Allmän motivering
Utskottet föreslår att lagförslaget
godkänns, men med vissa små ändringar
som gäller tiden för ett bolags börsintroduktion.
Syftet med propositionen är att främja utbudet
av fritt finansierande hyresbostäder genom skatteförmåner
för fastighetsfonder i aktiebolagsform. Det ska ske genom
att man stiftar en särskild lag som innebär att
när villkoren i lagen är uppfyllda ska bolagets
inkomster vara befriade från skatt vid inkomstbeskattningen.
Skattefriheten är förknippad med ett strängt
vinstutdelningskrav och vinstutdelningen ska med avvikelse från
allmänna bestämmelser om utdelning vara helt skattefri
inkomst för mottagaren.
Propositionen undanröjer alltså den nuvarande
ekonomiska dubbelbeskattningen av fastighetsrörelser i
aktiebolagsform och den styrande effekt som den har för
bolagets ägarstruktur. Affärsrörelser
i aktiebolagsform ska alltså behandlas på samma
sätt i beskattningen som direkt fastighetsinnehav eller
andra rörelseformer som omfattas av enkel beskattning.
Propositionen bör ses mot bakgrund av målen i
regeringsprogrammet och statsrådets bostadspolitiska programRegeringens
bostadspolitiska program, miljöministeriets rapporter 15/2008. att öka
bostadsproduktionen för att trygga tillgången
på arbetskraft och näringslivets konkurrenskraft
inte minst i tillväxtcentra. I det bostadspolitiska programmet
ingår en lång rad åtgärdsförslag
uttryckligen för att öka hyresbostadsproduktionen
och propositionen är en del av dem. — Propositionen
har samband med en proposition om ändring av lagen om fastighetsfonder
och vissa lagar som har samband med den (RP 175/2008
rd).
Lagförslaget följer i centrala delar utländska skattemodeller,
bl.a. sådana som genomförts i Storbritannien och
Tyskland. Den största skillnaden är sannolikt
den att skattefriheten hos oss i motsats till allmän praxis
bara ska gälla aktiebolag som huvudsakligen bedriver uthyrning
av bostäder. Men detta har varit den centrala utgångspunkten
för statsrådets bostadspolitiska program och därmed
också för propositionen. Det är alltså framför
allt fråga om en bostadspolitisk åtgärd
snarare än om främjande av fastighetsinvesteringar över
lag genom särskilda skatteförmåner.
Det föreslagna systemet bygger på frivillighet;
om villkoren för skattefrihet uppfylls, befrias ett företag
som är allmänt skattskyldigt i Finland på ansökan
från skyldigheten att betala inkomstskatt. Skattefriheten
gäller då alla bolagets inkomster. Skattefrihet
kan beviljas både ett nytt bolag som grundas för ändamålet
och ett bolag som redan nu bedriver det slag av verksamhet som avses.
Bestämmelserna innebär ett undantag från den
normala beskattningen av aktiebolag och därför är
villkoren för skattefrihet noggrant avgränsade.
Det gäller inte bara bolagets rörelse utan bl.a.
också bolagets balans- och inkomststruktur, storleken på det
främmande kapitalet, vinstutdelningskravet och dessutom
skyldigheten att introducera bolaget på börsen
och att begränsa en enskild delägares innehav
till mindre än 10 procent av bolagets aktiekapital. Vidare innehåller
lagförslaget detaljerade bestämmelser som reglerar
bolagets verksamhet under och efter skattefriheten och som föreskriver
om påföljder för eventuella förseelser.
Utskottet anser att propositionen i princip behövs
och kan understödjas. Den har emellertid kritiserats för
att lagens tillämpningsområde är så snävt
och villkoren för skattefrihet så stränga och
dessutom framför allt för de möjligheter
ett bolag som redan nu bedriver uthyrning har att gå över
till systemet. Genom en övergång till systemet
kan bolaget inkomstföra sina icke-realiserade vinster och
reserver i beskattningen under skatteåret innan skattefriheten
inträder. Sakkunniga som utskottet har hört anser
att bestämmelserna de facto hindrar att nuvarande bolag
inkluderas i systemet.
Utskottet tillstyrker regeringens strategi och anser den motiverad
med hänsyn till lagens bostadspolitiska utgångspunkter.
Det är också viktigt att notera att förslaget
inte på något sätt förpliktar
ett bolag som omfattas av skattefriheten att producera nya bostäder
eller utöka sitt bostadsbestånd i övrigt.
Incitamenten i lagen är den allmänna skattefriheten
och möjligheten att inte dela ut mer än högst
40 procent av räkenskapsperiodens vinst för att
användas för förvärv av tillgångar
som omfattas av lagen, jämfört med att vinstutdelningskravet
annars är 90 procent av räkenskapsperiodens vinst.
Utskottet tar nedan i korthet upp en del synpunkter som framförts
av de sakkunniga. Dessutom föreslår det att den
föreslagna börsintroduktionstiden förlängs
till tre år.
Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde har som sagt avsiktligt
begränsats till bolag som hyr ut bostäder.
Finansministeriet uppger att man i detta sammanhang inte ens
har diskuterat en eventuell utvidgning av skattelättnaden
till affärs- och kontorsfastigheter. Vid utfrågningen
av sakkunniga har det inte heller framgått att en sådan ändring de
facto skulle främja lagens syften. Det faktum att den förmögenhetsmassa
som placeras i bolaget sannolikt skulle vara större och
affärsrörelsen möjligen mer lönsam än
annars garanterar ännu inte i sig detta. Det är
inte heller helt klart vilka ekonomiska konsekvenser ändringen
skulle få.
Av de här orsakerna anser utskottet att en utvidgning
av lagens tillämpningsområde inte är motiverad.
Också möjligheten att fungera i en koncernstruktur
i större omfattning än vad som nu föreslås
kräver ytterligare utredning och reglering. Därmed är
en sådan ändring inte möjlig i det här
sammanhanget.
Krav på börsintroduktion
Ett villkor för att skattefriheten ska vara gällande är
att bolagets aktier under skatteåret är föremål
för handel på en reglerad marknad eller multilateral
handel inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Börsintroduktionen har motiverats inte bara med att
stora institutionella placerare lockas med utan också med
småplacerarnas behov; börsintroduktionen är
ett villkor för en fungerande eftermarknad och viktig för
investerarskyddet i anknytning till tillsynen. Kravet på börsintroduktion
innebär att aktier i praktiken blir tillgängliga
för småplacerare. Det är i sin tur viktigt
för lagens syften, eftersom privatpersoner nuförtiden äger
lejonparten, eller omkring 60 procent, av de fritt finansierade
hyresbostäderna. — Börsintroduktionen
har också varit en av de centrala utgångspunkterna
för lagen om fastighetsfonder ().
Av orsakerna ovan anser utskottet att börsintroduktionskravet är
lämpligt och motiverat. Det finns ingen anledning att utvidga
skatteförmånen till icke-börsintroducerade
bolag, också om de i övrigt uppfyller tillämpningsvillkoren
i lagen. Utskottet tillstyrker alltså inte det ändringsförslag
som förts fram vid utfrågningen av sakkunniga.
Däremot är det fullt möjligt att
kravet på börsintroduktion under det första
skattefria året är för strängt.
Läget på marknaden kan variera och börsintroduktionen
kan misslyckas av orsaker som inte är beroende av bolaget.
Därför tillstyrker utskottet de sakkunnigas förslag
om att introduktionstiden ska kunna vara tre år. I detaljmotiveringen
framförs närmare argument för ändringen.
Krav på spridning av ägandet
Ett av villkoren för skattefrihet är att en
enskild delägares ägarandel inte får
vara mer än tio procent av bolagets aktiekapital. I lagen
finns ändå en övergångsbestämmelse
om att andelen får vara max 30 procent 2009—2012.
Några större placerare kan därmed tillsammans
grunda ett bolag när verksamheten startas upp.
Utskottet ser begränsningen i ägarskapet som nödvändig
för att ägandet ska kunna spridas och skattebasen
tryggas. Gränsen kan inte höjas ens till jämnt
10 procent utan att den helt förlorar sin betydelse. Ägarandelsvillkoret
svarar dessutom mot internationell praxis och tillämpas
bl.a. i Storbritannien och Tyskland.
Övergångsbestämmelsen tar i sin tur
hänsyn till bl.a. institutionella placerares situation
när verksamheten kör i gång. På längre
sikt är syftet i vilket fall som helst att få med
privatpersoner i placeringsverksamheten. Därmed finns det
ingen grund för att höja eller avskaffa ägarandelsgränsen
på det sätt som de sakkunniga föreslagit.
Till den del som de sakkunniga har kritiserat sanktionerna mot
bolaget för överträdelse av den högsta ägarandelen
hänvisar utskottet till ändringen av lagen om
fastighetsfonder som är under behandling i riksdagen (RP
175/2008 rd). I lagen föreslås
en ny 24 § 3 mom. om att ett bolag har rätt att
i skadestånd av en delägare få ett belopp
motsvarande den skatt som debiterats bolaget. Utskottet menar att
den här konstruktionen tillgodoser både skattelagens
mål och bolagets behov.
Inkludering i systemet
I lagförslaget finns en bestämmelse också för den
händelse att ett existerande bolag som bedriver uthyrning
av bostäder går över till det skattefria
systemet.
En del sakkunniga har som sagt bedömt att skattepåföljderna
för en övergång till skattefrihet i praktiken
hindrar ett sådant arrangemang. Det ses inte heller som
en tillräckligt stor lättnad att den skatt som
ska debiteras kan periodiseras över tre år. Flera
sakkunniga har därför föreslagit att
regleringen ska slopas helt eller lindras t.ex. så att
inkomstföringen sker först vid överlåtelse
av det gamla, överförda bostadsbeståndet.
