Allmän motivering

Utskottet tillstyrker propositionerna med ändringar.

Regeringens proposition med förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2012 samt lagar om ändring av vissa skattelagar (RP 50/2011 rd) täcker in merparten av de åtgärder i regeringsprogrammet som gäller inkomstbeskattningen. Den är en balanserad helhet som sammanställts i ett svårt ekonomiskt läge och den beaktar såväl målet att beskattningen av arbete ska vara sporrande som att inkomstskillnaderna måste minskas.

Propositionen har kompletterats enligt vad som överenskommits i regeringsprogrammet direkt efter det att de centrala arbetsmarknadsorganisationernas ramavtal av den 13 november 2011 godkänts med tillräckligt bred uppslutning genom branschvisa arbets- och tjänstekollektivavtal (RP 130/2011 rd). Där beaktas de extra insatser med vilka Finlands konkurrenskraft, sysselsättning och hushållens köpkraft under rådande förhållanden bäst kan främjas.

Utskottet anser att propositionerna är konstruktiva och tillstyrker de viktigaste förslagen i dem. Utskottet tar i korthet särskilt upp de mest relevanta synpunkterna på inkomstunderlag och avdragsgrunder och hur kommuner och församlingar kompenseras för skatteomläggningarna. Betraktelsen avslutas med de föreslagna de minimis-bestämmelserna som avses bli permanenta och en del enskilda frågor.

Förändringarna i inkomstunderlaget

Beskattningen av förvärvsinkomster.

Beskattningen av löneinkomster håller i snitt samma nivå som i år i och med att effekterna av inflationen och inkomstnivåhöjningen har kompenserats genom föreslagna ändringar i skatteskalan och arbetsinkomstavdraget. Den sammantagna effekten av de här åtgärderna är, förslagen i ramavtalet medräknade, ca 520 miljoner euro. Dessutom lindras beskattningen för låginkomsttagare genom höjt arbetsinkomstavdrag och höjt grundavdrag i kommunalbeskattningen, bägge med 200 miljoner euro. I kompletteringspropositionen föreslås också en andel på 0,2 procent av löntagarnas höjda arbetspensionsförsäkringspremie bli kompenserad.

Förvärvsinkomstbeskattningen omfattas alltså av åtgärder värda totalt 920 miljoner euro och de prioriterar mycket starkt låginkomsttagare.

De föreslagna ändringarna får indirekta återverkningar också för beskattningen av pensioner; den genomsnittliga skattegraden för pensionsinkomster är nästa år lägre än i år. Pensionsbeskattningen lindras dels genom ändringar i skatteskalan, dels genom att grundavdraget höjs från 2 250 till 2 850 euro och genom de ändringar i pensionsinkomstavdraget i stats- och kommunalbeskattningen som automatiskt följer av skatteunderlaget.

Utskottet anser att de föreslagna ändringarna i förvärvsinkomstbeskattningen är korrekt avvägda och rätt riktade. Utom att de minskar inkomstskillnaderna stärker de också hushållens köpkraft.

Beskattningen av samfund.

Det är motiverat att samfundsskattesatsen sänks med sammanlagt 1,5 procentenheter för att trygga företagens internationella konkurrenskraft. Enligt en statisk modell minskar ändringen de årliga skatteinkomsterna med omkring 310 miljoner euro. Men om de positiva förväntningarna på modellen infrias är minskningen mindre.

Den nya samfundsskattesatsen 24,5 procent skulle vara lägre än i OECD-länderna (26,4 procent) eller EU15 (26,67 procent) i snitt, men högre än i EU27 i snitt (22,12)Outi Kröger; Suomen verotus kansainvälisessä vertailussa. VATT Muistot 13/2011. Skattesatsen för den outdelade vinsten 2011 anges inom parentes.. Av våra viktigaste referentländer skulle bl.a. Sverige och Tyskland också i fortsättningen ha en högre samfundsskattesats (26,3 respektive 29,41 procent) än vi. Skillnaden mot Estland pekar däremot klart i en annan riktning, eftersom Estland över huvudtaget inte beskattar företagens outdelade vinst.

