Allmän motivering
Polisens lokalförvaltning
I propositionen föreslås att polisens lokalförvaltning
utvecklas i en sådan riktning att det framdeles är
möjligt att bilda dels polisinrättningar vilkas
verksamhetsområden omfattar fler än ett härad,
dels förordna att häradenas polisinrättningar
sköter vissa uppgifter i samarbete med varandra. Målet är
att möjligast effektivt utnyttja polisväsendets
resurser och trygga tillgång till och kvalitet i polisens
service.
När det gäller utvecklingen av polisens lokalförvaltning
framhåller förvaltningsutskottet, på samma
sätt som det gjorde i sitt betänkande om förvaltningsredogörelsen,
att utgångspunkten är medborgarnas rätt
till personlig säkerhet, dvs. rätt till säkerhetstjänster
oberoende av boningsort (FvUB 2/2006 rd — SRR
2/2005 rd).
I förvaltningsredogörelsen föreslår
regeringen att lagstiftningen om polisen ändras så att
det ska vara möjligt att inrätta speciella verksamhetsområden
för lokalpolisens samarbete. Förvaltningsutskottet
har med anledning av detta i sitt betänkande FvUB 2/2006
rd konstaterat att tillräckligt stora områden
och enheter möjliggör specialisering och samtidiga
aktioner av fler polispatruller. Utskottet har ansett det möjligt
att utvidga polisens verksamhetsområden för att
effektivisera samarbetet — alltså i sak även
skapa polisinrättningar som utgör ett eller flera
härad — förutsatt att detta i praktiken
genomförs så att polisens service och uppgifter
därigenom kan skötas bättre än
för närvarande. Utskottet har samtidigt konstaterat
att de samarbetsformer som nu fungerar bra också bör
utnyttjas i framtiden.
Av förslagen till ändring av polisförvaltningslagen
framgår att olika områdens särdrag ska
beaktas när en polisinrättning vars verksamhetsområde
omfattar fler än ett härad inrättas. Bland
särdragen kan nämnas invånarantal, invånartäthet,
kommunikationer samt språkförhållanden
och områdesindelningens konsekvenser för myndighetens
språkliga status i enlighet med 6 § 2 mom. i språklagen
().
Språklagen säkerställer den i grundlagen
tryggade rätten för var och en att hos domstol
och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget nationalspråk,
finska eller svenska. Utskottet lägger vikt vid det krav
som framgår av propositionsmotiven och enligt vilket det även
framdeles ska finnas polisinrättningar med svenska som arbetsspråk.
Av språklagens 8 § framgår att särskilda
bestämmelser finns om användning av samiska hos myndigheterna
och när uppgifter som ankommer på det allmänna
utförs av andra. Utifrån 11 § i samiska
språklagen (1086/2003) kan den slutsatsen dras
att samernas rätt att också hos häradets
myndigheter använda samiska muntligt och skriftligt samt
rätt att få expeditioner på samiska beror
på om myndighetens ämbetsverk är belägna
inom samernas hembygdsområde eller inte. Utskottet poängterar
att även samernas språkliga status ska säkerställas
när åtgärder för att utveckla
polisförvaltningen vidtas.
Enligt 2 § i lagen om grunderna för utvecklande
av den statliga lokalförvaltningen () är
målet bland annat att trygga tjänsternas tillgänglighet
för alla på lika villkor och i olika delar av
landet. Betydelsen av denna ramlag för statens lokalförvaltning
håller på att minska i takt med att speciallagarna
för de olika förvaltningsområdena ändras.
Med hänsyn till detta och acceptansen för det
lagstiftningsprojekt som nu behandlas anser utskottet det helt nödvändigt
att i polisförvaltningslagen intas en förpliktelse
att svara för polistjänsternas tillgänglighet
och kvalitet i hela landet. Utskottet anser att ansvaret för denna
förpliktelse ska bäras av alla nivåer
inom polisförvaltningen, dvs. av polisens högsta
ledning, polisens länsledning och ledningen för
lokalpolisen. En annan fråga som behöver behandlas
separat är att det politiska ansvaret självklart i
sista hand åvilar landets regering och alldeles särskilt
inrikesministern.
