Allmänt

Vad beträffar försvarsministeriets förvaltningsområde består planen för de offentliga finanserna 2019—2021 av en kort beskrivning av de projekt och åtgärder som infaller under perioden. Anslagsnivån för försvarsministeriets huvudtitel uppgår till 3,2 miljarder euro 2019 och stiger under ramperioden till 4,5 miljarder euro. Höjningen är huvudsakligen en följd av den planerade finansieringen för försvarsministeriets projekt för utvecklande av den strategiska kapaciteten. I anslagen för 2021—2022 ingår den uppskattade finansieringen på 1,0 miljarder euro per år för de första åren av HX-jaktplansprojektet och de årliga utgifterna för projektet Flottilj 2020. 

Omkostnaderna utökas med finansiering för skötseln av de nya lagstadgade uppgifter som lagen om militär underrättelseinhämtning förutsätter. I materiel- och förvaltningsutgifterna för militär krishantering görs dessutom ett tillägg på grund av de fortsatta insatserna i Libanon och Irak och insatsen i Afghanistan. 

Utskottet fokuserar i detta utlåtande på att bedöma besparingar i de offentliga finanserna     2020—2029 och försvarsförvaltningens fastighetskostnader. 

Besparingar i de offentliga finanserna 2020—2029

Regeringen beslutade i samband med planen för de offentliga finanserna våren 2017 att utvidga beslutet i regeringsprogrammet att minska kommunernas uppgifter och skyldigheter med 1 miljard euro till att gälla hela den offentliga sektorn. I fråga om digitalisering av statens verksamhet och utveckling av produktiviteten minskas statens samtliga omkostnader från och med 2020 med 0,5 procent per år baserat på omkostnaderna per förvaltningsområde minus utgifterna för lokaler. För omkostnaderna inom justitieministeriet, inrikesministeriet och försvarsministeriet samt Tullen gäller ett mål på 0,3 procent. 

Med de nuvarande allokeringsgrunderna utgör försvarsförvaltningens andel av det planerade målet för produktionsbesparingar cirka 4,8 miljoner euro 2020 och ökar årligen så att det uppgår till cirka 48 miljoner euro 2029. Totalt uppgår besparingarna inom den offentliga sektorn för försvarsförvaltningens område till cirka 180 miljoner euro 2020—2029. 

Enligt erhållen utredning är den planerade nedskärningen inom den offentliga sektorn ojämförligt störst för försvarsförvaltningens del. Nedskärningen äventyrar möjligheterna att utveckla och upprätthålla försvarsförmågan på lång sikt. Försvarsmakten har inga möjligheter att finna nya produktivitetsbesparingar och exempelvis de resurser som har frigjorts av digitaliseringen används för att utveckla cyberkapaciteten. Utskottet konstaterar i sammanhanget att försvarsmaktens verksamhet under de senaste åren redan med hårda tag har strömlinjeformats särskilt genom försvarsreformen. I det sammanhanget sjönk försvarsmaktens personalstyrka från cirka 14 500 till nuvarande 12 000 personer. 

De sakkunniga som utskottet har hört tog upp att nedskärningen i den offentliga sektorn är så betydande att den senast i början av 2020-talet medför ett behov av att se över hela försvarssystemet på nytt. Utskottet delar oron över att besparingarna inverkar dramatiskt på försvarsmaktens verksamhetsförmåga och beredskap. Signifikant för besparingarnas dimensioner är att i slutet av nästa decennium är det årliga sparmålet nästan 50 miljoner euro — således samma summa som i försvarsredogörelsen anvisades årligen för att utveckla beredskapen. 

Försvarsförvaltningens fastighetskostnader

Försvarsförvaltningens fastighetskostnader har under det senaste decenniet ökat snabbare än övriga utgifter för det militära försvaret. Fastighetsutgifternas andel av det militära försvarets utgifter har under de senaste åren utgjort cirka 11 procent av hela budgeten. Försvarsförvaltningens lokalkostnader uppgår 2018 till cirka 260 miljoner euro och lokalkostnaderna väntas stiga med 20 miljoner euro netto fram till år 2022. 

Försvarsförvaltningens fastigheter har betydande särdrag. I lokalerna avhandlas militära hemligheter, vissa lokaler ska uppfylla krav på strukturell säkerhet och i vissa lokaler måste kontinuerlig användning kunna garanteras i alla förhållanden. Därför kan planering och underhåll av försvarsförvaltningens lokaler inte läggas ut, utan uppgifterna sköts av Försvarsförvaltningens byggverk. Lokalernas ägarförvaltning i Finland koncentreras till Senatfastigheter, och försvarsförvaltningen förfogar som enda statlig kund över en så kallad kapitalhyresmodell där ansvaret är fördelat på två aktörer. Enligt de sakkunniga som utskottet har utfrågat är kapitalhyresmodellen komplicerad och förorsakar friktion i systemet. 

