Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ändringar. Ändringarna gäller lagförslag 1 om inkomstdatasystemet och baserar sig väsentligen på grundlagsutskottets utlåtande. Dessutom bör några preciseringar göras i lagförslaget. 

De övriga lagförslagen kan godkännas utan ändringar. 

Nytt inkomstdatasystem

Propositionens syfte är att skapa lagstiftningsramar för det förestående inkomstdatasystemet på nationell nivå. För att styra det stiftas en ny lag om inkomstdatasystemet som träder i kraft redan i början av nästa år. Dessutom kompletteras vissa skattelagar redan nu. De ändringar som behövs i sociallagstiftningen är däremot ännu under beredning, och lagförslagen ska lämnas till riksdagen under första hälften av nästa år. 

Schemaläggningen beskriver också den fasindelning som har ansetts behövlig i projektet för att hålla det hanterligt. Inkomstregistrets första fas kan tas i bruk i början av 2019 då de uppgifter som lämnats till inkomstregistret används av Skatteförvaltningen, pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetsförsäkringsfonden. Övriga användare kommer med från början av 2020, då det i inkomstregistret också börjar sparas information om pensioner och andra förmånsinkomster. 

Reformen är ett led i digitaliseringen av offentliga tjänster, som är ett av spetsprojekten för statsminister Juha Sipiläs regering. Dess centrala mål är att lindra arbetsgivarföretagens administrativa börda genom att förenkla anmälningsförfarandet kring inkomstuppgifter. I fortsättningen kan skyldigheterna skötas på en gång genom en centraliserad elektronisk tjänst för informationsförmedling. Det är också väsentligt att uppgifter som redan har lämnats inte behöver lämnas på nytt. 

Ett centraliserat system baserat på information i realtid effektiviserar också myndigheternas inbördes informationsutbyte, försnabbar beslutsfattandet och förbättrar beslutens riktighet. Introduktionen av inkomstregistret ingår också i en lista över 20 projekt i åtgärdsprogrammet för bekämpning av svart ekonomi och ekobrottslighet som gäller åren 2016—2020. Särskild betydelse tillmäts att informationen i inkomstregistret är i realtid. 

Registret bidrar också till att stärka medborgarnas rätt att övervaka information om dem själva eftersom de kan följa de uppgifterna i realtid. Också härvidlag motsvarar reformen regeringsprogrammets mål för digitalisering. 

Propositionen är alltså sammantaget vittgående och betydande. Eftersom den innehåller frågor om skyddet för personuppgifter och registrerades rättigheter har den bedömts av grundlagsutskottet. Dessutom har social- och hälsovårdsutskottet och ekonomiutskottet gett tillstyrkande utlåtanden om propositionen. 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet har granskat propositionen med avseende på 10, 21 och 81 § i grundlagen. Grunden för bedömningen är således skyddet för privatlivet och personuppgifter och kraven på god förvaltning och rättsskydd. 

Utskottets anmärkningar gäller lagförslag 1 om inkomstdatasystemet som innehåller bland annat hänvisningar till EU:s dataskyddsförordningEuropaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), utfärdad den 27 april 2016. samt en bestämmelse om förseningsavgift (22 §). Lagförslagen kan enligt utskottet behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men lagförslag 1 bara om utskottets konstitutionella anmärkningar till dess 22 § beaktas på behörigt sätt. 

Finansutskottets allmänna ställningstagande

Grundlagsutskottets anmärkningar kan enligt finansutskottets uppfattning beaktas utan att de skulle inverka på reformens basala drag. Därför bedömer utskottet först reformen i dess helhet och behandlar därefter de ändringar som grundlagsutskottets utlåtande ger anledning till. 

Lagförslaget om inkomstregistret skapar således ramarna och grunden för det nya registret. Propositionen uppfyller enligt utskottets uppfattning de krävande målen som uppställts för den och den basala funktionsmodellen är klar trots att regleringen ställvis är tung. I detta avseende bör man komma ihåg att det nya förfarandet uttryckligen ersätter en stor mängd anmälningar som nu görs till olika mottagare i olika format. Regleringen förenklas när skyldigheterna beskrivs heltäckande i en enda lag. 

Med tanke på regleringens tydlighet ser utskottet med tillfredsställelse på den prioriteringen att inkomstregistret endast är en enhet som tar emot uppgifter, sparar dem och delar dem vidare. Den aktuella lagen utvidgar således inte prestationsbetalarnas anmälningsskyldighet och upprättar inga nya rättigheter att få upplysningar. De bestäms fortfarande på grundval av annan lagstiftning. 

