Detaljmotivering

1. Säkerhetsutredningslag

9 §. Behöriga myndigheter.

Enligt det föreslagna 1 mom. ska skyddspolisen ha allmän behörighet att besluta om säkerhetsutredningar. Av paragrafens 3 mom. framgår att avsikten har varit att huvudstaben ska göra säkerhetsutredningar av personer i samtliga fall där den som utredningen gäller arbetar eller kommer att arbeta inom försvarsmakten eller sköter ett uppdrag som förordnats av försvarsmakten eller där utredningen anknyter till verksamhet eller upphandling inom försvarsmakten. Huvudstaben ska dessutom fatta beslut om huruvida en säkerhetsutredning av företag ska göras i fråga om ett företag som sköter eller kommer att sköta ett uppdrag på förordnande av försvarsmakten eller sköter ett uppdrag som hänför sig till upphandling inom försvarsmakten.

Enligt uppgift till utskottet har det efter det att propositionen lämnades gjorts upp planer som gäller omorganisering av försvarsförvaltningen. Enligt planen kan huvudstaben lämna de uppgifter som behövs för kontroll av registeruppgifter och i samma syftet förordna att vissa enheter inom försvarsmakten som huvudstaben övervakar ska få tillträde till register som används vid kontrollen. Den enhet det här är fråga om är Försvarsmaktens underrättelseverk, som ska inrättas i enlighet med lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (FvUB 5/2013 rd — RP 30/2013 rd) så snart lagen har trätt i kraft.

Enligt utredning till utskottet har de rikstäckande aktörerna inom den militära underrättelseverksamheten med en omfattnning som motsvarar försvarsmakten från början av maj 2014 sammanförts till Försvarsmaktens underrättelseverk. Målet är att vässa den militära underrättelseverksamhetens viktigaste funktioner genom att göra organisatoriska sammanslagningar, höja personalens kompetens och eliminera överlappningar inom förvaltningen och analysverksamheten. Verket lyder under huvudstaben och producerar de underrättelsetjänster som försvarsmakten behöver. En rationell organisering av verksamheten kräver att de personer som för närvarande gör säkerhetsutredningar vid huvudstabens undersökningsavdelning i huvudsak överförs till underrättelseverket. Men huvudstaben ska också i framtiden ansvara för ledningen och övervakningens av förfarandet med säkerhetsutredningar.

Utskottet föreslår utifrån den ovan relaterade utredningen att 9 § 3 mom. i lagförslaget formuleras på följande sätt: "Huvudstaben fattar beslut om huruvida en säkerhetsutredning av en person ska göras, om den som utredningen gäller arbetar eller kommer att arbeta inom försvarsmakten eller sköter ett uppdrag på förordnande av försvarsmakten eller om säkerhetsutredningen hänför sig till verksamhet eller upphandling inom försvarsmakten. Huvudstaben fattar beslut om huruvida en säkerhetsutredning ska göras av ett företag som sköter eller kommer att sköta ett uppdrag på förordnande av försvarsmakten eller av som hänför sig till upphandling inom försvarsmakten. Huvudstaben kan delegera kontrollen av de registeruppgifter som behövs för en säkerhetsutredning till en enhet inom försvarsmakten under dess tillsyn som den utser, och i detta syfte ge tillträde till de register som används vid kontrollen. Huvudstaben kan även ge denna enhet rätt att underrätta en enhet inom försvarsmakten som ansökt om en säkerhetsutredning av en person om att registeruppgifterna inte uppvisar något som skulle vara negativt med tanke på personens tillförlitlighet."

16 §. Statsförvaltningsmyndigheters skyldighet att ansöka om säkerhetsutredning av person.

I förslaget till 15 § föreskrivs det om vem som har rätt att ansöka om säkerhetsutredning av en person. I regel är det arbetsgivaren som kan göra en sådan ansökan.

Lagförslagets 16 § gäller uteslutande statsförvaltningsmyndigheterna. Inom statsförvaltningen håller man på att gradvis höja nivån på informations- och personsäkerheten. För att styra och stödja utvecklingen i den här riktningen och för att skapa enhetliga förfaranden föreslås det att statsrådet ska få rätt att genom förordning utfärda bestämmelser om skyldigheten att skaffa säkerhetsutredningar av personer i vissa fall, som framgår av 16 §.

