Allmänt

Regeringen föreslår att lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021, nedan finansieringslagen) ändras. Finansieringslagen tillämpas också på finansiering av de uppgifter för välfärdsområden vilka omfattas av Helsingfors stads ansvar att ordna social- och hälsovård. 

I propositionen föreslås ändringar i bestämningsfaktorerna för välfärdsområdenas finansiering, genom vilka man i enlighet med regeringsprogrammet strävar efter att uppmuntra till främjande av invånarnas välfärd och hälsa, förbättra allokeringen av finansieringen så att förutsättningarna för ordnande av tjänster tryggas samt öka förutsägbarheten i finansieringen. Enligt förslaget ska finansieringsandelen för främjande av hälsa och välfärd höjas och sättet att beräkna koefficienten för främjande av hälsa och välfärd preciseras. Viktningen av kostnaderna för hälso- och sjukvård, äldreomsorg och socialvård uppdateras utifrån de senaste kostnadsuppgifterna. De områdesspecifika servicebehovskoefficienterna beaktas som två års medeltal för att jämna ut årsvariationen. Det föreslås att de faktorer som används vid bestämmandet den riskkoefficient för räddningsväsendet som ligger till grund för den kalkylerade finansieringen av räddningsväsendet och deras viktkoefficienter ska ses över. 

I propositionen föreslås dessutom en temporär lagändring för att genomföra de besparingar av engångsnatur i statsfinanserna för 2026 och 2027 som fastställts i planen för de offentliga finanserna och som gäller övergångsutjämningarna. 

Förvaltningsutskottet har fått utlåtande från social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 7/2025 rd). 

Sammantaget anser förvaltningsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men med kommentarerna nedan. Utskottet anser det viktigt att utvecklingen av finansieringsmodellen för välfärdsområdena fortsätter i enlighet med regeringsprogrammet. 

Förslagen om finansieringen av främjande av hälsa och välfärd

Åtgärderna för att främja välfärden och hälsan i välfärdsområdena inverkar för första gången på finansieringen 2026, när finansieringen för främjande av välfärd och hälsa från och med 2026 fördelas utifrån koefficienten för främjande av hälsa och välfärd som beräknas för varje område. Det föreslås att finansieringsandelen för främjande av hälsa och välfärd höjs från cirka 1 procent till 1,5 procent av finansieringen av social- och hälsovården. Höjningen finansieras genom att de andelar som bestäms enligt invånarantalet och servicebehovet sänks med 0,25 procentenheter vardera. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att höjningen är måttlig, vilket kan anses motiverat när koefficienten för främjande av hälsa och välfärd beaktas för första gången utifrån de uppgifter för 2023 och 2024 som samlats in från områdena och det ännu inte finns närmare uppgifter om de områdesspecifika årsförändringarna. I propositionsmotiven (s. 64-65) bedöms alternativa modeller för hur höjningen av koefficienten ska finansieras. Med hänvisning till social- och hälsovårdsutskottets utlåtande påpekar förvaltningsutskottet att om en minskning motsvarande ökningen helt och hållet görs i den behovsbaserade finansieringen, blir de områdesspecifika förändringarna i finansieringen större och minskningen riktas särskilt till områden med större servicebehov. Därför föreslås det att hälften av höjningen dras av från den invånarbaserade finansieringens andel. I finansieringsmodellen för välfärdsområdena överförs invånarantalets inverkan till den områdesspecifika finansieringen via flera olika bestämningsfaktorer, och därför kan den separata invånarbaserade faktorns andel minskas. Förvaltningsutskottet anser att den föreslagna modellen, där andelen för invånarantal och servicebehov minskas med 0,25 procentenheter vardera, kan betraktas som en ändamålsenlig kompromiss. Det har inga betydande konsekvenser för finansieringen av något område. 

