99. Övriga utgifter inom utrikesministeriets förvaltningsområde
25. Civilpersonalens deltagande i krishantering (förslagsanslag)
Förenta staterna med sina allierade anföll
Irak innan FN:s vapeninspektörer hade slutfört
sitt uppdrag och ockuperade landet utan att inhämta samtycke
från Förenta nationernas säkerhetsråd. Senast
efter ockupationen har det också framgått att
det påstådda omedelbara militära hotet från
Iraks massförstörelsevapen som användes som
förevändning för att inleda krigsåtgärder inte
existerade och därmed står anfallet i strid med
FN:s stadga och internationell rätt.
Anfallet motiverades vidare med att Irak hade kontakter med
terroristorganisationer och det hot som dessa kontakter utgjorde.
Också denna motivering har visat sig vara ohållbar.
FN:s stadga vidkänner inte militär invention av
humanitära skäl. På denna punkt är
den internationella rätten också i övrigt
outvecklad. Det betyder att ett berättigande för
en ockupation inte heller kan härledas ur principen om
humanitär intervention, som har lyfts fram när
andra motiv visat sig ohållbara. Det är ändå motiverat att
utveckla FN:s verksamhet i en sådan riktning att man berättigat
kan ingripa i despotiska system som den störtade irakiska
regimen.
FN:s säkerhetsråd har senare antagit en resolution
som behandlar den uppkomna situationen, men den irakiska förvaltningen är
fortfarande i ockupationsmaktens händer och bistås
av ett styrande råd som tillsatts av den. FN:s roll i Irak är
fortfarande ostrukturerad.
Säkerhetssituationen i Irak är bräcklig.
Förenta staterna och dess allierade är precis
som den polisstyrka som de inrättat är föremål
för fortsatta militära attacker. Dessutom är
ockupationsmakten genom sitt agerande orsak till att ett betydande
antal civila har omkommit eller skadats. De irakiska terrorangreppen
har riktats mot civila mål.
På grund av säkerhetssituationen har de FN-anställda
som bevakat läget i Irak och haft hand om olika humanitära
uppdrag sett sig tvungna att lämna Irak. Av samma orsak
har också många frivilliga hjälporganisationer
varit tvungna att inskränka sin verksamhet.
Utskottet har behandlat frågan om finländares
deltagande i utvecklingen av det irakiska polisväsendet,
vilket inte framgår av regeringens proposition.
Under dessa omständigheter är det inte motiverat
att Finland deltar i krishantering i Irak.
Vi föreslår följande
uttalande i motiveringen till moment 24.99.25:
Anslaget får inte användas för
utgifter för civil krishantering i Irak. Utskottet har
inte godkänt att Finland deltar i civila krishanteringsuppdrag
i Irak under rådande förhållanden och
förutsätter därför att riksdagen
hörs innan eventuell civil krishantering inleds i Irak.