Förvaltningsutskottet konstaterar att det i fråga om riksdagen räcker med att riksdagens kansli med stöd av 15 § har rätt att ansöka om säkerhetsutredning. När det gäller riksdagens kansli finns det inget behov att föreskriva om den skyldighet som avses i 16 §. Förvaltningsutskottet understryker att det inte heller i övrigt är möjligt att genom förordning föreskriva om skyldighet för riksdagens kansli att låta göra säkerhetsutredningar. Eftersom utskottet ser det som en självklarhet att statsrådets behörighet att utfärda förordningar inte omfattar riksdagens kansli finns det inte heller enligt utskottet något behov av att precisera 16 §.

18 §. Överensstämmelse med säkerhetskraven som en allmän förutsättning.

En allmän förutsättning för säkerhetsutredning av person är enligt 18 § att sökanden genom tekniska eller andra åtgärder har begränsat tillgången till uppgifter som skyddas och har sett till att lokaler och informationssystem är skyddade samt har vidtagit andra behövliga åtgärder för att genomföra informationssäkerhet och andra säkerhetsarrangemang. Syftet med den föreslagna regleringen är att främja allmän informationssäkerhet och säkerställa att säkerhetsutredningarna används endast som en del av mera omfattande säkerhetsarrangemang, inte i stället för dem.

De sakkunniga som utskottet har hört har påpekat att de föreslagna allmänna förutsättningarna för säkerhetsutredning av personer ser ut att bli ett påfallande tungrott auditeringsförfarande eller motsvarande utredningsförfarande. Det anses att de nya kraven ökar företagens administrativa börda utan att koncentrera sig på sådant som är väsentligt för själva utredningarna. I vissa sakkunnigyttranden har man därför talat för att förslaget till 18 § inte borde godkännas.

Utskottet konstaterar att bedömningen av förändringar i rättsläget måste ske med beaktande av inrikesministeriets förordning om ansökningsförfarandet vid säkerhetsutredningar (710/2002), som utfärdats med stöd av lagen om säkerhetsutredningar. Förordningens 1 § 2 mom. 4 punkt föreskriver att när en ansökan om normal säkerhetsutredning görs för första gången och vid behov även därefter ska det till ansökan fogas en skriftlig utredning av vilka andra förebyggande åtgärder som sökanden har vidtagit när det gäller upprätthållande av säkerheten. Den kritik som de sakkunniga har riktat mot propositionen gäller med andra ord sådana krav som det redan nu föreskrivs om.

Utskottet framhåller att betydelsen av personsäkerhetsutredningar minskar väsentligt och kan rentav helt elimineras om man inte sköter övriga element av informationssäkerheten. En sådan situation kan uppstå t.ex. om passagekontrollsystem inte har ordnats till lokaler där det hanteras information som ska skyddas eller om informationssystem inte har försetts med lämplig administration och kontroll av användarbehörighet. Utskottet anser att det är nödvändigt att definiera krav på säkerhetsåtgärder på det sätt som framgår av propositionen.

I det föreslagna 18 § 2 mom. föreskrivs det att överensstämmelse med kraven enligt 1 mom. kan påvisas på det sätt som anges i momentet eller på något annat sätt som skyddspolisen godkänner. Enligt 2 mom. ska tillbörliga informationssäkerhetsåtgärder kunna påvisas t.ex. genom att företaget har mottagit ett intyg utfärdat av ett i lagen om bedömningsorgan för informationssäkerhet (1405/2011) avsett godkänt bedömningsorgan.

Utskottet påpekar att också andra myndigheter som nämns i den nu föreslagna säkerhetsutredningslagen än skyddspolisen gör säkerhetsutredningar. Förvaltningsutskottet föreslår därför följande tekniska ändringar i 18 § 2 mom: "Överensstämmelse med kraven enligt 1 mom. kan påvisas genom ett intyg utfärdat av ett godkänt bedömningsorgan som avses i lagen om bedömningsorgan för informationssäkerhet (1405/2011), genom ett intyg utfärdat i enlighet med lagen om bedömning av informationssäkerheten i myndigheternas informationssystem och datakommunikation (1406/2011), genom en säkerhetsplan eller på något annat sätt som den behöriga myndighet som beslutar att säkerhetsutredning ska göras godkänner."

