Allmänt

I propositionen föreslås ändring av lagen om identitetskort (663/2016), passlagen (671/2006), lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019, nedan polisens personuppgiftslag) och utlänningslagen (301/2004). Förslagen är dels reglering som kompletterar direkt tillämplig EU-rätt, dels reglering baserad på nationella utgångspunkter. 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet (nedan EU:s förordning om identitetskort) trädde i kraft i augusti 2019. Förordningen börjar tillämpas den 2 augusti 2021. Förordningen tillämpas på identitetskort med rätt att resa. 

I lagen om identitetskort föreslås bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om identitetskort när det gäller bland annat tagande av fingeravtryck, identitetskortets tekniska del och dess informationssäkerhet samt avläsning av fingeravtryck och ansiktsbilder. I utlänningslagen föreslås smärre tekniska ändringar och förtydliganden. På grund av särdragen i processen med identitetskort i Finland behövs det preciseringar i lagstiftningen för att identitetskort som utfärdas i Finland fortfarande ska kunna användas som resedokument i Europa efter det att förordningens övergångsperiod gått ut. 

EU:s förordning om identitetskort innehåller ingen rättslig grund för inrättande eller upprätthållande av databaser på nationell nivå för registrering av biometriska uppgifter i medlemsstaterna, utan bestämmelser om detta finns i den nationella lagstiftningen. Frågan ska alltså avgöras på nationell nivå, men regleringen måste vara förenlig med EU-lagstiftningen om dataskydd. 

På identitetskortet lagras redan nu en ansiktsbild. I och med det aktuella förslaget, som grundar sig på EU-lagstiftning, lagras också uppgifter om fingeravtryck på identitetskortet. Samtidigt utvidgas datainnehållet i identitetskortsregistret. Ansiktsbild och fingeravtryck är sådana biometriska uppgifter som avses i artikel 9 i EU:s dataskyddsförordning och de hör således till särskilda kategorier av personuppgifter. Den föreslagna ändringen innebär att pass och identitetskort som används som identitetsbevis och resedokument innehåller samma biometriska uppgifter. 

Lagförslagen kan enligt grundlagsutskottets behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet konstaterar att det inte inom ramen för sitt konstitutionella uppdrag gjort någon detaljerad bedömning av lagförslagens förhållande till EU:s dataskyddsförordning. Förvaltningsutskottet måste således vara noga med att se till att regleringen motsvarar kraven i dataskyddsförordningen. Extra viktigt är det att se till att bestämmelserna om vem som är personuppgiftsansvarig är heltäckande. Dessutom har grundlagsutskottet i sitt utlåtande fäst uppmärksamhet vid lagringstiden för fingeravtrycksuppgifter. Förvaltningsutskottet bör ta ställning till den föreslagna lagringstiden för fingeravtrycksuppgifter också med avseende på EU:s förordning om identitetskort och vid behov begränsa lagringstiden. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att på den behandling av personuppgifter som avses i propositionen tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG) (allmän dataskyddsförordning) och den kompletterande och preciserande nationella dataskyddslagen (1050/2018). Bestämmelserna innehåller detaljerade bestämmelser bland annat om de allmänna principerna för behandling av personuppgifter, om den personuppgiftsansvariges skyldigheter, om den registrerades rättigheter, om informationssäkerhet och övervakning och om följderna av lagstridig behandling av personuppgifter. Den behandling av personuppgifter som föreslås i propositionen grundar sig på handlingsutrymmet enligt artiklarna 6 och 9 i dataskyddsförordningen. Utskottet anser att man i förslaget på behörigt sätt har beaktat de krav som följer av EU-lagstiftningen och det nationella handlingsutrymmet enligt dataskyddsförordningen samt principerna för behandling av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen, såsom ändamålsbundenhet, minimering av uppgifter och begränsning av lagringen samt behandlingens säkerhet. Behörigheten att bedöma om lagstiftningen harmonierar med EU-lagstiftningen hör emellertid till EU-domstolen. I fråga om uppgiften som personuppgiftsansvarig och lagringstid för fingeravtrycksuppgifter hänvisar utskottet till det som sägs nedan. 

Liksom med EU:s förordning om identitetskort är syftet med propositionen att säkerställa tillförlitligheten och säkerheten i fråga om identitetskort. Bakgrunden till de frågor som ska regleras utifrån nationella utgångspunkter är regeringsprogrammets mål att stärka trygghetskänslan och säkerställa säkerhetsmyndigheternas funktionsförmåga. Förvaltningsutskottet ser målen som viktiga. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och preciseringsförslag. 