Eftersom reformen är omfattande och vid sidan av lagstiftningen kräver betydande arbete med datasystem är det motiverat att den genomförs stegvis som avsett. 

Praktiska realiteter har också bidragit till att den information som ska lämnas i propositionen har delats in i obligatoriska, som alltid ska lämnas (6 §) och kompletterande, som det är frivilligt att lämna (7 §). På så sätt vill man ta hänsyn till de prestationsbetalare som inte har tillräcklig beredskap att genast lämna alla uppgifter till registret. Förfarandet är i detta skede befogat trots att det delvis vidmakthåller gamla strukturer. I fortsättningen är det dock ändamålsenligt att få uppgifterna i sin helhet i inkomstregistret eftersom de är nödvändiga särskilt för att fatta beslut om socialförmåner. 

Propositionen bedömer att 70—80 procent av arbetsgivarna i dagsläget är redo att lämna också de frivilliga uppgifterna direkt ur sina lönebetalningssystem. Denna andel bör således utökas. Därför välkomnar utskottet det utvecklingsarbete genom vilket den avgiftsfria tjänsten Palkka.fi ska integreras i inkomstregistret. Tjänsten ska samla in de uppgifter som behövs automatiskt i samband med lönebetalningen och förmedla dem till inkomstregistret utan separat anmälan. Tjänsten ska utvidgas också i övrigt. Allt detta underlättar verksamheten för små företag och främjar registrets användningssyfte. Palkka.fi står också till hushållens förfogande. 

Reformens fasindelning innebär å andra sidan att utvecklingsarbetet pågår och att också behoven av fortsatt utveckling aktualiseras. 

Social- och hälsovårdsutskottet har bland annat konstaterat att en omfattande användning av inkomstregistret delvis beror på om de brokiga behoven av information inom systemet för social trygghet kan bantas ner. Mängden kan påverkas också genom att förenhetliga grunderna för bestämningen av förmånerna. Frågan bereds separat inom social- och hälsovårdsministeriet. Där går man igenom lagstiftningen om socialförsäkringar och utreder möjligheterna att förenhetliga bestämningsgrunderna för förmåner och de uppgifter som behövs för att handlägga förmånsärenden, såsom inkomstbegreppen. 

Men utskottet har betonat att den sociala tryggheten också i fortsättningen bör utvecklas primärt utifrån socialförsäkringssystemets egna utgångspunkter. Inkomstregistrets datainnehåll måste för sin del utvecklas så att det motsvarar behoven både inom Skatteförvaltningen och inom det sociala trygghetssystemet. 

Ekonomiutskottet konstaterar för sin del att i detta nu är tanken att registret ska användas vid fullgörandet av prestationsbetalarnas lagstadgade anmälnings- och informationsskyldigheter. Utskottet anser ändå att det är viktigt att utreda möjligheterna att utvidga användningen av registret så att inkomsttagarna om de så vill utifrån en fullmakt ska kunna förmedla uppgifter ur inkomstregistret också till en tredje part. 

Det är befogat att instämma i detta. Likaså är det klart att målet är en reglering som är så enkel och tydlig som möjligt också för företagen och som stöds genom tidsenliga och användarvänliga elektroniska förfaranden. Vid utvecklingsarbetet måste man också i fortsättningen försöka hitta en balans mellan dels den administrativa bördan för prestationsbetalarna, dels informationsbehovet hos dem som använder uppgifterna. Genom samarbete mellan alla aktörer kan man komma vidare på ett hållbart sätt och nå de fördelar som reformen eftersträvar. 

Finansutskottet anser det viktigt att reformen genomförs enligt den planerade tidtabellen. Dessutom bör man vara grundligt förberedd på handledning och information som introduktionen kräver. Informationen bör nå alla aktörer, utöver arbetsgivare och myndigheter också medborgare. För det måste det också reserveras adekvata resurser för att reformen ska kunna introduceras smidigt och med framgång. 

I det följande behandlar utskottet iakttagelserna i grundlagsutskottets utlåtande. Övriga behövliga ändringsförslag motiveras enbart i detaljmotiven. 

Förhållandet till EU:s dataskyddsförordning

EU:s dataskyddsförordning trädde i kraft våren 2016 men börjar tillämpas först den 25 maj 2018. Den är till alla delar förpliktande och direkt tillämplig lagstiftning i samtliga medlemsstater. Den är dessutom som unionens lagstiftning primär i förhållande till nationella bestämmelser enligt närmare definition i EU-domstolens rättspraxis. 