25 §. Informationskällor vid normal säkerhetsutredning av person.

I paragrafen nämns vilka personregister som kan läggas till grund för en normal säkerhetsutredning av person. I 25 § 1 mom. 12 punkten sägs det att det också ska vara tillåtet att använda uppgifter som finns i register som förs av myndigheter i en annan stat och som motsvarar de register som innehåller sådana uppgifter som avses i 1 mom. 1—3 punkten. I detaljmotiven till propositionen sägs det att på grund av det växande internationella samarbetet kan den som utredningen gäller vara antingen en utlänning eller en finländare som har vistats utomlands långa tider. I propositionen utgår man från att dessa situationer beaktas i den föreslagna lagen.

De sakkunniga uppmärksammade också utskottet på att finländare som i sitt arbete behandlar högkvalificerad internationell information måste ha ett intyg över säkerhetsutredning (Personal Security Clearance, PSC) och företagen för dem avsedda intyg (Facility Security Clearance, FSC). På grundval av propositionen kommer beviljandet av intyg över säkerhetsutredning för personer för internationellt behov i allt högre grad att koncentreras till den nationella säkerhetsmyndighet som är verksam i anknytning till utrikesministeriet, vilket tryggar en enhetlig intygspraxis och förtydligar behörigheten mellan myndigheterna.

De sakkunniga påtalade också att lagförslaget gör det möjligt att delvis utnyttja registeruppgifter från myndigheter i andra stater, vilket höjer nivån på säkerhetsutredningarna. Begränsandet av användningen av utländska registeruppgifter till uppgifter ur befolkningsregister, straffregister och justitieförvaltningens handläggningssystem leder till att utredningen inte kan komma åt sådana uppgifter som kunde tänkas vara av stor betydelse när man bedömer om någon ska ges tillträde till högt säkerhetsklassificerad, sekretessbelagd information.

Vid hörandet framgick ytterligare att den föreslagna begränsningen av möjligheterna att utnyttja uppgifter som utländska myndigheter har innebär att finländska säkerhetsmyndigheter i fråga om utlänningar som ska rekryteras till Finland inte kan utnyttja uppgifter t.ex. om kontakter till terroriströrelser och motsvarande extrema rörelser eller om anknytning till utländska underrättelseorganisationer eller organiserad brottslighet, trots att uppgifterna skulle finnas att få hos utländska myndigheter. Man skulle inte heller ha tillgång till uppgifter om pågående brottsutredningar oberoende av hur grova brott det är fråga om.

Förvaltningsutskottet lägger vikt vid dessa argument och finner dem motiverade. Men utifrån utredning anser utskottet ändå att internationella människorättskonventioner är ett hinder för att med enbart en hänvisning i 25 § 1 mom. 4 punkten utvidga möjligheterna att använda utländsk information. Information ur utländska myndigheters register måste också lagras i skyddspolisens informationssystem för att de inte ska ligga utanför dataombudsmannens rätt att utöva tillsyn. Förvaltningsutskottet föreslår att en säkerhetsutredning av person kan ske på grundval av register som förs av en myndighet i en annan stat och föreslår en ny 13 punkt i 25 § 1 mom. med följande lydelse: "13) register som förs av en myndighet i en annan stat och som motsvarar de register som nämns i 4 punkten om registeruppgifterna a) motsvarar uppgifter som kan föras in i de register som nämns i 4 punkten och b) har erhållits av en annan medlemsstat i Europeiska unionen, på grundval av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet eller ur ett sådant myndighetsregister i en annan stat som motsvarar kraven ovan eller c) lagras i ett personregister som den behöriga myndigheten för." (Ny 13 punkt) Utskottet framhåller att förutsättningarna enligt a—c-punkterna måste uppfyllas samtidigt för att 13 punkten ska kunna tilllämpas.