Personuppgiftsansvar

Enligt 1 § i polisens personuppgiftslag tillämpas polisens personuppgiftslag på behandling av personuppgifter som behövs för skötseln av polisens uppgifter enligt 1 kap. 1 § i polislagen (872/2011), om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag. Uppgifterna i identitetskortsregistret hör till de personuppgifter som avses i 11 och 12 § i polisens personuppgiftslag och som polisen får behandla för att utföra uppgifter som anknyter till tillståndsförvaltning och till övervakningsuppgifter inom tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen. Enligt 60 § i polisens personuppgiftslag är Polisstyrelsen personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som avses i 2 kap. i polislagen — som 11 och 12 § ingår i — och för det nationella systemet för Schengens informationssystem. Det föreskrivs inte något annat om den personuppgiftsansvarige för identitetskortsregistret någon annanstans i lag, varför ansvaret för registerföringen bestäms i enlighet med 60 § i polisens personuppgiftslag. Utskottet anser att det därför inte är nödvändigt att föreskriva särskilt om den personuppgiftsansvarige i lagen om identitetskort. 

Enligt artikel 11.1 i EU:s förordning om identitetskort ska medlemsstaterna utan att det påverkar förordning (EU) 2016/679 säkerställa säkerheten, integriteten, äktheten och sekretessen med avseende på de uppgifter som samlas in och lagras vid tillämpningen av förordningen om identitetskort. Enligt artikel 11.2 i samma förordning ska vid tillämpningen av förordningen de myndigheter som ansvarar för att utfärda identitetskort och uppehållshandlingar anses vara personuppgiftsansvariga enligt artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679 och ansvara för behandlingen av personuppgifter. 

Enligt utskottet förutsätter artikel 11.2, som gäller personuppgiftsansvar, inte kompletterande nationell reglering. I enlighet med 18 § i lagen om identitetskort svarar polisinrättningen för utfärdande av identitetskort, med undantag för finska medborgare som vistas utomlands och för vilka identitetskortet utfärdas av en finsk beskickning. Personuppgiftsansvaret när det gäller behandling av personuppgifter som behövs för skötseln av polisens uppgifter har koncentrerats till Polisstyrelsen, som i enlighet med 1 § i polisförvaltningslagen (110/1992) är polisens högsta ledning i fråga om andra polisenheter än skyddspolisen. För utrikesförvaltningens del ansvarar utrikesministeriet för registerföringen. Enligt lagen om utrikesförvaltningen (204/2000) svarar utrikesministeriet för den allmänna styrningen och övervakningen av beskickningarna. 

I den föreslagna 5 b § i lagen om identitetskort ingår en specialbestämmelse om informationssäkerheten i identitetskortets tekniska del. Genom bestämmelsen främjas säkerheten, integriteten, äktheten och sekretessen i fråga om uppgifterna på det sätt som avses i artikel 11.1 i EU:s förordning om identitetskort och säkerställs att ansvaret för informationssäkerheten riktas till rätt instanser. I den gällande 5 c § i passlagen finns motsvarande bestämmelse om informationssäkerheten för passets tekniska del. Polisstyrelsen och utrikesministeriet ansvarar för informationssäkerheten i identitetskortets tekniska del. Polisstyrelsen är således ansvarig instans i fråga om identitetskort som utfärdas av polisinrättningarna. På motsvarande sätt finns det i fråga om beskickningarna endast en ansvarig instans, utrikesministeriet. Dessutom ansvarar Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata för informationssäkerheten för medborgarcertifikat. Bestämmelser om kraven på informationssäkerhet finns också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (eIDA-förordningen). Äktheten, integriteten, riktigheten och originaliteten hos uppgifterna i chippet säkerställs genom en elektronisk underskrift som görs med ett signeringscertifikat från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. 

Lagringstider för fingeravtrycksuppgifter

Enligt skäl 21 i ingressen till EU:s förordning om identitetskort utgör förordningen inte någon rättslig grund för att upprätta eller underhålla databaser på nationell nivå för lagring av biometriska uppgifter i medlemsstaterna. Inrättandet och upprätthållandet av nationella databaser ska avgöras på nationell nivå, men måste vara förenlig med unionsrätten avseende dataskydd.  

