Motivering

Gröna gruppen stöder inte den kompletterande propositionen RP 234/2014 rd till regeringens proposition RP 128/2014 rd, kompletteringen sänker nämligen beskattningen på bränntorv från 4,9 euro per megawattimme till 3,4 euro per megawattimme. Vi har redan tidigare bestämt oss för att återta de planerade höjningarna av torvskatten från början av 2015 för att förbättra dess ställning i förhållande till stenkol.

Användningen av stenkol måste fås att minska och inhemsk förnybar energi måste öka på motsvarande sätt. De gröna delar dessa mål. Förra året framställde gröna gruppen ett tiopunktsprogram med metoder för att minska förbrukningen av stenkol och gynna inhemska förnybara bränslen. Vi föreslog att beskattningen skulle finjusteras så att inhemsk energi skulle hävda sig bättre i konkurrensen med importerad stenkol vid kraftvärmeproduktion. Vi föreslog en korrigering i stödet för skogsflis som skulle hjälpa framför allt i förhållanden som de nu rådande, då priset på utsläppsrätter är lågt, och som skulle förbättra skogsflisens ställning i förhållande till fossila bränslen. Vi föreslog också att Finland ska agera aktivt inom EU för att korrigera EU:s utsläppshandel för att på så sätt påskynda användningen av förnybar energi och bromsa upp användningen av importerade bränslen.

Det problematiska i propositionen är att stödåtgärder riktas uttryckligen till torv trots att det hade varit förnuftigast att fokusera på att främja en ökad användning av inhemsk förnybar energi och på så sätt minska användningen av importerade bränslen.

Vi stöder den föreslagna ökningen på 12 miljoner euro för stöd till skogsflis och föreslår att produktionsstödet för skogsflis omedelbart ska notifieras på nytt i EU. Vi anser det beklagligt att produktionsstödet för skogsflis överhuvudtaget blev bundet till torvskatten. Vi kräver att produktionsstödet för skogsflis ska notifieras på nytt och att EU ska justera sina förnuftsvidriga regler i ärendet. I ett läge där ett utländskt fossilt bränsle, stenkol, tar marknadsandelar av inhemsk förnybar energi bör vi kunna stödja ett inhemskt förnybart bränsle, skogsflisen. Det ökar ytterligare obalansen på marknaden att industriländerna 2011 använde uppskattningsvis över 58 miljarder dollar för att stödja produktion och förbrukning av fossila bränslen såsom olja, kol och gas (källa: Kepa).

Motivering

I centerns reservation föreslås åtgärder som ska stärka konkurrenskraften för inhemsk skogsflis och torv samt samtidigt försvaga ställningen för utländsk stenkol, som är förorenande och som konkurrerar med dem. I centerns förslag påförs stenkol en särskild skatt som endast gäller stenkol, och som uppgår till 7,00 per ton. För att förbättra ställningen för skogsflis och torv föreslås dessutom att de beslut om skärpning av torvskatten som gällt från början av 2013 ska återtas och att villkoren för inmatningstariff på ved, dvs. det rörliga produktionsstödet, ska återställas på 2012 års nivå. Det innebär att skattenivån för torv sänks till 1,9 euro/MWh och att den maximala nivån på rörligt stöd för ved höjs till 18 euro/MWh. I den proposition som godkänts i finansutskottets betänkande sänks nivån på torvskatten endast till 3,4 euro/MWh vilket inte är tillräckligt.

Centern föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande där regeringen förutsätts bereda ett system för återbäring av drivmedelsskatt inom tung trafik.

Dessutom föreslår centern att en småskalig elproduktion för eget bruk ska tillåtas skattefritt när produktionen sker i en produktionsenhet med en generatoreffekt på under 250 kVA. Det nya jämfört med nuläget är att produktion för eget bruk förblir skattefri även om en del av skatteperiodens produktion säljs i nätet, om årsproduktionen understiger 200 MWh. Om generatoreffekten är 250—2 000 kVA eller årsproduktionen 200—2 000 MWh räknas av producentens egen produktion som skattepliktig endast den egna förbrukning som överstiger 200 MWh.