Vidare föreslås det att sättet att beräkna koefficienten för främjande av hälsa och välfärd preciseras och att bemyndigandet att utfärda förordning utvidgas till denna del. Liksom social- och hälsovårdsutskottet menar förvaltningsutskottet att granskningen av den proportionella förändringen bättre beaktar skillnaderna i utgångsläget och därmed ökar incitamenten för åtgärder för att främja hälsa och välfärd, särskilt i de välfärdsområden där resultatindikatorerna redan är på en god nivå och det därför är svårare att åstadkomma förbättringar. Förvaltningsutskottet anser att de föreslagna preciseringarna ökar modellens rättvisa och sporrande effekt. Dessutom är avsikten att i statsrådets förordning om välfärdsområdenas finansiering (1392/2022, nedan finansieringsförordningen) ta in bestämmelser om målvärdena för resultatindikatorerna för koefficienten för främjande av hälsa och välfärd, liksom också om preciseringen av innehållet i indikatorn för utkomststöd. Utkastet till förordning ska enligt uppgift sändas på remiss i juni. 

I enlighet med de anvisningar som Institutet för hälsa och välfärd (THL) publicerat fryses informationsunderlaget för koefficienten för främjande av hälsa och välfärd årligen från och med 2025 den sista augusti. Enligt utredning innebär detta att uppgifter som lämnats efter utsatt tid inte längre beaktas i finansieringen. Institutet för hälsa och välfärd räknar ut den koefficient som ska användas i finansieringen för det följande året utifrån det slutliga informationsunderlaget och lämnar den årligen till finansministeriet i september. Institutet för hälsa och välfärd publicerar årligen preliminära uppgifter om koefficienten i mars och juni, så att områdena kan kontrollera de uppgifter de lämnat in före den slutliga tidsfristen. Förvaltningsutskottet anser det nödvändigt att områdena regelbundet informeras om tidsfristerna för inlämnandet av de uppgifter som ska användas vid beräkningen av koefficienten. 

Enligt den gällande finansieringslagen beaktas koefficientens finansieringsandel i övergångsutjämningarna från och med 2026. Detta påverkar finansieringen för de välfärdsområden som fortfarande har någon övergångsutjämning kvar. Beaktandet av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd i övergångsutjämningarna jämnar ut den förändring av den kalkylerade finansieringen som orsakas av ibruktagandet av koefficienten. 

Sakkunniga har påpekat att propositionen inte innehåller något förslag enligt det utkast till proposition som var på remiss, enligt vilket den finansiering som bestäms utifrån koefficienten för främjande av hälsa och välfärd inte skulle ha beaktats i övergångsutjämningarna. Syftet med förslaget var att säkerställa att även de välfärdsområden som får övergångsutjämningar skulle ha haft incitament att vidta åtgärder för främjande av hälsa och välfärd. Förslaget skulle enligt utredning dock tillsammans med de övriga förslagen i propositionen ha medfört en så betydande minskning av finansieringen av vissa områden 2026 att ändringen i fråga inte föreslås i propositionen för att finansieringen ska vara förutsägbar och tillräcklig. År 2026 utsätts ekonomin och verksamheten för anpassningstryck i största delen av områdena också på grund av att perioden för täckande av underskotten för 2023 och 2024 löper ut, påpekar utskottet. Den lösning som föreslås i propositionen är motiverad särskilt med tanke på en tillräcklig finansiering. 

Enligt utredning är avsikten att det ska följas upp och utvärderas hur sporrande välfärdsområdenas finansiering för främjande av hälsa och välfärd är och hur modellen fungerar. Dessutom fortsätter samarbetet för att förbättra informationsunderlaget för indikatorerna för koefficienten för främjande av hälsa och välfärd och för att utveckla indikatorerna inom modellen. Även i statsandelssystemet för kommunal basservice ingår ett finansieringselement som baserar sig på en kommunspecifik koefficient för främjande av välfärd och hälsa, vars funktion behöver följas upp och utvecklas. För detta utvecklingsarbete ska det tillsättas en samarbetsgrupp för upprätthållande av välfärdsområdenas och kommunernas finansieringssystem för främjande av hälsa och välfärd. Samarbetsgruppen kommer att bestå av företrädare för finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd samt välfärdsområdena och kommunerna. 