Bestämmelser om det nationella identitetskortsregistret finns i 31 § i lagen om identitetskort. I identitetskortsregistret införs i enlighet med gällande lagstiftning i huvudsak motsvarande uppgifter som i passregistret, om vilket det föreskrivs i 29 § i passlagen. I identitetskortsregistret lagras i fråga om biometriska uppgifter med stöd av den redan gällande lagen om identitetskort en ansiktsbild av den som ansöker om identitetskort. I propositionen föreslås det att även fingeravtryck som hör till biometriska kännetecken ska införas i identitetskortsregistret på motsvarande sätt som i passregistret. 

Bestämmelser om radering av uppgifter i personkortsregistret och passregistret finns i 38 § i polisens personuppgiftslag. Den tillåtna lagringstiden för uppgifterna förlängdes i samband med totalreformen av lagen. Personuppgifter som behandlas för utförande av tillståndsförvaltnings- och tillsynsuppgifter ska raderas senast tjugo år från det att beslutet fattades eller förföll eller den i beslutet angivna giltighetstiden gick ut eller personuppgiften infördes. Det är fråga om den maximala lagringstiden. Den maximala lagringstiden på tjugo år är enligt utskottet nödvändig också i fråga om biometriska kännetecken för att man ska kunna säkerställa en tillförlitlig identifiering av dem som ansöker om identitetskort och pass. Genom att jämföra sökandens biometriska kännetecken med uppgifterna i registret strävar man efter att förhindra bland annat obehörigt uppträdande som en annan person och att någon ansöker om identitetskort med flera olika identiteter. Genom tillförlitliga och säkra resedokument förebyggs förutom missbruk som beror på brister i dokumentsäkerheten, även hot mot den inre säkerheten. 

Polisens rätt att använda uppgifterna i passregistret och identitetskortsregistret för andra ändamål än beviljande och tillverkning av handlingar har i polisens personuppgiftslag begränsats till situationer där det är fråga om identifiering av ett okänt offer. Den registrerades grundläggande fri- och rättigheter och intressen skyddas av de registrerades rättigheter enligt dataskyddsförordningen och den kompletterande nationella dataskyddslagen, vilka med undantag för artikel 18 i förordningen tillämpas på behandling av personuppgifter vid polisen. Den personuppgiftsansvarige ska också vidta de ändamålsenliga och särskilda åtgärder som förutsätts i den allmänna lagstiftningen för att skydda den registrerades rättigheter. Bestämmelser om de skyddsåtgärder som krävs för behandling av särskilda kategorier av personuppgifter finns i 6 § i dataskyddslagen som komplement till dataskyddsförordningen. 

Som konstaterats ovan innehåller dataskyddslagstiftningen detaljerade bestämmelser förutom om de allmänna principerna för behandling av personuppgifter och den registrerades rättigheter också bland annat om den personuppgiftsansvariges ansvar och skyldigheter, informationssäkerhet och övervakning av behandlingen av personuppgifter. Polisstyrelsen, som är personuppgiftsansvarig i fråga om identitetskortsregistret, ska iaktta dessa bestämmelser vid all behandling av personuppgifter. 

Polisens nya personuppgiftslag trädde i kraft den 1 juni 2019. Enligt utredning är avsikten att bedöma hur bestämmelserna om lagringstider för personuppgifter enligt den nya lagstiftningen och behandlingen av personuppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter fungerar. Bedömningen sker i ett projekt som tillsatts av inrikesministeriet och vars uppgift är att följa upp och utvärdera verkställigheten av polisens personuppgiftslagstiftning inom Polisstyrelsen och den underlydande polisförvaltningen på det sätt som riksdagen förutsätter och att utarbeta ett förslag till utredning om saken för riksdagens förvaltningsutskott (RSv 318/2018 rd — FvUB 39/2018 rd). 

Avläsning av ansiktsbilder och fingeravtrycksuppgifter

Enligt artikel 3.5 i EU:s förordning om identitetskort ska biometriska uppgifter, alltså innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck, lagras i ett mycket säkert lagringsmedium. Läsrätten gäller således identitetskortets tekniska del, där identitetskortsinnehavarens ansiktsbild och fingeravtryck lagras. Enligt den föreslagna 5 a § i lagen om identitetskort får de fingeravtryck och den ansiktsbild som har lagrats i identitetskortets tekniska del avläsas endast på det sätt som föreskrivs i EU:s förordning om identitetskort. 

