Motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget med vissa ändringar.

Ändringarna i skattegrunderna för förvärvsinkomster

Regeringen vill lindra skattegrunderna för förvärvsinkomster med totalt 1 060 miljoner euro jämfört med i år. Det är en kompensation för att beskattningen av arbete skärps till följd av att inkomstnivån stiger och löntagaravgifterna förväntas stiga. Tanken är att de 240 miljoner euro som återstår att använda av inkomstskattelättnaden på 1,1 miljarder euro enligt regeringsprogrammet inte ska användas i det här sammanhanget efter inkomstskattelättnaderna 2009. Den föreslagna lindringen av skattegrunderna betyder således inte att beskattningen lindras på det sätt som avses i regeringsprogrammet.

Den föreslagna inkomstskatteskalan för 2010 ska lindras jämfört med årets inkomstskatteskala så att inkomstgränserna för alla inkomstkategorier på skalan höjs och alla marginalskatteprocentsatser sänks med 0,5 procentenheter. Inkomstavdragets högsta belopp höjs med 50 euro till 650 euro.

Grundavdragets högsta belopp vid kommunalbeskattningen höjs med 720 euro till 2 200 euro.

Skattegrunderna för pensionsinkomster ska ändras i enlighet med regeringsprogrammet för att beskattningen av pensionsinkomster inte ska bli strängare än beskattningen av löneinkomster. Den genomsnittliga skattegraden för pensionsinkomster ska vara högst lika stor som skattegraden för löneinkomster, om jämförelsen görs mot den genomsnittliga skattegraden för en löntagare som fyllt 53 år. Beskattningen av pensionsinkomster ska ändras genom att koefficienten för beräkning av fullt pensionsinkomstavdrag höjs och den procentsats som avdraget minskar med sänks vid kommunalbeskattningen från 62 till 56 procent. Pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen ska dessutom omstruktureras så att grundavdraget inte längre dras av när det fulla pensionsinkomstavdraget beräknas.

De lindrade skattegrunderna minskar inkomstskatteintäkterna med 1 060 miljoner euro, där statens andel är 630 miljoner euro. Kompenseringen av den höjda inkomstskattenivån är 300 miljoner euro.

Ändringen i inkomstskatteskalan minskar inkomstskatteintäkterna med omkring 670 miljoner euro, det sänkta grundavdraget med 195 miljoner euro, de ändrade skattegrunderna för pensionsinkomster med 100 miljoner euro och det ökade arbetsinkomstavdraget med 95 miljoner euro. Om inkomstnivåhöjningen och de förväntade höjningarna av löntagaravgifterna vägs in, kommer skattegraden för löneinkomster att ligga på ungefär samma nivå som 2009.

Utskottet anser att det finns argument som talar för att det utrymme för inkomstskattelättnader som finns angivet i regeringsprogrammet inte ska utnyttjas i det här sammanhanget. Å andra sidan noterar det att om beskattningen lindras mer än inflationsjusteringarna, har det av hävd betraktats som inkomstskattelättnad. På senare år har regeringens syn på saken förändrats så till vida att den anser att det handlar om skattelättnader i egentlig mening först när beskattningen har lindrats utöver det som inflationsjusteringar och kompenseringen av inkomstnivåhöjningen ger.

De föreslagna ändringarna i skattegrunderna anses stödja sysselsättningen och förbättra hushållens köpkraft och den inhemska efterfrågan. Utskottet anser att förslagen utgör en balanserad helhet och en lämpligt avvägd lindring av beskattningen. Det är bra att propositionen beaktar låginkomsttagarna särskilt, eftersom beskattningen av dem påverkas av att grundavdraget vid kommunalbeskattningen höjs och nedre gränsen för inkomstskatteskalan vid statsbeskattningen höjs mer än övriga gränser på skalan. Det är också motiverat att lindra beskattningen av dem som får pensionsinkomster för att beskattningen av pensionsinkomster inte ska bli strängare än beskattningen av löneinkomster.