Enligt utskottets uppfattning räcker det inte med att
uppställa resultatmål för polisförvaltningen
utan det borde också ställas mål som
uttryckligen utgår från servicens kvalitet och
tillgänglighet. När det gäller servicen
till medborgarna är det av betydelse att en möjligast
god balans tryggas mellan å ena sidan tätt bebodda
områden där många servicebehov måste
fyllas samtidigt och å andra sidan det servicebehov som finns
på glesbygdsområden med långa avstånd. Till
tillgängligheten och kvaliteten av servicen hör även
som en viktig del att service garanteras på de båda
nationalspråken enligt de lokala språkförhållandena
samt på samiska inom samernas hembygdsområde.
Tanken bakom utvidgningen av lokalpolisens verksamhetsområden är
att effektivisera fältpatrulleringen, som hör
till polisens grundläggande uppgifter, inberäknat
utryckningsverksamheten, brottsundersökning och servicen
i anslutning till tillstånd. Resurser som frigörs
inom ramen för den interna förvaltningen — ekonomi-, personal-
och övrig förvaltning — samt genom polisiära
stödåtgärder, kan i stället
läggas på den grundläggande polisverksamheten.
Detta innebär inte att ledningsfunktionerna kan reduceras. Ledningsarbetet
borde tvärtom stärkas på ett sätt som
motsvarar de krav en modern polisverksamhet ställer.
Utskottet lyfter särskilt fram att polisen måste
utveckla sin utryckningsfunktion utifrån premissen att
tjänsterna ska tillhandahållas nära medborgarna.
För medborgarna är det av största vikt
att polisen snabbt kan tillhandahålla utryckningstjäsnter
som utförs korrekt. Alla polisinrättningar eller
samarbetsområden bör kunna ta emot larm dygnet
runt. Också övriga uppgifter som hör
till ordningspolisens versamhet bör tryggas utifrån
närhetsprincipen även på glesbygdsområden.
Om verksamhetsområdena eventuellt utvidgas krävs
därför specialåtgärder för att
ordna säkerhetstjänsterna inom glesbygdsområden.
Bristen på fältpatruller ökar risken
för kriminell verksamhet och därför gäller
det att se till att polisens närvaro och synlighet inte
minskar utan snarare tvärtom. Avsikten med reformen är
först och främst att ge medborgarna en trygg vardag.
När det gäller brottsutredning hävdar
utskottet att en polisinrättning eller ett samarbetsområde
måste kunna tillhandahålla utredning åtminstone
av sedvanliga våldsbrott, egendomsbrott, ekonomiska- och
bedrägeribrott samt narkotikabrott. Det är viktigt
att utredningstjänster kan tillhandahållas också i
glesbygden och att lokalkännedomen bibehålls.
När det gäller i synnerhet bekämpning
av internationell organiserad brottslighet (bl.a. ekonomisk brottslighet,
penningtvätt, bankbrott och delvis börsbrott),
lyfter utskottet fram centralkriminalpolisens roll. Det är
därför viktigt att förbättra
lokalpolisens kompetens och möjligheter till specialisering
när det gäller brottsutredningar.
Medborgarna fäster stort avseende vid att få tillståndsservice
på skäligt avstånd från antingen
sin boningsort eller arbetsort. Polisens servicenätverk
måste därför vara tillräckligt täckande
och dessutom kompletteras med samservicepunkter, där polisen
tillsammans med andra myndigheter erbjuder kundservice.
Tillhandahållandet av tjänster kan dessutom förbättras
genom utveckling av nya serviceformer, såsom mobil- och
elektronisk service.
Den typ av samverkan inom lokalpolisen som föreslås
i propositionen tar inte sikte på ett komplett samarbete.