Enligt artikel 11.6 i EU:s förordning om identitetskort får biometriska uppgifter som lagrats på lagringsmedium på identitetskort och uppehållshandlingar bara användas i enlighet med unionsrätten och nationell rätt av vederbörligen bemyndigad personal vid behöriga nationella myndigheter och unionsbyråer i syfte att kontrollera a) identitetskortets eller uppehållshandlingens äkthet och b) innehavarens identitet genom direkt tillgängliga jämförbara detaljer, när uppvisande av identitetskort eller uppehållshandling krävs enligt lag eller annan författning. 

I fråga om pass finns bestämmelser om rätten att läsa fingeravtrycksuppgifter i chippet i 5 b § i passlagen (671/2006). Enligt motiveringen till den paragrafen (RP 234/2008 rd, s. 45) ska polisen få avläsa fingeravtryck som lagrats på chippet för fastställande av identitet också med stöd av sina befogenheter som avser förundersökning och övrig polisundersökning. Polisens rätt att läsa fingeravtryck som lagrats på chippet begränsas i enlighet med EU:s passförordning till att gälla enbart konstaterande av att ett dokument är äkta och fastställande av identitet. Bestämmelsen möjliggör inte exempelvis utredning av brott med hjälp av fingeravtryck som lagrats på ett chip.  

Den föreslagna 5 a § i lagen om identitetskort gör det på motsvarande sätt som i passlagen möjligt att läsa fingeravtrycksuppgifter som lagrats i ett chip på ett identitetskort också i polisens uppgifter i anslutning till förundersökning och annan polisundersökning. Annan polisundersökning är exempelvis undersökning av olycksfall i arbetet. 

Med avvikelse från passlagen föreslås det i den föreslagna bestämmelsen att eftersom Gränsbevakningsväsendet och Tullen hör till förundersökningsmyndigheterna, ska också deras behov att läsa fingeravtryck som lagrats i identitetskortets chip för att säkerställa identiteten beaktas inom ramen för deras befogenheter. I propositionen begränsas Tullens behörighet att läsa fingeravtryck som lagrats i identitetskortets chip till att endast omfatta utförande av gränskontrolluppgifter. Utskottet anser att regleringen behöver ses över till de delar som gäller Tullen, och utskottet hänvisar till det som närmare anges i detaljmotiveringen. 

Identitetskort för minderårig samt teknisk del

Enligt det gällande 16 § 1 mom. i lagen om identitetskort kan en minderårig sökande beviljas identitetskort, om vårdnadshavarna samtycker till det. I paragrafens 2 mom. sägs det att om någon av vårdnadshavarna inte på grund av resa, sjukdom eller annat motsvarande skäl kan ge sitt samtycke och om dröjsmål med avgörandet skulle medföra oskälig olägenhet, kan det utfärdas ett identitetskort utan detta samtycke. Enligt 3 mom. kan ett identitetskort för minderårig utfärdas för en minderårig sökande utan vårdnadshavarnas samtycke. 

I det föreslagna 5 § 1 mom. i lagen om identitetskort sägs det att identitetskortet har en teknisk del i vilken det lagras uppgifter om medborgarcertifikat, de uppgifter för identifiering av kortinnehavaren som behövs vid elektronisk kommunikation och andra nödvändiga tekniska uppgifter som hänför sig till medborgarcertifikatet. Enligt 4 mom. i den föreslagna paragrafen har ett identitetskort för minderårig och ett temporärt identitetskort inte någon sådan teknisk del som avses i paragrafen. Det föreslagna 4 mom. motsvarar det gällande 5 § 3 mom. i lagen om identitetskort. 

Enligt den gällande 3 § i lagen om identitetskort ingår i ett identitetskort sådant av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata utfärdat medborgarcertifikat som avses i 61 § 3 mom. i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). Enligt paragrafens 2 mom. gäller det som föreskrivs i 1 mom. inte ett identitetskort för minderårig eller ett sådant temporärt identitetskort som avses i 15 §. Ett särskilt identitetskort för minderårig innehåller inte någon teknisk del och därmed inte heller något medborgarcertifikat som möjliggör elektronisk kommunikation. 

Vid sakkunnighörandet har utskottet gjorts uppmärksamt på att minderåriga inom social- och hälsovården under vissa förutsättningar har rätt att sköta sina ärenden utan vårdnadshavarens samtycke och utan vårdnadshavarnas vetskap. Tjänsterna tillhandahålls i allt större utsträckning elektroniskt och därför har det inte ansetts motiverat att den tekniska delen som möjliggör elektronisk kommunikation utelämnas ur identitetskortet för minderåriga. 

