Motivering
Allmänt
Regeringen föreslår att lagen om Rättspolitiska forskningsinstitutet
(1139/2007) utökas med bestämmelser om
forskningsinstitutets rätt att trots sekretessbestämmelserna
få sådan information av domstolar och vissa myndigheter
som behövs för institutets forsknings- och uppföljningsuppgifter.
Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999,
nedan offentlighetslagen) kompletteras med en bestämmelse
om sekretess för information som Rättspolitiska
forskningsinstitutet samlat in för forskningsändamål. Hittills
har institutets tillgång till information varit beroende
av tillstånd och tillståndsprövning i
enskilda fall. När lagändringarna trätt
i kraft kommer tillgången till information inte längre
att bygga på forskningstillstånd utan på begäran
om information utifrån bestämmelserna i lagen.
Rättspolitiska forskningsinstitutet ska enligt lagen
bedriva oberoende rättspolitisk forskning med beaktande
av justitieministeriets och samhällets informationsbehov,
följa de rättsliga förhållandena
och brottsligheten samt utföra analyser och rapportera
om utvecklingen inom dessa områden. Det ska producera basuppgifter
om brottsligheten och de rättsliga förhållandena
till grund för den rättspolitiska planeringen,
lagberedningen och det rättspolitiska beslutsfattandet på området.
Som enda statliga sektorforskningsinstitut bedriver det grundforskning
i straffrättsliga påföljder, straffpraxis
och återfallsbrottslighet samt kriminologisk grundforskning.
Utskottet anser att propositionen är lämplig och
angelägen. Lagändringen ska ge forskningsinstitutet
bättre möjligheter att klara av sina lagfästa
uppgifter. Det administrativa arbetet med forskningstillstånd
minskar både på institutet och på de
myndigheter som ingår i tillämpningsområdet,
framför allt domstolarna. Med de restriktioner som anges
i lagen får institutet i enlighet med ett ömsesidigt
samarbetsavtal lämna ut information för vetenskaplig
forskning till inrättningar eller sammanslutningar som
bedriver vetenskaplig forskning. Det underlättar för forskningsprojekt
som genomförs i samverkan med andra forskningsinstitut.
Utifrån en utredning finns det från dataskyddssynpunkt
ingenting att invända mot institutets rätt att
få sekretessbelagda uppgifter, upprätta register
som används inom forskningen och lämna ut information
till andra forskningsinstitut. Utskottet anser att propositionen
på behörigt sätt samordnar behoven av
informationsförsörjning i samhället och
skydd för personuppgifter.
Ärenden som gäller tvångsmedel
Enligt 4 a § 1 mom. 4 punkten i lagförslag
1 har forskningsinstitutet rätt att av domstolarna få uppgifter
om behandlingen av mål och ärenden vid domstolarna
och om rättegångshandlingar och avgöranden,
med undantag för de uppgifter i rättegångshandlingarna
som gäller domstolens överläggning. Rättigheten
gäller bland annat tvångsmedel som behandlas i
domstolen.
Utskottet har uppmärksamgjorts på att alla tvångsmedel
bör undantas från den lagfästa rättten
att få information eller att rätten åtminstone bör
vara begränsad i fråga om hemliga tvångsmedel.
Enligt 8 punkten som gäller polisens och gränsbevakningsväsendets
register är uppgifter om informationskälla och
hemliga tvångsmedel explicit undantagna från rätten
att få information.
Men enligt en utredning blir det betydligt svårare
för forskningsinstitutet att klara av sina forskningsuppgifter
om tvångsmedel som behandlas i domstol helt och hållet
undantas från rätten att få information. Även
om uppgifterna om tvångsmedel som använts blir
offentliga efter domstolsbehandlingen, är uppgifter om tvångsmedel
i register som förvaltas av myndigheter såsom
Rättsregistercentralen sekretessbelagda enligt 24 § 27
punkten i offentlighetslagen. Forskningsinstitutet får
informationen i första hand ur Rättsregistercentralens
register, så bestämmelsen måste också omfatta
uppgifter om tvångsmedel som är offentliga i domstolarna.
Utskottet påpekar att de uppgifter om hemliga tvångsmedel
som polisen har i sina register är avsevärt mer
omfattande än de uppgifter som finns i rättegångshandlingarna.
Polisens personregister innehåller detaljerade uppgifter
om utredningsspår och taktiska och tekniska metoder, så därför är
avgränsningen motiverad i fråga om polisen. Rättegångshandlingar,
alltså ansökningar och avgöranden, innehåller
däremot inte lika omfattande information om hemliga tvångsmedel
som tillgripits.
Institutet ska inte få uppgifterna i realtid, utan i
efterhand på begäran. När det gäller
forskningen behöver institutet enligt utskottets uppfattning
inte information om tvångsmedelsärenden som nyligen
väckts. I praktiken går det att undersöka
användningen av hemliga tvångsmedel först
när användningen de facto har upphört.
De uppgifter som institutet begär från domstolarna gäller
alltså till största delen ärenden som
redan avgjorts och där den som berörs av tvångsmedlet
har blivit underrättad om användningen av tvångsmedlet.
Intresset av att hemlighålla informationen är
alltså inte längre detsamma som i polisens fall.
Tillgången till information kan ändå inte
uteslutande gälla avslutade mål, för
tvångsmedelsärenden kan formellt vara anhängiga
i många år. En sådan här avgränsning
kan leda till en missvisande bild av hur omfattande användningen
av tvångsmedel är och vad som karaktäriserar
den.
Utskottet vill också peka på betydelsen av ändamålsbundenhet
enligt 7 § i personuppgiftslagen (523/1999). Forskningsinstitutet
får använda informationen endast för
att sköta sina forsknings- och uppföljningsuppgifter.
Behandlingen anses enligt propositionen strida mot ändamålet om
den t.ex. stör förundersökningen eller
polisundersökningen. Utskottet upprepar att det inte har
framförts några invändningar mot bestämmelserna
i dataskyddshänseende.Följaktligen anser utskottet
att bestämmelserna enligt propositionen är motiverade.
Rättspsykiatriska sinnesundersökningar
Enligt 4 a § 1 mom. 9 punkten i lagförslag
1 har forskningsinstitutet rätt att av Institutet för
hälsa och välfärd få uppgifter
om bland annat rättspsykiatriska sinnesundersökningar.
Enligt motiven till paragrafen är avsikten med bestämmelsen inte
att utvidga det område som institutet samlar in uppgifter
från. Utskottet föreslår att ordet sinnesundersökning ändras
till utlåtande om sinnestillstånd. Den här
formuleringen uttrycker tydligare att rätten till information
inte gäller journalhandlingar som används för
att upprätta utlåtanden om sinnestillstånd.