När en normal säkerhetsutredning görs ska det enligt det föreslagna 2 mom. också vara tillåtet att använda sådana uppgifter i registret över misstänkta som centralkriminalpolisen ansett vara nödvändigt att uppge för att ett intresse som ligger till grund för säkerhetsutredningen ska kunna skyddas mot organiserade kriminella sammanslutningars åtgärder. Av det inledande stycket i 27 § framgår att det också för en omfattande säkerhetsutredning kan vara tillåtet att utnyttja registret över misstänkta.

Förvaltningsutskottet menar att samhället har välgrundade skäl att på olika sätt skydda sig mot organiserad kriminalitet och bland annat mot dess infiltration av den offentliga förvaltningen och offentlig upphandling. Förvaltningsutskottet föreslår därför med hänvisning till det som sägs i den allmänna motiveringen att 25 § 2 mom. i lagförslaget bör omformuleras och preciseras. I den form utskottet har gett momentet stärker bestämmelsen rättstryggheten för den som är föremål för utredning. Utskottet föreslår en skrivning om att informationen ska förmedlas i form av centralkriminalpolisens anmälan. Informationen ska förmedlas i form av en handling där det även ska antecknas sådana uppgifter som behövs när skyddspolisen överväger utnyttjandet av uppgifterna i registret över misstänkta. Detta element kompletterar rättstryggheten på det sätt som avsågs i hörandet.

Bestämmelsen innehåller i utskottets utformning två olika punkter som behandlar de förutsättningar som måste vara rådande för att centralkriminalpolisen ska kunna göra anmälan. Utskottet fäste sig särskilt vid de s.k. medverkansuppgifter som avses i 4 § 2 punkten i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. I den omformulerade 25 § 2 mom. 1 punkten anges de situationer där uppgifter ur registret över misstänkta om s.k. medverkande får utnyttjas när en säkerhetsutredning görs. För det första krävs det att den som utredningen gäller utifrån tillgängliga uppgifter i informationssystemet för misstänkta har återkommande kontakter av permanent natur med sådana personer som enligt domstolsbeslut ansetts delta i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet eller som i en pågående förundersökning eller åtalsprövning misstänkts ha deltagit i sådan verksamhet. En anteckning om tillfällig närvaro eller andra enstaka kontakter berättigar inte till att lämna informationen till skyddspolisen eller till att utnyttja den i samband med en säkerhetsutredning. Inte heller enbart misstanke om att den ena parten i en kontakt tillhör en organiserad kriminell sammanslutning är tillräcklig utan ärendet måste ha avancerat åtminstone till förundersökning. I 17 kap. 1 a § i strafflagen finns bestämmelser om deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet.

En annan förutsättning är att kontakten till en organiserad kriminell sammanslutning kan göra den som utredningen gäller mottaglig för extern osaklig påverkan och därmed riskera skyddet för ett intresse som ligger till grund för säkerhetsutredningen.

I det här sammanhanget understryker utskottet att syftet med att utnyttja informationen i den ovan avsedda situationen inte är att ge bilden av att den som är föremål för säkerhetsutredningen har gjort sig skyldig till ett brott utan endast att beskriva de risker som är förenade med personen i relation till det intresse som är avsett att skyddas genom utredningen.

I den föreslagna 25 § 2 mom. 2 punkten föreslår utskottet bestämmelser om utnyttjande av uppgifter som gäller utredningsobjektets deltagande i en organiserad kriminell sammanslutning. Sådana uppgifter kan utnyttjas om centralkriminalpolisen utifrån informationen i informationssystemet för misstänkta och andra eventuella upplysningar anser att det föreligger grundad anledning att misstänka att den som utredningen gäller gjort sig skyldigt till deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och det är nödvändigt att förmedla informationen för att skydda ett intresse som ligger till grund för säkerhetsutredningen mot åtgärder eller påverkan från organiserade kriminella sammanslutningars sida eller för att förebygga brott.

Den formulering som utskottet föreslår innebär att tröskeln för att utnyttja informationen är högre än för att bara lagra uppgifterna i registret. Det måste alltså röra sig om ett ärende som inom en relativt kort tid kommer att överföras till förundersökning.