Övriga ändringar

Utskottet tillstyrker med undantag av förslaget om avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen också övriga enskilda ändringsförslag som går ut på att lindra beskattningen på olika sätt. Ändringarna betyder att skattemyndigheternas skatteintäkter minskar med sammanlagt ca 30 miljoner euro. Störst effekt har den ändringen att företagare och de som bedriver jordbruk ska ha rätt att välja att företagsinkomsten och inkomstandelen för delägare i en beskattningssammanslutning i sin helhet beskattas som förvärvsinkomst. Ändringens effekt beräknas till 13 miljoner euro. Förslaget om minskade dröjsmålspåföljder betyder att skatteintäkterna minskar med 10 miljoner euro.

Utskottet välkomnar regeringens förslag om att utveckla beskattningen av personalbiljetter som arbetsgivarna erbjuder arbetstagarna för resor mellan hemmet och arbetsplatsen. Det föreslår ändå att den skattefria förmånen i anknytning till personbiljetten höjs. Utskottet ser närmare på förslagen om personalbiljett och rätten att dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen längre fram.

Personalbiljett

Utifrån 64 § i inkomstskattelagen värderas den personliga kollektivtrafikbiljett som arbetsgivaren erbjuder arbetstagaren till 75 procent av biljettens faktiska värde. Den nuvarande beskattningen av personalbiljetten infördes i början av 2006 efter arbetsgruppsberedning vid kommunikationsministeriet. Med reformen ville man uppmuntra privatbilister att börja åka kollektivt.

Reformen har inte uppfyllt förväntningarna fullt ut. Man beräknar visserligen att fler har börjat åka kollektivt. Men i praktiken har det visat sig att det inte är så lätt för arbetsgivarna att införa systemet. Det har också ansetts oklart hur stor nytta arbetstagarna har av förmånen.

Det skattefria beloppet utgör en viss del av biljettens värde, vilket betyder att förmånens storlek varierar med arbetstagarens kostnader för resan. En fullt skattefri förmån kräver att arbetsgivaren klarlägger hur stora arbetstagarens faktiska resekostnader är som kan ge skattefrihet till 25 procent. Inte minst i stora organisationer anses det besvärligt att klarlägga kostnaderna. Det vanligaste är att arbetstagaren betalas ett fast lönetillägg om 10 euro per månad. Då behöver man inte klarlägga de faktiska resekostnaderna, eftersom förmånen är mindre än 25 procent av priset på en månadsbiljett i alla priskategorier för kollektivtrafikbiljetter.

Regeringens reformförslag bygger på regeringsprogrammet, där det sägs att systemet med personalbiljetter ska utvecklas. Personalbiljettens skattefria del ska anges i euro. Den är skattefri upp till 200 euro, den del som överskrider 200 euro är skattepliktig upp till 600 euro och den del som överskrider 600 euro åter skattefri upp till 3 400 euro. Det skattefria beloppet beräknas precis som nu på biljettens totala värde, inte bara på den del som arbetsgivaren bekostar. Förslaget innebär att om biljettens värde stiger över det helt skattefria beloppet 200 euro, minskar den skattefria delen till sitt lägsta värde, som är 33,3 procent med ett biljettpris på 600 euro. När biljettpriset stiger från 600 euro, ökar också den skattefria delen och är vid 3 400 euro som störst, inemot 90 procent. Den skattefria delen är för tillfället alltid 25 procent av biljettens pris och därmed betyder förslaget att förmånen stiger avsevärt i alla priskategorier.

Sakkunniga som utskottet har hört har emellertid haft vissa dubier om ändringens lönsamhet. Det anses att förslaget rubbar rådande praxis först och främst genom att värdet av den månatliga skattefria förmånen på 10 euro stiger till 18 euro. Då kommer beloppet att vara under 200 euro och det kan arbetsgivaren alltid bevilja arbetstagaren som skattefri förmån utan att behöva klarlägga arbetstagarens faktiska resekostnader. Förmånen anses inte vara ett tillräckligt stort incitament för folk att börja använda personalbiljett, framför allt inte i trafik utanför den interna stadstrafiken.