Enligt utskottets mening gäller samverkanssträvandena
på ett naturligt sätt närmast larm- och
fältpatrulleringsverksamheten samt brottsutredningen. När
det gäller samarbetsarrangemangen är det skäl
att fästa avseende vid de strukturella frågor
som uppkommer till följd av att samarbetsområdets
chef och polischefen på samarbetsområdet har överlappande behörighet
och ansvar.
Med hänvisning till det som anförts ovan understryker
förvaltningsutskottet att ändringar i de administrativa
gränserna genom inrättande av polisinrättningar
som omfattar fler än ett härad inte får
genomföras på ett sätt som försämrar medborgarservicen.
Syftet är uttryckligen att förbättra
servicen. Eventuella ändringar av de administrativa gränserna
erbjuder möjlighet till detta. Det är inte heller
meningen att polismännen ska koncentreras till centralorterna
utan de existerande polisinrättningarna borde utnyttjas vid
skötseln av polisiära uppdrag. Utskottet hänvisar
till den bestämmelse som förpliktar myndigheterna
att trygga serviceutbudet i olika delar av landet.
För tillfället finns det 90 polisinrättningar
och härad. Propositionen har ingen betydelse för
antalet härad. Även om inte varje härad
har sin egen polischef måste alla härad ställa
upp med tillräcklig polisservice.
Utskottet betonar också att nya arrangemang inom utsökningens
och åklagarväsendets lokalförvaltning
inte har någon betydelse för polisförvaltningens
administrativa indelning. De lösningar man stannar för
inom polisväsendet har helt egna syften som har ett nära
samband med att säkerställa medborgarservicen.
När det gäller utsökningsväsendet
och åklagararbetet spelar serviceutbudet inte samma roll.
Samarbetet mellan en polis som leder en förundersökning och
en åklagare kan ordnas på ett rationellt sätt oberoende
av administrativa gränser.
En utredning om lokalpolisens områdesindelning, nätverk
av verksamhetspunkter samt utveckling av samarbetsområden
pågår för närvarande under ledning
av statssekreterar Kari Salmi. Utskottet har inte haft tillgång
till några konkreta åtgärdsförslag.
Utskottet förutsätter därför att
regeringen ser till att utskottet i god tid före polisinrättningar
som består av fler än ett härad inrättas
får en motiverad utredning om projektet (Utskottets
förslag till uttalande 1). Utskottet kandärefter
vid behov be om tilläggsutredning eller en utredning som
avses i 47 § 2 mom. i grundlagen och med anlening av den
ge inrikesministeriet eller statsrådet ett utlåtande
i enlighet med grundlagen.
Utveckling av polisförvaltningens övriga struktur
Åklagarväsendet har redan tidigare frångått
en organisation på länsnivå. Nu är åklagarna
administrativt uppdelade på två nivåer:
Riksåklagarämbetet och den lokala nivån.
Även utsökningsförvaltningen håller
på att övergå till en dualistisk förvaltningsmodell.
De uppgifter som nu handhas av justitieförvaltningsavdelningarna
vid länsstyrelserna avses bli överförda
till utsökningens nya centrala ämbetsverk. Förvaltningsutskottet
har tillstyrkt reformen av utsökningsförvaltningen,
som behandlas i proposition RP 83/2006 rd (FvUU
47/2006 rd).
Utskottet anser att det också behövs en översyn
av polisens länslednings uppgifter och ställning.
(Utskottets förslag till uttalande 2).
Polisens teknikcentrals uppgifter
Polisens teknikcentral ska anskaffa, underhålla och
utveckla polisens materiel, redskap och utrustning.
Polisens teknikcentral kan också anskaffa, underhålla
och utveckla andra statliga och kommunala säkerhetsmyndigheters
materiel, redskap och utrustning samt även andra statliga
och kommunala myndigheters säkerhetsmateriel, säkerhetsredskap
och säkerhetsutrustning.
Teknikcentralen föreslås få viktiga
förvaltningsuppgifter och en funktion som tillståndsmyndighet.
