Motivering
Främjande av idrott
I samband med denna berättelse har utskottet utfrågat
sakkunniga om den kommunala idrottsverksamhetens tillstånd,
främjande av idrott för barn och ungdomar och
utveckling av elitidrotten.
Utskottet hänvisar till regeringsprogrammet för
statsminister Matti Vanhanens regering enligt vilket idrottspolitiken
fokuserar på idrott för barn och ungdomar samt
på en idrottspedagogik i positiv anda. Statens idrottsanslag
inriktas på ett idrottsintresse som främjar barns
och ungdomars hälsa och som betonar det pedagogiska och det
etiska. Man vill också gynna en bättre hälsa och
funktionsförmåga bland vuxna, äldre och specialgrupper.
Slutligen vill man förstärka den etiska basen
för tävlings- och elitidrott.
Vi har i dagsläget ett behov av ökad rörlighet bland
alla befolkningsskikt. Det kostar samhället betydligt mindre
att vidta förebyggande åtgärder för
att främja hälsa och arbetsförmåga
genom bl.a. mångsidiga fritidsintressen än att
reparera skador i efterskott inom vård och omsorg. Att
främja idrott och annan hälsosam fysiskt aktivitet
lokalt är ett viktigt uppdrag för kommunerna.
I lagstiftningen betraktas idrotten som en form av basservice, betonar
utskottet. Kommunernas idrottsverksamhet kan bidra till trivseln
i bostadsområdena genom att vårda vardags- och näridrottsplatser,
rekreationsområden samt parker och friluftsleder och genom
att bevilja stöd till medborgaraktiviteter på lokal
nivå. Ett främjande av idrotten i vid bemärkelse
gynnar kommuninvånarnas hälsa och välbefinnande.
För att idrottens genomslagskraft ska öka
behöver vi en större andel medborgare som motionerar
tillräckligt mycket för att hållas friska
och arbetsförmögna. Därför bör
anslagen för idrott höjas.
Grunden för ett rörligt liv läggs
i hemmen och i skolorna. Både den kultur som råder
i hemmet och de fysiska möjligheterna i miljön
spelar in i sammanhanget. Utskottet understryker att tanken om hälsofrämjande
idrottsvanor för elever och studerande bör ingå i
läroplanen i alla typer av läroanstalter.
Ett bra utgångsläge för rörligare
barn och ungdomar är Ung i Finland rf:s devis att "med hjälp
av motion främja barns och ungdomars välmåga
och livsglädje". Rörligheten främjas genom
lek och glädje, kamratskap, rättvisa, vänskap,
gemensamma aktiviteter samt vardagsmotion och fritidsintressen och
särskild fokusering på dem som rör sig
lite. Utskottet uttrycker uppskattning över att man utgår
från barnen och att man vill gynna ett mångsidigt
utbud. Enligt uppgift finns det goda erfarenheter av lokalt stöd
för föreningar. Effektiverade insatser krävs
också för att skoleleverna ska röra på sig
mera under skoldagen.
En viktig reform i fråga om finansieringen är stiftandet
av den nya lagen om fördelning av tipsmedel. Tack vare
den kunde man i årets statsbudget anvisa tilläggsanslag
för bl.a. idrotten. Ändå har grunden
för statsandelar för kommunal idrott inte ändrats.
För att trygga resurserna för lokal idrott bör
man säkerställa att finansieringen av statsandelarna
följer kostnadsutvecklingen. Med tanke på systemet
som helhet är det av vikt att man vid anvisning av statsandelar för
kommunal idrott beaktar de uppgifter som åläggs
kommunerna i idrottslagen.
Enligt erhållen utredning utgör idrottens
andel av kommunernas budget ca 1,71 procent och statsandelen täcker
3, 61 procent av kommunernas idrottsutgifter. Idrottens andel av
den offentliga sektorns utgifter är således liten.
Utskottet vill särskilt framhålla att man i den
kommande reformen av statsandlarna inte får förbigå en
förvaltningsövergripande verksamhet som denna, utan
kommunernas idrottsverksamhet måste tryggas en fortsatt
utveckling. Detta är motiverat särskilt på grund
av idrottens ovan konstaterade hälsoeffekter.
Utskottet har har utfrågat sakkunniga också i fråga
om förslag framställda av den arbetsgrupp som
behandlat arbetsfördelning, finansiering och utveckling
inom toppidrotten (UVM 2004:22). Arbetsgruppen kom fram till att
toppidrotten i Finland är splittrad. I en internationell kontext är
våra resurser små. Stödet från
sponsorer och samhället är betydligt mindre än
i andra länder. För att en målmedveten
utveckling av vår toppidrott, också icke olympiska
grenar, ska vara möjlig måste vi få en
mer effektivt statlig stödpolitik och en bättre
koordinering och ledning av den elitidrott som siktar på internationell
framgång.
Elitidrotten är en viktig del av den finländska kulturen.