På det hela taget placerar sig Finland alltså bra i en europeisk jämförelse och i relation till OECD-länderna. Med hänsyn till detta är sänkningen konkurrenskraftig, menar utskottet.

Men det behövs internationell bevakning; samfundsskattesatserna har allmänt redan länge varit på väg ner i nästan hela EU15 och inom OECD. I många EU-länder är skattenivån redan färdigt låg. Trenden har varit fortsatt sjunkande i Europa, även om den varit högst moderat de två senaste åren. Den dämpas kanske också av det allmänt svåra ekonomiska läget. Också med hänsyn till detta behövs det aktuell kunskap om vart vi är på väg. — Regeringen har i sitt program kommit överens om att följa upp den internationella utvecklingen och de åtgärder som vidtas i förekommande fall.

Det är dessutom av största vikt att den utredning om näringsbeskattningen som det också avtalats om i regeringsprogrammet snart kommer i gång och att den förbereds i samråd med näringslivet. Många av de ändringar som man vet kommer att behövas skulle förbättra konkurrenskraften och samtidigt trygga skattebasen. På den punkten är till exempel koncernskattesystemet, fördelningen mellan olika inkomstkällor eller företagens system för förlustutjämning absolut centrala frågor. Analogt brådskar det med bestämmelser som begränsar avdragbara räntor för att hindra omotiverad skattespekulation.

En kartläggning av näringsbeskattningen skulle allmänt taget ge företagen en klar signal om att regeringen vill säkerställa en konkurrenskraftig och fungerande samfundsbeskattning också inför framtiden.

Samfällda förmåner.

Utskottet har inget att invända mot förslaget att höja skattesatsen för samfällda förmåner till 28 procent. Slutresultatet är en kompromiss som beror på att det på goda grunder råder olika uppfattningar om samfällda förmåners fiskala natur och vad de naturligt ska jämföras med.

En lägre skattesats än den allmänna kapitalskattesatsen avser dessutom att stödja målen för regeringens skogspolitik. De går ut på att främja en hållbar och mer diversifierad skogsvård och skogsförnyelse. Skogsvården ska också vara sporrande och långsiktig för att säkra virkesförsörjningen. Ett uttalat mål i regeringens program är att påskynda ägoregleringar av skogslägenheter och tillämpningen av lagstiftningen om samfällda skogar.

Utskottet godkänner detta syfte i propositionen. Skillnaden mellan skattesats och allmän kapitalskattesats tas upp särskilt längre fram.

Kapitalinkomstbeskattningen.

Ett nytt principiellt linjeval i propositionen gäller kapitalinkomstbeskattningen; utom att den nuvarande skattesatsen höjs blir beskattningen också progressiv. Skattesatsen för kapitalinkomster är således antingen 30 eller 32 procent beroende på storleken på kapitalinkomsterna. Den högre procentsatsen tillämpas på den del av den beskattningsbara kapitalinkomsten som går utöver 50 000 euro under skatteåret. Ändringen bygger på regeringsprogrammet; tanken är att den ska ta större hänsyn till inkomsttagarens skattebetalningsförmåga och därigenom göra beskattningen socialt mer rättvis.

De föreslagna ändringarna beräknas öka de årliga skatteintäkterna med omkring 135 miljoner euro. Omkring 90 miljoner euro ska tas in genom att skattesatsen höjs till 30 procent och resten genom den höjda skattesatsen. Bedömningarna av effekterna är emellertid statiska, de beaktar inte effekterna på beteendet. En del sakkunniga som utskottet hört påpekar att ändringarna lätt ökar intresset för skatteplanering.

Utskottet anser att förslagen är motiverade. De ökar rättvisan i beskattningen och är också annars motiverade i det allmänna ekonomiska läget. Skatteförvaltningen uppger att sammanlagt ca 895 000 personer hade kapitalinkomster 2009. Deras sammanräknade kapitalinkomster uppgick till ca 5 miljarder euro. Omkring 20 000 personer hade kapitalinkomster på mer än 50 000 euro och deras sammanlagda kapitalinkomster uppgick till ca 2 miljarder euro. Nästan alla - alltså omkring 860 000 personer - betalade också kapitalskatt på sina inkomster. Det kan allmänt anses motiverat med konsekvensbedömningar, även om intresset för skatteplanering ökar med ändringen.

