Motivering
Allmänt
Passlagen () föreslås
bli ändrad så att det färdiga passet
i regel levereras direkt från passtillverkaren till sökanden
som ett rekommenderat brev eller någon motsvarande försändelse
som kan spåras. Sökanden avhämtar passförsändelsen
vid den privata serviceproducentens verksamhetsställe.
Sökanden behöver inte längre returnera
sitt tidigare giltiga pass till myndigheten, utan sökanden
får tillsammans med det nya passet anvisningar om makulering av
det tidigare passet. Passet ska fortsättningsvis beviljas
av polisen.
Genom lagändringen görs polisens tillståndsförvaltning
lättare och kundtjänsten bättre då medborgarna
inte behöver besöka myndigheten för att
hämta ett nytt pass, eller lämna en uttrycklig
begäran om att passet ska skickas per post. Mängden
pass och personkort som beviljas av polisen har ökat med över
40 procent sedan 2010. Också andra uppgifter och kundbesök
på polisinrättningarna har ökat i antal.
Med hjälp av den föreslagna ändringen
kan polisen tydligare än förr fokusera på sin
kärnuppgift, vilket i fråga om passförfarandet
innebär att bereda beslut, bevilja handlingar och identifiera
passansökaren på ett tillförlitligt sätt.
Ur kundtjänstens synvinkel sett förbättrar ändringen
betjäningen för dem som ansöker om pass
då de inte längre är skyldiga att besöka
polisinrättningen en andra gång för att
hämta det färdiga passet. Passen överlåts
i fortsättningen på betydligt fler ställen
och öppettiderna är friare. Kunderna slipper också köa
för att få ut passet.
Enligt grundlagsutskottets utlåtande kan lagförslagen
behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Sammanfattningsvis anser förvaltningsutskottet att
propositionen är behövlig och uppfyller sitt syfte.
Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande
kommentarer och ändringsförslag.
Hur passet levereras
Enligt 19 § 1 mom. i lagförslag 1
ska passet levereras till sökanden som rekommenderat brev eller
någon motsvarande försändelse som kan spåras.
Syftet med att ta in bestämmelser om leveranssättet
i lagen är att säkerställa att passförsändelsens
olika skeden kan följas upp, att försändelsen
kommer fram och att den överlämnas till rätt
person. Enligt grundlagsutskottets utlåtande är
det med hänsyn till passdokumentets natur och tryggandet
av de grundläggande fri- och rättigheterna obetingat
nödvändigt att säkerställa att
dessa moment fungerar korrekt. Förvaltningsutskottet anser
att den föreslagna lösningen är motiverad.
Förslagets syfte är att sättet att
leverera passet inte ska begränsas enbart till postföretaget utan
passen kan också levereras på andra sätt, om
tillförlitliga tjänster som kan följas
upp finns att tillgå. Inom distributionsmarknaden finns också en
stor mängd företag som erbjuder kurir-, paket-
och andra distributionstjänster som postlagen inte tillämpas
på. Om passen levereras av någon annan än
postföretaget blir det särskilt viktigt att på ett
behörigt sätt säkerställa att
dokumentsäkerheten iakttas och att försändelsen följs
upp och levereras till rätt mottagare. Förvaltningsutskottet
anser att detta har beaktats i de föreslagna bestämmelserna.
Detsamma måste beaktas också vid beredningen
av hur leveranssättet tas i bruk. Polisstyrelsen effektiviserar
och preciserar det kvalitetsrelaterade avtalssamarbetet med passtillverkaren,
enligt erhållen utredning. I beredningen av ibruktagandet
ingår också att utbilda serviceproducenterna i
bl.a. identifiering och säkerhetsfrågor. Det är
angeläget att Polisstyrelsen ser till att det satsas på utbildning
och anvisningar samt säkerhetsarrangemang för
både myndigheternas och den privata serviceproducentens
del, anser utskottet.
Förvaltningsutskottet anser det inte ändamålsenligt
att i lag föreskriva mer detaljerat än det föreslagna
om leveransen av pass eller t.ex. om var försändelsen
ska hämtas eftersom lagen ska ge möjligheter till
så varierande leveranssätt som möjligt.
Ett rekommenderat brev är ett etablerat och allmänt
känt begrepp som inkluderar att försändelsen
hämtas på något verksamhetsställe.