I momentets 3 punkt föreslår utskottet en specialbestämmelse som gäller personer som ska få tillgång till handlingar och information som kräver särskilt skydd och som hänförs till de högsta skyddsnivåerna (nivå I och II).

Centralkriminalpolisen kan göra en anmälan till skyddspolisen med stöd av 3 punkten när två förutsättningar är för handen. För det första krävs det att det i fråga om den som utredningen gäller finns flera sådana anteckningar i informationssystemet för misstänkta som sammantagna ger centralkriminalpolisen grundad anledning att misstänka att den som utredningen gäller kan äventyra skyddet för de handlingar på skyddsnivåerna I och II som centralkriminalpolisen fått för den arbetsuppgift som ligger till grund för utredningen och för informationen i dessa handlingar och därmed gynna organiserade kriminella sammanslutningars åtgärder. Centralkriminalpolisen ska i sitt övervägande pröva om anteckningarna till sin natur och sitt innehåll är betydande för bedömningen av personens tillförlitlighet.

Det andra kravet är att det är nödvändigt att förmedla informationen för att skydda statens viktiga säkerhetsintressen mot åtgärder eller påverkan från organiserade kriminella sammanslutningars sida eller för att förebygga brott. Med statens viktiga säkerhetsintressen avses särskilt de sekretessbestämmelser som enligt offentlighetslagen kan skyddas genom en anteckning om säkerhetsklassificering. Det är fråga om handlingar vilkas obehöriga avslöjande skulle kunna skada landets försvar, säkerhet, internationella relationer eller annat allmänt intresse på det sätt som avses i 24 § 1 mom. 2 och 7—10 punkten i den lagen.

Således föreslår förvaltningsutskottet att 25 § 2 mom. i lagförslaget godkänns med följande lydelse: "För en normal säkerhetsutredning får (utesl.) även användas en anmälan som centralkriminalpolisen gjort utifrån uppgifter som framgår av informationssystemet för misstänkta, när anmälan innehåller sådana uppgifter som skyddspolisen behöver för att bedöma informationens betydelse. Centralkriminalpolisen får göra en anmälan, ifall

1) den som utredningen gäller utifrån tillgängliga uppgifter i informationssystemet för misstänkta har återkommande kontakter av permanent natur med sådana personer som enligt domstolsbeslut ansetts ha deltagit i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet eller som i en pågående förundersökning eller åtalsprövning misstänkts ha deltagit i sådan verksamhet, om kontakterna kan göra den som utredningen gäller mottaglig för extern osaklig påverkan och därmed riskera skyddet för ett intresse som ligger till grund för säkerhetsutredningen, eller

2) centralkriminalpolisen utifrån informationen i informationssystemet för misstänkta och andra eventuella upplysningar anser att det föreligger grundad anledning att misstänka att den som utredningen gäller gjort sig skyldig till deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och det är nödvändigt att förmedla informationen för att skydda ett intresse som ligger till grund för säkerhetsutredningen mot åtgärder eller påverkan från organiserade kriminella sammanslutningars sida eller för att förebygga brott, eller

3) det i fråga om den som utredningen gäller finns flera sådana anteckningar i informationssystemet för misstänkta som till sin natur och sitt innehåll är betydande för bedömningen av personens tillförlitlighet och som sammantagna ger centralkriminalpolisen grundad anledning att misstänka att den som utredningen gäller kan äventyra skyddet för de handlingar på skyddsnivåerna I och II och uppgifterna i dem som personen fått i den arbetsuppgift som ligger till grund för utredningen och därmed gynna organiserade kriminella sammanslutningars åtgärder, om det är nödvändigt att förmedla informationen för att skydda statens viktiga säkerhetsintressen mot åtgärder eller påverkan från organiserade kriminella sammanslutningars sida eller för att förebygga brott."

27 §. Informationskällor vid omfattande säkerhetsutredning av person.

Vid en omfattande säkerhetsutredning av person är det med stöd av 27 § utöver informationskällor vid normal säkerhetsutredning av person möjligt att stödja sig på uppgifter om 1) näringsverksamhet som personen bedriver eller deltar i, 2) personens förmögenhet och skulder samt andra ekonomiska bindningar och 3) personens familje- och släktskapsförhållanden.

