Allmän motivering
Allmänt
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering
och med stöd av erhållen utredning finner utskottet
propositionen behövlig och angelägen. Utskottet
tillstyrker lagförslaget men med anmärkningar
och ändringsförslagen nedan.
Utskottet noterar att
det på grund av den föreslagna begravningslagen är
nödvändigt att utifrån en separat beredning
göra vissa ändringar i kyrkolagen (1054/1993)
och lagen om ortodoxa kyrkosamfundet (521/1969).
Behovet av en reform och reformens betydelse
Utskottet ser det som mycket viktigt att reformen skapar större
klarhet och samordning i begravningslagstiftningen genom att de
mest centrala bestämmelserna samlas i en ny begravningslag.
Men det är skäl att lägga märke
till att det också finns bestämmelser om begravning
i bl.a. lagstiftningen om hälsoskydd och markanvändning.
I begravningslagen ingår i första hand bestämmelserna
om hur verksamheten rent allmänt skall vara ordnad.
Lagen avser framför allt att ge människor
en möjlighet att utöva sin religions- och samvetsfrihet
i praktiken och att se till att pietetsaspekter på respekten
för den avlidnes minne vägs in i verksamheten.
Utskottet understryker att de viktigaste principerna vid hanteringen
av stoftet och askan och i vården av själva begravningsplatsen är
värdighet och respekt. Begravningen, kremeringen och hanteringen
av askan bör om möjligt ske med respekt för
den avlidnes åskådning och önskemål
inom ramen för gällande normer.
Utskottet framhåller att begravningskompetensen i Finland
har koncentrerats till församlingarna och att dessa har
en högkvalitativ begravningsplatskultur vad gäller
bl.a. pietetsaspekterna.
Rätten till gravplats
Som framgår också av grundlagsutskottets utlåtande är
det inte utan vidare principiellt problemfritt att en avliden som
hört till något annat religiöst samfund
blir begraven på en evangelisk-luthersk församlings
begravningsplats. På denna punkt vill förvaltningsutskottet
framhålla att det inte bara är evangelisk-lutherska
kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter
eller det ortodoxa kyrkosamfundets församlingar som kan
upprätthålla begravningsplatser utan att också kommuner,
samkommuner och staten samt, med tillstånd av länsstyrelsen,
registrerade religionssamfund och andra registrerade sammanslutningar
och stiftelser får göra det. Med tillstånd
av länsstyrelsen skall det fortfarande gå att inrätta
också en enskild grav.
Om någon begär om det, skall den evangelisk-lutherska
kyrkans församling och kyrkliga samfälligheter
anvisa en gravplats på ett avskilt konfessionslöst
gravområde. Gravområden av detta slag är
avsedda som religiöst och konfessionellt neutrala alternativ
för dem som inte vill bli begravna på ett evangeliskt-lutherskt
gravområde.
Förvaltningsutskottet påpekar att bara evangelisk-lutherska
kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter
utifrån begravningslagen är skyldiga att tillhandahålla
alla en gravplats. Vad gäller andra parters begravningsplatser
får huvudmannen avgöra vem som har rätt
att få en gravplats på begravningsplatsen.
Utskottet noterar att olika religionssamfund har varierande
begravningsseder. Detta faktum kan spela en viss roll med tanke
bl.a. på vilken typ av lokaler som kan behövas
för begravningen. De kan t.ex. ägas av det behöriga
religionssamfundet eller vara allmänt utnyttjade lokaler som
lämpar sig för religionssamfundets behov.
Avgifter
Med stöd av föreslagna 6 § kan en
församling eller kyrklig samfällighet inom evangelisk-lutherska
kyrkan ta ut avgifter för upplåtelsen av en gravplats,
tjänster i anknytning till gravsättningen och
skötseln av graven. Avgifterna får vara högst
så stora som produktionskostnaderna för tjänsten
i fråga. Vidare skall grunderna för avgifterna
vara desamma för alla dem som har rätt att bli
gravsatta på församlingens eller den kyrkliga
samfällighetens begravningsplats.
Enligt motiveringen innebär bestämmelsen att avgifterna
inte får vara olika beroende på om den som skall
gravsättas är medlem av församlingen eller
inte. Men i sitt utlåtande ser grundlagsutskottet det som
fullt acceptabelt att avgifternas storlek bestäms utifrån
hur länge en person varit medlem i kyrkan.