Uppdatering av viktningen av kostnaderna för hälso- och sjukvård, äldreomsorg och socialvård

I bestämningsfaktorerna för finansieringen av social- och hälsovården föreslås en uppdatering när det gäller viktningarna enligt de kalkylerade kostnaderna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. Uppdateringen ska enligt lag göras minst vart tredje år. Den ska bygga på kostnadsuppgifter enligt serviceklass i enlighet med välfärdsområdenas bokslut för 2023. Dessutom beaktas de uppgiftsändringar som trädde i kraft efter 2023 vid beräkningen av finansieringen för att finansieringen ska motsvara de gällande uppgifterna. Utskottet anser att uppdateringen av viktningarna behövs för att den finansiering som fördelas på basis av bestämningsfaktorer som beskriver servicebehovet så exakt som möjligt ska motsvara välfärdsområdenas kostnadsfördelning mellan uppgifterna inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. Också social- och hälsovårdsutskottet ser det som motiverat att uppdatera viktningarna. Under den period då välfärdsområdena har inlett sin verksamhet har det skett rätt stora förändringar i kostnadsandelarna, noterar förvaltningsutskottet. Under de kommande åren kan det bli aktuellt att överväga om andelarna behöver uppdateras oftare än minst vart tredje år som föreskrivs i lagen. 

Beaktande av områdesspecifika servicebehovskoefficienter som två års medeltal

Utifrån behovsfaktorerna fördelas cirka 80 procent av finansieringen av social- och hälsovården. Enligt utredning har det konstaterats betydande årliga ändringar i behovskoefficienterna för respektive välfärdsområden. Den årliga variationen har varit så stor att den inte enbart kan ha berott på ändrade behov hos välfärdsområdenas invånare, utan till exempel på skillnader i kommunernas och sjukvårdsdistriktens registreringspraxis samt på problem med att lämna diagnosuppgifter till det vårdanmälningsregister för hälso- och sjukvården som förs av Institutet för hälsa och välfärd. Den stora årliga variationen i servicebehovskoefficienterna har försvårat planeringen av verksamheten och ekonomin i områdena. 

För att göra finansieringen mer förutsägbar föreslås det att de områdesspecifika servicebehovskoefficienterna beaktas utifrån medeltalet av uppgifterna för två år. När medeltalet används jämnar det i betydande grad ut hur den årliga variationen i behovskoefficienterna påverkar finansieringen. Exempelvis behovskoefficienterna för 2026 beräknas som ett medeltal av de behovskoefficienter som beräknats utifrån uppgifterna för 2022 och 2023. Utan den föreslagna ändringen skulle förändringen i den kalkylerade finansieringen variera områdesvis från -104 euro per invånare till 112 euro per invånare 2026. Genom den föreslagna ändringen rör sig förändringen i finansieringen inom variationsintervallet -52 euro/invånare och 56 euro/invånare. 

Det kan enligt utredning förväntas att behovet att använda medeltalet för två år och effekten av detta på behovskoefficienterna minskar när välfärdsområdenas registreringspraxis förbättras och förenhetligas. Förvaltningsutskottet anser dock att det är ändamålsenligt att bestämmelsen föreslås gälla tills vidare och inte för viss tid, eftersom det för närvarande inte går att exakt bedöma när det med tanke på förutsägbarheten i finansieringen är möjligt att övergå endast till att använda behovskoefficienter enligt uppgifterna för det senaste tillgängliga året. Förvaltningsutskottet anser i likhet med social- och hälsovårdsutskottet att informationsunderlaget för koefficienterna behöver vidareutvecklas. 

Precisering av faktorerna för riskkoefficienten för räddningsväsendet och deras viktkoefficienter

Räddningsväsendets kalkylerade finansiering utgör cirka 2,2 procent (2025 cirka 580,5 miljoner euro) av välfärdsområdenas totala finansiering och den fördelas mellan välfärdsområdena enligt invånarantal (65 %), befolkningstäthet (5 %) och riskfaktorer (30 %). I lagförslaget föreslås det att bestämmelsen om räddningsväsendets riskkoefficient (23 §) ändras. De faktorer som används vid fastställandet av riskkoefficienten och deras viktkoefficienter inverkar på hur den finansiering som beviljas välfärdsområdena utifrån riskfaktorerna (cirka 174 miljoner euro 2025) fördelas mellan välfärdsområdena. 