Uppgifterna ska gå ut på att avgöra tillståndsärenden
som gäller kommersiell verksamhet i fråga om skjutvapen,
vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler,
ansökningsärenden som gäller godkännande
som vapensamlare och ärenden som gäller tillstånd
att förvärva särskilt farliga skjutvapen.
Polisens teknikcentral avgör då också ansökningsärenden
som gäller idkande av näring i vapenbranschen
och godkännande av en vapennäringsidkares ansvariga person
samt ansökningsärenden som gäller kommersiell överföring,
införsel, utförsel och transitering av skjutvapen.
Teknikcentralen verkar i Finland som det besiktningsorgan som utför
besiktning för konstaterande av säkerheten hos skjutvapen
och patroner.
Dessutom ska teknikcentralen ha hand om den riksomfattande övervakningen
och styrningen av den privata säkerhetsbranschen. Det är
fråga om bevakningsrörelse, säkerhetsskyddande verksamhet
och ordningsövervakning. Teknikcentralen beviljar och återkallar
auktorisationer av bevakningsföretag samt godkänner
ansvariga föreståndare för bevakningsföretag.
I samråd med polisinrättningarna utvecklar den
också den praktiska tillsynsverksamhet som inriktas på bevakningsföretag
och ordningsövervakning.
Förvaltningsutskottet konstaterar att polisens teknikcentral är
en stödtjänstenhet under inrikesministeriets polisavdelning
i form av ett nettobudgeterat räkenskapsverk vars prestationer är prissatta
på företagsekonomiska grunder. Dess kunder är
polisen, nödcentralsverket och andra myndigheter i säkerhetsbranschen.
Försäljningen till den privata sektorn har hittills
varit obetydlig. Teknikcentralen konkurrensutsätter och genomför
anskaffningar och är i relation till privata företag
i viss mån också en konkurrent inom importen och
på marknaden för slutprodukter.
I fråga om de myndighetsuppgifter som teknikcentralen
föreslås få anser förvaltningsutskottet
på grundval av en utredning att de planerade myndighetsuppgifterna äventyrar
centralens trovärdighet som en enhet som opartiskt konkurrensutsätter
och genomför polisens och de övriga säkerhetsmyndigheternas
anskaffningar, om den samtidigt har hand om tillstånd, övervakning
och besiktning när det gäller de näringsidkare
som deltar i konkurrensutsättningen. Problemen försvinner
inte fastän myndighetsuppgifterna och beslutsfattandet
om dem kan skiljas åt från teknikcentralens marknadsrelaterade verksamhet.
De föreslagna ändringarna riskerar också den framtida
utvecklingen av teknikcentralens organisation. Det kan p.g.a. konkurrensaspekterna
bli
aktuellt att omvandla centralen till ett affärsverk, om
försäljningen till marknaden utanför polisförvaltningen ökar
väsentligt i omfattning.
På grundval av det som sägs ovan föreslår
förvaltningsutskottet att förslagen om myndighetsuppgifter
stryks i lagförslagen. organisatoriska ändringsförslag
av denna typ i fortsättningen bör
Förordnande till uppgift
I fråga om polisens högsta ledning föreslås
en övergång till ett system där utnämning
till en tjänst och förordnande till uppgift åtskiljs
från varandra. Systemet är tillämpligt
på tre tjänster som polisdirektör vid
inrikesministeriet (lagstiftningsärenden, internationella ärenden
och polisverksamhet), cheferna vid centralkriminalpolisen, skyddspolisen
och rörliga polisen samt polischefen vid polisinrättningen
i Helsingfors härad och fem tjänster som länspolisdirektör.