Förvaltningsutskottet anser att ärendet först ska utredas på behörigt sätt. Det som särskilt behöver utredas är vilka konsekvenser tillsättning av en teknisk del skulle ha för innehavaren av det särskilda identitetskortet i fråga, det vill säga för ett minderårigt barn. Också exempelvis de ekonomiska konsekvenserna av att lägga till en teknisk del för såväl den utfärdande myndigheten som den som ansöker om identitetskort bör utredas. Eftersom det är Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata som utfärdar medborgarcertifikat behöver ärendet behandlas i samarbete med finansministeriet och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Utskottet anser det således vara ändamålsenligt att frågor som gäller elektronisk kommunikation för minderåriga bedöms i finansministeriets projekt för digital identitet, vilket också konstateras i propositionsmotiven. 

Administrativ börda

I propositionsmotiven bedöms bland annat propositionens ekonomiska konsekvenser, konsekvenser för myndigheterna samt konsekvenser för medborgarna. Propositionen bedöms inte ha några konsekvenser för företagen. I konsekvensbedömningen har man dock inte fäst någon egentlig vikt vid den administrativa börda som propositionen eventuellt medför. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att den reglering om tagande av fingeravtryck som föreslås i lagen om identitetskort för komplettering av EU:s förordning om identitetskort ökar arbetet vid polisinrättningarna och de finska beskickningarna, och ur medborgarnas synvinkel innebär förslaget personligt besök hos myndigheterna i fråga. Bestämmelsen ökar således myndigheternas och medborgarnas administrativa börda. Också bestämmelserna om datasäkerhet i identitetskortets tekniska del medför en administrativ börda för de berörda myndigheterna. Men samtidigt lindras bördan av förslaget om rätt att läsa fingeravtryck och ansiktsbilder, vilket gör det lättare för de myndigheter som anges i lagen att kontrollera identiteter. 

Ur nationella utgångspunkter föreslås det att fingeravtrycksuppgifter som tagits i samband med ansökan om identitetskort ska föras in i identitetskortsregistret, där de kan användas också vid ansökan om pass. Fingeravtryck som förts in i passregistret vid ansökan om pass kan i sin tur utnyttjas vid ansökan om identitetskort. Genom dessa förslag lindras den administrativa börda som polisinrättningarna och beskickningarna orsakas för utfärdandet av resedokument. 

Registreringen av fingeravtrycksuppgifter i identitetskortsregistret och utnyttjandet av dem också i samband med ansökan om pass när förutsättningarna i lagen är uppfyllda minskar kundens behov av besök på polisinrättningen. Den som ansöker om identitetskort eller pass kan då sköta sina ärenden elektroniskt och identifieringen av sökanden baserar sig på stark autentisering. På detta sätt underlättas ansökan om resedokument och sökanden behöver inte personligen besöka identitetskortsmyndigheten när han eller hon förnyar resedokumentet. 

Förvaltningsutskottet anser att förslagen i propositionen är befogade. Utskottet vill dock i detta sammanhang allmänt betona att lagstiftningen inte får medföra onödig administrativ börda för medborgare, myndigheter eller företag. Den administrativa bördan har ofta ekonomiska konsekvenser, men den kan också ha konsekvenser exempelvis för medborgarnas vardag. Därför är det viktigt att man i konsekvensbedömningarna granskar lagstiftningsförslagens konsekvenser också med tanke på den administrativa bördan, oberoende av om det är fråga om beredning av EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning. 

Användningsändamål för fingeravtrycksuppgifter som införts i passregistret och identitetskortsregistret

På samma sätt som i fråga om pass avviker de tillåtna ändamålen med behandlingen av biometriska uppgifter i det nationella registret också i fråga om identitetskort från åtkomsträttigheterna till de uppgifter som finns i dokumentets chip. När det gäller omfattande register med biometriska kännetecken av det slag som nu är i fråga har det enligt grundlagsutskottet funnits orsak att förhålla sig negativ till att uppgifterna används för ändamål som ligger utanför det syfte som de egentligen samlats in och registrerats för. I så fall kan bara exakt avgränsade och mycket små undantag göras från ändamålsbundenheten. Bestämmelserna får inte leda till att någon annan verksamhet än den som är förknippad med det ursprungliga ändamålet blir det huvudsakliga ändamålet eller ens ett viktigt ändamål (t.ex. GrUU 14/2009 rd — RP 234/2008 rd, som gäller ändring av passlagen). 