Räddningsväsendets riskfaktor baserar sig enligt den gällande lagen på nationella, regionala och lokala behov som fastställer räddningsväsendets servicenivå och på olycksfallshot eller andra hot. För fastställande av riskkoefficienten delas välfärdsområdet in i rutor på en kvadratkilometer och för varje ruta beräknar Statistikcentralen en risknivå. På grundval av risknivån delas rutorna in i de fyra riskklasserna I, II, III och IV. Enligt finansieringsförordningen är viktkoefficienten 1 i riskklasserna I och II. I riskklasserna III och IV är den i princip 0. I propositionen föreslås det att begreppet riskruta ändras till ruta så att det avviker från begreppet riskruta som används vid planeringen av räddningsväsendets aktionsberedskap. Det föreslås dessutom att bestämmelser om viktkoefficienten för rutor i riskklass I och II lyfts upp på lagnivå från förordningen. 

I lagförslaget föreslås det att de faktorer som används vid fastställandet av räddningsväsendets riskkoefficient och deras viktkoefficienter justeras. Vid beräkningen av riskkoefficienten beaktas enligt propositionen inte inträffade olyckor, eftersom räddningsväsendets kalkylerade finansiering ska basera sig på räddningsväsendets servicebehov under året i fråga, inte på olyckor som inträffat under det föregående året eller på uppdrag med tillhörande kostnader. Vid beräkningen av riskkoefficienten har man enligt utredning heller inte hittills beaktat områdets olyckshistorik. Till denna del har det blivit kvar ett fel i bestämmelsen när lagen stiftades. Genom den föreslagna ändringen ändras bestämmelsen så att den följer rådande tillämpningspraxis. 

Planeringen av räddningsväsendets aktionsberedskap baserar sig på nationella, regionala och lokala behov samt på olycksrisker och andra hot. Vid planeringen av aktionsberedskapen är materialet med riskrutor bara ett verktyg för att planera servicenätet för brådskande räddningstjänster. Vid planeringen av aktionsberedskapen ska man utöver olyckshistoriken också beakta andra risker och sällsynta uppdrag samt beredskapen inför storolyckor, störningar och undantagsförhållanden. 

Enligt lagförslaget ska ett enskilt riskobjekt som är beläget inom flera rutor som hör till riskklass III eller IV eller verksamhet som bedrivs inom flera rutor som hör till riskklass III eller IV beaktas som en helhet så att objektet eller verksamheten höjer viktkoefficienten för endast en ruta som är belägen inom det område som välfärdsområdet omfattar. Den geografiska omfattningen av ett riskobjekt eller en verksamhet ökar enligt utredning i princip inte räddningsväsendets servicebehov, och därför bör inte objektets eller verksamhetens geografiska omfattning heller beaktas som en faktor som ökar finansieringen. Räddningsväsendets servicebehov bestäms av den risk som objektet eller verksamheten medför. 

Enligt utredning till förvaltningsutskottet kan nuläget, där finansieringen bestäms enligt objektets eller verksamhetens geografiska omfattning, leda till situationer där objekt som är förenade med låg risk men som sträcker sig till ett geografiskt vidsträckt område leda till att välfärdsområdets finansiering obefogat ökar. Objektets eller verksamhetens geografiska dimension som en faktor som bestämmer finansieringen är inte heller motiverad med tanke på likabehandlingen av välfärdsområdena. Utskottet anser följaktligen att den föreslagna regleringen är lämplig. 

Eftersom alla riskobjekt som definieras i finansieringsförordningen och den verksamhet som bedrivs inte har lika hög risknivå, föreslås det att 23 § ändras också så att det genom förordning kan föreskrivas om olika viktkoefficienter mellan 1 och 5 för riskobjekt eller verksamhet som är placerade i rutor i riskklass III och IV beroende på riskerna för servicebehovet orsakat av objektet eller verksamheten. För närvarande har riskobjektet eller verksamheten kunnat beaktas endast med viktkoefficienten 1. Utskottet anser att man med hjälp av högre viktkoefficienter bättre än för närvarande kan beakta det kostnadstillägg som korrelerar med det servicebehov som objektets eller verksamhetens risker medför. Som det konstateras ovan är ett utkast till ändring av finansieringsförordningen under fortsatt beredning vid ministerierna och kommer att sändas på remiss. 