Men den kan inte existera utan att vi som en grundläggande
värdering bevarar idéerna om idrott som en medborgarrörelse,
idrott för barn och ungdomar och jämlika möjligheter
för alla medborgare att delta.
Utskottet understryker vikten av bättre koordinering
av elitidrotten och i synnerhet utveckling av utbildningen för
handledare och tränare. Utskottet noterar också att
det bör ingå som ett led i träningsprocessen
och ett mål att idrottarna efter sin aktiva karriär
har en plats i samhället. Utbildningssystemet bör
bidra till att särdrag relaterade till elitidrottares studier
beaktas. Här hänvisar utskottet också till
kulturutskottets betänkande om ändring av universitetslagen (KuUB 4/2005 rd).
Där betonas vikten av flexibilitetet när man utarbetar
studieplaner för bl.a. begåvade idrottare.
Biljetter som beviljas som anställningsförmån
och finansieringen av kollektivtrafiken
Riksdagen har i flera sammanhang krävt att kollektivtrafikens
ställning och verksamhetsförutsättningar
ska förbättras och att den ska garanteras en tillräcklig
finansieringsnivå. Riksdagen har också påskyndat
introducerandet av biljettförmån.
En arbetsgrupp tillsatt av kommunikationsministeriet konstaterar
i sitt betänkande från september 2004 (LVM 51/2004)
att kollektivtrafiken kan göras mer attraktiv med hjälp
av biljettförmånen. Förslaget går
ut på att arbetstagaren betalar 75 procent och arbetsgivaren
25 procent av biljettpriset. Systemet beräknas på sikt öka kollektivtrafikens
andel med ca 1,5 till 2,0 procentenheter. Skatteintäkterna
beräknas minska med 6 miljoner euro, biljettintäkterna
beräknas öka med 3 miljoner euro och den samhällsekonomiska
nyttan beräknas uppgå till 23 miljoner euro.
Förslaget ledde inte till några konkreta åtgärder. Ändå har
man för avsikt att utvärdera möjligheten
att införa biljettförmånen redan i samband
med beredningen av budgeten för följande år,
eftersom man då ser över finansieringen av kollektivtrafiken
i större utsträckning.
Användarna av kollektivtrafiken har tydligt minskat
på senare tid. Som orsak hänvisas bl.a. till sänkningen
av bilskatten, vilken har fått privatbilismen att öka
i popularitet. Antalet avgångar har samtidigt minskats
och biljettpriserna har höjts. Våra tillväxtcentra
uppvisar en allt mer spridd samhällsstruktur och pendling
till och från jobbet med kollektivtrafik är mer
komplicerat än förr. Därtill kommer att
det offentliga stödet för kollektivtrafiken i
ett internationellt perspektiv är anspråkslöst
och de stora städerna ansvarar själva för
sin kollektivtrafik antingen som producenter eller som beställare. Kommunernas
svaga ekonomiska situation undergräver ytterligare deras
möjligheter att stödja kollektivtrafiken.
Anslagsramen för upphandling och utveckling av tjänster
inom kollektivtrafiken åtstramas ytterligare. Anslaget
sjunker nästa år med ca 74,6 miljoner euro medan
kollektivtrafiken i år kunde stödjas med ca 81,2
miljoner euro. Nedskärningen av anslag leder oundvikligen
till att tjänsterna inskränks, att trafikens servicenivå, effektivitet
och kvalitet försämras och att biljettpriserna
höjs. Följden blir att kollektivtrafiken förlorar
i popularitet och att passagerarmängderna minskar, vilket
leder till ytterligare gallringar av antalet avgångar och
till att priserna höjs ytterligare.
Utskottet finner det nödvändigt att denna
negativa kretsgång bryts och att regeringen vid beredningen
av nästa års budget fattar konkreta beslut om
utveckling av kollektivtrafiken och om förstärkning
av dess ställning. Utskottet vill särskilt betona åtgärder
genom vilka kollektivtrafikens andel i arbetsresorna ökar.
Också kommunerna bör sporras att verka för
en ökat popularitet för kollektivtrafiken.
Att få fler att åka kollektivt är
en minst sagt krävande uppgift. Ändå är
det uppenbart att biljettpriserna spelar en viktig roll för
efterfrågan. Utskottet betonar vidare biljettförmånens
betydelse och anser att den vore ett effektivt medel för
att öka kollektivtrafikens popularitet vid arbetspendling.
Trafiken är upphov till en betydande andel av utsläppen
av drivhusgaser. Genom att förse kollektivtrafiken med
bättre verksamhetsbetingelser och genom att göra
den mer attraktiv kan vi medverka till att minska de trafikrelaterade
miljöolägenheterna och koldioxidutsläppen.
