Detaljmotivering

Mervärdesskattelagen föreslås bli ändrad så att försäljning av konstverk som verkställs av upphovsmannen, förmedling genom en förmedlare av konstverk som ägs av upphovsmannen och import av konstverk som ägs av upphovsmannen omfattas av mervärdesskatten.

Skattesatser

Regeringen föreslår två olika skattesatser. Den ena skall tillämpas på första försäljning av konstverk och på import av alla konstverk och den andra på försäljning av förmedlingstjänster från ett konstgalleri till en konstnär.

Momssatsen på första försäljning och import av konstverk föreslås vara den lägsta gällande, dvs. 8 procent. Detta gäller beskattningen av konstverk som upphovsmannen själv säljer och konstverk som en förmedlare säljer för konstnären. Den som är skyldig att betala skatt på denna försäljning är säljaren, m.a.o. konstnären själv.

Skatten på förmedlingstjänster som ett galleri säljer till en konstnär föreslås följa den normala skattesatsen som är 22 procent av priset på försäljningstjänsten. I detta fall är den som säljer tjänsten, galleriet, skattepliktig. Konstnären får i sin tur i sin egen momsbeskattning dra av det skattebelopp som ingår i förmedlingstjänsten.

För klarhetens skull påpekar utskottet att priset på förmedlingstjänster inte är detsamma som priset på det förmedlade konstverket utan enbart en förmedlingsprovision. Det är alltså bara på provisionen som man bär upp en skatt enligt en skattesats på 22 procent. Om försäljningspriset på ett konstverk utan skatt således är till exempel 1 000 euro och förmedlingsarvodet utan skatt 500 euro

• betalar konstnären 610 euro till galleriet för förmedlingstjänsten och
• räknar galleriet in skatteandelen 110 euro som försäljning i sin egen momsredovisning.

Konstnären får dra av denna skatt, precis som den öppna skatt som ingår i alla hans andra köp i anknytning till konstverket. Eftersom konstnären betalar skatt på försäljning av konstverket får han enligt exempelkalkylen följande återbäring:

• skatt som skall betalas 80 euro (8 % x 1 000 euro) och
• skatt som dras av från förmedlingstjänsten 110 euro.

Därmed får konstnären 30 euro i återbäring från staten och betalar alltså ingenting till staten.

Konstverkets skattepliktiga pris är 1 080 euro i exempelfallet. Momsen utgör således 80 euro av konstverkets pris. Det betalas i sista hand av den som köper konstverket.

En del konstexperter som utskottet har hört anser att den nedsatta skattesatsen bör tillämpas också på de förmedlingstjänster som gallerierna säljer till konstnärerna. Också kulturutskottet har uppmärksammat frågan och uppmanat finansutskottet att utreda om en skattesats på 8 procent inte kunde tillämpas på de förmedlingstjänster som säljs till konstnären.

Den lägre skattesatsen har motiverats med konstpolitiska hänsyn och galleriernas inkomstmöjligheter. Enligt vad utskottet har erfarit går omkring 85 procent av konsthandeln i detta nu via gallerierna. De fungerar också som viktiga konstkonsulter för allmänheten som via gallerierna kan få information om konstnärerna och deras produktion. Branschrepresentanter hävdar vidare att gallerierna tjänstgör som kulturinstitutioner i och med att de garanterar alla gratis inträde.

De experter på området som utskottet har hört uttrycker sin oro över att propositionen i allt högre grad flyttar över konstförsäljningen direkt till konstnärernas arbetslokaler eller utomlands. Detta försvårar privata, vanligen små galleriers verksamhetsbetingelser på många sätt. I Finland finns det omkring 50 privata gallerier runtom i landet. Branschen är småföretagsdominerad, i motsats till vad som är fallet till exempel i Tyskland.

Sakkunniga som utskottet hört har också hänvisat till det stöd som samhället betalat till gallerier som ägs av olika konstnärsförbund och till deras momsfrihet på grund av den allmännyttiga verksamheten.

Utskottet anser att regeringens förslag till skattesatser är motiverade. Den skattesats som föreslås för första försäljning och import av konstverk är densamma som för böcker eller vissa kulturtjänster. Också kulturutskottet har av kulturpolitiska skäl tillstyrkt propositionen på denna punkt. På de förmedlingstjänster som gallerier säljer till konstnärer är det däremot enligt gemenskapsbestämmelserna omöjligt att tillämpa någon annan skattesats än den allmänna. I det sjätte mervärdesskattedirektivet finns en uttömmande förteckning över de varor och tjänster som kan säljas och beskattas enligt en lägre skattesats. Förmedlingstjänster räknas inte till dem.

