Motivering

Allmänt

Det viktigaste målet med lagen om hemkommun () är att den angivna hemkommunen i så hög grad som möjligt skall stämma överens med den materiella sanningen, dvs. att personen faktiskt bor i den kommun som uppgetts. Enligt gällande lag är det frivilligt att anmäla en tillfällig bostad. Hemkommunen ändras inte av en tillfällig bostad på annan ort. En tillfällig bostad har således inga rättsverkningar gentemot hemkommunen.

Men med anmälan om tillfällig bostad är det enklare att få riktig och aktuell information i befolkningsdatasystemet och lättare att nå människor som vistas på annan ort för att deras rättigheter och skyldigheter skall fullföljas.

Av de skäl som anförs i lagmotionen och på grundval av erhållen utredning finner utskottet lagförslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagmotionen, men anför vissa anmärkningar och ändringsförslag.

Lagen avses träda i kraft den 1 september 2003.

Lagmotionen i relation till lagen om hemkommun

Anmälningsplikten i lagen om hemkommun gäller de fall då personen själv anser att han eller hon flyttar från sin hemkommun eller till en annan bostad i sin hemkommun. När någon flyttar från sin hemkommun eller till en annan bostad i hemkommunen skall han eller hon tidigast en vecka före och senast en vecka efter flyttningsdagen anmäla detta till registerbyrån (numera magistraten). Enligt 7 § 3 mom. är det frivilligt att anmäla en tillfällig bostad. Hemkommun bestäms i första hand med stöd av 2 §. Hemkommunen är den kommun där en person bor. I 3 § ingår vissa begränsningar som gäller ändring av hemkommun. Om någon bor i en annan kommun av något av de skäl som anges i 3 § ändras inte hemkommunen utan personen anses vara tillfälligt bosatt på annan ort.

Tillfällig bostad

Man kan vara tillfälligt bosatt någonstans av olika skäl. mankan studera eller vara tillfälligt anställd på annan ort och bo i veckorna på studie- eller anställningsorten, men på helgerna och semestern i den fasta bostaden. I vissa fall kan människor ha en annan bostad, en s.k. andrabostad, utanför sin hemkommun i flera år eller flera decennier. Den tillfälliga bostaden kan också bero på att personen har förlorat sin tidigare fasta bostad och bor tillfälligt hos släktingar eller vänner medan han eller hon söker bostad. I sådana fall kan det hända att personen bor mycket kortvarigt, bara några dagar eller veckor, i den tillfälliga bostaden. Också semesterfirande i en fritidsbostad kan betraktas som tillfällig bostad.

Det är inte rimligt att skyldigheten att anmäla en tillfällig bostad och att registrera en tillfällig adress i befolkningsdatasystemet om adressen gäller för en mycket kort tid. Därför är det befogat att det införs vissa begränsningar i skyldigheten att anmäla en tillfällig bostad. Enligt utskottet är det tydligast och enklast att anmälningsplikten gäller från och med en viss tid.

Begränsad anmälningsskyldighet vid tillfällig flyttning

Utskottet anser att en tillfällig bostad skall behöva anmälas först när personen är bosatt där i mer än tre månader. Det är befogat med en begränsning eftersom det i ett samhälleligt perspektiv inte är nödvändigt att anmäla mycket kortvariga tillfälliga bostäder och registrera dem i befolkningsdatasystemet. Därmed kan registreringen av de kortvariga och tillfälliga bostäder som inte är till någon större nytta för befolkningsdatasystemet gallras bort. Med en tremånadersgräns kan det undvikas att personer som varje år tillbringar semestern i sin fritidsbostad gör flyttningsanmälan.

Om det från början är klart att flyttningen kommer att vara längre än tre månader skall anmälan om tillfällig bostad göras med en gång. Anmälan är obligatorisk senast när personen har bott i den tillfälliga bostaden i minst tre månader. Om den tillfälliga bostaden blir fast bostad måste en ny anmälan om detta göras. Det behövs ingen ny bestämmelse om detta i lagen eftersom flyttningsanmälan med stöd av 7 § 1 mom. alltid måste göras när en person flyttar från sin hemkommun eller till en annan bostad inom hemkommunen.

Hur den nya anmälningsskyldigheten påverkar lagen om hemkommun

I 1 § i lagen om hemkommun finns bestämmelser om tillämpningsområde. Enligt 2 mom. antecknas hemkommunen enligt lagen om hemkommun och bostaden där samt folkbokföringskommunen för en finsk medborgare som är stadigvarande bosatt i utlandet i det befolkningsdatasystem som avses i befolkningsdatalagen (). Enligt momentet kan också en tillfällig bostad som en person uppgett antecknas i befolkningsdatasystemet.