På hantering av personuppgifter tillämpas på nationell nivå tills vidare personuppgiftslagen (523/1999) som upphävs när dataskyddsförordningen träder i kraft. Som nationell allmän lag som kompletterar dataskyddsförordningen ska det dock stiftas en ny dataskyddslag. Beredningen är tills vidare aktuell i en arbetsgrupp för verkställighet av förordningen (TATTI) som tillsatts av justitieministeriet. 

Hänvisning till dataskyddsförordningen och utvidgning av förordningens tillämpningsområde genom en inkomstregisterlag. Lagförslaget om systemet för inkomstdata är alltså under behandling i ett läge där regelverket för skyddet för personuppgifter genomgår förändringar. I propositionen hänvisas därför för tydlighetens skull till EU:s dataskyddsförordning och de nationella bestämmelserna om skydd för personuppgifter. Hänvisningen ingår i 2 § 1 mom. om lagens förhållande till övrig lagstiftning. De allmänna lagar som nämns där ska tillämpas på behandling av personuppgifter i inkomstdatasystemet om inte något annat föreskrivs i lagen om inkomstdatasystemet. 

Grundlagsutskottet har tolkat hänvisningen som varande materiellträttslig och ansett att den är onödigt omfattande med hänsyn till att genomförandet av dataskyddsförordningen ännu inte är slutfört. Frågan gäller lagstiftning utanför dataskyddsförordningens tillämpningsområde, och det handlar om en väsentlig och vittgående grundläggande lösning med tanke på skyddet för privatlivet och för personuppgifter enligt grundlagen. Det är motiverat att grundlagsutskottet tar ställning till bestämmelser av det slaget först i samband med behandlingen av den nya allmänna lagen. 

Om bestämmelsen endast ska vara informativ, bör det enligt grundlagsutskottet bedömas om den behövs, och i vilket fall som helst bör den ges formen av en informativ hänvisning. 

Finansutskottet konstaterar att bestämmelsen i 2 § 1 mom. är avsedd att vara informativ. Därför kan den strykas på motiverade grunder. Detsamma gäller lagförslagets 14 § 4 mom. som också hänvisar till dataskyddsförordningen. 

Behov av särskilda bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagen. I inkomstregistret ska inte föras in sådana uppgifter som hör till de särskilda kategorierna av personuppgifter enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen. Dessa motsvarar huvudsakligen de så kallade känsliga uppgifter som avses i grundlagsutskottets praxis. Den föreslagna regleringen är enligt grundlagsutskottet synnerligen exakt till dessa delar, och utskottet har ingenting att anmärka när det gäller kravet på exakta och detaljerade bestämmelser. 

Men grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid att regleringen om behandling av personuppgifter är tungrodd och komplicerad. Därför är det vid den fortsatta behandlingen av lagförslaget skäl att noga utreda behovet av sådana kompletterande särskilda bestämmelser som dataskyddsförordningen och den kompletterande nationella allmänna lagen möjliggör eller kräver. 

Finansutskottet hänvisar till sin anmärkning om att regleringsmiljön inte är slutförd och till avsikten att sätta lagen om inkomstdatasystemet i kraft genast i början av nästa år. En heltäckande utvärdering kan därför ännu inte göras. Tillräckliga förutsättningar finns först när propositionen om den nationella allmänna lagen har lämnats och auktoritativa tolkningar av EU:s dataskyddsförordning föreligger. 

Dessutom är det befogat att beakta att det första utkastet till propositionen om inkomstdatasystemet bemöttes av kritiska yttranden från dataombudsmannen, riksdagens justitieombudsman och justitieministeriet. Föremål för kritiken var frågor om dataskydd och grundläggande rättigheter, vilket ledde till att regleringen ändrades på många punkter. Beredningen har ambitionen att beakta dataskyddsförordningen i detalj och undvika överlappande reglering. Värt att notera är också dataombudsmannens yttrande till utskottet att det i propositionen egentligen för första gången har gjorts en omsorgsfull analys av dataskyddsförordningen. 

Utskottet vill dessutom betona den betydelse som regleringens exakthet och entydighet har när det nya registret upprättas. Inkomstregistrets hela funktionsidé och den förväntade nyttan förutsätter att registret fungerar klanderfritt. Det kräver i sin tur att alla prestationsbetalare identifierar och uppfyller sina lagstadgade skyldigheter. Det lyckas bäst då skyldigheterna föreskrivs tillräckligt detaljerat i en enda lag. Beaktansvärt är också att en stor del av regleringen i lagen om inkomstregistret väsentligen gäller helt andra saker än behandling av personuppgifter. 