Utnämning till vissa av de nämnda tjänsterna görs
numera av statsrådet och inrikesministeriet. Ett av behörighetsvillkoren
för dessa tjänster är förtrogenhetet
med uppgiftsområdet, vilket varierar från tjänst
till tjänst. Då någon av tjänsterna
ovan blir ledig sker utnämningen först till en
tjänst som polisråd. Inrikesministeriet kan sedan
förordna den utnämnda till en uppgift.n. Vid tillsättningar
iakttas inte längre ett förfarande med ansökan
eller anmälan. Inte heller jämförs de
sökande eller de anmälda med varandra utifrån
utnämningsgrunderna — skicklighet, förmåga
och beprövad medborgerlig dygd — i 125 § 2
mom. i grundlagen.
Regeringen motiverar inte ändringen på något
annat sätt än genom en hänvisning till
den s.k. tjänstebankslagstiftningen om statens ledande
tjänstemän. Propositionen (RP 245/2006
rd) behandlas nu i grundlagsutskottet för utlåtande.
Förvaltningsutskottet föreslår att
utnämningen till de i lagförslaget nämnda
tjänsterna och uppgifternas skall ske genom en öppen
ansökningsprocess, varvid alla intresserade kan söka den.
På detta sätt kan urvalet ske bland de mest kompetenta
sökandena. Utskottet föreslårt därför
att bestämmelserna om förordnande till en uppgift
stryks i lagförslaget.
Polisutbildningen
Det är motiverat att Polisyrkeshögskolan och Polisskolan
slås samman till en ny läroinrättning
som ordnar yrkeshögskoleutbildning, fortbildning och kompletterande
utbildning samt grundutbildning i polisbranschen. Utskottet instämmer
i att läroinrättningen ska bli en yrkeshögskola
i form av en specialläroinrättning inom polisförvaltningen.
För att utbildningen ska behålla sin höga
nivå är det motiverat med beaktande av att den
också är krävande. Enligt utredning är
syftet att även på längre sikt lyfta
upp grundutbildningen till yrkeshögskolenivå.
I vårt land finns det allmänna yrkeshögskolor
som också ordnar annan undervisning än yrkeshögskoleundervisning.
Detaljmotivering
1. Polisförvaltningslagen
1 §. Polisförvaltningen och polisenheterna.
Polisyrkeshögskolan och Polisskolan föreslås
bli sammanslagna till en enda ny läroanstalt. I 1 § 3 mom.
i propositionen föreslås läroanstalten
heta Polisbranschens utbildnings- och utvecklingscentral. Förvaltningsutskottet
föreslår att den nya läroanstalten ska
heta Polisyrkeshögskolan.
4 §. Polisens högsta ledning.
Polisens högsta ledning omfattar landets högsta
polismän med polisbefogenheter, med polisöverdirektören
i spetsen. Enligt föreslagna 4 § 2 mom. har polisens
högsta ledning till uppgift bland annat att leda polisverksamheten
i hela landet. Utskottet understryker vikten av en modern ledning
i alla lägen, också när det gäller
att utveckla organisationen. Det viktiga med ledningen är
att se till att den underordnade förvaltningen kan sköta
sina uppgifter på behörigt sätt.
Polistjänsterna är viktiga för medborgarna. Därför
bör polisens högsta ledning för sitt
vidkommande svara för deras tillgång och kvalitet. Utskottet
föreslår ett tillägg om detta i en ny
2 punkt i 4 § 2 mom. Då blir 2 och 3 punkten i 2 mom.
i propositionen 3 och 4 punkten.
5 §. Polisens länsledning.
I motsvarighet till den förpliktelse som utskottet
vill påföra polisens högsta ledning föreslår
utskottet en ny 2 punkt i 5 § 2 mom. om att polisens
länsledning har till uppgift att svara för tillgången
och kvaliteten på polisservicen till medborgarna på lika villkor
inom hela länet.
Enligt 2 mom. 3 punkten ska länsledningen efter att
ha förhandlat med de berörda enheterna godkänna
resultatmålen för enheterna under den utgående
från de resultatmål och riktlinjer som inrikesministeriet
uppställt för länsledningen. Förvaltningsutskottet
föreslår att det i 5 § 2 mom.