Det är utomordentligt viktigt, menar utskottet, att försvarsförvaltningen i en krävande säkerhetspolitisk miljö kan upprätthålla och utveckla sin verksamhet på ett sätt som garanterar ett trovärdigt försvar för Finland i alla förhållanden. Mot den bakgrunden måste det säkerställas att andelen stödfunktioner såsom lokalkostnader av det militära försvarets omkostnader hålls skäliga i förhållande till utgifterna för kärnverksamheten. 

Utskottet fäste uppmärksamhet vid den krävande kostnadsstrukturen för försvarsförvaltningens fastigheter redan i sitt betänkande om försvarsredogörelsen (FsUB 4/2017 rd) och konstaterade att att de fortsatt ökande fastighetsutgifterna verkar vara svåra att stävja trots de massiva spar- och anpassningsåtgärderna. I sitt betänkande föreslog utskottet att det inom statsförvaltningen genast startas en utredning av alternativa handlingsmodeller. Kostnadstrycket kommer framöver att öka också till följd av investeringar i skyddsutrymmen som krävs på grund av strategiska kapacitetsprojekt, förbättringar av lagerlokaler för sprängämnen i syfte att uppfylla kraven i lagstiftningen och renoveringar för att förbättra inomhusluften i kaserner. Utskottet förutsätter att kasernerna planeras och underhålls så att man blir av med problemen med inomhusluften. 

Utskottet finner det behövligt att närmare utreda den modell som aktualiserats vid utfrågningen av sakkunniga, där ägarförvaltningen för alla säkerhetsmyndigheters fastigheter — eller alternativt endast försvarsförvaltningens fastigheter — överförs till ett nytt verk dit en del av de nuvarande Senatfastigheterna samt Försvarsförvaltningens byggverk överförs i sin helhet. I det nya systemet kan statens fastighetsägande fortfarande i mycket hög grad vara koncentrerad (det nya verket, Senatfastigheter, Forststyrelsen och vissa mindre innehavarverk), men de olika sektorernas behov kan beaktas klart bättre i styrningen av verken än för närvarande. 

Utskottet instämmer i sakkunnigbedömningen också om att det vore ändamålsenligt med avseende på statens övergripande fördel att rikta en större del än nu av den markegendom som används för skogsbruk och skydd till lägen där man kunde nå ett slags dubbel nytta genom att stödja säkerhetsbehoven vid sidan av det egentliga användningssättet. 

Slutsatser

I planen för de offentliga finanserna konstateras det entydigt att man säkerställer att försvaret är trovärdigt under alla omständigheter och utvecklar det så att det svarar mot de ökade kraven i verksamhetsmiljön. Det står enligt utskottets mening i bjärt konflikt med de överdimensionerade besparingarna inom den offentliga sektorn och med fastighetsutgifternas okontrollerade ökning. Utskottet vill betona att försvarsplaneringen måste göras genom de redogörelser som lämnas varje regeringsperiod: de definierar försvarets långsiktiga utvecklingsplaner. Försvarsredogörelsen från 2017 och försvarsutskottets betänkande om den utgör en tydlig färdplan för hur Finlands försvar bör utvecklas i ett tidsperspektiv på 8—12 år. 

Utskottet konstaterar att åren 2015—2018 har försvarsmakten genom interna åtgärder och tilläggsfinansiering förmått öka sin beredskap till en helt ny nivå. Samtidigt har betydande lagprojekt satts i kraft som ger säkerhetsmyndigheterna nya befogenheter att svara mot hoten från hybridvärlden. Den okontrollerade ökningen av fastighetskostnaderna och de överdimensionerade offentliga besparingarna leder enligt utskottets uppfattning i början av 2020-talet till en situation där de strategiska grundantagandena i Finlands försvarsstrategi — försvar av hela landet, allmän värnplikt och militär alliansfrihet — måste ändras på ett sätt som det inte fanns någon överenskommelse om i försvarsredogörelsen. 

Utskottet ser det som nödvändigt att ompröva de offentliga besparingarna för försvarsförvaltningen. En ny översikt, senast vid regeringsförhandlingarna 2019, krävs också för frågan om ägande av försvarsförvaltningens fastigheter och skydd för försvarsförvaltningens och andra säkerhetsmyndigheters strategiska objekt.