På de här grunderna tillstyrker utskottet ändringarna. Samtidigt gäller det ändå att bevaka olika utslag av icke-acceptabel skatteplanering och ta tag i dem efter behov.

Fokusering på beskattningen av delägare.

Propositionen fullbordar också den skrivningen i regeringsprogrammet att tyngdpunkten i företagsbeskattningen i skälig utsträckning förskjuts från beskattning av ett bolags disponibla inkomster mot beskattning av medel som tas ut ur bolaget. Detta återverkar också på beskattningen av delägarnas vinstutdelning från icke-börslistade aktiebolag.

På utdelningen ska fortfarande tillämpas en kapitalinkomstandel motsvarande en årlig avkastning på nio procent från bolagets nettotillgångar, men den högsta skattefria vinstutdelningen från kapitalinkomster som en enskild delägare får sjunker från nuvarande 90 000 till 60 000 euro. Beskattningen skärps alltså för en delägare om den kapitalinkomstbaserade utdelningen är över 60 000 euro per delägare. Däremot kommer beskattningen av vinstutdelningen i form av förvärvsinkomster och kapitalinkomster under 60 000 euro att lindras lite till följd av den ändrade förvärvsinkomstskatten och sänkta samfundsskatten.

De ekonomiska konsekvenserna har inte bedömts i propositionen. Det är inte heller känt hur allmänt den nuvarande övre gränsen för skattefri vinstutdelning över huvud iakttas. I regel ligger vinstutdelningen rejält under de skattefria maxbeloppenFör att en delägare ska kunna ta ut skattefri maximal vinstutdelning ur företaget, bör bolagets nettotillgångar vara nästan 700 000 euro per delägare.. Med hänsyn till detta är propositionen i långa stycken principiell. Den är också acceptabel till denna del, anser utskottet.

Ändringarna i villkoren för avdrag

Utöver de höjda arbetsinkomstavdragen och grundavdragen föreslår regeringen två mer principiella ändringar i de gällande avdragen. De gäller det allmänna ränteavdraget för bolån och hushållsavdraget. Båda föreslås få inskränkt räckvidd på det sätt som överenskommits i regeringsprogrammet.

Ränetavdraget för bolån.

Avdragsrätten för räntan på lån som tagits för en permanent bostad ska begränsas till 75 procent av det fulla avdraget. Ändringen införs stegvis så att den avdragsgilla andelen nästa år är 85 procent och 80 procent 2013. Målnivån 75 procent gäller alltså från början av 2014.

Ändringen hänger samman med den redan länge dryftade frågan om likabehandling av ägar- och hyresboende i beskattningen. Många av alternativen, som beskattningen av bostadsinkomst av egen bostad, är långt ifrån problemfria och har inte blivit allmänt accepterade. Därför är det nu aktuella förslaget enligt utskottets mening praktiskt och tillräckligt enkelt för att främja likabehandling. Dessutom kan den bidra till att sänka försäljningspriserna på bostäder och det om något är en bostadspolitiskt önskvärd förändring.

Enligt en statisk beräkning ökar ändringen statens totala årliga skatteinkomster med omkring 160 miljoner euro. Ökningen är omkring 100 miljoner euro 2012 och omkring 130 miljoner euro 2013. Begränsningen i avdragsrätten minskar till exempel ränteavdraget för ett bolån på 100 000 euro med 135 euro nästa år och 225 euro 2014. Räntenivån antas i så fall vara 3 procent per år. Utskottet anser att ändringen är hanterbar också för de som har bolån.

Hushållsavdraget.

Hushållsavdraget föreslås bli begränsat så att det högsta avdraget minskar från nuvarande 3 000 till 2 000 euro. Från arbete som berättigar till huvuhållsavdrag ska dessutom 45 i stället för nuvarande 60 procent få dras av i framtiden. I övrigt kommer avdragets räckvidd och villkor inte att ändras. Avdraget ska alltså fortfarande gälla kostnader för sedvanligt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete eller underhålls- eller renoveringsarbeten i en bostad eller fritidsbostad.