Utskottet vill ge högsta prioritet åt frågan om
att säkra en tillräcklig information, att Polisstyrelsen
informerar om leveranssättet och att ansökarna
underrättas också när de lämnar
ansökan om pass. Dessutom meddelas det i den ankomstanmälan
som skickas som textmeddelande eller per brev till sökanden
hos vilken privat serviceproducent passet kan hämtas.
Lagen föreskriver inte om leveransadress, men enligt
detaljmotiveringarna till 19 § levereras passet till serviceproducentens
verksamhetsställe, vilket bestäms i enlighet med
den adress som registrerats för sökanden i befolkningsdatasystemet.
Det är enligt utredningen en utgångspunkt, men
sökanden kan i sin ansökan också ange
en annan leveransadress. Också det bör sökanden
få information om när ansökan görs.
Enligt 6 § 2 mom. i den gällande passlagen kan
passet sändas till sökanden genom förmedling
av ett honorärkonsulat. Nu föreslås det
att skrivningen i lagen ska preciseras så, att leverans
genom förmedling av ett honorärkonsulat kräver
att utrikesministeriet har bemyndigat honorärkonsuln i
fråga att överlämna pass. Det bör också säkerställas
i sammanhanget att de skyldigheter som gäller informationssäkerheten
iakttas.
Därför tillstyrker förvaltningsutskottet
den föreslagna 19 § i enlighet med propositionen.
Krav som gäller informationssäkerhet
På grund av förfarandet vid leveransen av
nya pass kompletteras passlagen med bestämmelser om kontroll
av passets kvalitet och innehåll samt om leveransen av
färdiga pass. Enligt 35 § i lagförslag
1 svarar Polisstyrelsen för att anordna verksamheten, men
den kan upphandla tjänsterna hos en privat serviceproducent.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Polisstyrelsen avtala
med serviceproducenten om uppdragets innehåll, kraven på passets
kvalitet, säkerhetsarrangemangen och andra omständigheter
som är av betydelse för att uppdraget ska kunna
skötas på behörigt sätt. Grundlagsutskottet
menar att det i bestämmelsen bör nämnas
att Polisstyrelsen då den ingår avtal måste
beakta de bestämmelser om informationssäkerheten
som tillämpas på myndigheter (inkl. statsrådets
förordning om informationssäkerheten inom statsförvaltningen).
Enligt erhållen utredning ingår det i det
gällande avtalet om produktionen och individualiseringen
en bestämmelse enligt vilken parterna iakttar bestämmelser
och anvisningar om informationssäkerhetsförpliktelser
som gäller myndigheter, såsom statsrådets
förordning om informationssäkerheten inom statsförvaltningen ()
och finansministeriets anvisningar om informationssäkerhet
(VAHTI) och rekommendationer.
Förvaltningsutskottet finner det befogat att också i
lagstiftningen säkerställa att de informationssäkerhetskrav
som förpliktar myndigheten också uppfylls vid
skötseln av uppgifter som överförs från
myndigheten till en privat serviceproducent. Utskottet föreslår
att 35 § 1 mom. kompletteras med en bestämmelse
om detta.
Begränsning till Finland av individualiseringen samt
kontrollen av passets kvalitet och innehåll
Den föreslagna lagstiftningen hindrar inte att de aktuella
uppgifterna anförtros en utländsk serviceproducent.
I propositionens motivering (s. 5) konstateras att passdokumenten
för närvarande tillverkas i Holland. I samband
med anbudsförfarandet förutsattes att individualiseringen
av passet och dess chip, med andra ord införingen av personuppgifterna
och de övriga uppgifterna, fotografiet och fingeravtrycken
i passet, sker i Finland. Inga individualiseringsuppgifter får heller
flyttas utanför Finlands gränser.
Grundlagsutskottet anser att kravet på att individualiseringen
ska ske i Finland är motiverat dels med tanke på uppgifternas
art, dels därför att det innebär att
de skyldigheter som följer av de allmänna förvaltningslagarna
och bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar
blir tilllämpliga på serviceproducenten när
denne sköter offentliga förvaltningsuppgifter.