Förvaltningsutskottet anser att grundlagsutskottets
utlåtande betyder att det går att avvika från
principen om lika stora avgifter som omfattades vid beredningen
av begravningslagen. Enligt vad utskottet har erfarit övervägdes
det inte i beredningen om avgifterna skulle kunna graderas t.ex.
utifrån längden av medlemskapet i kyrkan eller
innehav av frontveterantecken.
Förvaltningsutskottet menar att det med hänsyn
till den åsikt som grundlagsutskottet för fram
i sitt utlåtande är skäl att skyndsamt
utreda på vilka närmare villkor det är
möjligt att avvika från principen om lika stora
avgifter. Det är viktigt att den kutym som många
församlingar tilllämpar att upplåta en
gratis gravplats för krigsveteraner fortsatt skall kunna
tillämpas, anser utskottet.
Gravrätten
I fråga om gravrätten på en begravningsplats som
upprätthålls av en församling eller kyrklig samfällighet
inom evangelisk-lutherska kyrkan eller av en församling
inom ortodoxa kyrkosamfundet gäller vad som bestäms
i kyrkolagen och i lagen om ortodoxa kyrkosamfundet och vad som bestäms
med stöd av dem och vad som avtalas mellan huvudmannen
för begravningsplatsen och den som innehar gravrätten.
I fråga om gravrätten på andra begravningsplatser
gäller vad som avtalas mellan huvudmannan för
begravningsplatsen och den som innehar gravrätten.
Enligt kyrkolagen upplåts rätten till en grav nuförtiden
på en bestämd tid, som enligt kyrkoordningen är
högst 50 år. Gravrätten kan under dess
giltighetstid förlängas på ansökan
av den som innehar rätten. Utgångspunkten bör
enligt utskottet vara också för andra begravningsplatser än
den evangelisk-lutherska kyrkans begravningsplatser att gravrätten
i princip förlängs så länge
den avlidnes anhöriga, senare generationer medräknade, önskar
det.
Detaljmotivering
8 §. Ett registrerat religionssamfund eller en annan
registrerad sammanslutning eller en stiftelse som huvudman för
en begravningsplats.
I 8 § 3 mom. föreskrivs om rätt för
länsstyrelsen att för en viss tid eller tills
vidare förbjuda gravsättning på en begravningsplats
som avses i paragrafen bl.a. om bestämmelserna eller tillståndsvillkoren
i lagen upprepade gånger överträds i
verksamheten.
Gravsättningsförbudet förutsätter
därmed upprepade överträdelser, men bestämmelsen ställer
inte upp några kriterier för typen av överträdelser.
Utskottet föreslår därför att
8 § 3 mom. preciseras på följande sätt:
"... eller om bestämmelserna i denna lag eller i tillståndsvillkoren väsentligt överträds
i verksamheten."
10 §. Anmälningar till lagfarts- och inteckningsregistret.
Utskottet föreslår att 10 § 2—4
mom. preciseras med att ordet "inskrivningsmyndigheten" ersätts
med uttrycket "den inskrivningsmyndighet som avses i 5 kap. 2 § jordabalken.
Vidare föreslår utskottet en precisering i
andra meningen i 10 § 2 mom., meningen påverkar inte
den svenska texten.
14 §. Gravvårdar.
I 14 § 1 mom. föreskrivs att en gravvård
skall godkännas av huvudmannen för begravningsplatsen.
Momentet ställer inga villkor för hurdan gravvården
skall vara, men enligt motiveringen har meningen varit att säkerställa
att gravvården till sin utformning och storlek är
förenlig med begravningsplatsens allmänna utseende
och att gravvården inte får kränka den
avlidnes minne eller begravningsplatsens värdighet.
Med tanke på tillämpningen av lagen och i syfte
att ange gränserna för huvudmannens bestämmanderätt
föreslår utskottet att bestämmelserna
i lagen preciseras. Därför föreslås
14 § 1 mom. bli godkänd som följer: "Den
som innehar en gravrätt beslutar om de gravstenar och andra gravvårdar
som placeras på graven. Gravvården bör
vara förenlig med begravningsplatsens allmänna
utseende och den får inte kränka den avlidnes
minne eller begravningsplatsens värdighet. En gravvård godkänns
av huvudmannen för begravningsplatsen."
