Motivering
         
         Avsikten med propositionen är att nationellt genomföra
            rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj
            2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse
            för högkvalificerad anställning, nedan
            direktivet om högkvalificerad anställning.  Syftet
            med direktivet om högkvalificerad anställning är
            att främja inresa och rörlighet för högkvalificerade
            arbetstagare från tredjeländer.  Medborgare i
            tredjeländer som uppfyller direktivets krav på minimilönenivå och
            yrkeskompetens beviljas ett s.k. EU-blåkort. Med blåkort
            avses uppehållstillstånd som berättigar
            innehavaren att med stöd av direktivet om högkvalificerad
            anställning bo och arbeta i ett medlemsland. 
         
         
         Enligt förslaget till 81 b § i utlänningslagen förutsätter
            beviljande av blåkort utöver högskoleexamen
            som ger specialkompetens ett arbetsavtal eller ett bindande arbetserbjudande
            som gäller en högkvalificerad anställning
            på minst ett år. Dessutom krävs det att
            den lön som överenskommits i arbetsavtalet eller
            i det bindande arbetserbjudandet är minst 1,5 gånger
            högre än den genomsnittliga bruttolönen 
         
         
         för arbetstagare.  Dessutom ska de allmänna förutsättningarna
            för beviljande av uppehållstillstånd
            vara uppfyllda.
         
         
         En bedömning av tillgången på arbetskraft görs
            för närvarande inte när det gäller
            högkvalificerade arbetstagare.  I övrigt tillämpas
            vid beviljandet av blåkort gällande lagbestämmelser om
            uppehållstillstånd för arbetstagare.
            Det krävs alltså en utredning av de centrala villkoren
            i arbetet och en försäkran om att villkoren stämmer överens
            med gällande bestämmelser och kollektivavtal eller
            att de svarar mot den praxis som gäller arbetstagare som är
            verksamma i motsvarande uppgifter på arbetsmarknaden.
         
         
         Utskottet ställer sig positivt till att inresa och rörlighet
            för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer
            görs lättare. Av propositionsmotiven framgår
            att blåkortets betydelse åtminstone inte till
            en början kommer att spela någon särskilt
            stor roll för Finland. Men det kan ändå anses
            främja Europas position i konkurrensen om kompetent arbetskraft
            samt förbättra arbetskraftens rörlighet
            inom unionen.
         
         
         Redan nu har man underlättat för kompetent arbetskraft
            att flytta till Finland och den gällande utlänningslagen
            () föreskriver om ett
            lättare uppehållstillståndsförfarande
            för dessa personer. Avsikten har varit att genomföra direktivet
            på ett sätt som inte komplicerar det rådande,
            fungerande systemet utan snarare skapa en ny parallellstatus som
            blåkortsinnehavare. Utskottet anser att propositionen är
            väl underbyggd och lämplig. Utskottet konstaterar
            samtidigt att experter som vill komma till Finland för att
            arbeta men inte uppfyller blåkortskraven kan beviljas uppehållstillstånd
            för arbetstagare eller någon annan form av uppehållstillstånd
            för arbete.
         
         
         I direktivet föreskrivs om likabehandling av innehavare
            av EU-blåkort och deras familjemedlemmar i förhållande
            till landets egna medborgare och därför föreslås
            behövliga ändringar i universitetslagen ()
            och yrkeshögskolelagen ()
            samt i lagstiftningen om social trygghet och offentlig hälsovård.
            Kulturutskottet anser att de föreslagna ändringarna
            i universitetslagen och yrkeshögskolelagen är
            värda understöd och tillstyrker dem. Förvaltningsutskottet
            finner det viktigt att de kostnader för offentlig hälso-
            och sjukvård samt för eventuella kostnader för
            yrkeshögskolestudier som kommunerna åsamkas blir
            ersatta. Enligt utredning ska frågan om kommunernas hälso-
            och sjukvårdskostnader avgöras i samband med beredningen
            av det nationella genomförandet av det s.k. patientdirektivet.
         
         
         Kommunerna deltar numera i kostnaderna för basfinansieringen
            av yrkeshögskolorna också när det gäller
            utbildning på främmande språk som leder
            till högre yrkeshögskoleexamen. Enligt utredning
            till förvaltningsutskottet är de kostnader kommunerna
            eventuellt skulle åsamkas mycket obetydliga. Det finns
            planer på att revidera finansieringsansvaret för
            basfinansieringen under denna regeringsperiod. Enligt regeringsprogrammet
            ska lagstiftningen om finansieringen och förvaltningen
            av yrkeshögskolor revideras och ansvaret för basfinansieringen
            helt flyttas över på staten.
         
         
         Inom unionen bereds också för närvarande många
            andra sektordirektiv som gäller olika arbetstagargrupper.
            Förvaltningsutskottet håller med arbetslivs- och
            jämställdhetsutskottet om att när de
            eventuellt träder i kraft kommer de att innebära
            att reglerna för olika grupper av arbetstagare blir allt
            mer olika och att regleringen blir allt mer invecklad. Till följd
            av blåkortsdirektivets likabehandlingskrav kan dessutom
            olika arbetstagargruppers rätt till exempelvis social trygghet
            och sjuk- och hälsovårdstjänster utformas
            olika. Förvaltningsutskottet understryker vikten av att
            regleringen är klar och konsekvent såväl
            för arbetstagarna  som för deras arbetsgivare
            och de myndigheter som blir involverade. I fortsättningen
            finns det alltså skäl att fästa allt mer
            uppmärksamhet vid att regleringen är enkel och
            tydlig.
         
         
         Till slut föreslår utskottet att skrivfelet
            i 81 b § 1 mom. i lagförslag
            1 korrigeras. Hänvisningen till miniminivån på löner
            måste uttryckas på ett annat sätt än
            vad som föreslås i propositionen.