3 punkten också ska föreskrivas om en förpliktelse
att ställa upp mål för tillgången
och kvaliteten på tjänster på lika villkor.
6 §. Den lokala polisen.
Enligt paragrafens 1 mom. ska det lokala polisväsendet
organiseras så att distriktet för polisinrättningen
i häradet omfattar ett härad eller flera. Förvaltningsutskottet
hänvisar till det som sägs i den allmänna motiveringen
och föreslår att också polisinrättningen
i häradet ska ha ansvar för tillgången
och kvaliteten på polisens tjänster till medborgarna på lika
villkor. Detta gäller givetvis polisinrättningens
verksamhetsområde.
Den föreslagna lagen avser att trygga de anställdas
villkor vid en eventuell omstrukturering. Därför
vill utskottet lägga till en preciseringen i slutet av
6 § 3 mom. om att den som innehar en polischefstjänst
som indras "omplaceras i uppgifter som motsvarar personens
yrkesskicklighet och förmåga". Då följer
lagen samma princip som kommer att följas i fråga
om revideringen av utsökningsförvaltningen (RP 83/2006
rd).
12 §. Polisyrkeshögskolan.
Utskottet hänvisar till 1 § 3 mom. och föreslår
att det i 12 § föreskrivs om Polisyrkeshögskolan
i stället för Polisbranschens utbildnings- och
utvecklingscentral. Det föreslår också i övrigt
att skrivningen preciseras utan att innehållet ändras
tekniskt.
13 §. Polisens teknikcentral.
Enligt 3 mom. har Polisens teknikcentral också hand
om de uppgifter som särskilt föreskrivs för
den i skjutvapenlapen (), lagen
om privata säkerhetstjänster ()
och lagen om ordningsvakter ().
Utskottet hänvisar till sitt uttalande i den allmänna
motiveringen och föreslår att 3 mom. stryks, varigenom
4 mom. blir 3 mom.
15 b §. Förordnande av tjänsteman
till uppgift.
Utskottet hänvisar till sitt uttalande i den allmänna
motiveringen och föreslår att 15 b § stryks.
15 c §. Ändringssökande.
Föreslagna 15 c § innehåller
ett förbud mot att söka ändring genom
besvär i ett beslut om förordnande till den uppgift
som avses i 15 b §. Därför föreslår
utskottet att också 15 c § stryks.
Ikraftträdandebestämmelsen.
Bestämmelsens 3 mom. handlar om att
personalen och tjänsterna flyttas från vapenförvaltningen
vid lotteri- och vapenförvaltningsenheten och från
tillsynsenheten för säkerhetsbranschen vid inrikesministeriets
polisavdelning till Polisens teknikcentral. Utskottet har föreslagit
att 13 § 2 mom. stryks och därför måste
också 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen
strykas.
Utskottet föreslår följdändringar
i ikraftträdandebestämmelsens 4 mom. på grund
av sitt förslag att kalla den nya läroanstalten
Polisyrkeshögskolan i stället för Polisbranschens
utbildnings- och utvecklingscentral.
Av de orsaker som nämns i samband med ikraftträdandebestämmelsens
4 mom. föreslår förvaltningsutskottet
att 5 mom. ändras.
2. Skjutvapenlagen
Av den allmänna motiveringen framgår att utskottet
inte anser sig kunna förorda att vapenförvaltningens
myndighetsuppgifter flyttas över till Polisens teknikcentral.
Därför föreslår utskottet att
lagförslag 2 förkastas.
3. Lagen om privata säkerhetstjänster
Av den allmänna motiveringen framgår också att utskottet
inte anser sig kunna förorda att myndighetsuppgifter inom
den privata säkerhetsbranschen förs över
till Polisens teknikcentral. därför föreslår
utskottet att 3—7 §, 15 §, 20 § 2 mom.,
21—23 §, 42 §, 43 §, 45—47 §,
49 §, 51 §, 52 § och 60 § samt
3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen stryks i lagförslaget.
