp. var den grekiska ekonomins bruttoskuld till utlandet (bortsett från grekiska centralbanken) 355 miljarder euro i slutet av fjolåret. Offentliga sektorns (statens) andel var 215 miljarder, bankernas 113 miljarder och andras, främst företags, andel var 27 miljarder euro. Statens utlandsskuld var nästan uteslutande (99 %) långfristig, i euro och förvärvad genom obligationer.

Grekiska statens sammantagna skuld uppgick till ca 300 miljarder euro i slutet av fjolåret. Det betyder alltså att grekiska investerare innehade statliga obligationer värda 85 miljarder euro. Grekiska banker och försäkringsbolag stod för ungefär hälften av detta. Av utlandsskulden, 215 miljarder euro, var internationella bankers andel 68 miljarderTyska banker står för 28 miljarder euro, franska för 10 miljarder och övriga banker för 30 miljarder av detta. euro (32 %) och övriga investerares andel sammanlagt 147 miljarder euroEuropeiska försäkringsbolag står för 38 miljarder euro, placerings- och pensionsfonder i Europa för 57 miljarder och övriga investerare för 30 miljarder av detta. Uppgifterna sammanställda av finansministeriet bygger till denna del på läget i september 2009. (68 %).

När man ser på de internationella bankernas fordringar hos Grekland, inbegriper de också fordringar inom privata sektorn. Den här typen av fordringar uppgick i slutet av fjolåret till ca 150 miljarder euro, varav europeiska bankers andel (EU och Schweiz) var 89 procent. De största fordringarna hade de franska bankerna (ca 55 miljarder euro, 36 %), de tyska bankerna (ca 31 miljarder euro, 21 %) och de brittiska bankerna (ca 11 miljarder euro, 7 %)Den återstående andelen var fördelad mellan de europeiska länderna enligt följande: Nederländerna 6 %, Portugal 5 %, Irland 4 %, Italien 3 %, Schweiz och Belgien, vardera 2 %.. De finländska bankernas fordringar uppgick till knappt 400 miljoner euro. Finländska försäkrings- och pensionsförsäkringsbolag stod dessutom för ca 1,8 miljarder euro.

Utlåningen.

Det lånepaket som tagits fram av kommissionen, Europeiska centralbanken och IMF är treårigt. Euroländernas andel genomförs i form av bilaterala lån till Grekland från de länder som deltar i paketet. Av lämplighetsskäl är det kommissionen som samlar in lånen och svarar för förvaltningen av dem.

Lån genom EU-åtgärder har ingen rättslig grund i EU:s grundfördrag. Men det uppstår ingen konflikt med artikel 125, eftersom det är fråga om ett lån som inte orsakar mottagaren någon ny skuld och som ska betalas tillbaka med ränta.

Lånet ska beviljas i delar kvartalsvis. Grekland ska rapportera om uppfyllelsen av villkoren för respektive låneperioder innan nästa del av lånet kan beviljas. Eurostat ska övervaka att rapporterna stämmer. Utlåningen avbryts om villkoren inte är uppfyllda, så som sagts ovan.

Räntan på lånen från Finland ska enligt tillläggsbudgetpropositionen vara minst lika stor som den ränta som finska staten betalar för ett lån med motsvarande lånetid. För närvarande bedöms ränteintäkterna bli små.

Lånen ska kunna beviljas utan säkerhet. Finansministeriet ska fatta närmare beslut om lånevillkoren. Medlemsländerna avses avtala om lånevillkoren i samrådReferensräntan är Euribor med 3 månaders löptid. Marginalen är 300 bp. Till den del som lånet inte är återbetalt 3 år efter att det tagits ut är marginalen 400 bp. Dessutom ska Grekland betala 50 bp i administrativ engångsavgift för varje lånepost. . Lånen ska ändå inte få företräde gentemot andra borgenärer, så att inte utländska banker lägger ner sin verksamhet i Grekland och på så sätt gör att landet blir insolvent. Räntan är upplagd så att det blir fördelaktigt för Grekland att byta medlemsländernas lån till marknadslån när marknadens funktion är återställd.

Återbetalningen ska börja tre år efter att lånen tagits ut och ska ske inom loppet av två år. Återbetalningen av den lånepost som nu ska beviljas avses alltså börja i maj 2013.

Utifrån all information som finns att få anser utskottet att de lån till Grekland som föreslås i tilläggsbudgetpropositionen är motiverade och att lånepaketet är väl uppbyggt.