Motivering
Försvarsmaktens partnerskapsprogram
Utskottet har under behandlingen av berättelsen om
regeringens åtgärder och också i övrigt
under den gångna våren haft möjlighet
att bekanta sig med försvarsmaktens partnerskapsprogram. Utskottet
konstaterar att partnerskapsprojekt kommer att ha en betydande inverkan
på försvarsmaktens framtida struktur och organisation samt
på Finlands totala försvar. Utskottet kommer att
fästa speciell uppmärksamhet vid dem i sitt fortsatta
arbete.
Försvarsmaktens partnerskapsprogram har inletts med
sju pilotprojekt. Utskottet har fått en utredning och hört
sakkunniga i anslutning till AKKU-projektet som gäller
underhåll och reparation av försvarmaktens fordon
och pansarvagnar. Beträffande t.ex. personalkonsekvenserna är
projektet det mest omfattande partnerskapsprojektet som pågår
för tillfället. Utskottet anser det ytterst viktigt
att personalorganisationerna kontinuerligt och intensivt är
med i partnerskapsprojektets alla skeden och olika nivåer
av beredning. Utskottet har bett att bli informerat av framskridandet
av AKKU-projektet i ett lämpligt skede innan avgörande
beslut fattas.
Antalet anställda inom försvarsmakten uppgår
till cirka 17 000. Av dem jobbar cirka 9 000 med
stödfunktioner och resten 8 000 med militära
uppgifter. Kostnadstrycket som riktas mot försvarsförvaltningen
leder till att personalresurser måste överföras
från stödfunktioner till försvarsmaktens
kärnuppgifter.
Avsikten med försvarsmaktens partnerskapsprojekt är
att ännu bättre integrera försvarsmakten
i det finska samhället och skapa mervärde för alla
parter som deltar i samarbetet. Målet med partnerskapsprojekt är
att genom integrering i samhället kunna bevara samma verksamhetsmodell
och struktur även i kris- och krigssituationer. Som grund
till parnerskapsprojekt ligger statsrådets förvaltningspolitiska
principbeslut.
Bakgrunden till försvarsmaktens partnerskapsprojekt,
som i praktiken betyder en utläggning av tjänster, är
de ändringar som den tekniska utvecklingen medför.
Strukturen av livscykelkostnaderna för de vapensystem som
bygger på den utvecklade tekniken har ändrats
märkbart. Tidigare var största delen av livscykelkostnaderna
anskaffningskostnader. I och med att systemen blivit mer tekniska
har de övriga kostnadernas (driftskostnader, lagerkostnader,
underhållskostnader, moderniseringskostnader, destruktionskostnader)
andel av totalkostnerna ökat och överskridit anskaffningskostnaderna. Detta
leder till behov av större satsningar på verksamhetskostnader,
eftersom ordnandet av olika stödtjänster, i synnerhet
reparations- och servicetjänster, innebär avsevärda
personal- eller maskinresurser under systemens hela livscykel.
Försvarsutskottet anser att partnerskapsprojektens
motiveringar och principer bör stödjas. Enligt
utskottet är det viktigt att parnetskapsprojektens verkliga
kostnadseffekter på den gällande situationen,
dvs. jämfört med försvarsmaktens egen
verksamhet, utreds mycket noggrant i början av partnerskapsprojekten.
Utifrån inhämtad utredning konstaterar utskottet
att försvarsförvaltningens gällande system
för intern revision är delvis outvecklade. Utskottet
menar att det är viktigt att försvarsförvaltningen
målmedvetet strävar efter att utveckla sina system,
så att kunskapsbasen för beslutsfattande blir
tillräcklig och exakt.
Utskottet anser att lönsamheten av partnerskapsprojekten
bör bedömas separat för varje projekt
både utifrån deras kostnadseffekter och personaleffekter.
Utskottet anser det självklart att försvarsmakten
som ansvarig arbetsgivare försöker med alla möjliga
medel minimera de negativa effekter som genomförandet av
partnerskapsprojekten förorsakar för personalen.
Vidare konstaterar utskottet att bedömningen av konsekvenserna
för försvarsmakten måste ha en central
roll när beslut om genomförandet av partnerskapsprojekt
fattas. Partnerskapsprojekt bör också öka
totalförsvarets effektivitet, anser utskottet. Särskild
vikt bör läggas vid systemens funktionsduglighet
i krissituationer. Utvecklandet av försvarsmaktens egen
verksamhet bör vara ett riktigt alternativ till partnerskapsprojekt och
det bör utredas grundligt.
