Allmän motivering
Allmänt
Ändringen innebär att bestämmelserna
om besvärsrätt för tjänstemän
och överklagande ändras i statstjänstemannalagen
(750/1994). Bestämmelserna har varit så gott
som oförändrade sedan 1988 års statstjänstemannalag
infördes. Följaktligen behöver de ses över
utifrån den utveckling som skett i tjänstemannarätten
och de krav på rättssäkerhet som ingår
i grundlagen. Tjänstemännens rätt att
få ersättning för förlorad inkomst
om ett tjänsteförhållande avslutas lagvidrigt
och avdrag på ersättningen föreslås
bli reglerade på samma sätt som i lagen om kommunala
tjänsteinnehavare (304/2003).
Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande
synpunkter och ändringsförslag.
Besvärsrätt för tjänstemän
Det generella besvärsförbudet föreslås
bli upphävt. I stället ska huvudregeln vara att
tjänstemän har rätt att överklaga
beslut som gäller deras rättsliga ställning.
Det är en stor principiell förändring
som ger tjänstemän större rättssäkerhet.
Deras rättssäkerhet ökar när
allmän besvärsrätt införs och
rätten inte längre anges specifikt för
varje beslut. Kommunala tjänsteinnehavare har redan länge
haft allmän besvärsrätt. Vidare räknas
de beslut upp i lagen som inte kan överklagas genom besvär.
Lagförslaget beaktar de kommentarer som grundlagsutskottet
hade till en proposition om samma fråga som förföll
vid övergången mellan valperioderna, nämligen
att besvärsförbudet ska slopas i beslut som gäller ändring
av en tjänst och att besvärsförbudet
i beslut om förordnande till en uppgift ska begränsas
till situationer där en tjänsteman har gett sitt
samtycke till att bli förordnad till en uppgift (GrUU
51/2010 rd — RP 181/2010
rd). Detta enligt utlåtandet från grundlagsutskottet
(GrUU 18/2011 rd). I den aktuella propositionen
ingår fortfarande beslut om utnämning till tjänster
och tjänsteförhållanden i besvärsförbudet.
Enligt grundlagsutskottet kan lagförslaget behandlas i
vanlig lagstiftningsordning. Utskottet framhåller dock
som tidigare att förvaltningsutskottet bör överväga
att införliva beslut om utnämning till tjänster
och tjänsteförhållanden i besvärsrätten.I
propositionen lägger regeringen fram många fakta
som dels talar för, dels talar emot besvärsrätt
vid utnämningsbeslut. De sakkunniga påpekade å ena
sidan bl.a. att besvärsrätt ger de sökande
större rättssäkerhet och understryker
förvaltningens opartiskhet och framhöll å andra
sidan att rätten också medverkar till att statsförvaltningen
har bättre möjligheter att få personal med
de bästa kvalifikationerna och personliga egenskaperna.
I vilken omfattning de sökandes rättigheter tillgodoses
beror på hur myndigheten förbereder utnämningsbeslutet
och hur den utövar sina befogenheter och sin prövningsrätt
när besluten fattas. Dessutom påverkas den utnämnda
personens rättsliga skyldigheter av beslutet. Inom kommunalförvaltningen
kan utnämningsbeslut överklagas, och det har ansetts
att vårt rättssäkerhetssystem ska vara
lika för alla oberoende av om en tjänsteman har
statlig eller kommunal anställning.
Från sakkunnighåll påpekades det
också att besvärsförbudet som det är
utformat i lagförslaget harmonierar med grundlagen och
Europakonventionen. Dessutom har det ansetts att de övriga
rättsmedlen vid tjänsteutnämningar räcker
till och att besvärsrätt inte ökar rättssäkerheten
i någon högre grad. Utskottet har fått
divergerande bedömningar av hur mycket extra arbete det
kan medföra att öppna besvärsrätten.
Efter att ha gjort en bedömning av propositionen och
annan information har utskottet gått in för att
tillstyrka besvärsförbud vid beslut om utnämning
till tjänst eller tjänsteförhållande.
Det är dock nödvändigt att följa
upp och utvärdera hur tjänstemännens
och sökandenas rättssäkerhet och likabehandling
påverkas av besvärsförbudet och att resultaten
av utvärderingen avrapporteras till förvaltningsutskottet.
Överklagande till förvaltningsdomstolen
Besvärssystemet ändras också i det
hänseendet att myndighetsbeslut inte längre ska överklagas till
tjänstemannanämnden utan till förvaltningsdomstolen.
Tjänstemannanämnden dras in. Förslaget
stämmer överens med den normala besvärsvägen
för att överklaga myndighetsbeslut genom besvär.
Också beslut om kommunala tjänsteinnehavare överklagas
först genom besvär till förvaltningsdomstolen.
Ärendena i tjänstemannanämnden har
minskat avsevärt, visar en undersökning, särskilt
sedan anställningarna vid universiteten ändrades från
tjänsteförhållande till arbetsavtalsförhållande.
I år hade 43 ärenden inletts i nämnden
fram till den 16 november, medan de varierade mellan 80 och 100 åren
2005—2009. Allmän besvärsrätt
kommer uppskattningsvis inte att ha så stor inverkan på hur
många ärenden som kommer in.
Utskottet menar att nämnden fungerar sakligt och professionellt.