Ändringarna beräknas öka de årliga skatteintäkterna med omkring 150 miljoner euro.

Utskottet anser att förslagen är väl underbyggda och lämpliga.

Med hushållsavdraget ville man ursprungligen skapa fler arbetstillfällen och få svartjobben inordnade i skattesystemet. Det bedöms allmänt att man har lyckats ganska bra i detta och avdraget har blivit en etablerad del av skattesystemet. Kostnadseffekten har emellertid varit stor och avdraget främst använts för underhåll och reparationer i bostäder. Exempelvis 2009 fick 366 000 skattskyldiga göra avdrag och det totala beloppet uppgick till något över 390 miljoner euro. Lejonparten, ca 81 procent, gällde underhåll eller reparationer i bostäder, omkring 16 procent hushållsarbete och resterande 3 procent egentligt omsorgs- och vårdarbete.

Det genomsnittliga avdraget har varit betydligt mindre än det maxavdrag som lagen tillåter, enligt Skatteförvaltningen omkring 1 100 euro per mottagare. Med hänsyn till hur avdraget används i sin helhet är de föreslagna ändringarna acceptabla. I kampen mot den svarta ekonomin är det dessutom väsentligt att avdragsrätten fortsatt gäller för lönebikostnader och en del av den utbetalade lönen och att den som får ersättning för arbete är införd i förskottsuppbördsregistret. Därmed finns det ett incitament för den som låter utföra arbete att öppet utnyttja skattepliktiga tjänster.

Kompensationen till kommuner och församlingar

Propositionen följer regeringsprogrammet också så till vida att kommunerna har utlovats full kompensation för det skatteinkomstbortfall som skatteomläggningarna orsakar. Med kompletteringspropositionen täcker kompensationen också in det skatteinkomstbortfall som den sänkta samfundsskatten innebär för församlingarna.

Kompensationen går ut på att kommunernas andel av samfundsskatteintäkterna permanent höjs med 1,35 procentenheter och församlingarnas med 0,11 procentenheter. Till utdelningen läggs också de justerade andelarna av partiellt skattskyldiga samfunds skatter. Dessutom kompenseras församlingarna genom samfundsskatteandelen 2012 för de arbetsgivarkostnader som engångsersättningarna till löntagarna enligt arbetsmarknadsorganisationernas ramavtal orsakar. Kompensationen är 0,04 procentenheter. Ändringarna genomförs så att statens utdelning minskas i behövlig grad. Staten får alltså bära hela bördan av skatteinkomstbortfallet på grund av den sänkta samfundsskattesatsen.

Meningen är att skattemyndigheternas motsvarande andelar ska betalas med förhöjning 2012 och 2013. Kommunernas tilldelning höjs med 5 procentenheter och församlingarnas med 0,4 procentenheter. Statens tilldelning minskas i motsvarande mån. Tanken bakom den temporära ändringen är att främja kommunernas förmåga att klara av sina uppdrag och förpliktelser huvudsakligen med sina egna skatteinkomster.

Kommunerna ska kompenseras för skatteintäktsbortfallet på grund av de övriga föreslagna ändringarna i skatteunderlaget genom statsandelssystemet.

Utskottet omfattar förslagen och menar att de direkt främjar målen i regeringsprogrammet.

De minimis-stöd

Inkomstskattelagen ska kompletteras med en permanent bestämmelse om tillämpning av kommissionens förordningKommissionens förordning (EG) Nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse om stöd av mindre betydelse, s.k. de minimis-stöd.

Förordningens räckvidd ska i fortsättningen utöver skogsavdrag också omfatta skillnaden i skattesatser för samfällda skogar i relation till den allmänna och höjda skattesatsen för kapitalinkomst. Båda dessa anses vara statligt stöd via beskattningen och får inte överstiga 200 000 euro under skatteåret. Dessutom får de sammanlagda de minimis-stöd som en stödtagare får inte överstiga 200 000 euro under skatteåret och de två föregående skatteåren. För de som bedriver jordbruk är gränsen lägre, dvs. 192 500 euro.