En utredning på denna nivå görs endast om personer som har tillgång till handlingar på de högsta klassificeringsnivåerna. Enligt den föreslagna lagen kan uppgifter från kreditinstitut och finansiella institut skaffas bara om den som utredningen gäller har gett sitt uttryckliga tillstånd till det.

Utskottet fastslår att ett av de viktigaste syftena med översynen av säkerhetsutredningslagstiftningen är att utveckla den så att den motsvarar internationella förfaranden och krav. I detta hänseende är de krav som följer av Europeiska unionen relevanta.

I rådets nya säkerhetsbestämmelser (2011/292/EU) definieras de grundläggande principerna och minimikraven för skyddet av säkerhetsskyddsklassificerad information. Medlemsstaterna ska tillämpa principerna och minimikraven i enlighet med nationella lagar och förordningar. I Finland har man ansett att rådets säkerhetsbestämmelser är en för Finland bindande internationell förpliktelse som Finland ska följa. (RP 66/2004 rd och HFD 18.9.2012 L 2483).

Enligt rådets säkerhetsbestämmelser ska man på nivån EU TOP SECRET, som i Finland anses kräva omfattande säkerhetsutredning, så ingående som möjligt inom ramen för nationella lagar och förordningar utreda en persons ekonomiska ställning.

I detta sammanhang kan det dessutom noteras att medlemsstaterna den 25 maj 2011 undertecknade ett avtal mellan Europeiska unionens medlemsstater om skydd av nationella säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i EU:s intresse. Syftet med avtalet är att medlemsstaterna vidtar alla lämpliga åtgärder i enlighet med sina respektive nationella lagar och andra författningar för att säkerställa att den säkerhetsnivå som ges säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som omfattas av avtalet är likvärdig med den som ges enligt rådets nya säkerhetsbestämmelser. Avtalet och en lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen (224/2012) godkändes i riksdagen i mars 2012 (FvUB 3/2012 rd).

32 §. Begränsning av användningen av uppgifter i säkerhetsutredning av person.

I 32 § 1 mom. 3 punkten i lagförslaget föreskrivs det att vid en säkerhetsutredning av person får inte sådana uppgifter om brottsliga gärningar användas som begåtts tio år tidigare, om inte uppgifterna kan fås ur straffregistret. Under hörande av sakkunniga framgick det bland annat att i vissa fall skulle uppgifter om gärningar som rentav har lett till stränga straff inte kunna utnyttjas eftersom fängelsestraff som är mer än tio år gamla och kortare än två år skulle ligga utanför räckvidden. Det här kan vara av betydelse t.ex. när personer utnämns till polistjänster.

Utskottet konstaterar att enligt gällande lag får uppgifter av det här slaget inte användas, om det inte är nödvändigt för att syftet med utredningen ska uppnås. På grundval av den föreliggande propositionen får uppgifter om straff som lagrats i straffregistret alltid användas vid säkerhetsutredningar oberoende av hur gamla de är. I 10 § i straffregisterlagen (770/1993) föreskrivs det om utplåning av uppgifter. Uppgifter om ovillkorligt fängelsestraff på över två och högst fem år utplånas sedan tjugo år förflutit från det den lagakraftvunna domen gavs, om inte annat följer av nya domar. Uppgifter om fängelsestraff på mer än fem år utplånas när den dömde fyller 90 år eller avlider. Dessa bestämmelser i straffregisterlagen innebär att de allvarligaste brotten eller upprepad brottslig verksamhet kan påverka innehållet i en säkerhetsutredning också när det handlar om brott som begåtts mer än tio år tidigare, menar utskottet. Utskottet anser att bestämmelserna i lagförslaget är lämpliga.

50 §. Utlämnande av uppgifter ur registret över säkerhetsutredningar.

Skyddspolisen lämnar enligt 50 § 1 mom. trots sekretessbestämmelserna med hjälp av teknisk anslutning uppgifter ur registret över säkerhetsutredningar till huvudstaben och till den enhet som Polisstyrelsen utsett att göra begränsade säkerhetsutredningar. Huvudstaben får, på ett sätt som skyddspolisen godkänner, till tjänstemän som utsetts av försvarsmaktens enheter vidarebefordra uppgifter som behövs för bedömning av behovet att skaffa en säkerhetsutredning eller för behandling av vistelse- och besökstillstånd som avses i 15 § i lagen om försvarsmakten (551/2007).