Förvaltningsutskottet fäster uppmärksamhet vid att beräkningen av den kalkylerade finansieringen av räddningsväsendet i glesbygden är problematisk. Den kalkylerade finansieringen av räddningsväsendet fördelas mellan välfärdsområdena utifrån invånarantal (65 %), befolkningstäthet (5 %) och riskfaktorer (30 %). Man har strävat efter att lösa utmaningarna i glesbygden med en befolkningstäthetskoefficient som fungerar omvänt och som uttryckligen gagnar glesbygden. Enligt utredning har man identifierat problemet med finansieringen i fråga om att tätorter i rutor i riskklass III inte beaktas vid fastställandet av räddningsväsendets riskfaktor. Att alla rutor i riskklass III beaktas med en lägre viktkoefficient löser inte problemet, eftersom rutor i riskklass III finns i alla välfärdsområden och situationen därför inte skulle förbättras i glest bebyggda välfärdsområden. Enligt utredning till utskottet genomför inrikesministeriet under 2025 och 2026 ett forskningsprojekt kring fastställandet av räddningsväsendets servicebehov i välfärdsområdena. Syftet med projektet är att närmare bedöma vilka faktorer som ska användas vid beräkningen av finansieringen av räddningsväsendets uppgifter. Utskottet anser det viktigt att man i undersökningen fäster uppmärksamhet vid särdragen hos glesbygden. 

Sparåtgärd som gäller övergångsutjämningarna för 2026 och 2027

I propositionen föreslås en temporär lagändring (nya 39 §) för att genomföra de besparingar av engångsnatur i statsfinanserna för 2026 och 2027 som fastställts i planen för de offentliga finanserna och som gäller övergångsutjämningarna. 

Genom övergångsutjämningarna utjämnas områdesvis skillnaden mellan den kalkylerade finansieringen och de kostnader som överförts till välfärdsområdena från kommunerna enligt 2022 års nivå. Om välfärdsområdets kalkylerade kostnader är större än kommunernas faktiska kostnader ska skillnaden mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna dras av från välfärdsområdets finansiering till fullt belopp 2023 och därefter de följande åren enligt en gradering. Om välfärdsområdets kalkylerade kostnader däremot är mindre än kommunernas faktiska kostnader, ökas finansieringen av välfärdsområdet på motsvarande sätt. 

Som ramar för besparingarna ska beaktas den kalkylerade finansiering som riktas till områdena, områdenas differentierade ekonomiska läge samt att den befintliga finansieringen på riksnivå ska trygga förutsättningarna för ordnandet av tjänster i alla områden. Inte i något område kan finansieringen som sparåtgärd bli föremål för så stora ändringar att områdets förutsättningar att ordna de lagstadgade tjänsterna äventyras på grund av dem. År 2026 utsätts ekonomin och verksamheten för anpassningstryck i största delen av områdena också på grund av att perioden för täckande av underskotten för 2023 och 2024 löper ut. 

I propositionen föreslås det att besparingen riktas till övergångsutjämningar i välfärdsområden som får övergångsutjämningstillägg. Förslaget gäller dock endast de välfärdsområden där minskningen inte äventyrar en tillräcklig finansiering för ordnandet av tjänsterna med beaktande av de kriterier som anges i bestämmelsen. De föreslagna kriterierna uppfylls endast i Helsingfors stad. 

Enligt propositionsmotiven har avsikten varit att de sparåtgärder som föreslås i övergångsutjämningarna ska riktas så att de har så liten inverkan som möjligt på välfärdsområdenas verksamhet, inklusive Helsingfors stad som särskilt är föremål för åtgärderna. Även för Helsingfors stads del bedöms effekten enligt propositionen bli så liten att sparåtgärden inte bedöms ha någon nämnvärd inverkan på stadens förutsättningar att ordna tjänsterna eller på verksamheten. 

Enligt de beräkningar som förslaget bygger på uppvisade Helsingfors stad ett litet överskott 2023, medan alla andra områden uppvisade ett underskott. Nedskärningen av övergångsutjämningen drabbar i praktiken en aktör som omfattas av finansieringslagens tillämpningsområde och som har kunnat dämpa kostnadsökningen och anpassa kostnaderna till den tillgängliga finansieringen. Enligt förvaltningsutskottet är inriktningen i det här avseendet inte förenlig med finansieringslagens syften, eftersom syftet med finansieringsmodellen enligt den lagen är att fastställa incitament för välfärdsområdena att dämpa kostnadsökningen. 