En motsvarande begränsning gäller temporärt för skogsavdraget till utgången av 2011 (ISL 43 c §, 1085/2008). Bestämmelsen ska alltså nu permanentas och dess räckvidd breddas. I fortsättningen betraktas därmed både skogsavdrag och den fördel som uppkommer genom skillnaden i skattesatser som statligt stöd för samfällda skogar via beskattningen.

Regeringen motiverar över huvud taget inte sin syn i fråga om skogsavdraget och mycket kategoriskt i fråga om skillnaden i skattesatser för samfällda skogar. Därför har de sakkunniga som utskottet hört varit starkt kritiska till propositionen. Alla sakkunniga inom skogssektorn som förhörts i utskottet, med undantag av Skogsforskningsinstitutet, anser att regeringen har dragit fel slutsatser. Så också jord- och skogsbruksministeriet.

Utskottet anser att man måste se öppet på hur skogsavdraget och skillnaden i skattesatser för samfällda skogar sitter i det allmänna skattesystemet. Dessutom bör man väga in målet att utveckla skogsvården, som ligger till grund för bestämmelsen. Först då kan man dra hållbara slutsatser om huruvida det över lag är fråga om ett stöd och huruvida det i så fall är olämpligt för den gemensamma marknaden.

Frågan är principiellt viktigt för det allmänna skattesystemet; det är ett problem om bestämmelser som följer de viktigaste beskattningsprinciperna kan anses utgöra en form av statligt stöd. Vägvalet i denna fråga återverkar dessutom på de framtida möjligheterna att utveckla och utnyttja skogstillgångarna i Finland.

Utskottet ser helst att bedömningen är oavhängig och att den därmed görs separat för skogsavdraget och för samfällda skogar. Slutsatserna kan alltså i princip avvika från varandra.

Skogsavdrag.

Frågan om vad skogsavdraget generellt sett är spelar en stor roll både för det allmänna skattesystemet och för privata skogsägares skogsanvändning. Merparten av dem som får göra skogsavdrag är vanliga fysiska personer som säljer virke. I beskattningen av dem är skogsavdraget ett schematiskt men representativt sätt att beakta anskaffningsutgiften för skogen i beräkningen av den beskattningsbara kapitalinkomsten.

Förslaget att göra bestämmelserna om skogsavdraget permanenta motiveras som sagt över huvud taget inte i propositionen. Skattestödet via skogsavdraget behandlades emellertid i grunden när den nuvarande temporära bestämmelsen trädde i kraft (RP 206/2008 rd). Finansutskottet bedömde då frågan i detalj och tog hänsyn till alla relevanta aspekter (FiUB 32/2008 rd). Slutsatsen var att skogsavdraget är ett avdrag för anskaffningsutgiften för skogen på en skogslägenhet och därmed en del av det allmänna skattesystemet.

Den grundläggande frågeställningen har inte ändrats och därför anser utskottet att dess motiveringar fortfarande har relevans. Skogsavdraget är alltså över huvud taget inget stöd - och därmed inte heller något statligt stöd - utan ett sätt att beakta anskaffningsutgiften för skogen. Den tillämpade schematiska och genomsnittligt representativa metoden är motiverad och acceptabel med hänsyn till de förnybara skogstillgångarnas särskilda natur.

Att skogsavdraget gäller enskilda skattskyldiga förändrar inte situationen på något vis, anser utskottet. Skattesystemet känner igen också denna faktor till exempel vid avskrivning från utgiftsresten för lösa anläggningstillgångar. Det schematiska avdraget har tagits fram uttryckligen för att det har behövts i skattesystemet för att en i och för sig tydlig avdragsrätt inte ska behöva periodiseras objekt för objekt. Utskottet har konstaterat i sina tidigare överväganden att skogsägaren kan slå ihop separata fastigheter till en fastighet genom en fastighetsförrättning. Då är anskaffningsutgiften oundvikligen gemensam.

Enligt den nya bestämmelsen anses det belopp som statligt stöd som utan stödåtgärd skulle ha fastställts som skattebelopp och skillnaden mot det faktiskt fastställda skattebeloppet. Arbets- och näringsministeriet konstaterar i sin instruktion om detta bl.a. att det exakta de minimis-stödbeloppet måste gå att beräkna vid den tidpunkt när stödet beviljas, dvs. stödet ska vara transparent. Det är ett självklart krav med tanke på allmän förvaltningssed och företagares rättssäkerhet, påpekar utskottet.