Enligt utredning till utskottet tillämpas den allmänna skattesatsen på förmedlingstjänster också i andra medlemsländer. Det enda undantaget är Storbritannien, som kommissionen har väckt talan mot i denna fråga. På dessa grunder menar utskottet att en nedsatt skattesats inte kan tillämpas på förmedlingstjänster ens av konst- eller kulturpolitiska orsaker.

Det inverkar inte heller på skattesatsen för förmedlingstjänster hur allmännyttiga samfund beskattas. Men för klarhetens skull påpekar utskottet att alla allmännyttiga samfunds näringsverksamhet i princip är skattepliktig i inkomstbeskattningen. Därmed är den också momspliktig enligt allmänna bestämmelser. Men skattelättnadsnämnden för allmännyttiga samfund kan bevilja tidsbestämd skattefrihet från inkomstskatter, om lättnaden är motiverad med hänsyn till nyttan av samfundets verksamhet för samhället. I beslutsprocessen beaktas bl.a. användningen av samfundets medel för samhälleligt viktig allmännyttig verksamhet. Ett ytterligare villkor är att lättnaden inte får medföra större än obetydlig skada för andra näringsidkare. Lättnaden gäller bara inkomstskatter och inverkar därmed inte på skyldigheten att betala moms. Enligt vad utskottet har erfarit har lättnader beviljats bara i några få fall.

Förbundens galleriverksamhet anses enligt utredning till utskottet vanligen också som näringsverksamhet och inkomsterna av dem som skattepliktiga inkomster. I praktiken kan skattefrihet bara uppkomma genom att verksamheten på grund av sin obetydliga omfattning eller någon annan orsak inte motsvarar kriterierna för näringsverksamhet.

Gallerierna spelar en avgörande roll i att lyfta fram, presentera och sälja konstnärernas produktion, har utskottet fått erfara. Därför höll t.ex. konstnärsgillet i Finland det inte för sannolikt att konstförmedlingen flyttar ut ur gallerierna. Dessutom har konstnärsförbunden så pass få gallerier att de inte ensamma kan tillgodose behovet. Därför kommer privata gallerier fortsatt att spela en central roll. Men utskottet vill ändå att konsekvenserna av den nya momsbehandlingen för galleriernas verksamhet följs upp och att eventuella problem raskt åtgärdas.

I samband med behandlingen av ärendet har de visat sig att okunskapen om bestämmelsernas tillämpning och verkliga effekter är stor. Utskottet har fäst sig vid denna omständighet och menar att det måste satsas ordentligt på information om ändringarnas praktiska verkningar så fort lagen blivit stadfäst.

Skatteperioden

I propositionen föreslås inga undantag från den allmänna anmälningsplikten. De konstnärer som omfattas av skatten skall således deklarera på normalt vis varje månad. Anmälningsplikten gäller bara dem som utövar skattepliktig verksamhet, m.a.o. konstnärer med en omsättning över 8 500 euro per kalenderår eller som enligt egen anmälan har registrerats som skattskyldiga.

Vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet föreslog Konstnärsgillet i Finland och en del representanter för konstnärerna att samma förfarande tillämpas på bildkonstnärers anmälningsplikt som på primärproducenter. Kravet motiveras med konstens särskilda natur. En konstnärs arbetsprocess är vanligen mycket lång och ger ojämnt med inkomster. Enligt sakkunniga lämpar sig en årlig granskning bättre än en månatlig för det konstnärliga arbetets natur.

Kulturutskottet menar att konstnärer inte bör pådyvlas en oändamålsenlig anmälningsplikt som hindrar dem i deras skapande arbete, dvs. när de skapar konst. Utskottet föreslår i sitt utlåtande att finansutskottet ändrar bestämmelserna om anmälningsplikt så att förfarandet bättre lämpar sig för konstnärer.

I propositionens motivering framhålls att det för tillfället finns omkring 2 000 bildkonstnärer i Finland. En del av dem har årliga inkomster som faller under strecket för skattepliktig affärsverksamhet, 8 500 euro. Finansministeriet anser att undantag för små specialgrupper av detta slag inte är tillrådliga. I ministeriet utarbetas dessutom som bäst ett system med lindrigare kontroll av alla småföretagare. Också därför har enskilda undantag på detta stadium ansetts olämpliga.

Skattestyrelsen är av samma åsikt som ministeriet om längden på skatteperioden för konstnärer. Den anser att det är olämpligt och diskriminerande för företagarna att olika kontrollperioder tillämpas i olika branscher.

Men skattestyrelsen menar att det är tekniskt möjligt att ha en kontrollperiod på ett år. Dessutom anser den att det av administrativa skäl vore lämpligt att förenkla kontrollsystemet för småföretagare.