Utskottet tillstyrker den grundläggande lösningen att man frångår en skattefri del i procent och inför en skattefri del i euro. Det förslaget och förslaget att det helt skattefria beloppet läggs fast vid 200 euro ökar personalbiljettens allmänna attraktivitet och minskar arbetsgivarens administrativa kostnader för biljetten.

Det måste i alla fall ses till att insatsen får större genomslag och därför föreslår utskottet att personalbiljettens helt skattefria belopp höjs till 300 euro.

I huvudstadsregionens SAD-område bör det skattefria beloppet vara två tredjedelar av 453 euro för en biljett i stadens interna trafik, nästan en tredjedel av 928 euro för en regionbiljett och en knapp fjärdedel av 1 300 euro för en tre zoners närområdesbiljett.

Om arbetsgivarna vill ska de naturligtvis få erbjuda en större förmån än 300 euro för biljetter som är dyrare än 600 euro. Men det kräver att arbetstagarens faktiska resekostnader klarläggs för att säkerställa att den skattefria förmånen är högst så stor som är tillåtet. Det går inte att undvika att det ger upphov till administrativt besvär, som ändå inte helt kan elimineras, utom om det föreskrivs att den personbiljett som arbetsgivaren erbjuder arbetstagaren är en helt skattefri förmån oavsett biljettpriset.

Hur vanligt det blir med personbiljett beror på hur intresserade arbetsgivarna och arbetstagarna är av att utnyttja systemet. Det kan också inverka på saken att om personalbiljetten erbjuds på det villkor att arbetsgivarens totala lön är oförändrad och en del av lönen kompenseras med en skattefri förmån, minskar de förvärvsinkomster som ligger till grund för arbetstagarens pension i motsvarande mån. För arbetsgivaren betyder förfarandet i sin tur inbesparingar inte bara i arbetspensionsavgiften utan också i andra lönebikostnader. Att arbetstagarens lön i pengar kompenseras med en skattefri naturaförmån inverkar emellertid inte särskilt mycket på den intjänade pensionen: en skattefri förmån på exempelvis 300 euro om året för en person som fyllt 53 år minskar den årliga pensionen med 4,50 euro.

Utskottet understryker vikten av att regeringen noga följer reformens konsekvenser och vid behov vidtar åtgärder för att vidareutveckla systemet.

Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen

Regeringen föreslår ett nytt 5 mom. i 93 § i inkomstskattelagen om avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Enligt momentet ska affärsidkare eller yrkesutövare, den som bedriver jordbruk, delägare i näringssammanslutning eller någon annan sammanslutning och delägare i aktiebolag eller något annat samfund få dra av kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen från sin förvärvsinkomst. Kostnaderna ska få dras av med de begränsningar som gäller för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. I momentet används "arbetsplats belägen inom företaget" för företagare och därmed jämställs en företagare med en arbetstagare.

I fortsättningen ska kostnaderna för resor bara få dras av från förvärvsinkomsten. Rätten att dra av resekostnader från det som anses vara företagarens utgifter för inkomstens förvärvande begränsas i momentet också i övrigt.

Rättspraxis beträffande rätten att dra av kostnaderna för resor är så vitt utskottet kan bedöma inte helt konsekvent. Det är inte klart om förslaget de facto begränsar rätten att dra av resekostnader eller inte. Jämfört med nuläget är det åtminstone inte avsikten, enligt propositionen.

Den behandlar företagarna olika beroende på företagsform och jämställer bara i vissa delar en företagare med en arbetstagare. Däremot jämställer den dem inte till exempel i fråga om dagpenningar och kilometerersättningar.

Utskottet föreslår att det föreslagna 5 mom. stryks och att frågan bereds helt på nytt i enlighet med utskottets förslag till uttalande (utskottets förslag till uttalande) så att det rättsliga läget tills vidare inte förändras.