Grunderna ovan talar för att den föreslagna regleringen inte ändras i detta sammanhang. Men behoven av utveckling kan bedömas framöver. Nyttig information kan också fås av den samarbetsgrupp som stöder inkomstdatasystemets funktion, där det finns representation från de som använder uppgifterna, prestationsbetalare och inkomsttagare. 

Förseningsavgift

Att inkomstdataregistrets funktion är kontinuerlig och heltäckande är en grundläggande förutsättning för att målen för reformen kan nås. Därför är det väsentligt att de som betalar ut prestationer ger de uppgifter som behövs inom utsatt tid. För att detta villkor ska bli uppfyllt ingår i lagförslaget en bestämmelse om förseningsavgift, som gäller försummelser. Dess syfte är således att bidra till att säkerställa att systemet fungerar. 

Grundlagsutskottet konstaterar för det första att förseningsavgiften är en administrativ påföljd av sanktionskaraktär. Utskottet har i sak jämställt sådana ekonomiska påföljder av straffkaraktär med straffrättsliga påföljder. Eftersom det gäller utövning av offentlig makt, gäller skyldighet att föreskriva genom lag. Utskottet har ansett att det är fråga om betydande utövning av offentlig makt. Lagen ska således föreskriva exakt och tydligt om betalningsskyldigheten och grunderna för avgiftens storlek, den betalningsskyldiges rättsskydd och grunderna för att verkställa lagen. 

Utskottet har dessutom ansett det relevant att förseningsavgiften påförs genom ett automatiserat registreringsförfarande där stora mängder data behandlas. Avgiften påförs i allmänhet inte heller fysiska personer. Utskottet har hänvisat till 21 § och 81 § i grundlagen och konstaterat att man inte ens i en masshantering som beskattningen får äventyra kraven på god förvaltning eller de skattskyldigas rättsskydd. 

Utskottet har utifrån dessa utgångspunkter framfört två konstitutionella och tre andra anmärkningar mot förslaget till bestämmelse. 

Finansutskottet behandlar anmärkningarna i följande momentordning: 

Skyldighet att höra parter. Enligt 2 mom. i bestämmelsen ska prestationsbetalaren innan förseningsavgift påförs ges tillfälle att lämna en utredning, om det behövs av särskilda skäl. 

Grundlagsutskottet förutsätter att bestämmelsen ändras så att hörande av den anmälningsskyldiga blir huvudregel. Det ska separat kunna föreskrivas om undantag från den huvudregeln så att man anger grunderna för undantaget i detalj. Ändringen är nödvändig för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Finansutskottet föreslår att bestämmelsen ändras som grundlagsutskottet förutsätter och med användning av den marginal som ingår i ställningstagandet. Att höra en part blir således huvudregel vid bestämning av en förseningsavgift som överstiger maximibeloppet för den fasta dagsavgiften. Avsteg är möjliga om hörandet är uppenbart onödigt. 

Till huvudregeln fogas också ett undantag med stöd av vilket förseningsavgift kan påföras utan att höra prestationsbetalaren när den uppgår till högst 200 euro. Undantaget är avgränsat så att det inte lämpar sig för påförande av en förseningsavgift som är väsentligt högre än dagsavgiftens maximibelopp 135 euro. 

Utskottet anser att dessa undantag är befogade på grund av att förseningsavgiften är schematisk och påförandet har karaktären av masshantering. Men prestationsbetalaren ska ändå höras även när undantagsbestämmelsen kan tillämpas, om det behövs av särskilda skäl. Ett sådant kan vara exempelvis att det råder oklarhet om tidpunkten för anmälningens ankomst. 

Utskottet har vid bedömningen beaktat erfarenheterna bland annat från praxis med förseningsavgifter för arbetsgivarprestationer som anmälts för sent. Förseningsavgift har påförts exempelvis i år före utgången av november på grundval av cirka 80 000 anmälningar. Av dem har cirka 7 000 lämnats över 45 dagar efter den utsatta tidsfristen. Av dem har andelen förseningsavgift baserad på anmälningens innehåll varit i genomsnitt 24 euro. 

På grundval av erfarenheter bör det antas att huvuddelen av de förseningsavgifter som påförs för försenad anmälning till inkomstregistret påförs till högst beloppet för dagsavgiftens maximibelopp. Inte heller förseningsavgifter för långa förseningar ska i allmänhet vara väsentligt större än dagsavgiftens maximibelopp. 