Utskottet anser att en skatteperiod på ett år är lämplig med hänsyn till bildkonstnärsarbetets särskilda natur. Men konstnärer bör i likhet med primärproducenter ha rätt att enligt egen anmälan registrera sig som skattskyldiga. Utskottet föreslår ändringar i detta syfte i 162 § 4 och 5 mom. i mervärdesskattelagen.

Samtidigt vill utskottet för sitt eget vidkommande påskynda det pågående projektet för att förenkla anmälnings- och kontrollförfarandet för alla småföretagare.

Vissa tekniska justeringar

Finansministeriet har föreslagit två preciseringar i propositionen. Det föreslår en sådan komplettering i 79 f § 5 punkten i mervärdesskattelagen att där också beaktas förvärv av konstverk som nu görs skattepliktiga. Definitionen på det inköpspris som används för att beräkna vinstmarginalen föreslås i sin tur bli kompletterad i 79 j § till den del det är fråga om en skattskyldig återförsäljares gemenskapsinterna förvärv av ett konstverk.

I 79 f § anges de begagnade varor eller konstverk, samlarföremål eller antikviteter som en skattskyldig återförsäljare kan tillämpa momsförfarande på. Återförsäljaren kan tillämpa förfarandet bl.a. på föremål som han köpt av en överlåtare av en rörelse på det sätt som avses i 62 §. En återförsäljare som fortsätter med rörelsen kan alltså tillämpa momsförfarandet på försäljning av sådana varor som han köpt skattefritt av överlåtaren av rörelsen och som överlåtaren kunde ha tillämpat förfarandet på. Enligt 79 f § 5 punkten är ett ytterligare villkor för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som överlåtaren själv importerat att överlåtaren inte har gjort det avdrag som avses i 10 kap. för den skatt som betalas i samband med import. Enligt propositionen kan en skattskyldig återförsäljare tillämpa marginalskatteförfarande också på konstverk som han förvärvat enligt en lägre skattesats och därför föreslås 79 f § 5 punkten bli preciserad i motsvarighet till detta.

Enligt 79 j § 1 mom. är vinstmarginalen skillnaden mellan vederlaget för försäljningen av varan och varans inköpspris, om inte något annat föreskrivs i 79 k §. Enligt propositionen tillämpas bestämmelsen också på konstverk som återförsäljaren köpt enligt en nedsatt skattesats, varvid återförsäljarens vinstmarginal är lika med skillnaden mellan vederlaget för försäljningen och det skattepliktiga inköpspriset. När det är fråga om ett gemenskapsinternt förvärv av ett konstverk från en annan medlemsstat ingår det ingen moms i inköpspriset, utan förvärvaren är skyldig att betala den. Därför föreslås 79 j § 2 mom. bli preciserat med att grunden för skatten enligt 73 a § ökad med skattens andel betraktas som inköpspris vid gemenskapsinternt förvärv av ett konstverk som avses i 79 g §.

Utskottet föreslår att propositionen kompletteras på detta sätt.

Konstnärskonto

Bildkonstnärers inkomster uppvisar en stor årlig fluktuation och arbetskostnaderna fördelas ojämnt över olika år. Detta kan leda till problem med beskattningen. Detta i och för sig välkända faktum har förts fram vid utfrågningen av sakkunniga. Likaså har kulturutskottet fäst uppmärksamhet vid saken i sitt utlåtande. Det menar att problemen med bildkonstnärernas ekonomiska situation bör vägas in i en analys av beskattningen av dem och i besluten om beskattningen.

I samband med utfrågningen i utskottet har det hänvisats till vissa förslag som framkastats i flera olika sammanhang om ett s.k. konstnärskonto för bildkonstnärer, dvs. en särskild utgiftsreservering. Tanken har varit att en del av konstnärernas inkomster kunde föras över för att användas i framtiden via ett konstnärskonto eller en utgiftsreserv. Den överförda andelen skall inte beskattas som inkomst under det år den influtit utan först efter en bestämd tid till den del den inte har använts för att täcka utgifter för konstnärligt arbete.

Utskottet anser att bildkonstnärer med hänsyn till arbetets natur är en särgrupp och att beskattningen av dem kan bereda särskilda problem. Ett konstnärskonto är ett bra alternativ för att utveckla beskattningen av konstnärer på samma sätt som specialbestämmelserna för idrottare. För att saken skall bli utredd i grunden och eventuella genomförbara lösningar analyserade föreslår utskottet ett uttalande i saken.

Åtgärdsmotionen

Utskottet anser att åtgärdsmotionen inte ger anledning till några vidare åtgärder.