Motivering
Finansutskottet koncentrerar sig i sitt utlåtande på utvidgningens
budgetkonsekvenser som enligt propositionen kommer att vara både
direkta och indirekta. Bland de direkta konsekvenserna kan nämnas
betalningarna från EU till de nya medlemsstaterna och dessas
finansiella bidrag till EU:s budget. Det finns beslut på dem
som täcker 2004—2006. För tiden efter
2006 kan bara preliminära uppskattningar göras,
för beslut om några nya finansiella ramar har ännu
inte fattats.
Med indirekta budgetkonsekvenser avser regeringen det förändringstryck
som utvidgningen medför framför allt på de
budgetekonomiskt viktigaste politikområdena som jord- och
landsbygdspolitiken och region- och strukturpolitiken. Finansutskottet
ser i sitt utlåtande närmare på budgetkonsekvenserna
för dessa politikområden.
Regeringen bedömer att ett anslag för betalningsåtaganden
på omkring 17 mrd euro kommer att avsättas för
de nya medlemsstaterna 2006. År 2013 förväntas
EU-budgeten öka med omkring 34—44 miljarder euro
mot 2003, då också Rumäniens och Bulgariens
eventuella anslutning till unionen har vägts in i kalkylerna.
De nya medlemsstaternas andel av EU:s utgifter förväntas
vara ca 15 procent 2006 och ca 30 procent 2013. Finland kommer som
nettobetalare att gå från ca 200 miljoner euro
2003 till 400—450 miljoner euro 2006.
Finansutskottet noterar att regeringen i sin proposition kunde
ha gjort en utförligare analys av nettobudgetkonsekvenserna
under tiden efter 2006. Utskottet har tidigare behandlat budgetkonsekvenserna
t.ex. i sina utlåtanden FiUU 7/2001 rd, FiUU 14/2002
rd, FiUU 15/2002 rd och senast i sitt utlåtande
FiUU 8/2003 rd om Finlands strategiska prioriteringar inför
EU:s nya budgetplan. Utifrån det sistnämnda utlåtandet
framhöll regeringen i en redogörelse att bedömningarna
av Finlands ställning som nettobetalare har förtydligats.
I en utvidgad union är Finland klart en nettobetalare och
de finansiella konsekvenserna beror på EU-budgetens storlek, Finlands
finansiella bidrag till budgeten och inkomsterna från EU.
Enligt denna utredning varierar bedömningen av Finlands
kalkylerade nettobidrag 2003 mellan 700—900 och 1 100 miljoner
euro. Slutresultatet är i avgörande grad beroende
av om Finland lyckas driva sina intressen i de kommande förhandlingarna
om finansieringsperioden 2007—2013.
Region- och strukturpolitiken
Under 2004—2006 kommer utvidgningen i princip inte
att inverka på Finlands region- och strukturpolitiska inkomster
från EU eftersom de strukturpolitiska besluten visavi Finland
och de övriga nuvarande medlemsstaterna bygger på en överenskommen
finansiell ram. Men utskottet framhåller att det fram till
2006 är nationellt viktigt att strukturfondsprogrammen
genomförs och nyttiggörs fullt ut.
Någon finansiell ram har ännu inte spikats
för den strukturfinansieringsperiod som börjar 2007.
Kommissionen förväntas komma med sitt ramförslag
i november och förslag till förordningar om region-
och strukturpolitiken före sommaren 2004. Därefter
inleds närmare förhandlingar. Utskottet konstaterar
i sina tidigare utlåtanden att Finlands förhandlingsmål är
att glesbygderna i norra och östra Finland ska förklaras
som mål 1-områden också i framtiden. Förhållandena
i dessa nordliga områden av Europeiska unionen har inte
förändrats sedan Finland gick med i unionen. Utvidgningen
gör unionens randområden än mer accentuerat
perifera. Våra mål 1-områden bör
kunna jämställas med ultraperifera områden
med vissa bestående nackdelar. Hos oss är nackdelarna
ett perifert läge, gles bosättning, dålig åtkomlighet
och ett strängt klimat. I linje med sin tidigare ståndpunkt (FiUU 8/2003 rd)
anser utskottet att vi utöver mål 1 också efter
2006 har behov av instrument typ mål 2 som underlättar
en omstrukturering.