Förutsättningar för att inte påföra förseningsavgift. Bestämmelsens 3 mom. gäller situationer där förseningsavgiften inte behöver påföras. 

Enligt grundlagsutskottet blir de föreslagna bestämmelserna inte problematiska i ett helhetsperspektiv med avseende på 21 § i grundlagen. Men de måste absolut preciseras så att man inför rättslig prövning. Dessutom måste de kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om att förseningsavgift helt eller delvis inte behöver påföras exempelvis om förseningen är obetydlig, det finns ett giltigt skäl för förseningen eller om det av något annat särskilt skäl skulle vara oskäligt att påföra avgift. 

Finansutskottet föreslår att den punkt i bestämmelsen som gäller att avgiften inte behöver påföras blir ändrad så att man inför rättslig prövning. Dessutom kompletteras bestämmelsen så att grunderna är mer övergripande än föreslaget. Förseningsavgift ska således inte påföras i alla situationer där den försenade anmälningen har berott på orsaker som den anmälningsskyldiga inte har kunnat påverka. Samma gäller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl för försummelsen. Bestämmelsen ska dessutom kompletteras så att det handlar om försummelseavgift enligt 22 § i lagen om beskattningsförfarande. 

Grunderna stämmer då överens med propositionen RP 97/2017 rd där det handlar om förseningsavgifter för försenade skattedeklarationer för skatter som ska betalas på eget initiativ, som samlas in genom ett motsvarande massförfarande. 

Orsaker som inte beror på prestationsbetalaren kan vara exempelvis funktionsstörningar i det allmänna datanätet, funktionsstörningar i inkomstdatasystemets e-tjänst eller andra motsvarande orsaker. Om försummelsen däremot beror på exempelvis förfarande av en aktör som prestationsbetalaren har gett fullmakt, handlar det inte om en orsak som inte beror på prestationsbetalaren. 

Ett giltigt skäl åter är bland annat sjukdom eller oöverstigligt hinder. Men anmälningsskyldigheten bör ändå uppfyllas så snart som möjligt efter att hindret har upphört att finnas, för att det ska finnas fog för att inte påföra förseningsavgiften. Ett särskilt skäl kunde vara exempelvis att den skattskyldige av misstag har räknat, skrivit eller uttryckt sig fel. 

Att förseningen kan vara tidsmässigt obetydlig beaktas redan i lagförslaget. Uppgifterna ska i allmänhet anmälas inom fem dagar från betalningsdagen. Men förseningsavgift påförs först när uppgifterna anmäls senare än den åttonde dagen i den månad som följer på betalningsmånaden. Också efter det stiger avgiften med 3 euro per dag fram till den 45 dagen, varvid avgiften således är 135 euro. Om uppgifterna inte har lämnats då, beaktas en till beloppet obetydlig försummelse vid den procentbaserade uträkningen av förseningsavgiften. 

Rätt att söka ändring Bestämmelsens 4 mom. gäller andra lagar som tillämpas på förseningsavgiften. När det gäller sökande av ändring tillämpas lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på grundval av hänvisningen i momentet. 

Grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid att den lag som det hänvisas till ska enligt dess 1 § tillämpas på beskattningsförfarandet och ändringssökandet beträffande de skatter och avgifter som hör till Skatteförvaltningens uppgiftsområde och som det föreskrivs om i de lagar som räknas upp i paragrafen. Men nu handlar det inte om ett beskattningsförfarande, och innehållet i regelverket som det hänvisas till är inte oproblematiskt tydligt med avseende på rättssäkerheten. 

Grundlagsutskottet har ansett de bestämmelser om sökande av ändring som det hänvisas till som särskilt problematiska. Enligt dem får ändring i Skatteförvaltningens beslut sökas av den skattskyldige, den som är ansvarig för skatten och någon annan som enligt den berörda skattelagen har rätt att söka ändring. Eftersom kravet på rättsskydd är särskilt viktigt när det gäller påföljder av straffkaraktär, bör bestämmelserna om ändringssökande preciseras så att det tydligt framgår att den anmälningsskyldige har besvärsrätt. En sådan ändring är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

I ställningstagandet ingår dessutom en anmärkning som gäller skattetagarnas besvärsrätt. Hänvisningen betyder nämligen också att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har besvärsrätt på skattetagarens vägnar. Grundlagsutskottet har ändå förhållit sig restriktivt till specialbestämmelser om myndigheters allmänna besvärsrätt. 