Vidare föreslår utskottet att 14 § 3
mom. kompletteras med en bestämmelse om att äganderätten
till gravvårdar övergår till huvudmannen
för begravningsplatsen i det fall att gravvårdar
inte avlägsnas från begravningsplatsen när
gravrätten upphör. Utskottet föreslår
följande nya mening i 3 mom.: "Har gravvården
inte avlägsnats inom sex månader från
det att innehavaren av gravrätten bereddes tillfälle
att avlägsna den, övergår gravvården
utan vederlag till huvudmannen för begravningsplatsen."
Den föreslagna bestämmelsen i begravningslagen
om en tidsfrist för att avlägsna en gravvård
skall gälla alla begravningsplatser och därmed
kunde den gällande bestämmelsen i kyrkolagen upphävas
i olika sammanhang som obehövlig.
15 §. Nedläggning av en begravningsplats.
Enligt 15 § 1 mom. kan en begravningsplats läggas ned
och ett begravningsplatsområde tas i annat bruk när
minst 100 år har förflutit sedan den senaste gravsättningen.
Med hänsyn till vår hävdvunna begravningsplatskultur är
det enligt utskottets mening helt motiverat att en begravningsplats
fredas för 100 år. Det bör påpekas
att en begravningsplats också efter nedläggningen kan
skyddas med stöd av markanvändnings- och bygglagen
(132/1999) eller fornminneslagen (295/1963).
I 15 § 3 mom. föreskrivs att en begravningsplats
av synnerligen vägande skäl kan läggas
ned med tillstånd av länsstyrelsen och begravningsplatsområdet
tas i annat bruk tidigare än vad som anges i 1 mom.
Regeringen beskriver inte närmare vad den menar med
"synnerligen vägande skäl". I en samlad bedömning
av en eventuell nedläggelse av en begravningsplats bör
respekten för de avlidnas minne och begravningsplatsens
värdighet lyftas fram, menar utskottet. Möjligheten
att lägga ned en begravningsplats innan 100 års
fredningstid löpt ut är avsedd att tillämpas
mycket återhållsamt i enskilda specialsituationer.
Också i ett tvingande läge går det vanligen
att inskränka möjligheten att upphäva
fredningen till en del av begravningsplatsen.
16 §. Inrättande av en enskild grav.
Enligt föreslagna 16 § 1 mom. krävs
det "särskilda skäl" för att länsstyrelsen
på ansökan skall bevilja tillstånd att
inrätta en enskild grav för gravsättning av
en namngiven avliden.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
preciseras såtillvida att platsen för en enskild
grav skall vara lämpad för gravsättning.
När tillstånd för en enskild grav prövas
bör platsens lämplighet bedömas med hänsyn
till områdets läge och dessutom åtminstone
vissa pietetsaspekter samt hälso- och miljövårdsaspekter
samt markanvändningen och markanvändningsplaneringen.
Vad gäller de särskilda skälen framhåller
utskottet att inrättande av en enskild grav måste ses
som ett undantag från huvudregeln att de avlidna gravsätts
på begravningsplatsen.
Enligt föreslagna 16 § 3 mom. skall länsstyrelsen
anteckna enskilda gravar i fastighetsdatasystemet för att
registret t.ex. vid omsättning av fastigheten skall utvisa
att det finns en grav och de begränsningar som följer
av 16 § 2 mom. Enligt övergångsbestämmelsen
i föreslagna 28 § 7 mom. kan en sådan
anteckning göras också i fråga om enskilda
gravar som används när lagen träder i
kraft.
Strängt taget kan en enskild grav
befinna sig inte bara inom en fastighets område utan också inom
fastigheters samfällda område, som räknas till
sådana andra registerenheter som avses i 2 § 2
mom. fastighetsregisterlagen (392/1985). För att
göra bestämmelsen mera exakt föreslår
förvaltningsutskottet att ordet "fastighet" i 16 § 3 mom.
ersätts med ordet "fastighetsregisterenhet".
17 §. Anläggande av ett krematorium.
Med stöd av paragrafen kan länsstyrelsen bevilja
tillstånd att upprätthålla ett krematorium.
Grundlagsutskottet påpekar i anknytning till 17 § 1
mom. att det lagrum som hänvisar till 8 § är
formulerat på ett sådant sätt att det är
oklart om religionssamfund och deras registrerade sammanslutningar kan
få tillstånd.