Finansministeriet har inte beskrivit hur stor del av skogsavdraget som är att betrakta som stöd på något allmänt, objektivt och på förhand verifierbart sätt. Därför har det bestämt sig för att betrakta hela skogsavdraget som stöd. Som de minimis-stöd via beskattningen betraktas alltså en så stor del av skogsavdraget som motsvarar skattesatsen.

Utskottet finner ministeriets ståndpunkt problematisk både för skattesystemets allmänna funktion och skogsägarnas rättssäkerhet. Svagheten i motiven kommer också fram när skogsavdraget måste vägas in i den beräknade försäljningsvinsten. Den del som betraktats som statligt stöd och som en gång möjligen minskat andra stöd blir åter beskattningsbar. — Det faktum att en del fastighetsöverlåtelser är skattefria på grund av de allmänna lättnaderna vid generationsväxling är enligt utskottets mening ingen orsak för att bedöma frågan på ett annat sätt. Då handlar det om en tredje grund, en allmänt godtagen skatterättslig lättnad som hör ihop med generationsväxling.

Finansministeriets slutsats kan vara berättigad i det fall att skogsägaren köper en nyligen avverkad, kal fastighet som ger avkastning först senare när träden vuxit upp. Utgiften för fastighetsköpet har i så fall utöver markgrunden allra högst också omfattat den förväntade skogsavkastningen. Men det här motsvarar inte alltid den normala eller ens typiska eller genomsnittliga situationen. Tvärtom har alla skogsexperter som utskottet hört konstaterat att utgiften för förvärv av skogsmark till största delen, eller omkring 90 procent, består av värdet på trädbeståndet. Det största skogsavdraget, 60 procent, är enligt deras bedömningar på det hela taget underdimensionerat.

Så vitt utskottet kan se är det i sista hand fråga om man över huvud taget ska godkänna att trädbeståndets värde får dras av i beskattningen innan hela fastigheten säljs. Så har man på ett eller annat sätt alltid gjort i beskattningen av skogsägare. Det är en motiverad lösning som är lämplig med tanke på skogsvården. Med hänsyn till detta och till att skogsegendom till sin natur är en förnybar resurs finns det hållbara skatterättsliga argument för att fysiska personer, dödsbon och samfällda förmåner ska få göra skogsavdrag.

När frågan behandlades föregående gång godkände utskottet den temporära bestämmelsen för rättssäkerhetens skull. Det förutsatte dessutom att finansministeriet innan den temporära lagens giltighet löper ut klarlägger hur skogsavdraget kan uteslutas från de minimis-stödets räckvidd. Någon sådan utredning har inte presenterats.

Utskottet och ministeriet har en sinsemellan helt avvikande syn på saken och därför föreslår utskottet att den nya bestämmelsen som föreslås bli permanent stiftas på nytt som en temporär bestämmelse som gäller till utgången av 2012. Det föreslår att ikraftträdandebestämmelsen preciseras enligt detta (Utskottets ändringsförslag). Innan tiden går ut bör ministeriet kontrollera det rättsliga läget med kommissionen så att uppgiften är tillgänglig innan yrkandet om skogsavdrag ska göras nästa år.

Samfällda skogar.

Den fasta skattesatsen föreslås alltså vara 28 procent för samfällda skogar. Skillnaden i skattesatser mot 30 eller 32 procent anses i den föreslagna nya permanenta bestämmelsen som statligt stöd enligt de minimis-förordningen. Det centrala argumentet har varit att samfällda skogar har rätt till skogsavdrag och vissa reserveringar percis som fysiska personer och dödsbon. Sammanslutningar och bolag har däremot inte någon sådan rätt. Inkomst av virkesförsäljning bör därför behandlas på samma sätt i beskattningen som fysiska personer och dödsbon.

Också denna slutsats har väckt en viss oro bland sakkunniga för hur det ska gå med en rationell användning av skogsreserverna i framtiden.

