Motivering

Regeringen föreslår ändringar i lagen om inkomstskatteskalan (RP 122/2010 rd) och en del andra skattelagar. Syftet är att fortsätta genomföra de beslut som finns i programmet för Matti Vanhanens andra regering och de beslut som fattats vid valperiodens så kallade politiska halvtidsmangling. Att regeringsprogrammet fortsätter betyder bland annat att inkomstskatteskalan ruckas och lindras 2011. Argumentet är att medborgarnas köpkraft ska stärkas.

Den pågående ekonomiska krisen har inverkat negativt på medborgarnas köpkraft och därför har också staten tvingats, och tvingas fortfarande, ta upp lån för sammanlagt tiotals miljarder euro. Det kostar staten över 400 miljoner euro att rucka på inkomstskatteskalan, men inte förbättrar det medborgarnas köpkraft i nämnvärd mån. Den ändrade skalan ger dem som tjänar ca 1 000 euro i månaden så där 5—6 euro, dem som tjänar kring 2 500 euro i månaden ca 15 euro och dem som tjänar 10 000 euro omkring 22 euro mer i månaden. Kom inte och säg att människors köpkraft stärks genom en sådan ändring av skalan.

Staten befinner sig alltså i en sådan situation att det tar årtionden att betala tillbaka de lån som den nu tagit upp på några få år. Om man ser på situationen ur den här synvinkeln och å andra sidan på vad staten själv skulle kunna göra med 400 miljoner euro, spelar det en betydligt större roll än om beloppet delades ut som relativt små summor till enskilda skattebetalare.

Motivering

Skatteskalan och 106 § i inkomstskattelagen

Vänsterförbundet anser att man med beskattningen bör eftersträva rättvisa, att höginkomsttagare bör vara med och betala landets gemensamma utgifter med en större andel än låginkomsttagare. En hållbar princip för beskattningen är att var och en betalar efter förmåga. Ju större inkomsterna är, desto mer skatter klarar man av att betala också proportionellt. Det är dessutom rättvist.

Regeringens i och för sig omfattande skattelättnader prioriterar höginkomsttagarna, inte bara i euro utan också procentuellt. Till råga på allt gagnar de stora skattelättnaderna inte dem som på grund av moderskap, arbetslöshet eller av något annat skäl lever på förmåner som kompenserar löneinkomsterna. De här kompenserande inkomsterna är redan i sig mindre än de löneinkomster de bygger på. Ändå beskattas de här förmånsinkomsterna strängare än löneinkomster.

Vänsterförbundet föreslår en mer rättvis inkomstfördelning. För beskattningens vidkommande betyder det

• att alla årsinkomster som ligger under 10 000 euro befrias från skatt genom att grundavdraget vid kommunalbeskattningen i första fasen höjs till 3 000 euro (se 106 § i lagförslag 2 i reservationen) och genom att den procentuella minskningen av avdraget höjs
• att det inte är läge att lindra beskattningen av de högsta inkomsterna
• att kapitalinkomster beskattas på samma sätt som löneinkomster
• att en förmögenhetsskatt införs
• att arvsskatten för makar i stället sänks
• att den överloppsvinst som tillfaller energibolagen på grund av samhällets beslut (s.k. windfallvinst och kärnbränsle) beskattas.
• För tillfället beskattas kapitalinkomster klart lindrigare och därtill får den skattefria inkomsten från icke-börslistade bolag uppgå till 90 000 euro. Det är långt ifrån rättvist.

Närståendevårdarna och 92 § i inkomstskattelagen

I slutet av 2006 omfattades 12,1 procent av dem som fyllt 75 år av anstalts- och boendetjänster för äldre. Stödet för närståendevård har däremot klart ökat på 2000-talet: antalet klienter har ökat med drygt 40 procent och andelen personer som fyllt 75 år och som sköts med hjälp av stödet för närståendevård från 3,0 till 3,7 procent (Stakes statistik 2006).

Man räknar med att antalet personer i Finland som fyllt 75 år kommer att öka kraftfullt, inte minst från och med 2020 då de stora åldersklasserna når 75 års ålder. Närståendevården är ett alternativ att tillhandahålla äldre omsorgstjänster och möjliggör för vårdtagaren att bo hemma så länge som möjligt. Statistiken för 2007 visar att det fanns 29 000 kommunala närståendevårdare i Finland.

Fler än hälften av närståendevårdarna var pensionärer och omkring en femtedel i heltidstjänst 2007. Eftersom bland annat pensionstagare beskattas mycket strängt för extrainkomster, vilket arvodet för närståendevård är för den som är pensionerad, kapar skattmasen nästan hälften av vårdarvodet för en sådan person. Om det råkar sig så illa att närståendevårdaren också är djupt skuldsatt, ror utmätningsmannen iväg med den andra hälften av arvodet. Att pensionstagare som är närståendevårdare beskattas strängare beror på pensionsinkomstavdraget i inkomstskattelagen. Den stränga beskattningen av arvodet för närståendevård kan inte lindras utan att till exempel bestämmelserna om skatteavdrag för pensionstagare ändras.

Därför är vår lösning den att arvodet till en närståendevårdare bör vara skattefritt. För den lösningen talar också det att det är ett krävande uppdrag att vara närståendevårdare och att det binder vårdarna dygnet runt. Arvodet för näraståendevård ska enligt lagen vara minst 300 euro i månaden. Arvodet beskattas med omkring 50 procent om närståendevårdaren också är pensionär. Det är ett synnerligen stort missförhållande.

Vi föreslår att också arvodet till närståendevårdare görs skattefritt (se 92 § i lagförslag 2). Hänvisning: rdl. Kuoppas lagmotion med förslag till lag om ändring av 92 och 106 § i inkomstskattelagen (LM 60/2010 rd).

Motivering

Vi föreslår i vår skuggbudget att grundavdraget vid kommunalbeskattningen höjs från 2 220 till 3 000 euro från början av 2011.

Det lägsta grundavdraget vid kommunalbeskattningen är för tillfället 2 200 euro och det görs efter alla andra avdrag. Om den inkomst som ska beskattas vid kommunalbeskattningen efter övriga avdrag är mer än 13 000 euro beviljas inget avdrag. Om grundavdraget höjs till 3 000 euro stiger inkomstgränsen till 18 000 euro. Om grundavdraget höjs minskar det antalet personer som har rätt till det. Lösningen lindrar beskattningen för låginkomsttagare — som arbetslösa och pensionärer med små inkomster — och är socialt rättvis. Vi socialdemokrater föreslår förbättringar också i det allmänna bostadsstödet och bostadsstödet för pensionstagare och i utkomstskyddet för arbetslösa. De här åtgärderna i kombination med en betydande höjning av grundavdraget betyder en klar förbättring i låginkomsttagarnas försörjning.