Återställande av konkurrenskraften för inhemska energiformer

Bakgrund till nuläget

Som en del av ett stort energipaket valperioden 2007—2011 godkände riksdagen ett s.k. rörligt produktionsstöd för vedproducerad el. Syftet med lagen var att tillförsäkra energiproducenten ett pris för veden som är konkurrenskraftigt jämfört med torv, som är den främsta konkurrerande energikällan. Enligt lagen kunde produktionsstödet som varierar enligt priset på utsläppsrätten uppgå till högst 18 euro/MWh då det genomsnittliga marknadspriset för tre månaders utsläppsrätt är högst 10 euro per ton.

Stödbeloppet sjönk gradvis allt eftersom priset på utsläppsrätt steg så att stödet upphörde om priset på utsläppsrätten uppgick till 23 euro per ton. Reformen ledde i praktiken till att utvecklingen blev den önskade. Konkurrenskraften för en blandning av trä och torv förbättrades betydligt i förhållande till stenkol. Användningen av stenkol minskade betydligt 2012.

Som en följd av den ekonomiska recessionen och lågkonjunkturen har priserna på utsläppsrätter dock gått starkt nedåt. Under det senaste året har prisnivån varierat mellan 4,5 och 7 euro/MWh. Vid den tid budgetmotionerna ska lämnas i slutet av november 2014 uppgår prisnivån till ca 7 euro/MWh. Bara på grund av denna sänkning av prisnivån på utsläppsrätter är stenkolet nu avsevärt mer konkurrenskraftigt.

Det har varit befogat att reagera på ändringen av konkurrensläget för de inhemska bioenergialternativen under innevarande valperiod. Men den samlingspartiledda regeringen reagerade på rakt motsatt sätt. Regeringen stramade åt beskattningen på torv betydligt, dvs. från 1,9 till 4,9 euro/MWh från början av 2013. När torvskatten steg sänktes det rörliga stödet för ved i proportion. Maximalt innebär nedskärningen en nedgång från 18 till 13 euro/MWh.Slutresultatet av dessa beslut är att i jämförelsen mellan råvaror hos de energibolag som använder ved och torv steg priset på blandningen av ved och torv betydligt precis när priset på stenkol i sin tur rasade. Det har medfört att ett flertal finländska energiverk som redan har hunnit minska på användningen av stenkol nu har återgått till att använda det. Sådana förberedelser genomförs i många anläggningar. I stället för att avstå från stenkol fortsätter Finland och är rentav delvis på väg att övergå mer stabilt till en kolsvart energipolitik.

Nivån på torvskatten och på stödet för skogsflis måste återställas till 2012 års nivå

Finlands agerande är ett slag i ansiktet på det inhemska arbetet och självförsörjningen i fråga om energi. Beskattningen och stöden för trä och torv är fullständigt bakvända och helt felaktiga. De beslut om skärpning av torvskatten som gällt från början av 2013 och villkoren för inmatningstariff på ved, dvs. det rörliga produktionsstödet, ska återställas på 2012 års nivå. Finland kan göra denna ändring utan att ärendet behöver diskuteras på nytt med EU eftersom det ömsesidiga beroendeförhållandet mellan torv och skogsflis i vår lagstiftning redan en gång har godkänts.

Att sänka skatten på torv till nivån före 2013 skulle innebära att den sänks med 3 euro/MWh, dvs. från nuvarande 4,9 till 1,9 euro/MWh. Det skulle minska skatteinkomsterna för torv med ca 12 miljoner euro jämfört med propositionen där skatten sänks endast halvvägs, dvs. till 3,4 euro/MWh.

På motsvarande sätt ökar höjningen av maximibeloppet för inmatningstariffen för el producerad med skogsflis med 5 euro/MWh (13 euro/MWh -> 18 euro/MWh) från 2014 års stödnivå behovet av anslag med ca 12 miljoner euro jämfört med propositionen där stödet höjs från 13,13 till ca 15,9 euro/MWh. Sammanlagt blir kostnadseffekten av centerns förslag till sänkning av torvskatten och höjning av stödet för skogsflis 24 miljoner euro större än regeringens halvmesyr som inte räcker till för att återställa konkurrenskraften för de inhemska energiformerna.