Med stöd av 2 mom. får skyddspolisen trots sekretessbestämmelserna på ett sätt som den godkänner med hjälp av teknisk anslutning lämna de uppgifter som framgår av momentet till en av ministeriet utsedd tjänsteman för att behovet att skaffa en säkerhetsutredning ska kunna bedömas.

Förvaltningsutskottet konstaterar att 50 § 2 mom. gäller skyddspolisens behörighet att genom teknisk anslutning ge endast ministeriet ovan nämnda uppgifter ur säkerhetsutredningsregistret för bedömning av behovet att ansöka om säkerhetsutredning. Riksdagen är landets högsta statsorgan och riksdagens kansli ska se till att riksdagen kan fullfölja de uppgifter som hör till den i dess egenskap av statsorgan. Utskottet föreslår därför att 50 § 2 mom. ändras så att skyddspolisen med hjälp av teknisk anslutning får lämna uppgifter ur registret över säkerhetsutredningar också till en av riksdagens kansli utsedd tjänsteman för att behovet att skaffa en säkerhetsutredning ska kunna bedömas. Riksdagens kansli har på årsnivå ansökt om över 1 000 säkerhetsutredningar av person. Det stora antalet beror delvis på den pågående totalrenoveringen av riksdagens byggnader.

51 §. Kontroll av oförvitligheten och tillförlitligheten med hjälp av samkörning av personregister.

I 50 § 3 mom. och i 51 § i lagförslaget bestäms om samkörning av registeruppgifter. Skyddspolisen får enligt 50 § 3 mom. trots sekretessbestämmelserna med hjälp av teknisk anslutning lämna centralkriminalpolisen uppgifter om ansökan om säkerhetsutredning för att samköras med uppgifterna i registret över misstänkta med tanke på de anmälningar som avses i 25 § 2 mom. och på prövning i fråga om dem. Av momentet framgår vidare att centralkriminalpolisen ska utplåna de uppgifter som fåtts genom samkörningen omedelbart efter det att behovet av anmälan har prövats eller anmälan har sänts till skyddspolisen.

Lagförslagets 51 § gäller kontroll av oförvitligheten och tillförlitligheten med hjälp av samkörning av personregister. Skyddspolisen får enligt 1 mom. samköra uppgifterna i registret över säkerhetsutredningar med uppgifter i delregistren i informationssystemet för polisärenden samt med uppgifter om anhängiga brottmål och avgöranden i brottmål i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem i syfte att klarlägga om säkerhetsutredningar eller intyg som utfärdats över dem fortfarande ska få vara giltiga.

Grundlagsutskottet säger i sitt utlåtande att de föreslagna bestämmelserna i övrigt motsvarar vad som krävs av bestämmelser i lag, men det är skäl att komplettera lagförslaget med en bestämmelse om förbud mot att överlåta sammanställda uppgifter.

Förvaltningsutskottet anser att regeringen i sin proposition på ett detaljerat och uttömmande sätt har försökt ange hur uppgifter som uppkommit till följd av samkörning får användas och överlämnas. Bestämmelserna kunde visserligen vara ännu klarare, menar utskottet. Således föreslår förvaltningsutskottet att 51 § 3 mom. i lagförslaget godkänns med följande lydelse: "Skyddspolisen ska utplåna de uppgifter som uppkommit till följd av samkörningen omedelbart när de åtgärder som avses i 52 § har slutförts, dock senast ett år efter samkörningen av registren. Samkörda uppgifter får användas eller lämnas ut bara i de fall som avses i 52 § eller för att behandla ett avgörande som träffats med stöd av den paragrafen eller ett fullföljdsärende med anledning av avgörandet."

62 §. Ändringssökande.