Utskottet ser inte de sakkunnigas ändringsförslag
som motiverade med tanke på lagens syften och de tilltänkta
bestämmelserna. Syftet med systemet är att främja
utbudet av nya hyresbostäder, inte utvidga eller
inrikta skattelättnaden på tiden före
skattefriheten. Så går det om icke-realiserade
värdestegringar som uppkommit före skattefrihetsperioden
eller dolda reserver som hör samman med byggnadsbeståndet inte
inkomstförs eller om de inkomstförs bara delvis.
Då inriktas lättnaden alltså på värdestegringen
av bolagets gamla bostadsbestånd. Motivet får ännu
större betydelse genom att det inte finns någon
som helst nyproduktionsförpliktelse i propositionen.
Förslaget om att förlänga tiden för
börsintroduktion kommer möjligen att minska behovet
av att inkludera ett bolag som bedriver uthyrning av bostäder
i skattefri verksamhet.
Kalkylmässiga avskrivningar
Tanken är att bolagets oavskrivna anskaffningsutgifter
för anläggningstillgångar ska följas
upp genom kalkylmässiga avskrivningar per skatteår.
Avskrivningarna svarar mot de belopp som högst skulle ha
fått dras av vid inkomstbeskattningen.
Bestämmelsen har ansetts nödvändig,
eftersom bolaget är befriat från skatt och inte
gör några verkliga skatteavskrivningar. Den spelar ändå en
viss roll när det behövs information om oavskrivna
anskaffningsutgifter i beskattningen. En sådan situation
uppstår t.ex. när ett bolag träder ut
ur skattefrihetssystemet. Tanken är att då kunna
säkerställa att de utgifter som hänför sig
till skattefrihetstiden inte i några delar kan dras av
efter skattefriheten.
Finansministeriet understryker i sitt utlåtande att
det i enlighet med rubriken för 5 § bara handlar
om kalkylmässiga avskrivningar. Eftersom bolaget är
befriat från skatt och det därmed inte har gjort
några avdrag i beskattningen, får det göra
sina avskrivningar i bokföringen också till ett
mindre belopp än de kalkylmässiga avskrivningarna
enligt 5 §. Näringskattelagens 54 § 2 mom.
om att skatteavdrag ska tas upp i bokföringen hindrar alltså inte
detta. Bestämmelsen om kalkylmässiga avskrivningar
inverkar därmed inte heller på storleken av ett
bolags utdelningsbara vinst.
Trots att de årliga avskrivningarna i bostadshus enligt
branschen normalt är omkring 1,5 procent av den ursprungliga
anskaffningsutgiften, skiljer sig de största tillåtna
avskrivningarna i beskattningen inte nödvändigtvis
särskilt mycket från avskrivningar på grund
av ekonomiskt slitage. I jämförelsen beaktas då skillnaden
i avskrivningsmetoder och den ekonomiska avskrivningsperiodens längd,
som kan variera en hel del hos olika aktörer. — Den
jämna avskrivningen på 1,5 procent svarar mot
en avskrivningstid på 67 år. Samma resultat kan
man få beroende på omräkningsmetod t.ex.
med en årlig avskrivning på 3,4 procent av restvärdet.
Den här avskrivningsnivån får man om
man tillämpar bokföringsnämndens metodBokföringsnämndens
kommunsektions allmänna anvisning för kommuner
och samkommuner om avskrivningar enligt plan 6.4.1999, justerade
25.5.2004, bilaga 1 och Bokföringsnämndens allmänna
anvisningar om avskrivningar enligt plan 16.10.2007, bilaga 10. som
innebär att omkring 90 procent av den ursprungliga anskaffningsutgiften
blir avskriven på 67 år.
Utskottet tycker inte att bestämmelsen om kalkylmässiga
avskrivningar behöver ändras.
Uppföljning
Lagförslaget har utsatts för ganska häftig
kritik under behandlingen. Många har betvivlat att lagen överhuvudtaget
får någon effekt. Dessutom innehåller
förslaget många komplicerade och precisa bestämmelser,
som det i och för sig finns begripliga och godtagbara argument
för.
Å andra sidan innebär propositionen en ny öppning
som tillåter att man tar till sig och utvecklar olika modeller
för hyresbostadsproduktion på marknadsmässiga
villkor. Med tiden dyker det säkert upp nya parter på hyresbostadsmarknaden
som producerar hyresbostäder för de behövande
och köper upp byggfirmornas hyresbostadsproduktion.
En faktor som talar för systemet är att det
erbjuder privata placerare ovedersägliga fördelar jämfört
med de nuvarande möjligheterna att placera i fastigheter.
Fördelarna uppkommer genom placeringarnas likviditet, spridning,
yrkesmässiga hantering och skattestöd.
Det är svårt att göra en samlad bedömning
av lagens effekter och eventuella behov av att förbättra
den så här i begynnelsefasen. Därför är
det tillrådligt att lagens effekter följs upp
och att utvecklingen under de närmaste åren avrapporteras
till finansutskottet senast när övergångsperioden
löper ut 2012.