De offentliga finanserna måste balanseras, men på ett rättvist sätt och utan att tillväxten äventyras. Socialdemokraterna föreslår ändringar i lagen om inkomstskatteskalan för att uppnå en rättvis beskattning som främjar sysselsättningen. Finansieringen av det nordiska välfärdssamhället kräver att skattebasen breddas och att finansbranschen gör en större insats. Det är ohållbart att regeringen inte gör något för att balansera den offentliga ekonomin och Finlands enligt internationell måttstock snedvridna skattestruktur genom att gripa in i beskattningen av ägande. 

Beskattningen av arbete måste sänkas, så att låg- och medelinkomstfamiljernas köpkraft stärks. En sänkning av skatten på lön motiverar dessutom till moderata löneuppgörelser, vilket Finland behöver för att klara sig igenom den här perioden av långsam tillväxt. Det är svårt att förstå varför regeringen med vett och vilja går in för att äventyra freden på arbetsmarknaden genom nya försvagningar inom arbetslivet. 

Regeringens skattepolitik ger dem som har de högsta inkomsterna mer i handen, samtidigt som köpkraften för de pensionärer som har de lägsta inkomsterna försvagas. Konkurrenskraftsavtalets effekter jämnades ut över de olika inkomstnivåerna, men då alla får samma skattesänkning i procent, har inkomstskatten inte sänkts uttryckligen för låg- och medelinkomsttagarna. Med tanke på att arbetsinkomstavdraget kan utnyttjas av alla som tjänar upp till 127 000 euro per år, är det vilseledande påstå att skattelösningen särskilt syftar till att sänka tröskeln för att ta emot jobb. Socialdemokraternas modell garanterar att låg- och medelinkomsttagarna får mer av lönen i handen, medan höginkomsttagarna och kapitalinkomsttagarna förutsätts delta i de samfällda ansträngningarna för att få landet på fötter. 

Till skillnad från regeringen håller socialdemokraterna fast vid löftet att pensionärerna inte ska beskattas hårdare än löntagarna. De skattesänkningar som följde av konkurrenskraftsavtalet utsträcktes också till pensionärerna, men det var bara hokuspokus: den skattedifferens som regeringen skapade 2016 förblev i kraft. Socialdemokraternas rättvisa skattemodell ger pensionärerna en betydande fördel — de som har en genomsnittlig arbetspension får 150 euro mer i handen per år. 

De förmögna tjänar alltid mer på regeringens skattepolitik. Den ökar ojämlikheten. Utöver besluten om inkomstskatt erbjuder regeringen tre skattelättnader som inte bara behandlar medborgarna ojämlikt utan också gör skattesystemet än mer komplicerat. En kännbar sänkning av arvsskatten och gåvoskatten är i reda pengar till störst nytta för dem som får stora arv och gåvor. Däremot underlättar de inte generationsskiften i familjeföretag, trots att regeringen hävdar motsatsen. Företagaravdraget ökar småföretagarens tillgängliga inkomster med högst några tior, medan mer välbeställda yrkesutövare kan få tiotusentals euro utan krav på motprestation. Skogsgåvoavdraget är en gåva till skogsägarna i ett läge där efterfrågan på virke också annars är stor. De här tre lagförslagen innebär sammantaget en årlig skatteförlust på nästan 200 miljoner euro. Och regeringen tänker driva igenom dem trots att den inte ens själv hävdar att något av förslagen skulle höja sysselsättningen eller gynna tillväxten. 

Socialdemokraternas alternativ är mer rättvist. Beskattningen av arbete lindras för låg- och medelinkomsttagarnas del, medan beskattningen av ägande skärps måttligt. Vi tar inte från låginkomsttagarna, utan höjer i stället grundavdraget. Vinnarna är 95 procent av folket, eftersom de får mer kvar av lönen eller pensionen, jämfört med regeringens skattemodell. 

1.1 Beskattningen av förvärvsinkomster 

1.1.1 Skatteskalan för förvärvsinkomster 

Regeringen lindrade den progressiva förvärvsinkomstskatteskalan för 2016 genom att inkomstgränserna i skalan höjdes med 1,2 procent jämfört med 2015. Dessutom skärptes skalan genom att den högsta inkomstklassens inkomstgräns sänktes från 90 000 euro till 72 300 euro. Detta innebar att de två högsta inkomstklasserna slogs samman. 

Socialdemokraterna föreslår att 2015 års inkomstklasser bibehålls oförändrade, varvid den så kallade solidaritetsskatten för personer som förtjänar över 90 000 fortsättningsvis fortsatt är två procentenheter högre än i inkomstklassen strax under (31,75 % fr.o.m. en årsinkomst på 72 300 euro). Då skulle skatteprocenten för dem som förtjänar över 90 000 euro om året vara 33,75. 

1.1.2 Grundavdraget vid kommunalbeskattningen 

Bestämmelser om grundavdraget vid kommunalbeskattningen finns i 106 § i inkomstskattelagen. Enligt socialdemokraternas uppfattning kräver en rättvist riktad beskattning att grundavdraget är högre än i dag och högre än vad regeringen föreslår i propositionen. 

Vi föreslår att grundavdraget för 2017 fastställs till 3 260 euro. Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter övriga avdrag överstiger fullt grundavdrag, ska avdraget minskas med 18 procent i fråga om den överskjutande inkomsten. Höjningen av den övre gränsen för grundavdraget med 200 euro stärker köpkraften för de som har de allra lägsta inkomsterna. 

Låginkomsttagarnas ställning förbättras också av att socialdemokraterna skulle dra tillbaka nedskärningarna i de förmåner som är bundna till folkpensionsindexet, dvs. arbetslöshetsdagpenningen, utkomststödet, minimidagpenningen och bostadsbidragen. Kostnaden för återtagande av indexnedskärningarna är 88 miljoner euro, men samtidigt reduceras behovet av utkomststöd med hela 34 miljoner euro. 

För dem som får dagpenning är grundavdraget till nytta vid årsinkomster på upp till cirka 21 371 euro per år. För löntagare är motsvarande gräns cirka 27 576 euro och för pensionstagare cirka 23 510 euro. I vår modell ökar grundavdraget de disponibla inkomsterna för dem som har de allra lägsta inkomsterna, däribland arbetslösa, mer än regeringens förslag. Genom att vi samtidigt skulle återta de nedskärningar som drabbar de minst gynnade, säkerställs att ingen med vett och vilja knuffas ut i kylan. 

1.1.3 Arbetsinkomstavdraget 

Beskattningen av arbete är relativt sträng i Finland och därför är det motiverat att lindra den i någon mån genom att höja arbetsinkomstavdraget.  

Socialdemokraternas modell av arbetsinkomstavdraget beaktar bättre än regeringens förslag medelinkomsttagarna, eftersom den övre inkomstgränsen för avdragsrätten höjs till 40 000 euro. Vårt alternativ är inte heller lika generöst gentemot höginkomsttagarna som regeringens förslag, eftersom minskningsprocenten skulle vara 2,4. När nettoförvärvsinkomsten överskrider cirka 99 916 euro beviljas inte längre något arbetsinkomstavdrag. I regeringens modell beviljas arbetsinkomstavdrag på inkomster upp till nästan 120 000 euro. 

Socialdemokraternas modell är rättvisare än regeringens. Låg- och medelinkomsttagarnas disponibla inkomster blir 100—200 euro högre än enligt propositionen, när man räknar in sänkningen av arbetspensionspremien. Låginkomsttagarna tjänar procentuellt sett mest, medan medelinkomsttagarna får mest räknat i euro. Socialdemokraternas modell är inte lika frikostig mot dem som tjänar över 70 000 euro som regeringens förslag. Trots att 95 procent av löntagarna tjänar på socialdemokraternas modell, sparar staten och kommun 8 miljoner euro. 

1.1.4 Pensionsinkomstavdragen 

Socialdemokraternas pensionsinkomstavdrag är av samma orsaker som gäller för löntagarna mer rättvist än regeringens. Hela 95 procent av pensionstagarna får 100—200 euro mer per år. En genomsnittlig arbetspension (1 600 euro/mån) ger 160 euro mer i handen per år. 

Vi skulle förbättra situationen särskilt för pensionärer med låga inkomster genom att dra tillbaka regeringens indexsänkning i fråga om folkpension, garantipension och andra förmåner som är bundna till folkpensionsindexet, inklusive bostadsbidraget för pensionärer. Pensionerna skulle höjas på det sätt som avses i lagen. Genom att stärka pensionärernas köpkraft går en avsevärd del av det satsade beloppet till konsumtion och gynnar därmed samhällsekonomin. 

Minskningsprocenten för pensionsinkomstavdraget vid statsbeskattningen är i vår modell 42 procent, medan multiplikationsfaktorn är 3,9. Vid kommunalbeskattningen är minskningsprocenten för pensionsinkomstavdraget 48 procent, medan multiplikationsfaktorn är 1,38. Köpkraften för dem med de allra lägsta inkomsterna stärks. 

Pensionshöjningarnas och skattesänkningarnas sammanlagda effekt på statens och kommunernas utgifter är 102 miljoner euro. 

1.2 Hushållsavdraget 

Regeringen föreslår ännu förmånligare villkor för hushållsavdraget. De nya villkoren kostar staten 33 miljoner euro men ger inga nya jobb. Den högre ersättningen för samma arbete som tidigare leder till att priset på tjänsten stiger. Vi erbjuder ett bättre sätt att utveckla hushållsavdraget. 

I fråga om hushållsavdraget i dess helhet hör utskottet rätt att granska bestämmelserna i 127 a § i inkomstskattelagen. Vi föreslår att självrisken på 100 euro slopas, vilket också Skattebetalarnas centralförbund föreslagit. Det gynnar alla som tidigare kunnat utnyttja avdraget och ger dessutom människor med lägre inkomster möjlighet att utnyttja det. 

Skattebetalarnas centralförbund uppskattar att kostnaden för att slopa självrisken och det att avdraget utnyttjas av fler skulle öka kostnaderna för hushållsavdraget med 50 miljoner euro per år. Vi föreslår att maximiavdraget samtidigt sänks med 100 euro, så att de som utnyttjat avdraget tidigare inte förlorar på ändringen. Utifrån material som tagits fram av Skattestyrelsen och Statens ekonomiska forskningscentral VATT skulle det ge en inbesparing som motsvarar en tredjedel av kostnaderna för slopandet av självrisken. 

Socialdemokraterna föreslår alltså att lagförslagets ändring av 127 b § i inkomstskattelagen slopas och att det i stället görs ändringar i 127 a § i samma lag. Ändringen av hushållsavdraget påverkar inte slutsumman i propositionen. Skatteförvaltningens moderna tekniska förutsättningar ställer inga hinder för ett rättvisare hushållsavdrag. 

Vi föreslår dessutom att regeringen bereder en breddning av hushållsavdragets tillämpningsområde till boende i våningshus och radhus, vilket skulle göra avdraget mer rättvist. Det måste bli möjligt att utnyttja hushållsavdraget för renoveringar som utförs med stöd av det finansieringsansvar som en delägare i ett bostadsaktiebolag har. En enkel modell för det är att bostadsaktiebolaget utfärdar ett intyg över att delägaren betalat arbeten för vilka han eller hon har finansieringsansvar. 

1.3 Kapitalinkomstskatt  

I ett internationellt perspektiv beskattar Finland förmögenhet relativt lindrigt. Å andra sidan signaleras det att alla ska dra sitt strå till stacken i det rådande ekonomiska läget. Men regeringen kräver inte på långt när lika stora uppoffringar av de välbeställda som av de mest utsatta. Av rättviseskäl måste också kapitalinkomsttagarna i skälig grad delta i de gemensamma ansträngningarna, till dess att det ekonomiska läget tillåter en eventuell sänkning av beskattningen. 

Det gäller att hålla i minnet att kapitalinkomsterna utgör en betydande del av företagarnas inkomster och att de därför spelar en roll för företagsverksamheten. Lägre företagsskatt är tänkt att vara ett incitament för företagen att göra investeringar, vilket är livsviktigt för vår samhällsekonomi just nu. Det måste alltid vara mer attraktivt att investera än att ta ut företagsinkomst i form av utdelning på kapital. 

Vi socialdemokrater föreslår att den lägsta skattesatsen höjs från 30 till 32 procent och den högsta från 34 till 35 procent. Inkomstgränsen för den högsta skattesatsen ligger kvar på 30 000 euro. Revideringen ökar statens och kommunernas skatteintäkter med cirka 130 miljoner euro. 

1.4 Beskattning av vinstutdelning 

Socialdemokraterna anser att det i samband med den föreslagna ändringen av beskattningen av kapitalinkomster är motiverat att också ändra beskattningen av vinstutdelning i onoterade bolag.  

Martti Hetemäkis skattearbetsgrupp bedömde år 2010 att beskattningen av vinstutdelning i onoterade bolag styrde företagens resurser mot placeringar med säker avkastning i stället för att investeras i reella tillgångar som hör till grundläggande affärsverksamheten. Arbetsgruppen såg det som ett viktigt skäl att sänka samfundsskatten och i stället höja kapitalskatten och slopa de skattefria vinstutdelningarna. 

Vi föreslår att gränsen för skatteplikt på vinstutdelning i ett onoterat bolag sänks måttligt, dvs. från åtta till sex procent av bolagets nettoförmögenhet. Denna gräns för normalavkastningen är, i dagens läge med räntenivå på nära noll, likväl många gånger högre än en alternativ, riskfri avkastning och högre än den gräns Hetemäkis arbetsgrupp föreslog 2010. 

Finansministeriet har gjort beräkningar enligt modeller där normalavkastningen sänkts till en procent. Det är dock motiverat att gå långsamt fram, eftersom undersökningar visar att upp till hälften av de bolag som delar ut vinst alltid följer den rådande gränsen för skattefrihet. Efter ändringen betalas två procent skatt på samma utdelningsbelopp som tidigare var skattefritt. Effekten på statens och kommunernas skatteintäkter är cirka 90 miljoner euro. 

1.5 Överlåtelseförluster 

Utifrån en regeringsproposition breddades rätten att i beskattningen dra av överlåtelseförluster vid ingången av 2016. En år 2016 eller senare född fysisk persons och ett inhemskt dödsbos vid beskattningen avdragsgilla överlåtelseförlust som inte dragits av från vinst som erhållits vid överlåtelse av egendom dras av från nettokapitalinkomsten före övriga avdrag från kapitalinkomsterna. Därigenom kan också överlåtelseförluster för värdepapper dras av inte bara från överlåtelseförluster utan även från exempelvis utdelningsinkomster och hyresinkomster. 

Det fanns inga relevant grunder för utvidgningen av avdragsrätten för överlåtelseförluster. Den risk placeringar i värdepapper innebär får inte överföras från placeraren till samhället. Socialdemokraterna föreslår att utvidgningen av avdragsrätten slopas, vilket skulle ge staten 20 miljoner euro mer i skatteintäkter. 

1.6 Begränsad ränteavdragsrätt för fastighetsinvesteringsbolag 

Regeringen lägger fram ett flertal ändringar i lagstiftningen om inkomstskatt. Men vissa brister, som också statsministerpartiet Centern tidigare påtalat, rättas inte till. 

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet fick 2013 en ny 18 a § (RP 146/2012 rd, lag 28.12.20121/983), som begränsar företagens rätt att göra avdrag för ränteutgifter. Men företag som beskattas enligt inkomstskattelagen är undantagna bestämmelserna. Det är framför allt fastighetsinvesteringsbolag som drar nytta av den här skatteförmånen, som är en främmande fågel internationellt sett och tillåter aggressiv gränsöverskridande skatteplanering med stora skatteförluster för Finland som följd. 

I Finland äger utländska fastighetsinvesteringsbolag fastigheter för miljardbelopp, däribland mycket värdefulla köpcenter. Ett fastighetsinvesteringsbolag med utländskt ägande eller säte i utlandet kan låta ett dotterbolag i Finland fortlöpande vara skuldsatt. Därmed kan ägaren överta fastighetsintäkterna helt och hållet i form av ränteutgifter. Det finländska bolaget drar av ränteutgifterna från sina beskattningsbara inkomster, medan ägarbolaget i lågskattelandet inte betalar någon skatt på sina ränteintäkter. Ett sådant kryphål lockar också finländska fastighetsinvesterare att bilda företag i länder med gynnsammare skatteregler. 

Detta missförhållande är möjligt till följd av att indelningen av inkomstkällor inte motsvarar dagens krav. Finansministeriet bereder en utmönstring av indelningen i inkomstkällor. Likaså berör räntebegränsningsbestämmelserna i EU:s direktiv mot skatteundandragande samtliga inkomstkällor. Eftersom det brådskar att täppa igen detta kryphål i beskattningen föreslår vi att regeringen så snart som möjligt lägger fram ett tillägg till inkomstskattelagen för att begränsa ränteavdragsrätten för fastighetsinvesteringsbolag och andra betydande sammanslutningar med företagsverksamhet som är undantagna lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet enligt den lagen. 

För att stödja förhandlingarna meddelade regeringen att den tänker lindra inkomstbeskattningen. Regeringen sänker inkomstskatten i alla inkomstklasser med totalt 515 miljoner euro. 

Största delen av skattelättnaden tillfaller hög- och medelinkomsttagarna. Däremot kompenserar den inte tillräckligt konkurrenskraftsavtalets verkningar för låg- och medelinkomsttagarna. 

Konkurrenskraftsavtalet skulle kräva skattelättnader som i högre grad gynnar låg- och medelinkomsttagarna. Det förutsätter att arbetsinkomstavdraget och kommunalbeskattningens grundavdrag höjs. 

Maximibeloppet för grundavdraget vid kommunalbeskattningen är för närvarande 3 060 euro i månaden. Avdraget görs efter andra avdrag och gäller utöver löneinkomster också förmåner och pensioner. 

Högre grundavdrag skulle ge större nettoinkomster också för andra än löntagare, det vill säga också för pensionärer och bidragstagare. 

Jag föreslår att avdraget höjs med 340 euro till 3 400 euro och att minskningsprocenten sänks till 15 procent. Ändringarna bidrar till att minska fattigdomen och ger också minskande inkomstskillnader. 

En rättvis beskattning kräver att var och en betalar skatt enligt betalningsförmåga och att beskattningen jämnar ut inkomstskillnaderna. Regeringens proposition om inkomstskatteskalan för 2017 i kombination med andra propositioner, ökar inkomstskillnaderna i landet. Beskattningen lindras totalt sett, men den största nyttan går till höginkomsttagarna. Skattelättnaderna är till ingen nytta för dem som har de lägsta inkomsterna. 

Som en följd av propositionen ökar köpkraften för dem med en månadsinkomst på över 7 500 euro mest i såväl absoluta som relativa termer. Det är inte motiverat vare sig med tanke på rättvisan eller den inhemska efterfrågan. Om de med de lägsta inkomsterna får en euro går den direkt till privat konsumtion, och den konsumtionen är avgörande för den i övrigt svaga ekonomiska tillväxten i dag. 

Vänsterförbundet föreslår följande ändringar i propositionen: 

Regeringen föreslår att inkomstgränserna höjs med cirka 1,1 procent. Dessutom sänks marginalskatteprocenten för den lägsta inkomstklassen från 6,5 procent till 6,25 procent och marginalskatteprocenten för den högsta inkomstklassen från 31,75 procent till 31,5 procent. Vänsterförbundet föreslår att inkomstskatteskalan ändras så att den nedre gränsen för den så kallade solidaritetsskatten sänks till 70 700 euro och att det införs en ny skatteklass för inkomster på över 100 000 euro (34 % skatt på den del av inkomsterna som överskrider den nedre gränsen). 

I dag behandlas förvärvsinkomster och pensionsinkomster på olika sätt vid inkomstbeskattningen. Vid månadsinkomster på cirka 1 500—2 500 euro är pensionärernas skatteprocent högre än löntagarnas vid samma inkomstnivå. Detta är ett problem med avseende på likabehandlingen av medborgarna. Ett annat centralt problem som anknyter dels till inkomstbeskattningen, dels till likabehandlingen och en rättvis beskattning är att också stora kapitalinkomster kan tas ut till en tämligen låg skatteprocent. Skattesystemet bör ses över så att beskattningen av pensionärer harmoniseras med beskattningen av löntagare och att kapitalinkomster beläggs med en starkare progression än i dag. 

Enligt propositionen ska maximibeloppet för grundavdraget vid kommunalbeskattningen enligt 106 § i inkomstskattelagen höjas från 3 020 euro till 3060 euro. Grundavdraget vid kommunalbeskattningen görs efter alla andra avdrag och höjer köpkraften för låginkomsttagarna. Vänsterförbundet föreslår att grundavdraget i kommunalbeskattningen höjs till 3 750 euro i stället för regeringens förslag på 3 060 euro. Jämfört med förslaget i propositionen ökar Vänsterförbundets grundavdragsmodell klart de disponibla inkomsterna för löntagare, pensionärer och dagpenningstagare med låga inkomster. Ökningen är som mest 160 euro per år. 

Regeringen föreslår att bestämmelserna om hushållsavdrag i 127 b § i inkomstskattelagen ändras så att ersättningsprocenten höjs med fem procentenheter i fråga om både den utbetalda arbetsersättningen och lönen. Det i propositionen angivna målet att främja omsorgstjänster med hjälp av hushållsavdraget är välkommet, men den huvudsakliga nyttan av de föreslagna höjningarna av ersättningsgraden går till renovering av hem och fritidsfastigheter som ägs av människor med jämförelsevis höga inkomster, vilket inte kan anses motiverat. Systemet med hushållsavdrag måste i stället utvecklas så att det gynnar omsorgstjänsterna. Det vore med hänsyn till likabehandlingen och miljöaspekterna motiverat att också utvidga avdragets användningsområde så att också energihållbarhetsprojekt i bostadsaktiebolag och bostadsandelslag kunde betalas med hjälp av avdraget (se ledamot Sarkkinens lagmotion LM 2/2015 rd). Med hänsyn till att de med de allra lägsta inkomster överhuvudtaget inte kan utnyttja hushållsavdraget vore det skäl att jämsides med hushållsavdraget utveckla ett motsvarande system för hushållsunderstöd. 

Med tanke på likabehandlingen av medborgarna är den i 54 d § i inkomstskattelagen avsedda avdragsrätten för privata pensionsförsäkringsarrangemang och långsiktiga sparavtal inte motiverad. Det skattestödet minskar statens skatteintäkter med cirka 110 miljoner euro per år och gynnar i huvudsak höginkomsttagare.  

Inkomstbeskattningen

Vi menar att beskattningen ska samla in så mycket medel som behövs för att upprätthålla vårt nordiska välfärdssamhälle. Skatterna ska uppbäras effektivt och rättvist och grunda sig på betalningsförmågan. Beskattningen ska också motivera till arbete och företagande, och den bör främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Det är endast genom hållbar tillväxt och en hög sysselsättning som genererar skatteintäkter som vi på lång sikt kan upprätthålla välfärdssamhället. 

Finlands position i World Economic Forums lista över de mest konkurrenskraftiga länderna har sjunkit till tionde plats. Vår konkurrenskraft är inte tillräckligt god, vilket bland annat märks på det att exportökningen, enligt Företagarna i Finland, är långsammare än tillväxten på exportmarknaderna. Det finns alltså goda skäl för att se över vår ekonomi. En grundläggande förutsättning är att det alltid måste löna sig att ta emot jobb och att arbeta. För att nå det målet krävs ett flertal åtgärder. En av dem är att sänka skatten på arbete. Sänkt skatt minskar risken för olika flitfällor och sänker tröskeln för att ta emot jobb. Vi vill förskjuta tyngdpunkten så att beskattningen av arbete lättar och beskattningen av konsumtion i stället ökar. Det gör vi genom att höja samtliga tre momssatser med 0,5 procentenheter. Höjningen av momsbeskattningen bör ge lika mycket som sänkningen av inkomstskatten tar. 

Merparten av momsinkomsterna, närmare 70 procent, kommer från hushållens konsumtion. Därför är det absolut nödvändigt att, så som vi föreslår, momshöjningen sker samtidigt som sänkningen av inkomstskatten. 

Hushållsavdraget

Den finländska arbetsmarknaden förändras hela tiden. Andelen löntagare med ett fast anställnings- eller tjänsteförhållande minskar samtidigt som antalet frilansare och ensamföretagare ökar. 

Bland landets företagare har andelen ensamföretagare och näringsidkare stigit till två tredjedelar. Det visar att frilansarna och ensamföretagarna utför en större del av det arbete som tidigare sköttes av löntagare. 

I dagsläget innehåller vårt skattesystem många typer av skatteavdrag. En del av avdragen gynnar företagsamhet och sysselsättning, en del minskar på svartjobben och en del gynnar utsatta grupper i samhället. Alla skatteavdrag bör bedömas mot deras beräknade sysselsättande effekt. Nya avdrag är motiverade om de bedöms stimulera sysselsättningen och därmed bidra till skatteintäkter. 