Enligt grundlagsutskottet bör förvaltningsutskottet göra
en noggrannare bedömning av om det i lagstiftningen och
inom de gränser som Europeiska unionens lagstiftning tillåter
vore önskvärt att säkerställa
att individualiseringen av passet och dess chip samt kontrollen
av passets kvalitet och innehåll endast får ske
i Finland.
Enligt grundlagsutskottets utlåtande bildar utfärdande
av pass, kontroll av passets kvalitet och innehåll samt överlåtelse
av passet en sådan uppgiftshelhet som kan anses vara offentliga
förvaltningsuppgifter i enlighet med 124 § i grundlagen.
Beslut om utfärdande av pass inbegriper helt klart betydande
utövning av offentlig makt och kan således bara
anförtros en myndighet. De uppgifter som ska anförtros
en privat serviceproducent utgör däremot osjälvständiga
moment och är inte förknippade med beslutsmakt
eller prövningsrätt. Det handlar främst
om uppgifter av teknisk natur där serviceproducenten bistår myndigheterna.
Grundlagsutskottet har tidigare konstaterat om förhållandet
mellan offentliga förvaltningsuppgifter och upphandlingsförfarande
att grundlagens 18 § om näringsfrihet inte får
tolkas så att den kräver att offentliga förvaltningsuppdrag öppnas
för fri konkurrens (GrUU 12/2010 rd).
Kontrollen av passets kvalitet och innehåll, som ska
göras före passet levereras och som bör betraktas
som en offentlig förvaltningsuppgift, har en nära
anknytning till individualiseringen av passet, som sker i slutfasen
av tillverkningsförfarandet. Kravet på att individualiseringen och
den sista kvalitetskontrollen fysiskt ska ske på finländsk
mark förutsätter att producenten bosätter
sig i Finland. Europeiska unionens domstol har ansett det som en
begränsning av den fria rörligheten för
tjänster, att man kräver att ett företag
som verkar i en medlemsstat och vill erbjuda sina tjänster
i en annan medlemsstat också ska placera sig i den andra
medlemsstaten. Bestämmelser om rätten att erbjuda
tjänster ingår i kapitel 3 i avdelning IV i tredje
delen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Enligt artikel 62 i fördraget tillämpas bestämmelserna
om placeringsrätt i artiklarna 51-54 på de sakområden
som regleras i kapitel 3. Enligt artikel 52 i fördraget
ska bestämmelserna i kapitel 2 och åtgärder
som vidtagits med stöd av dessa inte hindra tillämpning
av bestämmelser i lagar och andra författningar
som föreskriver särskild behandling av utländska
medborgare och som grundas på hänsyn till allmän
ordning eller säkerhet. Medlemsstaterna får med
andra ord begränsa friheten att tillhandahålla
tjänster när dessa kriterier är uppfyllda.
Avvikelserna ska stämma överens med proportionalitetsprincipen,
dvs. åtgärderna ska vara ägnade att garantera
att målet nås och de får inte överskrida
det som behövs för att nå målet.
Förvaltningsutskottet anser att förutsättningarna
för att vädja till allmän ordning och
säkerhet enligt EU-rätten blir uppfyllda. Passregistret,
som förs med stöd av 29 § i passlagen, är
en anmärkningsvärt omfattande databas som är
betydelsefull med avseende på den inre säkerheten.
Den innehåller information om de finländska medborgarnas
identitet jämte foton och fingeravtryck, och den kan anses
vara föremål för särskilt höga
krav på informationssäkerhet. Uppgifternas natur är
också i enskilda fall av stor betydelse och på så sätt
i behov av särskilt skydd. Allt detta leder enligt utskottets åsikt
till att säkerheten kräver tillförlitligare
arrangemang än normalt. Därför anser
utskottet att det inte enbart räcker med att t.ex. bedöma
ett företags tillförlitlighet innan avtalet om
tjänsteproduktion ingås eller att det finns en
lagstadgad skyldighet att se till dokumentsäkerhet och
informationsskydd på behörigt sätt. Det är
också viktigt att individualiseringen av passet och chippet
jämte kontroll av passets kvalitet och innehåll
sker i Finland och att uppgifter om individualiseringen inte förs
utanför Finlands gränser. Det är således
på sin plats att saken säkerställs i
lagstiftningen. Som det konstaterades ovan ingår en sådan
avgränsning i avtalet med den nuvarande passtillverkaren.