För utskottet är den springande punkten med tanke på de minimis-stödet om jämförelsen med fysiska personer och dödsbon är berättigad eller om det över lag är motiverat att jämföra samfällda skogar med andra grupper av skattskyldiga.

Samfällda skogar är samfällda förmåner som enligt inkomstskattelagen är separata skattskyldiga. Andra separata skattskyldiga utöver samfällda förmåner är bl.a. dödsbon och konkursbon. Men samfällda skogar skiljer sig från dem redan genom att de är självständiga juridiska personer. De kan alltså kära och svara i eget namn, i motsats till dödsbon och konkursbon som representeras av boförvaltningen.

Jämförelsen med fysiska personer och skogsägare är inte heller motiverad i utskottets ögon av följande skäl:

Samfällda skogars verksamhet regleras av en förpliktande lag om samfällda skogar (). Förpliktelserna och begränsningarna i den binder delägarna i en samfälld skog. Det gäller också varje delägares användning av de skogsområden som hör till den samfällda skogen. En delägares ägarskap och beslutsfattande är alltså indirekta och bundet jämfört med fysiska personers direkta fastighetsägande och självständiga beslutsfattande.

En annan viktig skillnad mot fysiska personer är att en samfälld skog ska ha en skogsbruksplan, vilket vanliga skogsägare inte behöver ha. Planen ska lämnas in till skogscentralen för kännedom. Centralen utövar tillsyn över verksamheten. Skogscentralen kan till och med låta upprätta en skogsvårdsplan för den samfällda skogens räkning, om inte delägarlaget själv gör det. Den samfällda skogen ska också vårdas och användas enligt skogsvårdsplanen, om det inte finns något särskilt skäl att avvika från den.

I lagen om samfällda skogar avses med samfälld skog ett område som hör till flera fastigheter gemensamt och som är avsett att användas för hållbart skogsbruk till förmån för delägarnaOckså denna synpunkt talar för användningen av gemensam anskaffningsutgift för samfällda skogar i beskattningen.. Tanken bakom detta är enligt jord- och skogsbruksministeriet att bedriva ett hållbart skogsbruk, öka skogslägenheternas storlek och förbättra skogarnas fastighetsstruktur. I praktiken betyder det bl.a. att avverkningar sker i rätt tid, skogsförnyelsearbeten sköts utan dröjsmål och alla nödvändiga vårdarbeten utförs i tid. Planmässigheten innebär dessutom att man tar bättre hänsyn till möjliga speciella naturvärden och till att bevara dem.

Av de här orsakerna anser utskottet att det finns objektiva, särskilt påvisbara skäl för att behandla samfällda skogar separat. Jämförelsen med fysiska personer eller dödsbon bara för några gemensamma avdrags skull är därmed inte motiverad. Verksamheten är på det hela taget näringsverksamhet snarare än privat fastighetsägande. Också det faktum att samfundsskattesatsen hittills har tillämpats på samfällda skogar accentuerar detta drag.

Samfällda skogar är delägarlag som verkställer gemensamma beslut och som tillskrivits självständig rättskapacitet och skattestatus i lag. Därför kan de behandlas som en skattskyldiggrupp för sig också vad gäller skattesatsen. En privat skogsägare kan dessutom när som helst gå med som delägare i en samfälld skog och därmed kräver inte ens skatteneutralitet att skillnaden i skattesatser betraktas som statligt stöd. - Skillnaden i skattesatser spelar en så liten ekonomisk roll — enligt propositionen uppgår den till omkring en halv miljon euro per år - att den objektivt sett inte kan ha någon konkurrenssnedvridande effekt.

Utskottet menar således att skillnaden i skattesatser när det gäller samfällda skogar inte ens i princip är att betrakta som statligt stöd. Det är följaktligen inte motiverat att tillämpa de minimis-bestämmelserna på den. Eftersom finansministeriet har en annan syn på saken bör de minimis-bestämmelsen också till den del den gäller skillnaden i skattesatser utfärdas som temporär till slutet av 2012. Under tiden ska ministeriet också klarlägga kommissionens hållning till skillnaden i skattesatser.