De tio nya medlemsstaterna kommer att få sammanlagt
21,8 mrd euro i region- och strukturpolitiskt stöd under
2004-2006. Kohesionsfonden står för i genomsnitt
34,7 procent av stödet för strukturåtgärder
i de nya medlemsstaterna 2004—2006 mot 8,5 procent i de
nuvarande medlemsstaterna. Som framgår av propositionen
kommer Polen att få 52 procent av det region- och strukturpolitiska
stödet till de nya medlemsstaterna. Med undantag för
Cypern och Prag- och Bratislavaregionen omfattas de alla av det
högsta stödet, dvs. de hör till mål
1-området. Högst är strukturstöden
i Baltikum, där de når upp till stödtaket
på 4 procent av bni. Utskottet har tidigare påpekat
(FiUU 14/2002 rd) att en bni-gräns på 4
procent innebär ett större stöd för många
nya medlemsländer än vad de har administrativ
kapacitet att ta emot. Därför gäller
det att hålla ögonen på administrativa
projekt i de nya medlemsländerna med tanke på kapaciteten att
ta emot finansiering.
Jordbruket
Jämfört med region- och strukturpolitiken är
det lättare att få ett grepp om jordbrukets budgetkonsekvenser
för att den finansiella ramen för den utvidgade
gemenskapens jordbruksutgifter fram till 2013 redan har spikats
vid Europeiska rådet i Bryssel i oktober 2002. Då blev
det överenskommet att utgifterna för marknadsåtgärder och
direkta stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken
under den kommande ramperioden (2007—2013) i reella termer
ska hållas på samma nivå som 2006. Ramen
vidgas från knappa 46 mrd euro 2007 till omkring 48,5 mrd
euro 2013. Dessutom inflationsjusteras ramen varje år med
en procent. I ramen beaktas inte kostnaderna för Bulgariens
och Rumäniens eventuella anslutning till unionen under
den kommande ramperioden.
Enligt utredning räcker den beslutade ramen till för
utvidgningen utan att t.ex. stödet för de nuvarande
medlemsstaterna behöver sänkas. För dem
har en viss utgiftsmarginal vägts in i kalkylerna. Enligt
en bedömning som presenterats för utskottet kan
marginalen nyttjas för att genomföra vissa nödvändiga
reformer inom den gemensamma jordbrukspolitiken längre
fram.
Europeiska rådet i Bryssel nämner inte i sina slutsatser
vilken nivå det kommer att vara på utgifterna
för landsbygdsutveckling under den kommande ramperioden.
Men enligt vad utskottet erfarit ökar utgifterna i linje
med tidigare beslut med 2 procent om året fram till 2006,
då de för de gamla medlemsstaterna når
upp till 5 mrd euro per år. De nya medlemsstaternas bidrag
till finansieringen av landsbygdsutveckling är omkring
1,5—1,8 miljarder euro 2004—2006.
Utskottet hänvisar till sitt utlåtande (FiUU 8/2003
rd) om EU:s nya budgetplan och framhåller att landsbygdsutvecklingsåtgärderna
kommer att få större betydelse och tyngd i en
utvidgad union och att det därför krävs
betydligt större anslag för landsbygdsutveckling.
Utskottet understryker också i detta sammanhang att Finland
bör arbeta för att utverka en större
andel av medlen för landsbygdsutveckling.
EU:s utvidgning kommer inte att få några större
konsekvenser för vårt jordbruk. Men på längre
sikt kan den öka trycket på att reformera EU:s
gemensamma jordbrukspolitik på ett sätt som kan
få betydande konsekvenser för jordbruket hos oss.