I arbets- och näringsministeriets meddelande av den 5 november 2014 meddelades att regeringens förslag till "nivåer för 2015 ändå inte räcker för en betydande och bestående förbättring av de inhemska bränslenas konkurrenskraft. Därför ska sänkningen av torvskatten fortgå från början av 2016 så att skatten återställs till 2012 års nivå, dvs. 1,9 euro/MWh. Samtidigt höjs inmatningstariffen för skogsflis på motsvarande sätt."

Men i propositionen ingår inga garantier för 2016 års ändring, dvs. ingen lagändring görs i detta skede. Regeringen meddelar endast att den har för avsikt att senare föreslå att skattenivån för bränntorv ska sänkas till 1,9 euro per megawattimme 2016. Nu kvarstår en betydande osäkerhet som förhindrar en stärkning av den inhemska produktionskedjan.

Osäkerheten ökas ytterligare av att arbets- och näringsministeriet enligt sitt meddelande "omedelbart tänker inleda kartläggningen av ändringar i lagstiftningen i fråga om inmatningstariffen för skogsflis. --- Eventuella ändringar i stödsystemet måste sannolikt också godkännas av Europeiska kommissionen." För Finlands vidkommande står vi inför en situation där EU samtidigt ska behandla två ärenden om stöd för klenvirke, Kemera och inmatningstariffen för skogsflis. I så fall är risken stor att bägge förslagen blir föremål för kritisk granskning inom EU.

Centerns modell för att finansiera skattelättnaden för torvskatten och höjningen av inmatningstariffen för trä är att skärpa skatten på stenkol. Genom att förbättra konkurrenskraften för inhemska alternativ och samtidigt försvaga konkurrenskraften för stenkol som importeras från utlandet, särskilt från Ryssland, kan vi nå det önskade slutresultatet då inhemsk energiproduktion passerar stenkolet i fråga om konkurrenskraft. På så sätt förbättras både bytesbalansen och den inhemska sysselsättningen.

Centern föreslår att stenkol påförs en särskild skatt som endast gäller stenkol, och som uppgår till 7,00 per ton. Enligt Statistikcentralens energistatistik förbrukades 3 554 000 ton stenkol 2012. Om förbrukningen av stenkol är på samma nivå 2015 som den var 2012 får vi in ca 25 miljoner euro mer i skatter genom att påföra stenkol en extra skatt på 7 euro per ton.

Genom centerns förslag skulle skatteintäkterna av både direkt och indirekt influtna förvärvs- och kapitalinkomster från den inhemska produktionskedjan öka. Dessutom skulle vi på så sätt få nya jobb i områden som lider svårt av arbetslöshet vilket i sin tur skulle minska behovet av arbetslöshetsutgifter.

Ett nytt arbetstillfälle kan beräknas förbättra läget för de offentliga finanserna med ca 20 000 euro om året. Av den summan utgörs 50 procent av ökade skatteinkomster (ökad avkastning av förvärvsinkomstskatt och moms samt större inflöde av socialförsäkringsavgifter). Återstoden av den offentliga ekonomins förbättrade situation förklaras av att utgifterna för social trygghet minskar (utkomstskydd för arbetslösa, bostadsbidrag, utkomststöd).

Om en reform som gynnar inhemska energikällor skulle tillföra de totala produktionskedjorna för torv och skogsflis minst 1 500 nya arbetstillfällen för finländare jämfört med propositionen skulle enbart det utöka de offentliga finanserna med 25 miljoner euro. Potentialen för de nya jobben kan i själva verket vara större ändå.

Systemet med återbäring av bränsleskatt till lastbilstrafik i Finland

Godstrafiken på landsvägarna förbrukar något över en miljard liter dieselbränsle per år. Priset på diesel har stigit med nästan 30 procent sedan 2010. Under samma tid har kostnaderna för lastbilstrafiken ökat med ca 14 procent vilket är en betydande kostnadsökning för finländsk handel och industri. Särskilt under innevarande valperiod har drivmedelsskatten höjts flera gånger och kännbart.