Den sista meningen i 1 § 2 mom. måste bli förpliktande eftersom utskottet föreslår att det skall vara obligatoriskt att anmäla tillfällig bostad. Utskottet föreslår att lagförslaget kompletteras på denna punkt.

I 2 kap. föreskrivs hur hemkommun och folkbokföringskommun skall bestämmas. Bestämmelserna i kapitlet påverkas inte av den ändrade anmälningsplikten för tillfällig bostad anser utskottet.

Däremot skall procedurbestämmelserna i 3 kap., bestämmelserna om rättelse av anteckning om hemkommun och folkbokföringskommun i 4 kap. och bestämmelserna om överklagande i 5 kap. också tillämpas på anmälan om tillfällig bostad och handläggning av anmälan.

När skyldigheten att anmäla en tillfällig bostad som används i mer än tre månader införs i 7 § 3 mom. är det enklast och lättast att samtidigt föreskriva att också resten av bestämmelserna i lagen om hemkommun tillämpas på skyldigheten. Utskottet föreslår att 7 § 3 mom. ändras till att bestämmelserna i 7 § 1 och 2 mom., de övriga procedurbestämmelserna i 3 kap., bestämmelserna om rättelse av fel i 4 kap. och bestämmelserna om överklagande i 5 kap. som gäller för handläggning av anmälan om hemkommun och bostad i hemkommunen och registrering av anmälan också skall tillämpas på tillfällig bostad.

Med stöd av hänvisningsbestämmelsen gäller då till exempel anmälningsskyldigheten i 8 § skyldigheten att informera magistraten om personer som tillfälligt bor eller har bott i byggnaden. Likaså gäller bestämmelserna i 9 § om uppgifter som förs in i befolkningsdatasystemet på grundval av flyttningsanmälan också när anmälan gäller en tillfällig bostad.

För tillfällig bostad bestäms flyttningsdagen på samma sätt som för stadigvarande bostad enligt 10 §. Den dag som uppges registreras som flyttningsdag om en tillfällig bostad anmäls senast en vecka efter att personen flyttade in i den tillfälliga bostaden. Om en tillfällig bostad anmäls senare antecknas den dag då anmälaninkommit som flyttningsdag. Samma regel gäller när en stadigvarande bostad anmäls senare än en vecka efter flyttningen. Samma regel gäler också när en tillfällig bostad anmäls först efter att personen har bott där i tre månader, alltså den tidpunkt då en anmälan senast är obligatorisk. I sådana fall antecknas inte den tillfälliga inflyttningsdagen som flyttningsdag eftersom tidpunkten inföll tre månader tidigare, utan den dag då anmälan inkommer betraktas som flyttningsdag.

Bestämmelserna i 3 kap. om meddelande om anteckning om hemkommun, förelägganden, vite, försummelseavgift och hörande, 11—15 §, tillämpas också vid en anmälan om tillfällig bostad. Också 4 kap. 16 och 17 §, som gäller rätttelse av anteckning om hemkommun och 5 kap. 18 och 19 § som gäller överklagande skall tilllämpas på anmälan om tillfällig bostad.

Övriga synpunkter

En ändring av vissa bestämmelser i lagen om hemkommun är under beredning. I det sammanhanget bör det göras en utvärdering av hur den aktuella lagändringen fungerar och vilken betydelse den har.

Med hänvisning till erhållen utredning påpekar utskottet att förfarandet för flyttningsanmälan inte fungerar helt friktionsfritt för fastighetsägarna. Det är klart att fastighetsägarna för sin administration behöver aktuell information om vem som bor i byggnaderna och använder dem. I egenskap av ägare behöver bostads- och fastighetsaktiebolagen uppgifterna till exempel för hantering av betalningar (vederlag, vattenavgifter, bruksavgifter) och vid fördelningen av bilplatser samt reserveringar av bastu och tvättstuga. Dessutom måste fastighetsförvaltningen veta vem man har rätt att öppna dörren för när någon uppger sig ha lämnat nyckeln hemma. Bolaget kan inte använda huvudnyckel utan att veta att personen säkert bor i fastigheten.

Den föreslagna lagen medför en viss förbättring i det problem som beskrivs ovan. Men det behövs nya och snabba åtgärder för att bostads- och fastighetsbolag skall kunna få aktuell och riktig information om vem som bor i deras hus.