4. Lagen om ordningsvakter
7 §. Avlägsnande, gripande och hållande
i förvar.
Med stöd av föreslagna 7 § 3 mom.
kan det genom förordning av inrikesministeriet utfärdas närmare
bestämmelser om att hålla i förvar en person
som gripits av en ordningsvakt. Grundlagsutskottet anser i sitt
utlåtande att bemyndigandet att utfärda förordning
ser problematiskt ut med tanke på bestämmelsen
i grundlagens 7 § 3 mom. om att rättigheterna
för den som har berövats sin frihet ska tryggas
genom lag. Men 7 § i lagen om ordningsvakter har
helt nyligen kompletterats med bestämmelser som
uppfyller kraven i grundlagen (RSk 94/2006 rd, GrUU 21/2006
rd). I de nya bestämmelserna begränsas det
föreslagna bemyndigandet helt korrekt så att det
avser noggrannare bestämmelser än i lag. Men för
klarhetens skull bör bemyndigandet enligt utlåtandet
från grundlagsutskottet placeras in som ett sista moment
i den kompletterande 7 §.
Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår
förvaltningsutskottet följande nya 7 mom. i 7 §:
"Närmare bestämmelser om hållande i förvar
av den som gripits utfärdas genom förordning av
inrikesministeriet."
På grund av den här ändringen måste
det som sägs om bemyndigande att utfärda förordning strykas
i 3 mom.
9 a §. Att medföra hund.
Förvaltningsutskottet har godkänt förslaget
till ändring av lagen om ordningsvakter (FvUB
22/2006 rd) utifrån regeringens proposition RP
265/2004 rd. I det lagförslaget ingår
bestämmelserna om att medföra hund i 11 § och
därför bör 9 a § strykas i det
föreliggande lagförslaget.
10 §. Godkännande som ordningsvakt.
I förvaltningsutskottets betänkande FvUB
22/2006 rd ingår bestämmelserna
om godkännande som ordningsvakt i 12 § och därför
bör också 10 § strykas i det föreliggande
lagförslaget.
5. Lagen om polisutbildning
Regeringens lagförslag 5 innehåller förslag
till tekniska ändringar i gällande lag till följd
av att den nya samlade läroanstalten föreslås
heta Polisbranschens utbildnings- och utvecklingscentral. Förvaltningsutskottet
har kommit till att den sammanslagna Polisyrkeshögskolan
och Polisskolan ska kallas Polisyrkeshögskolan. Följdändringarna
ingår i betänkandet.
14 §. Avstängning från utbildningen.
Med stöd av föreslagna 14 § 1 mom.
1 punkten kan en studerande avstängas från utbildningen
om han eller hon i samband med ansökan till utbildningen har
lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter eller hemlighållit
någon sådan omständighet om sig själv
som kunde ha förhindrat antagning till utbildningen. Grundlagsutskottet
har tidigare ansett att en liknande bestämmelse förefallit oskäligt
sträng, eftersom en studerande enligt skrivelsen i bestämmelsen
kan gå miste om sin studierätt för minsta
oriktiga eller vilseledande uppgift. I ett tidigare fall såg
utskottet det som nödvändigt att precisera bestämmelsen
så att det bättre svarade mot proportionalitetskravet (GrUU
12/2005 rd). Av samma orsaker anser grundlagsutskottet
att det aktuella lagrummet behöver preciseras.
Förvaltningsutskottet föreslår att
14 § 1 mom. 1 punkten skrivs på samma
sätt som 28 § 1 mom. 1 punkten i lagen om Räddningsinstitutet.
Utskottets förslag till skrivning betyder att Polisyrkeshögskolan
kan avstänga en studerande från utbildningen,
om han eller hon i samband med ansökan till utbildning
har lämnat en sådan oriktig eller vilseledande
uppgift eller hemlighållit någon sådan
omständighet om sig själv som skulle ha förhindrat
antagning till utbildningen.