Allmän motivering

Genom den föreslagna lagen får lagen om nödcentralsverksamhet () bestämmelser om en styrningsfunktion för nödmeddelanden i vissa situationer, och dessutom blir det möjligt att sända nödtextmeddelanden (nedan kallade nöd-sms) till nödnumret 112. Det rör sig om viktiga lagändringar, anser förvaltningsutskottet. Bestämmelserna innebär att finländarna garanteras hjälp samtidigt som nödcentralerna och andra myndigheter i hjälpkedjan får tryggade verksamhetsförutsättningar.

Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande synpunkter och förslag till smärre ändringar.

Nöd-sms till 112

Möjligheten att skicka nöd-sms till det allmänna nödnumret 112 är en betydande förbättring i synnerhet för grupper med särskilda behov, såsom hörsel- eller talskadade personer. För närvarande kan nöd-sms sändas bara till nödcentralernas egna GSM-nummer. Efter det att nöd-sms till 112 har införts behöver den hjälpbehövande bara komma ihåg ett enda nummer. På det sättet förbättras medborgarnas lika möjligheter att få kontakt med nödcentralen.

Ett samtal via nöd-sms är ett annorlunda sätt att kommunicera än vanliga telefonsamtal och ställer egna krav på kommunikationen. Därför måste uppmärksamhet ägnas åt kvaliteten på textmeddelandena (sms:en). Dessutom måste det beaktas att det finns två nationella teckenspråk i Finland, ett finskt och ett finlandssvenskt. Det är särskilt viktigt att sms:en är klara och begripliga i de lägen där skriven finska eller svenska är andraspråk för den teckenspråkige eller där det är fråga om åldringar.

Enligt propositionen krävs det registrering i Nödcentralsverkets användarregister av den som vill börja använda tjänsten med nöd-sms till 112. Syftet med denna förhandsregistrering är att säkerställa att systemet fungerar och att hjälpen når fram samt att motverka missbruk. Dessutom går det att informera den som registrerar sig om hur man använder tjänsten och vilka tekniska begränsningar den har.

Regeringen föreslår att en registrering ska gälla i två år åt gången. Men grupper med särskilda behov har ändå ofta ett permanent behov av möjligheten att sända nöd-sms. Samtidigt utgör tidsbegränsningen en garanti för att registeruppgifterna hålls uppdaterade. Genom registrering blir det också möjligt att bedöma både tjänstevolymen och hur tjänsten fungerar. När reformen genomförs måste man emellertid se till att informera dem som registrerat sig som användare av sms-tjänsten om att tvåårsperioden håller på att ta slut. På detta sätt går det att undvika att användaren oavsiktligt kopplas bort från tjänsten.

Icke-registrerade personer som skickar nödmeddelanden som nöd-sms kommer att få ett svarsmeddelande från Nödcentralsverket. Det ska innehålla en uppmaning att ringa ett nödsamtal och registreringsanvisningar. Utskottet påpekar att den som inte hör eller klarar av att kommunicera via tal inte heller i ett nödläge har denna förmåga. Därför är det viktigt att Nödcentralsverket i samarbete med de berörda handikapporganisationerna aktivt informerar om skyldigheten att registrera sig innan man börjar använda tjänsten och om hur viktigt det är för att få hjälp i brådskande lägen.

Det är över lag viktigt med tillräcklig rådgivning och handledning om sms-tjänsten till 112, inklusive effektiv information som beaktar grupperna med särskilda behov, anser utskottet. Adekvata resurser måste reserveras för Nödcentralsverket, så att det kan genomföra reformen.

Utskottet poängterar att inrikesministeriet noga bör följa och bedöma hur tjänsten med nöd-sms till 112 genomförs samt reformens konsekvenser, särskilt i fråga om hur grupper med särskilda behov får hjälp. Dessutom bör man utifrån erfarenheterna av reformen granska möjligheten till tillfällig registrering med sms och även till annan praxis. För en del kan ett prepaid-abonnemang vara det enda tillgängliga alternativet av ekonomiska orsaker. Det är viktigt att utreda möjligheterna att skicka nöd-sms från prepaid-abonnemang, menar utskottet.