För den eventualiteten att kommissionen stick i stäv med utskottets syn beslutar anse skillnaden i skattesatser som statligt stöd vill utskottet att det godkänns en grund som berättigar förfarandet.

Målen och metoderna i lagstiftningen om samfällda skogar har beskrivits i korthet ovan. Frågan om skogsresursernas användning är särskilt viktig i ett skogsdominerat land som Finland, där ägarskapet är splittrat över små skogsskiften. Utan särskilda åtgärder kommer utvecklingen att fortsätta, eftersom vi står inför ett betydande ägargenerationsskifte.

Möjligheten att vårda skogarna har att göra med möjligheten att få intäkter från dem. Det behövs som känt en stor skogsareal för avverkning och då är utvecklingen mot samfällda skogar på det hela taget en nyttig och eftersträvansvärd metod ur skogsbrukets synvinkel. En hållbar användning av skogarna spelar en stor ekonomisk roll men har också ett viktigt klimatpolitiskt värde.

På de här grunderna anser utskottet att skillnaden i skattesatser spelar en så liten ekonomisk roll att den inte snedvrider konkurrensen och att det finns godtagbara grunder för den. Därför kan det stöd som eventuellt finns har samband med det inte anses som olämpligt för den gemensamma marknaden.

Vissa enskilda frågor

Utskottet tar i det följande upp en del enskilda frågor som dykt upp under behandlingen.

Källskatt på vinstutdelningen från förvaltarregistrerade aktier

De föreslagna ändringarna i skattesatser för samfundsskatten och kapitalinkomstskatten får också begränsade återverkningar för beskattningen av skattskyldiga. Källskattesatserna för vinstutdelnings-, ränte- och royaltyinkomster ändras alltså i motsvarighet till de nationella kapitalinkomst- och samfundsskattesatserna. Dessutom kommer skattesatserna för begränsat skattskyldiga sammanslutningar och andra skattskyldiga än sammanslutningar att differentieras till den del en källskattesats på 28 procent har tillämpats på utbetalningarna. Skattesatsen för sammanslutningar ska i fortsättningen vara 24,5 procent och för andra än sammanslutningar 30 procent. Den höjda skattesatsen 30 procent ska tillämpas på andra än sammanslutningar när skatten tas ut enligt lagen om beskattningsförfarande.

I samband med behandlingen av ärendet visade det sig att det rådde en viss osäkerhet om vilken skattesats som ska tillämpas på vinstutdelningen från förvaltarregistrerade aktier, om den slutliga mottagaren av betalningen inte är känd när betalningen sker. I sådana situationer tas det nuförtiden ut en allmän källskatt på 28 procent.

För att undvika oklarhet konstaterar utskottet att källskatten i sådana situationer i fortsättningen ska vara 30 procent. Den lägre skattesatsen på 24,5 procent för sammanslutningar kan tillämpas bara om den som källskatt ska tas ut av kan lägga fram en tillförlitlig utredning om den slutliga mottagarens juridiska status. — I övrigt inverkar propositionen inte på den allmänna beskattningen av förvaltarregistrerade aktier.

Kapitalinkomstandelen av företagsinkomst som ska fördelas.

Sakkunniga har vid förhör i utskottet föreslagit att bara 90 procent av kapitalinkomstandelen för delägare i personbolag och näringsidkare ska betraktas som skattepliktig inkomst. Återstående 10 procent ska alltså vara skattefri inkomst. Därmed kan en förmån motsvarande den sänkta samfundsskatten beaktas också i beskattningen av en näringsidkare med ett företag som inte har formen av en sammanslutning. Ändringen spelar en stor roll framför allt för små och medelstora företag och jordbruksidkare.

Förslaget är förknippat med många beaktansvärda synpunkter, som likställdheten mellan grupper av skattskyldiga, ett integrerat skattesystem och ekonomiska konsekvenser. Dessutom måste det bedömas vilken roll det spelar att 30 procent av de löner som betalats ut under de 12 senaste månaderna också räknas till privata närings- och jordbruksidkares och näringssammanslutningars nettotillgångar.

Utskottet har påskyndat utredningen om näringsbeskattningen. I det sammanhanget faller det sig också naturligt att bedöma hur lämpligt förslaget är.