Å andra sidan har utskottet ansett att en myndighets besvärsrätt inte är något problem, om den genom lag har begränsats till exempel till ambitionen att bevara en enhetlig rättspraxis eller om rätten annars kan anses befogad med hänsyn till frågans natur. Utskottet anser att det nu aktuella lagförslaget inte har några sådana särdrag som skulle motivera en rätt för myndigheten att överklaga beslut om påförande av förseningsavgift. 

Finansutskottet föreslår att bestämmelsen i 4 mom. ska ändras för det första så att den tydligt räknar upp de som har besvärsrätt. Dessutom ska besvärsrätten för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt begränsas i första skedet av beslutsfattandet. Till den del som regleringen behöver preciseras för att konstatera de anmälningsskyldigas processuella rättigheter vore det tydligast att föreskriva om dem i ett nytt 5 mom. 

Ändring i skatteförvaltningens beslut om förseningsavgift får således sökas av prestationsbetalaren och den som enligt lagen om skatteuppbörd eller någon annan skattelag ansvarar för betalningen av förseningsavgiften. Skattetagaren har däremot inte besvärsrätt ännu i detta skede utan först över ett beslut med anledning av begäran om omprövning eller besvär. Även då uppstår besvärsrätt endast till den del beslutet har ändrats eller upphävts på grund av överklagande av prestationsbetalaren eller den som ansvarar för förseningsavgiften. 

Utskottet ser det i sig som motiverat med avseende på procedurernas enhetlighet att bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ i övrigt tillämpas på förfarandet med sökande av ändring. Analogt med det är det också ändamålsenligt att myndighetens begränsade besvärsrätt också i detta sammanhang utövas av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Denna har också i övrigt rätt att föra talan vid sökande av ändring som gäller skatter och förseningsavgifter som påförs av Skatteförvaltningen. 

Den anmälningsskyldiges processuella rättigheter. Grundlagsutskottet har gett en uppmaning att precisera regleringen också i övrigt så att den anmälningsskyldiges processuella rättigheter framgår tydligt av den. Mest motiverat vore det att iaktta de allmänna lagarna om förvaltning och förvaltningsprocess, kompletterade med eventuella särskilda bestämmelser om undantag. 

Finansutskottet föreslår för tydlighetens skull att paragrafen kompletteras med ett nytt 5 mom. Där hänvisas uttryckligen till vad som föreskrivs om förseningsavgifter i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Dessutom kan lagen om inkomstdatasystemet föreskriva separat om de som har besvärsrätt och hörande av den skattskyldige. 

Utskottet har redan ovan tillstyrkt förfaranden som baserar sig på lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Samma grunder och fördelar i fråga om enhetliga procedurer gäller också här. Dessutom bör det noteras att bestämmelserna om förfarande med förseningsavgift i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ redan nu med god täckning tillämpas på de som betalar prestationer. 

Enhetliga procedurer minskar också de administrativa kostnaderna. Det bör observeras att det inte i inkomstdatasystemet utöver förseningsavgiften ingår några andra förvaltningsbeslut som ska fattas i ett massförfarande. I systemet tas inte heller ut några skatter eller avgifter utöver förseningsavgiften. Vid verkställigheten av förseningsavgifterna jämte rättsskyddsförfarande är det således ändamålsenligt att utnyttja de förfaranden som används vid verkställighet av motsvarande påföljdsavgifter för skatter som ska betalas på eget initiativ. 

Slutligen konstaterar utskottet att förvaltningslagen ska tillämpas på sökande av ändring som gäller beskattningsförfarande och beskattning till den del något annat inte föreskrivs i skattelagstiftningen. Undantagen beror på beskattningens karaktär av massförfarande, och de gäller bland annat detaljer kring hörande av parter, beslutets innehåll och delgivning av beslut. På motsvarande sätt ska förvaltningsprocesslagen tillämpas som allmän lag också på besvärsförfarande till den del det inte finns särskilda bestämmelser i skattelagstiftningen. Undantagen gäller bland annat behörig förvaltningsdomstol, besvärstid och detaljer kring hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. 

Samma relation mellan allmän lag och speciallag gäller således också nu. Bestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen ska således tillämpas till den del annat inte föreskrivs i lagen om inkomstdatasystemet och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Det väsentliga är att det inte finns betydande skillnader i bestämmelserna i de allmänna lagarna och skattelagstiftningen beträffande den skattskyldiges rättssäkerhet.