Inom försvarsförvaltningen har speciellt flygvapnet
betydande erfarenhet av partnerskapsprojekt. Dess maskiner har servats,
reparerats och moderniserats av externa partner, dvs. finländska
företag, redan under många decennier. Inom flygvapnet
har arrangemanget enligt uppgift fungerat bra.
Enligt inkommen utredning är det ännu oklart hur
mervärdesskatter kommer att beaktas inom partnerskapsprojekten.
Skattepraxis har stor betydelse när lönsamheten
av projekten avgörs. Försvarsutskottet anser det
viktigt att beslut om denna fråga, som med tanke på beslutsfattandet inom
partnerskapsprojekt är av ytterst stor vikt, fattas snarast
möjligt.
Nordiskt samarbete
I regeringens berättelse konstateras att det försvarspolitiska
samarbetet mellan de nordiska länderna har trots avvikande
säkerhetspolitiska lösningar varit aktivt och
torde också fortsätta i samma riktning. Den viktigaste
manifestationen av samarbetet är NORDCAPS-samarbetet vars mål är
att utveckla och förtäta det nordiska militära
krishanteringssamarbetet. Den inom ramen för samarbetet
uppsatta nordiska brigaden uppgavs år 2003 stå delvis
i beredskap för internationella insatser.
Det nordiska försvarsmaterielsamarbetet NORDAC har
nu pågått i 10 år. De ur Finlands synvinkel
viktigaste samarbetsprojekten har varit det nordiska helikopterprojektet
samt granatkastarprojektet AMOS.
Försvarsutskottet anser det viktigt att det nordiska
samarbetet inom försvarspolitiken, krishanteringen och
försvarsmaterielen fortsätter. Vidare anser utskottet
att de nordiska länderna är en naturlig samarbetspartner
för Finland när Finlands eventuella deltagande
i utvecklandet av EU:s snabbinsatsstyrkor inom den militära
krishanteringen övervägs.
Tuuli-projekt inom marinen
Under berättelseåret beslöt marinen
att avbryta svävfarkostprojektet som var avsett att ingå i
utvecklingsprojektet Flottilj 2000 inom marinen. Marinen skaffade
en svävfarkostprototyp som genomgick ett provkörningsprogram
under 2003. De sammantagna kostnaderna för svävfarkostprojektet
har hittills uppgått till ca 16 miljoner euro. På grund
av de ändrade operativa prestationskraven inom Flottilj
2000-projektet beslöt man att ersätta svävfarkosten
med att skaffa fler robotbåtar av klass Hamina. Detta motiverades
med att i stället för att göra en satsning
på marinens ytavvärjningsförmåga
prioriterar man nu övervakning, förmåga
till lång vistelse till sjöss och förmåga
att skapa trygga handelsvägar för sjöfarten.
Med hänvisning till inkommen utredning anser försvarsutskottet
det motiverat att man beslöt att avbryta svävfarkostprojektet.
Utskottet poängterar dock att erfarenheterna från
projektet visar att i den inledande fasen bör uppmärksamhet
fästas speciellt vid planeringen av anskaffningsprojekt
inom försvarsmakten och utarbetandet av de operativa prestationskraven.
På detta sätt är det möjligt
att minimera risken för extra kostnader.
Reform av utbildningssystemet för försvarsmaktens
befäl (RP 18/2001 vp)
Med hänvisning till försvarsutskottets betänkande
(FsUB 1/2001 rd) förutsatte
riksdagen att regeringen i det skede den har fått tillräcklig
erfarenhet av det nya systemet tillställer försvarsutskottet
en utredning om hur reformen av utbildningsystemet för
försvarsmaktens befäl har genomförts
och speciellt om dess effekter för tillgången
på kompetent personal.
Försvarsutskottet behandlade uttalandet i sitt utlåtande
om regeringens åtgärder under år 2002 (FsUU
1/2003 rd). Utskottet konstaterar att uttalandet
bör hållas kvar i berättelsen.
Statsrådets redogörelse (SRR 2/2001
vp)
Utskottet anser att de uttalanden som ingår i redogörelsen
och som riksdagen på basis av utskottets betänkande FsUB
2/2001 rd har godkänt bör hållas
kvar i berättelsen.