Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen och kompletteringspropositionen utan ändringar, men anför följande motivering och anmärkningar.

Ändringar i inkomstskatteskalan.

De sakkunniga som utskottet har hört har ansett skattelättnaderna i inkomstskatteskalorna vara ett steg i rätt riktning, men påpekar att de är otillräckliga. De föreslagna skattelättnaderna i inkomstskatterna för löntagare räcker enligt de sakkunniga bara till för att kompensera den automatiska höjningen av inkomstskatten på grund av de ökade förvärvsinkomsterna, men innebär inga lättnader i skatterna på löner. Detta anses vara ett problem bland annat med avseende på den internationella skattekonkurrensen och den ekonomiska tillväxten. I det rådande ekonomiska läget hade det varit befogat att sänka marginalskattesatserna i inkomstskatteskalorna med en procentenhet över hela linjen, ansåg flera av de sakkunniga.

Tillsammans med de övriga budgetlagarna i skattefrågor stämmer ändringarna i inkomstskatteskalorna överens med riktlinjerna i regeringsprogrammet. I programmet vill regeringen fokusera skatterna mer på indirekt beskattning och mindre på beskattning av arbete. Utskottet anser denna strategi befogad och värd att understödjas.

Om skatteskalorna lindras med en procentenhet över hela linjen som de sakkunniga föreslagit minskar statens skatteintäkter med ytterligare nästan 200 miljoner euro. Förslaget skulle således ha en stor fiskal betydelse. I sista hand slogs skattelättnaderna fast inom ramen för det inkomstpolitiska avtalet från den 18 november 2002. Av dessa skäl omfattar utskottet propositionen och föreslår att den godkänns utan ändringar.

Omstruktureringar av inkomstskatteskalan.

Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att den nedre gränsen i inkomstskatteskalan är behäftad med en del strukturella problem.

För det första har den nedre gränsen för beskattningsbar inkomst blivit allt viktigare med avseende på en rättvis beskattning, eftersom förvärvsinkomstavdraget inte längre gäller transfereringar och grundavdraget för små inkomster i kommunalbeskattningen inte har inflationsjusterats. Detta har resulterat i att de som lever på transfereringar inte har fått skattelättnader på samma sätt som personer med förvärvsinkomster. Den föreslagna justeringen av den nedre gränsen är lägre än den förväntade inflationen och den förväntade allmänna ökningen av förvärvsinkomsterna. Den låga justeringen slår hårdast mot pensionärer och personer som lever på inkomstrelaterade sociala förmåner. Dessa grupper drar heller ingen nytta av de föreslagna ändringarna i avdraget för inkomstens förvärvande eller förvärvsinkomstavdraget inom kommunalbeskattningen. Av dessa skäl ansåg de sakkunniga bland annat att den nedre gränsen för skatteskalan bör höjas med minst 200 euro i stället för med 100 euro som regeringen föreslår.

Den nedre gränsen för skalan har för det andra vissa konsekvenser för skattebördan beroende på familjesituationen. Skattesystemet har tagits fram utifrån en modell med två personer i familjen som arbetar heltid. Den nedre gränsen för beskattningsbar inkomst är personlig. Därför varierar skattebördan inom en och samma inkomstnivå beroende på om det finns en eller två inkomsttagare i familjen. Detta har ansetts vara av avgörande betydelse för att alla medborgare skall behandlas lika.

Utskottet konstaterar utifrån utredning som det fått att inkomstbeskattningen innehåller vissa strukturella faktorer av ovan nämnt slag som behöver klargöras. Det är framför allt viktigt att reda ut hur beskattningen påverkar intresset för att arbeta och uppkomsten av s.k. flitfällor. Det är naturligt att koppla samman detta strukturella utredningsarbete med en bredare totalreform av beskattningen under de närmaste åren. Utskottet anser därför att det inte i detta sammanhang är skäl att ändra propositionen eller den kompletterande propositionen.

Eftersläpningen i förmögenhetsskatteskalorna.

Då utskottet har hört sakkunniga har det även påpekats att ingen ändring nu heller föreslagits i fråga om den nedre gränsen i förmögenhetsskatteskalan.

Denna nedre gräns har varit oförändrad sedan 1991. Behovet av ändring till följd av bl.a. inflation, allmän förmögenhetsökning eller stigande beskattningsvärden har sålunda inte beaktats. Skatten berör därför allt flera finländare. De sakkunniga som utskottet hört har därför föreslagit att den nedre gränsen skall höjas från nuvarande 185 000 euro till 370 000 euro.

Enligt utredning till utskottet har antalet skattskyldiga som skall betala förmögenhetsskatt fördubblats sedan 1995. Avkastningen av skatten har å sin sida fyrdubblats under samma period. Både antalet skattskyldiga och skattebeloppet har dock sjunkit något sedan 2000.

Utskottet har i flera tidigare överväganden påpekat behovet att justera förmögenhetsskatteskalan. Senast skedde detta för ett år sedan (FiUB 28/2001 rd). Förmögenhetsskattens ställning som en beskattningsform som internationellt sett håller på att försvinna har likaså varit föremål för offentlig debatt under en längre tid. Denna omständighet tas upp också i den nyligen färdigställda promemorian från arbetsgruppen för utveckling av inkomstbeskattningen (Kilpailukykyiseen verotukseen, finansministeriets arbetsgrupps promemorior 12/2002), där det föreslås att förmögenhetsbeskattningen helt skall slopas.

Utskottet anser att en övergripande utredning av behovet att utveckla förmögenhetsbeskattningen bör göras inom ramen för revideringen av beskattningen. Med hänsyn till detta är det inte skäl att ändra propositionen i detta avseende heller.

Lagmotion

I lagmotionen föreslås att en s.k. negativ statsskatt skall tas i bruk för att förbättra den strukturella arbetslösheten. Syftet med förslaget är att sänka skatterna för dem som har små förvärvsinkomster utan att för den skull försvaga kommunernas ekonomiska ställning.

Utskottet anser utifrån den utredning det fått att lagförslaget inte föranleder vidare åtgärder.