Hushållsavdraget är ett bra exempel på en avdragsform som bidrar till skatteintäkter, gynnar företagsamhet och förbättrar sysselsättningsgraden. Hushållsavdraget bidrar dessutom till att stävja svart ekonomi. Tidigare utvärderingar har visat att bortfallet av skatteintäkter på grund av avdraget betalat sig tillbaka i och med att sysselsättningen och därmed också skatteintäkterna ökat. Därför vill vi höja hushållsavdragets maximibelopp från 2 400 till 3 000 euro. Därutöver vill vi höja den avdragbara andelen av ersättningen för arbete från 45 procent till 60 procent och den avdragbara andelen av utbetald lön från 15 procent till 30 procent. 

Propositionen (RP 135/2016 rd) innehåller ett förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2017. Regeringen föreslår att inkomstgränserna höjs med cirka 1,1 procent. Dessutom sänks marginalskatteprocenten för den lägsta inkomstklassen från 6,5 procent till 6,25 procent och marginalskatteprocenten för den högsta inkomstklassen från 31,75 procent till 31,5 procent. Av propositionsmotiven framgår att beskattningen i alla inkomstdeciler lindras något. Effekten räknad i euro är störst i inkomstdecilerna 6—10, dvs. hushåll med medelstora och stora inkomster. 

Det är alltså höginkomsttagarna som tjänar mest på de skattelättnader regeringen föreslår, medan effekten är marginell för låginkomsttagarna. Att stärka köpkraften för låginkomsttagarna vore den mest effektiva injektionssprutan för den inhemska marknaden. Låginkomsttagarna har dessutom drabbats av regeringens sparprojekt, så det vore rättvist att också de fick del av skattelättnaderna. Därför föreslår Kristdemokratiska riksdagsgruppen att lättnaderna i förvärvsinkomstbeskattningen fördelas mer rättvist. Vårt förslag är kostnadsneutralt. 

Skattelättnader som anges i procent slår alltid ut som högre belopp i de högsta inkomstklasserna. Det är utmanande att rikta inkomstskattelättnader till dem som har låg förvärvsinkomst, men det är likväl möjligt, till exempel genom att höja avdraget för inkomstens förvärvande. Kristdemokratiska riksdagsgruppen föreslår att avdraget för inkomstens förvärvande höjs från 750 till 810 euro per år. Det ökar köpkraften, efterfrågan på inhemska varor och tjänster och gör det mer lönsamt att arbeta. 

Höjningen av avdraget för inkomstens förvärvande kostar 50 miljoner euro. Det kan bekostas genom att sänka gränsen för den högsta inkomstklassen till 70 000 euro per år och underlåta att göra de föreslagna skattelättnaderna för denna inkomstklass. Den högsta skattesatsen i den statliga inkomstskatteskalan skulle alltså vara 31,75 procent. Förslaget har räknats ut med hjälp av en mikrosimuleringsmodell (SISU) vid riksdagens utredningstjänst och ingår i Kristdemokratiska riksdagsgruppens alternativa budget. 

Beskattningen av kapitalinkomster är fortsatt betydligt lägre än beskattningen av lika stora löneinkomster. För att jämna ut skillnaden och vända statens skuldsättningsutvecklingen måste en ny, högre skatteklass införas i kapitalbeskattningen. Enligt riksdagens utredningstjänst skulle en höjning av kapitalskatten på två procentenheter, dvs. en skatt på 36 procent för kapitalinkomster över 70 000 euro, ge staten 52 miljoner euro i extra skatteintäkter. Den här nya skatteklassen skulle minska inkomstskillnaderna på ett rättvist sätt genom att höginkomsttagarna i högre utsträckning än tidigare får delta i kostnaderna för den långvariga ekonomiska depressionen.  

Beskattningen av kapitalinkomst kompletteras med ett nytt steg så att om kapitalinkomsterna överskrider 70 000 euro, stiger skatten till 36 procent. Höjningen föranleder ändringar i inkomstskattelagen och i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst. Förslaget om ändring av kapitalinkomstbeskattningen ingår i Kristdemokratiska riksdagsgruppens alternativa budget för 2017.