I 17 § 1 mom. föreslår förvaltningsutskottet en ändring
för att göra bestämmelsen klarare. Ändringen
påverkar inte den svenska texten.
18 §. Utlämnande av aska.
I 18 § 3 mom. föreskrivs att huvudmannen för
ett krematorium i verksamheten i samband med utlämnande
av aska skall iaktta lagen om förvaltningsförfarande
(598/1982), lagen om översändande av
handlingar (74/1954) och språklagen (148/1922) samt
bestämmelserna om delgivning i förvaltningsärenden.
Detta kommer sig av att huvudmannen för ett krematorium
har hand om en offentlig förvaltningsuppgift enligt 124 § i
grundlagen och därmed i sin verksamhet inte får äventyra
de grundläggande fri- och rättigheterna, rättsskyddet
och andra garantier för god förvaltning. På grund
av den reviderade lagstiftningen och den lagstiftning som för
tillfället ses över föreslår
förvaltningsutskottet att det i 18 § 3 mom. skall
hänvisas till förvaltningslagen (RP 72/2002 rd),
den nya språklagen (RP 92/2002 rd)
och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet
(13/2003).
25 §. Gravsättning av personer som dött
i katastrofer.
Paragrafen är tillämplig bara i ytterst exceptionella
situationer. Bestämmelsen avser att möjliggöra
gravsättning med avvikelse från de övriga
bestämmelserna i begravningslagen i de situationer som
räknas upp i paragrafen. I det läget är
det möjligt att t.ex. gravplatsen och gravsättningssättet
avviker från den avlidnes eller de närmaste anhörigas önskemål
och att det t.ex. inte är nödvändigt
att inhämta länsstyrelsens tillstånd
för att inrätta en begravningsplats.
Med hänsyn till paragrafens syfte föreslår
utskottet att formuleringen ändras på följande
sätt: "... storolyckor, svåra epidemier
...".
Undantag från de övriga bestämmelserna
i begravningslagen är möjliga bara när
förhållandena absolut kräver det. Inte
ens när förhållandena har återgått
till det normala är det alltid möjligt eller ens
lämpligt att gravsätta avlidna på lagfästa
begravningsplatser. Men detta bör vara målet.
28 §. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse.
Enligt propositionen avses lagen träda i kraft den
1 augusti 2003. Enligt erhållen utredning bör lagen
lämpligen sättas i kraft först i början
av 2004.
I föreslagna 6 § 2 mom. föreskrivs
att de avgifter som tas ut inom begravningsverksamheten bör
vara desamma för alla som har rätt att bli gravsatta
på församlingens eller den kyrkliga samfällighetens
begravningsplats. Föreslagna 28 § 4 mom. gäller
tillämpningen av detta system i församlingar och
samfälligheter inom evangelisk-lutherska kyrkan. Propositionen
utgår från att ett system som är lika
för alla skall införas i början av 2004.
Utskottet hänvisar till föregående stycke
och föreslår att 28 § 4 mom. stryks.
I och med att 28 § 4 mom. föreslås
bli struket blir 5—8 mom. 4—7 mom.
Enligt 28 § 7 mom. kan länsstyrelsen i fråga om
en enskild grav som används när begravningslagen
träder i kraft göra en sådan anteckning
i fastighetsdatasystemet som avses i 16 § 3 mom.
Lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster
(453/2002) har trätt i kraft den 1 januari 2003.
Men fastighetsdatasystemet är i tekniskt hänseende
så omfattande att det införs först den
1 juni 2005, då fastighetsregistret upphör att
fungera som självständigt register och ersätts
av fastighetsdatasystemet. Under denna övergångstid är
fastighetsregistret en del av datasystemet.
Under övergångstiden kan det bli aktuellt
att föra in en anteckning också om en gravplats
enligt 16 § 3 mom. i fastighetsdatasystemet och därför
föreslår utskottet för klarhetens skull
följande två meningar i slutet av 28 § 6
mom. (28 § 7 mom. i propositionen): "Skall en sådan
anteckning göras för den 1 juni 2005, görs
den vid den behöriga registerenheten i fastighetsregistret. Länsstyrelsen
skall till fastighetsregisterföraren anmäla de
uppgifter som behövs för en anteckning."