Enligt utredning får Helsingfors stad betydande nytta särskilt av den efterhandsjustering som beaktas i den kalkylerade finansieringen från och med 2025. I välfärdsområdenas finansiering för 2025 beaktas den efterhandsjustering som baserar sig på välfärdsområdenas sammanlagda underskott 2023 och som fördelas till välfärdsområdena i enlighet med bestämningsfaktorerna i finansieringslagen. Åren 2023 och 2024 var Helsingfors det enda välfärdsområde vars kostnader inte översteg den beviljade statliga finansieringen (överskott i bokslutet cirka 29 miljoner euro 2023 och cirka 29 miljoner euro 2024). Vid efterhandsjusteringen av finansieringen utifrån dessa år riktas trots det cirka 150 miljoner euro mer i finansiering till Helsingfors 2025 och uppskattningsvis 140 miljoner euro 2026. I övriga områden som får övergångsutjämningstillägg finns det ett underskott på över 500 euro per invånare för 2023 och 2024 som ska täckas till utgången av 2026 (cirka 380 euro per invånare i ett av områdena). 

Med tanke på den kommunala självstyrelsen gäller den föreslagna regleringens viktigaste konsekvenser den statliga finansiering som Helsingfors stad får. Grundlagsutskottet har i sin vedertagna utlåtandepraxis bedömt ett lagförslag om bestämningsfaktorer för statlig finansiering i form av statsandelar till kommunerna (GrUU 16/2014 rd). Lagförslaget innebar att statsandelarna till enskilda kommuner skars ner betydligt. Som störst var bortfallet av statsandelar enligt det då aktuella lagförslaget 8,8 procent av en enskild kommuns driftsutgifter. Grundlagsutskottet påpekade att lagstiftaren har tämligen stort bedömningsutrymme när den beslutar om nedskärningar i statsandelssystemet, också när nedskärningarna har stor effekt på enskilda kommuners statsandel. Den föreslagna lagen kunde inom dessa ramar stiftas i vanlig lagstiftningsordning, förutsatt att den inte försämrade kommunernas verksamhetsförutsättningar på ett sätt som äventyrar deras möjligheter att självständigt bestämma över sin ekonomi och därigenom också om sin förvaltning (GrUU 16/2014 rd, s. 3–4). 

På basis av den kalkylerade finansiering som riktas till Helsingfors stad och det rätt stora övergångsutjämningstillägg som blir kvar bedöms det att den finansiering som Helsingfors stad får, trots minskningen av övergångsutjämningen, totalt sett räcker till för att trygga förutsättningarna för ordnandet av tjänsterna. Efter de ändringar som föreslås i propositionen ökar Helsingfors finansiering enligt uppgifterna vid tidpunkten för lämnandet av propositionen med 3,8 procent 2026 jämfört med 2025, vilket är mer än genomsnittet för hela landet. 

Förvaltningsutskottet betonar att det inte är fråga om en bestående ändring av finansieringsmodellen utan om en separat sparåtgärd av engångsnatur. Övergångsutjämningstillägget kommer åter att stämma överens med den gällande lagen från och med 2028. 

Beaktande av skillnaden mellan tillägg och avdrag i fråga om övergångsutjämningar

I propositionen föreslås det dessutom att 35 § 8 mom. ändras, där det föreskrivs om hur övergångsutjämningarna finansieras mellan välfärdsområdena och staten. Utgångspunkten är att övergångsutjämningarna finansieras mellan områdena. Om avdragen överstiger tilläggen, läggs det belopp som motsvarar skillnaden till välfärdsområdenas finansiering enligt principen euro per invånare. Om tilläggen sammanlagt är större än avdragen, finansierar staten denna skillnad. 

Det föreslås i propositionen att 35 § 8 mom. ändras så att finansieringen inte återbetalas till välfärdsområdena, om avdragen överstiger tilläggen. Syftet med ändringen är att den föreslagna sparåtgärden realiseras i den statliga finansieringen. Motsvarande princip har tillämpats på den andel som lades till finansieringen på grund av universitetssjukhustillägget som infördes 2024 och som ökade skillnaden mellan övergångsutjämningsavdragen och övergångsutjämningstilläggen. 

Den föreslagna ändringen gäller tills vidare, men enligt utredning till utskottet tillämpas bestämmelsen i praktiken dock endast 2026, eftersom övergångsutjämningstilläggen från och med 2027 varaktigt överstiger övergångsutjämningsavdragen.