Proposition RP 234/2008 rd innehöll inte något förslag om användning av fingeravtrycksuppgifter i pass för utredning av de allvarligaste brotten. Däremot innehöll propositionen ett förslag om att polisen skulle ha fått använda fingeravtrycksuppgifter i pass för att utreda identiteten när polisen utför en sådan enskild uppgift som nödvändigtvis förutsätter att identiteten kontrolleras. Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande godkändes bestämmelsen med ändring vid riksdagsbehandlingen (FvUB 9/2009 rd). I polisens nuvarande personuppgiftslag togs det in en bestämmelse med motsvarande innehåll som gäller förutom fingeravtrycksuppgifter i pass även biometriska ansiktsbilder som ska föras in i passregistret och identitetskortsregistret. Enligt 15 § 2 mom. i polisens gällande personuppgiftslag får biometriska uppgifter som behandlas för utförande av de uppgifter som föreskrivs i lagen om identitetskort och passlagen användas för andra ändamål än det ursprungliga ändamålet med behandlingen av uppgifterna endast om det är nödvändigt för att identifiera ett offer för en naturkatastrof, storolycka eller någon annan katastrof eller ett offer för ett brott eller ett offer som annars förblivit oidentifierat. Rätt att använda uppgifterna har endast den som nödvändigtvis måste använda dem för skötseln av sina arbetsuppgifter. Uppgifter som insamlats för att göra en jämförelse får endast användas när jämförelsen görs och ska därefter omedelbart förstöras. 

Vid inrikesministeriet gjordes 2014 en bedömningspromemoria om användningen av fingeravtrycksuppgifter vid bekämpning av de allvarligaste brotten (inrikesministeriets publikation 20/2014). Enligt bedömningspromemorian kräver användning av fingeravtryck vid brottsbekämpning enligt grundlagsutskottet en klar koppling till det ursprungliga syftet med att samla in och lagra fingeravtryck i passregistret. På basis av arbetsgruppens utredning hittades det inte något sådant tydligt samband mellan bekämpningen av de allvarligaste brotten och det ursprungliga syftet med att samla in och lagra passfingeravtryck. Då konstaterades det att det huvudsakliga användningsändamålet i fråga om passregistret kan anses vara tillförlitlig identifiering av personen och säkerställande av handlingens äkthet. Således var det enligt majoriteten i arbetsgruppen inte möjligt att utvidga användningen av fingeravtrycksuppgifter som införts i passregistret till att omfatta utredning av de allvarligaste brotten. 

Inom Europeiska unionen har man nyligen genomfört en omfattande totalreform av dataskyddslagstiftningen. Samtidigt har det i EU-lagstiftningen kunnat observeras en utveckling där det i begränsad utsträckning är möjligt att utnyttja fingeravtryck inom brottsbekämpningen. Grundlagsutskottet har bedömt denna typ av avvikelse från ändamålsbundenheten bland annat i sitt utlåtande GrUU 51/2018 rd (s. 13—14) om polisens gällande personuppgiftslag. Det stället i utlåtandet gällde ett förslag enligt vilket biometriska uppgifter som behandlas för utförande av uppgifter enligt 131 § i utlänningslagen (301/2004) i fortsättningen skulle ha fått användas för andra ändamål än det ursprungliga också om det är nödvändigt att använda uppgifterna för förebyggande, avslöjande eller utredning av sådana terroristbrott och andra grova brott som avses i Eurodacförordningen. Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande har hänvisningen i den föreslagna bestämmelsen preciserats till en hänvisning till sådana brott enligt strafflagen som har ett nära samband med det ursprungliga behandlingsändamålet (FvUB 39/2018 rd). 

Förvaltningsutskottet anser det vara viktigt att fingeravtryck som införts i passregistret eller identitetskortsregistret kan användas åtminstone för att förebygga, avslöja eller utreda de allra allvarligaste brotten (t.ex. för att utreda ett grovt sexualbrott mot en person i utsatt ställning och ett brott mot liv i anslutning till det). Förvaltningsutskottet förutsätter att inrikesministeriet utreder de rättsliga och andra förutsättningarna för en sådan lagändring antingen som en del av den ovan nämnda utredningen om verkställigheten av polisens personuppgiftslagstiftning eller lämnar en separat utredning om saken till förvaltningsutskottet senast vid ingången av höstsessionen 2022. (Utskottets förslag till uttalande)