Enligt 62 § 2 mom. i lagförslaget får ändring inte sökas i ett beslut genom vilket en behörig myndighet vägrat utfärda ett intyg över säkerhetsutredning av företag. Grundlagsutskottet menar att det finns skäl att pröva om det inte vore mest lämpligt att låta utsträcka besvärsrätten enligt momentet till avslag på begäran om intyg över säkerhetsutredning av företag, eftersom ett avslag kan påverka företagets rätt eller intresse.

Säkerhetsutredningar av företag anknyter i nationella sammanhang till myndigheters upphandling där genomförandet av upphandlingen eller ofta redan uppgörandet av anbud kräver att privata företag får sekretessbelagda och säkerhetsklassificerade uppgifter.

Lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (1531/2011) tillåter att det ställs krav på informationssäkerheten i samband med ett anbudsförfarande. Ett sätt att gå till väga i detta avseende är att få säkerhetsutredningar av företag. Men myndigheterna har inte rätt att få sådana utredningar.

Utifrån utredning konstaterar utskottet att en säkerhetsutredning av företag eller ett intyg om en sådan utredning inte är ett absolut villkor för deltagande i upphandlingsförfarande, utan myndigheten har andra medel till sitt förfogande för att bedöma om kraven uppfylls. Myndigheten måste fatta ett beslut om avgöranden som påverkar kandidaternas och anbudsgivarnas ställning och i lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling ingår bestämmelser om hur sådana beslut överklagas.

Den som ansöker om säkerhetsutredning har inte rätt att överklaga en myndighets beslut att inte göra en säkerhetsutredning eller ge ett intyg över en sådan utredning. Med hänsyn till det som anförs ovan förordar förvaltningsutskottet inte en utvidgning av rätten att söka ändring.

Utskottet föreslår att hänvisningen i första meningen i 62 § 2 mom. om ändringssökande justeras så att där endast hänvisas till 22 § i stället för till 22 och 23 §, eftersom 23 § gäller användning och kontroll av registeruppgifter samt intervju med den som utredningen gäller. Det är fråga om en justering av teknisk natur.

64 §. Övergångsbestämmelser.

Registret över säkerhetsutredningar är en del av en mer omfattande reform av polisens informationssystem. Enligt uppgift till utskottet kan registret börja byggas först i slutet av 2014 och bli färdigt tidigast ett år senare. De föreslagna övergångsbestämmelserna är problematiska eftersom de föreskriver om en övergång i två faser. Att försätta det nya registret i ett sådant skick att det finns beredskap att konvertera alla tidigare säkerhetsutredningar för inmatning i det nya registret är enligt utredning ett lika stor arbete som att bygga upp hela systemet. Utskottet finner det därför motiverat att när det gäller registret över säkerhetsutredningar och informationsbehandlingen i anslutning till det avstå från indelningen i två faser och i stället föreskriva om en enda övergångsperiod som ska vara två år.

Förvaltningsutskottet föreslår således att 64 § godkänns i följande form: "På ärenden som har anhängiggjorts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas den lag som gällde vid ikraftträdandet. Det register över säkerhetsutredningar som avses i 48 § och den tillhörande databehandlingen ska sättas i lagenligt skick inom två år från ikraftträdandet.

Uppgifter om sådana säkerhetsutredningar som överlämnats med stöd av den lag om säkerhetsutredningar (177/2002) som upphävs och sådana intyg som utfärdats med stöd av lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet får överföras till registret över säkerhetsutredningar, om utredningarna har överlämnats och intygen utfärdats tidigast tre år före denna lags ikraftträdande.

Innan registret över säkerhetsutredningar har satts i lagenligt skick får de behöriga myndigheterna trots sekretessbestämmelserna till varandra på elektronisk väg lämna ut eller annars behandla sådana uppgifter om i 2 mom. avsedda säkerhetsutredningar och intyg som behövs för att fullgöra skyldigheterna enligt 10 § i denna lag." (Nytt 3 mom.)

4. Lag om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet

19 §. Utlämnande av uppgifter till andra myndigheter.

Utskottet föreslår vissa av den nya säkerhetsutredningslagen föranledda tekniska ändringar i lagens ingress och i 19 §.

6. Lag om ändring av lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet

Ingressen.

Utskottet föreslår tekniska korrigeringar i ingressen.