De höjda transportkostnaderna medför betydande skadeverkningar. Det belastar Finlands internationella konkurrenskraft, finländsk handel och industri samt ökar den grå ekonomin. Värst utsatta är de transportföretag som sköter sig samvetsgrant. I en transportbarometer som utgavs i somras ansåg företagarna att skenande kostnader är den största utmaningen.

I Finland kan man med skäliga kostnader ta i bruk ett system för återbäring av bränsleskatt där betald bränsleskatt återbetalas till transportföretagen. Till exempel en sänkning på fem cent per liter skulle minska statens skatteinkomster med ca 50-60 miljoner euro men sänka de logistiska kostnaderna och höja Finlands konkurrenskraft.

Godstrafikföretag registrerade i ett EU-land skulle ha rätt till återbäring på ansökan och rätten skulle gälla dieselbränsle i lastbilar med en bärförmåga på minst 7,5 ton. Transportföretaget kunde ansöka om återbäring på grundval av köpverifikat t.ex. två gånger om året.

Småskalig elproduktion för eget bruk ska alltid vara skattefri

Vi föreslår ett uttalande om att regeringen ska vidta åtgärder för att tillåta skattefri egen elproduktion alltid då den sker i produktionsenheter med en generatoreffekt på under 250 kVA. Skattefriheten ska inte förloras ens när en del av skatteperiodens produktion säljs till elnätet om årsproduktionen för en sådan produktion understiger 200 MWh. Om generatoreffekten är 250—2 000 kVA eller årsproduktionen 200—2 000 MWh räknas av producentens egen produktion som skattepliktig endast den egna förbrukning som överstiger 200 MWh.

Finland har uppställt som mål en betydande ökning av förnybar utsläppsfri energi. Vi har förbundit oss att genomföra de skyldigheter som EU förelagt oss. Det klarar vi utan svårighet. Men Finlands självförsörjning på energi är fortfarande låg, ca 33—34 procent. Ändå har vi alla möjligheter att höja vår självförsörjningsgrad vid ingången av 2030-talet med betydligt mer än 60 procent, eller mer än 80 procent om den kärnkraft som produceras i landet räknas med.

Möjligheter att öka den förnybara energin finns både i produktionen av flytande bränslen och i produktion av värme och el. I dag produceras ca 56 procent av elen i Finland med fossila bränslen och ca 15 procent är importerad el.

Finlands riksdagen har uppställt som mål att den egna produktionen och efterfrågan på el ska vara i balans vid ingången av 2020-talet. Detta förutsätter ökad utsläppsfri produktion.

Det finns många småskaliga produktionsformer baserade på olika energikällor som erbjuder en liten men ändå inte avgörande del av det ökade utbudet på utsläppsfri el. Sådana är småskalig solcellsel, vindkraftsel samt småskalig kraftvärmeproduktion genom bioenergi. I flera fall handlar det om produktion för producentens eget bruk. Vissa sådana producenter vill sälja produktion som blir över till ett distributionsnät.

Den nuvarande lagstiftningen är inte rättvis gentemot elproduktion för eget bruk. El producerad i en generator med en effekt på högst 50 kilovoltampere eller med en helhet bestående av flera elproduktionsanläggningar vars nominella effekt är högt 50 kilovoltampere omfattas inte av punktskatt oavsett om tillverkaren förbrukar elen själv eller säljer den till ett distributionsnät. Det finns redan flera hundra sådana producenter/konsumenter i Finland.

El producerad i en generator med en effekt på 50—2 000 kVA är däremot skattefri endast om tillverkaren förbrukar den själv. Om ens en del av den producerade elen säljs ut under skatteperioden, blir producentens egen förbrukning skattepliktig. Det finns några tiotal sådana producenter/konsumenter i Finland.

I praktiken innebär den nuvarande lagstiftningen att t.ex. en småskalig elproduktion hos ett relativt litet industriföretag eller affärscentrum, som främst produceras med sol eller vind, inte är skattefri om tillfällig produktion som överskrider den egna förbrukningen leds till ett kommersiellt nät.

Motivering

Det är lätt att avläsa resultaten av regeringens misslyckade energipolitik i statistiken. I fjol ökade användningen av kol med nästan en femtedel trots att totalkonsumtionen av energi samtidigt sjönk. Såväl ekonomin som miljön lider till följd av regeringens fullständigt misslyckade energipolitik.

Inhemsk energi

Sannfinländarna anser att ställningen för inhemska energikällor som torv och klenvirke bör stärkas. Vi har en efterfrågan för 8,5 miljarder euro på energiprodukter som vi inte kan svara på fullt ut med inhemska krafter på grund av brister i beskattningen, stödpolitiken, regleringen och infrastrukturen. Genom att utnyttja inhemsk energi och utveckla en exportindustri baserad på den kan vi räta ut vår handelsbalans betydligt. Att öka det inhemska inslaget betydligt i vår energiproduktion främjar också vårt lands ekonomiska tillväxt och producerar tiotals tusen nya arbetstillfällen.

Regeringens färska meddelande om att den står i beråd att nästa år sänka torvskatten och höja stödet för skogsflis är välkommet men räcker inte. Tyvärr är skadan redan skedd: flera energibolag har gjort investeringar som ska ersätta inhemsk bioenergi med stenkol.

Sannfinländarna har konsekvent motsatt sig regeringens skattehöjningar på bränntorv. Regeringen har under sin period höjt skatten på torv från 1,9 upp till 4,9 euro per megawattimme. För nästa år planerades åter en höjning på en euro, men till all lycka har regeringen insett realiteterna. Nu föreslår den en sänkning på 1,5 euro per megawattimme. Det går åt rätt håll, men sannfinländarna anser att det inte räcker. Beskattningen på torv bör återställas till nivån i början av regeringsperioden, dvs. till 1,9 euro per megawattimme.

Energipriset

Utöver det inhemska måste energipolitiken ha som mål att energipriset ska vara skäligt. Finland ligger i det kalla norden och vår industri är energiintensiv. Tryggad konkurrenskraft förutsätter en kostnadseffektiv energisektor som kan producera energi till ett konkurrenskraftigt pris. Vi kan inte godta regeringens beslut att åter höja energibeskattningen; den bör sänkas betydligt.

Vi vill påminna om att energipolitiken också har en annan dimension som gäller inkomstfördelning och socialpolitik. Energi är en nödvändighetsartikel: höjs priset på den drabbas låginkomsttagarna värst. Det är alarmerande att det finns allt fler så kallade energifattiga i Finland, dvs. människor som har svårt att klara av kostnaderna för värme och el. I Finland hotar energifattigdomen främst ensamföräldrar och pensionärer utanför tätorterna: deras energikostnader kan överskrida de disponibla inkomsterna med upp till 20 procent.

Bränslen

Sannfinländarna anser att skatterna på drivmedel måste sänkas. De senaste årens kraftiga skattehöjningar straffar dem som kör mycket i jobbet eller på grund av sin bostadsort. Många måste ha bil för att kunna försörja sig. Vi vill att bilägarna i Finland ska kunna ha en levnadsstandard som gör att man också kan bo på landsbygden.

En sänkt beskattning skulle också bidra till att stödja den finländska transportbranschen som kämpar med ständigt stigande kostnader, och den skulle minska de finländska företagens logistikkostnader betydligt. Enligt en utredning av SKAL har regeringens höjningar av skatt på drivmedel förorsakat godstrafiken extra kostnader på 140 miljoner euro sedan slutet av 2011, om den föreslagna höjningen räknas med. Den räkningen betalas av den finländska industrin och konsumenterna.

Regeringen inser helt tydligt inte att den genom sina åtgärder förtär den finländska konsumentens köpkraft och naggar industrins konkurrenskraft i kanten. Det kan vi sannfinländare inte godkänna.