En utredning visar att t.ex. Sverige och Frankrike kräver
att individualiseringen sker i hemlandet.
Förvaltningsutskottet föreslår därför
att en bestämmelse om att individualiseringen samt kontroll
av passets kvalitet och innehåll ska skrivas in i 35 § 3
mom. i lagförslag 1.
Passleverans genom underleverantörer
Med stöd av 35 § 3 mom. i lagförslag
1 får en privat serviceproducent anordna leveransen av
passet till sökanden genom förmedling av någon
annan serviceproducent. Underleveransförfarandet kräver
att Polisstyrelsen separat har godkänt också den
andra serviceproducenten. På underleverantören
ställs samma krav på kvalitet och andra egenskaper
som på den primära serviceproducenten. Den tillsyn
Polisstyrelsen utövar riktar sig likaså även
till underleverantören. Enligt grundlagsutskottets utlåtande
blir den föreslagna bestämmelsen om subdelegering
inte problematisk med avseende på 124 § i grundlagen.
I motiveringarna till propositionen (s. 29) svarar passtillverkaren
gentemot Polisstyrelsen för den eventuella underleverantörens
arbete på samma sätt som för sitt eget
arbete. Enligt erhållen utredning innehåller också det
gällande avtalet med passtillverkaren en bestämmelse
om huvudavtalspartnerns ansvar. Förvaltningsutskottet anser
att det tydligt bör framgå av lagen vilket ansvar
serviceproducenten har för pass som levereras av underleverantörer,
och utskottet föreslår att saken nämns
i 35 § 3 mom.
För att tydliggöra regleringen föreslår
förvaltningsutskottet att villkoret i fråga om
verksamhetsställen i 3 mom. flyttas till paragrafens 2 mom. som
föreskriver om krav som gäller serviceproducenten.
Samtidigt föreslås bestämmelsen bli omformulerad
så att villkoret om tillräckligt många
verksamhetsställen med tillräcklig geografisk
täckning tillämpas också på en
serviceproducent som avses i paragrafens 1 mom. om serviceproducenten
själv tar hand om leveransen av passen, och inte enbart
på en eventuell underleverantör. Förutsättningen
gäller inte en underleverantör som befinner sig
utomlands eftersom tjänsterna utomlands kan anordnas på flera olika
sätt, vilket framgår av motiveringarna i propositionen
(s. 26).
Ytterligare föreslår förvaltningsutskottet
att regleringen förtydligas så att den serviceproducent
som avses i momentet - i praktiken passtillverkaren - benämns
serviceproducent och den serviceproducent som sköter leveransen
av passen benämns underleverantör. I lagförslaget
används inte begreppet underleverans, men utskottet anser
att det är motiverat att använda det i de olika
momenten i 35 § av tydlighetsskäl.
Tillsyn över serviceproducenten och underleverantören
Enligt 35 § 4 mom. i lagförslag 1
utövar Polisstyrelsen tillsyn över verksamheten
hos de serviceproducenter som avses i denna paragraf. Grundlagsutskottet
har noterat att bestämmelsen om att Polisstyrelsen utövar
tillsyn är tämligen knapphändig med tanke
på det känsliga sambandet med de grundläggande
fri- och rättigheterna, och att bestämmelsen bör
kompletteras till exempel med ett omnämnande av att Polisstyrelsen
i det avtal som ingås med serviceproducenten ska säkerställa
att tillsynsförfarandet och kontrollen av verksamheten är
effektiv.
Enligt motiveringarna i propositionen (s. 26) kan tillsynen
genomföras på flera olika sätt. I det nuvarande
avtalet mellan Polisstyrelsen och den privata serviceproducent som
tillverkar passen avtalas om tillsynsmetoder. De är bl.a.
regelbunden rapportering, inspektionsbesök samt en kvalitetsgrupp
som följer upp och övervakar servicens kvalitet
samt påföljder vid eventuella dröjsmål
eller fel. För att säkerställa att de
grundläggande rättigheterna, rättssäkerheten
och kraven på en god förvaltning blir tillgodosedda
anser förvaltningsutskottet att paragrafens 4 mom. lämpligen
bör kompletteras med det omnämnande som grundlagsutskottet
föreslår.