Allmän motivering

Propositionens utgångspunkt

Propositionen bygger på utredningsman Pekka Myllyniemis utredning. Enligt den skall räddningsväsendet fortfarande vara en kommunal angelägenhet och landet delas in i cirka 30 räddningsområden. Syftet med reformen är att minska antalet olyckor och skadorna till följd av dem samt öka effektiviteten så att räddningsväsendets resurser, det vill säga personalen, yrkeskompetensen och materielen, används så ändamålsenligt som möjligt. För att klara av det krävande arbetet på behörigt sätt måste räddningsväsendet tillförsäkras adekvata resurser. Detta kunde enligt regeringen bäst ske om räddningsområdena är tillräckligt stora för att förfoga över behövlig befälskompetens, tillräckligt med personal med lämplig utbildning och funktionell materiel.

Utskottet vill understryka att de centrala motiven i propositionen är godtagbara. I samtliga kommuner i de nya områdena bör räddningsväsendet ligga på en betryggande nivå. För att få garantier för detta bör en tillräckligt ingående kartläggning av riskerna göras med hänsyn till samtliga kommuners särskilda behov.

Utskottet framhåller att förslaget enligt erhållen utredning kommer att höja nivån på räddningsväsendet och därmed förbättra medborgarnas säkerhet.

De frivilliga brandkårerna

I Finland vilar räddnings- och brandinsatserna i många stycken på frivilliga brandkårer, i synnerhet i små kommuner. Medlemmarna ser arbetet i de frivilliga brandkårerna som en intressant hobby och meningsfull sysselsättning och får sällan betalt för det. Utskottet understryker att den frivilliga brandkårsverksamheten inte får äventyras eller villkoren för den försämras i och med reformen. Räddningsområdena bör utformas så att de frivilliga brandkårerna kan fortsätta med sitt angelägna och resultatrika arbete. Om verksamheten äventyras kan kommunerna drabbas av avsevärda extra kostnader.

Indelningen i räddningsområden

Utskottet har skaffat fram en mängd utredningar i frågan och hört ett stort antal sakkunniga. Som det framgår av propositionsmotiveringen är alla kommuner inte förbehållslöst för saken.

Enligt en utredning till utskottet hör storleken på de nya räddningsområdena till de stora problemen. Enligt utredningen är det tänkt att det i Finland skall finnas cirka 20 räddningsområden, som i många stycken följer landskapsindelningen. Det finns de som anser att områdena är för stora med hänsyn till räddningsväsendets funktionella behov inom respektive områden. Utskottet konstaterar att det förekommer olika kommungemensamma samarbetsarrangemang inom räddningsväsendet i Finland. Vissa upplägg fungerar enligt information till utskottet synnerligen bra och kommunerna i dessa områden har uppgett att arrangemangen räcker till i den nuvarande formen. Därför förutsätter utskottet att områdena inte får bildas schablonmässigt utan man bör utgå från räddningsväsendets funktionella behov. När områdena bildas bör hänsyn tas till etablerad samverkan mellan kommuner, naturförhållanden, ekonomiska villkor, avstånd och språkförhållanden.

Hörande av kommunerna

Utskottet understryker att kommunernas gemensamma vilja bör vara avgörande för områdesbildningen. Därför vill utskottet framhålla vikten av att kommunerna blir ingående hörda i samband med områdesbildningen. Utskottet understryker på det bestämdaste att hörandet av kommunerna faktiskt skall tillmätas betydelse i denna process.

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.