De sakkunniga påpekade bland annat att tjänstemannanämnden
tack vare sin mångsidiga sammansättning har stor
kunskap om tjänstemännens arbete och arbetets
natur och om tjänstemannarätten. Därför
ansåg de att en överföring av frågorna
till förvaltningsdomstolen inte tillför något
mervärde. Centraliserat överklagande har ansetts
medverka till enhetlig beslutspraxis. Vi har också andra
nämnder som är första instans som ska
pröva överklaganden och behandlar enskilda tilllämpningsfrågor
som gäller arbetslivet och anknytande social trygghet.
Dessutom inledde rättsskyddsnämnden för
studerande sin verksamhet i början av året.
Vidare påpekade de sakkunniga att högsta förvaltningsdomstolen
i dagens läge är den första och enda
rättskipningsinstansen i frågor om anställningstrygghet
för statliga tjänstemän. Tjänstemannanämnden är
ingen domstol och den behandlar inte överklaganden i förvaltningsprocess
utan i förvaltningsförfarande. Följaktligen har
den som överklagar exempelvis inte rätt att få allmän
rättshjälp eller möjlighet att få ersättning
för rättegångskostnader. De regionala
förvaltningsdomstolarna har lång erfarenhet av ärenden
som gäller anställningstrygghet för tjänsteinnehavare
i kommunerna och kyrkan. Dessutom behandlar förvaltningsdomstolarna redan
nu statstjänstemäns bisysslor.
Regeringen går i detalj in på olika alternativ för
systemet för sökande av ändring och kommer
fram till att den normala vägen via förvaltningsdomstolen
bäst tillgodoser kraven på garantier för
tjänstemännens rättssäkerhet
och effektiv förvaltning. Summa summarum anser regeringen
att det föreslagna alternativet ligger i linje med de rådande
rättspolitiska uppfattningarna. De uppgifter som utskottet
fått ger inte anledning att dra någon annan slutsats
och utskottet tillstyrker därför regeringens förslag.
Lagförslaget är en stor omvälvning
i systemet för sökande av ändring för
statliga tjänstemän. Det är därför
angeläget att det följs upp hur de nya bestämmelserna
fungerar och hur de inverkar på tjänstemännens
rättssäkerhet, domstolarnas arbetsbörda
och enhetligheten i beslutspraxis. Resultaten bör rapporteras
till förvaltningsutskottet.
Detaljmotivering
Lag om ändring av statstjänstemannalagen
57 §.
I 2 mom. föreskrivs det om myndigheters rätt
att söka ändring. Av motiven till paragrafen framgår
det att tanken varit att myndigheterna precis som nu ska kunna överklaga
förvaltningsdomstolens avgöranden i besvärsärenden
som gäller en myndighet och förvaltningstvistemål som
gäller ersättning vid tjänsteförhållanden
för viss tid enligt 56 §. Enligt uppgift är
det meningen att en myndighet ska ha rätt att överklaga
i de fall där en tjänsteman har besvärsrätt
enligt den föreslagna lagen. Den gällande lagen
hänvisar till 53 § och det är inte förenligt
med det syftet. Dessutom kan formuleringen i 2 mom. felaktigt ge
den uppfattningen att myndigheternas rätt att överklaga
bara avser de fall då ett beslut har överklagats
genom besvär. För tydlighetens skull föreslår
utskottet att 2 mom. formuleras om för att klart och tydligt
täcka in förvaltningsdomstolens avgöranden
både i besvärsärenden och i de nämnda
förvaltningstvistemålen.
Ikraftträdandebestämmelsen.
Enligt 2 mom. upphör tjänstemannanämndens
verksamhet när lagen träder i kraft. Anhängiga ärenden
förs över till den behöriga förvaltningsdomstolen.
Det betyder att ärenden som inletts i förvaltningsförfarande
förs över till domstol under pågående
behandling. Detta är inte motiverat, anser utskottet. Det
kan också leda till att behandlingen drar ut på tiden.
Följaktligen föreslår utskottet att bestämmelsen ändras
till att tjänstemannanämnden fortsätter
med sin verksamhet tills den har behandlat de ärenden som
har inletts när lagen träder i kraft. Nämnden
ska fatta beslut i dem och ha hand om praktiska åtgärder för
att avsluta verksamheten. Det vill säga huvudsakligen kontorsfrågor
som gäller dokumenthanteringen och sköts av finansministeriet. Efter
avslutad verksamhet ska tjänstemannanämnden inte
lämna några yttranden eller på nytt behandla
exempelvis ärenden som återsänds från högsta
förvaltningsdomstolen. När verksamheten har upphört överförs
till nämnden eventuellt riktade ärenden till den
behöriga förvaltningsdomstolen.
Finansministeriet håller ämbetsverken informerade
i nödvändig omfattning när nämnden upphör.
Det behövs information om bland annat hur man överklagar
för att ämbetsverken i sina beslut ska kunna hänvisa
till rätt förvaltningsdomstol. Det faktum att
tjänstemannanämnden dras in får inte
resultera i att enskilda tjänstemän lider rättsförluster
till följd av fel information om rätten att överklaga.
Den nuvarande tjänstemannanämnden tillsattes
den 1 december 2012 för en treårig mandatperiod.
Den hinner sannolikt slutbehandla de ärenden som inletts
fram till dess lagen träder i kraft på ungefär
ett halvår. Ärenden som väcks när
lagen har trätt i kraft går direkt till förvaltningsdomstolarna.