Utveckling av närståendevården
Utredningsperson Elli Aaltonen överlämnade 2004
till social- och hälsovårdsministeriet sitt förslag
till åtgärder som kan förbättra
närståendevårdarnas ställning
och stödet för närståendevård
som en del av det kommunala servicesystemet. Förslaget
omfattade 16 punkter som avses genomföras under denna och
följande regeringsperiod.
Regeringen har gått in för att genomföra
utredningspersonens förslag bl.a. genom att initiera utvecklingsprojekt
för närståendevården. Sedan
1.10.2004 har avgiften för ersättande vård under
närståendevårdares lagstadgade ledighet gjorts
skäligare. I år inleds utarbetande av en handbok
om stöd för närståendevård
i samråd med social- och hälsovårdsministeriet
samt Stakes, Finlands Kommunförbund och andra intressenter.
Den egentliga lagrevideringen i anslutning till stödet
för närståendevård förläggs
dock av kostnadsskäl huvudsakligen till följande
regeringsperiod.
Utskottet efterlyser en snar fortsatt beredning och poängerar
att revideringen av närståendevården
behöver ett klart tidsschema. Särskilt understryker
utskottet vikten av åtgärder genom vilka man tryggar
att närståendevårdarna har en jämlik
ställning och att stödet för närståendevård är
enhetligt på riksnivå. Mer än hälften
av närståendevårdarna är pensionärer
vilket medför att utvecklandet av tjänster för
närståendevårdarna och dem som vårdas
också är viktigt.
Enligt utredningspersonen innebär omläggningarna
för staten en merkostnad på uppemot 300 miljoner
euro. Också kommunerna betalar mer även om en
effektiviserad närståendevård också kan
bidra till mindre kostnader för anstaltsvården.
Utskottet betonar att lagrevideringen och finansieringsfrågorna
måste behandlas som en helhet samtidigt som man beaktar
kommunernas möjligheter att klara av nya uppgifter. Särskilt
inom arbetslivet behövs nytänkande och dessutom
avtal genom vilka arbetstagare kan övergå till
att vårda sina närstående.
I Finland räknar man med att ca 300 000 personer vårdas
av närstående. Siffran baserar sig på en
utredning från 1989. Med tanke på beräkning
av kommande reformer och resurserna för dem anser utskottet
att vi snarast möjligt behöver en utredning som
kartlägger bl.a. det nuvarande antalet närståendevårdare
samt det faktiska behovet av stöd och tjänster.
Användning av sysselsättningsanslag
För effektivare användning av sysselsättningsanslag
reviderades strukturen på 2004 års budget så att
merparten av anslagen för verkställande av arbetskraftspolitiken
samlades i samma moment. Momentets centrala anslag gäller
stöd för sysselsättning och upphandling
av arbetskraftsutbildning.
Enligt erhållen utredning uppfattades ändringen
som mycket positiv och välkommen. Anslagen utnyttjas effektivare
tack vare en mer flexibel verksamhet, och resurserna går
lättare att inrikta. Omläggningen ger också klart
bättre möjligheter att beakta arbetskraftspolitiska
fokusområden.
Av anslagen för 2004 förblev 3,7 procent, dvs.
19,2 miljoner euro outnyttjade. Enligt uppgift är det praktiskt
taget omöjligt att utnyttja anslagen till fullt belopp.
Tiden från det man binder ett anslag till det att tjänsterna är
genomförda och betalda kan vara lång, men trots
det måste anslagen reserveras redan i början av
upphandlingsprocessen. Planerade åtgärder kan också bli
ogenomförda av orsaker som inte beror på arbetskraftsförvaltningen.
I sina utlåtanden konstaterar TE-centralerna att användningen
av anslag ändå kunde effektiveras ytterligare.
Ett sätt är att man omvandlar det nuvarande förslagsanslaget
till ett tvåårigt reservationsanslag. I planen
för användning av det nuvarande anslagsmomentet
ingår vissa fasta underpunkter som kan användas
i kors endast med tillstånd av arbetskraftsministeriet.
Om beslut om användning i kors till alla delar kunde fattas
på TE-centralerna, kunde resurserna enligt TE-centralernas
bedömning i vissa fall inriktas snabbare och mer flexibelt
i enlighet med nya behov.
Utskottet förhåller sig positivt till omläggningen
av budgetstrukturen. Den har bidragit till en mer flexibel verksamhet
inom TE-centralerna och till att anslagen inriktas mer ändamålsenligt. Ändå har ändringen
inte medfört någon tydligt förbättring
i anlagens användningsgrad. Därför är
det viktigt att instrumenten och systemen för uppföljning
av anslagen vidareutvecklas med sikte på en heltäckande
uppföljning i realtid också på regional
och lokal nivå. För effektivare användning
av anslag bör man också utreda behovet av budgettekniska ändringar.
Riksdagens uttalanden
Riksdagen anser att följande åtgärder
som vidtagits med anledning av uttalandena och redogjorts för
i berättelsen är tillräckliga eller att
uttalandena i övrigt har blivit obehövliga: