Motivering

Den kommunala ekonomin

Kommunerna har lämnats ensamma med sina ekonomiska problem. De har varit tvungna att lägga band på sina omkostnader och med hård hand gallra i sitt tjänsteutbud, minska på personalen och lappa på ekonomin genom att skuldsätta sig. Bitvis förekommer det allvarliga brister i tillgången till service och variationerna mellan olika regioner är stora. Ett system av utbud av tjänster som håller på att rasa ihop är ett hot mot en rättvis och jämlik behandling av medborgarna.

Många kommuner har varit tvungna att skära i sitt utbildningsväsende och kommunernas beslut och planer är ett hot mot de grundläggande rättigheter som föreskrivs i grundlagen. Också när det gäller social- och hälsovårdstjänster är kommunernas situation delvis alarmerande. De kommunala besparingarna har lett till försummelser i grundtrygghet som omfattar åldringar, familjer och närståendevård, hälsovård och barnskydd. Samtidigt ställs det nya krav på kommunerna som inte kan leva upp till förpliktelserna utan tilläggsresurser. Men regeringen har inte kunnat ge kommunerna dessa resurser i tillräcklig utsträckning.

När arbetslösheten är hög ökar också behovet av kommunal service. Socialdemokraterna anser det därför motiverat att statsandelarna för finansiering av grundtryggheten höjs nästa år.

Polisen

Polisen har drabbats av hårda sparåtgärder. I budgetpropositionen för 2011 har det jämfört med innevarande år gjorts nedskärningar i anslagsnivån på inalles 10 miljoner euro och polisens omkostnader innefattar dessutom betydande kostnader som saknar finansiering. För tillfället råder det anställningsstopp hos polisen och inte heller för nästa år finns det några löften om sysselsättningsanslag för polisen. Nedskärningarna i anslagen för polisväsendet försvagar på lång sikt allvarligt medborgarnas rättsskydd och säkerhet. Medborgarna måste tillförsäkras service oberoende av var de bor. Den finansiella situationen ser emellertid ut att i framtiden minska polisens serviceenheter och utbildnings- och avlöningsutgifter inom polisväsendet.

Nödcentralerna

Med tanke på medborgarnas trygghet är det viktigt att nödcentralsreformen inte äventyrar de existerande säkerhetsstrukturerna. Det finns skäl att inom kort göra en ny utvärdering av nödcentralsreformen i synnerhet med hänsyn till säkerhet och regional indelning.

Invandring och integration

En behärskad invandringspolitik kräver satsningar bland annat på integrationsåtgärder och på satsningar som syftar till att sysselsätta invandrare. Dessutom bör behandlingstiderna för ansökningar kortas vid Migrationsverket. Mottagningen av asylsökande och flyktingar i kommunerna går trögt och därför måste nivån på ersättningen till kommunerna höjas så att den motsvarar kostnadsökningen samtidigt som hela systemet ses över. Det är viktigt att förbättra integrationen och tillräckliga resurser för ändamålet måste reserveras. Kommunerna får inte pådyvlas nya uppgifter utan tillräcklig finansiering.

Produktivitetsprogrammet

Tanken bakom statens produktivitetsprogram var att hitta på sätt att i verkligheten effektivisera statsförvaltningen på olika områden. Personalminskningarna har ändå blivit det viktigaste sättet att öka produktiviteten och hela programmet genomförs på bekostnad av servicens kvalitet och tillgänglighet. Statens revisionsverk har kritiserat sättet på vilket produktivitetsprogrammet genomförs bland annat för att de programenliga minskningarna i antalet årsverken inte helt sammanfaller med produktivitetsförbättrande åtgärder. Produktivitetsprogrammet måste nu återgå till sina rötter: personalminskningarna ska basera sig på åtgärder som de facto förbättrar produktiviteten och de får inte leda till försämrad service varken när det gäller tillgänglighet eller kvalitet. Produktivitetsprogrammet som det ser ut i dag måste läggas ner.

Motivering

1. Statsandelarna

1.1 Allmänna synpunkter på statsandelarna till kommunerna 2011

Det allmänna ska se till att samhällelig rättvisa förverkligas genom att med skattemedel producera offentlig service. Att skaffa dessa tjänster till marknadspris från den privata sektorn äventyrar små- och medelinkomsttagarnas möjligheter att utnyttja tjänsterna. Genom att ta ut mera skatt från rika än från fattiga och använda skattemedlen till att producera förmånlig basservice kan man på bästa sätt säkerställa ett bra och rättvist liv för alla.

Kommunerna är i en avgörande ställning när det gäller att producera offentliga tjänster eftersom kommunerna och samkommunerna står för merparten av serviceproduktionen. För att kommunerna skäligen ska kunna sköta sina uppgifter måste de ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar för det. Så är inte fallet just nu.

I det utlåtande som förvaltningsutskottets majoritet har godkänt görs den bedömningen att budgetpropositionen innebär att statsandelarna till kommunerna ökar med 410 miljoner euro. I Kommunförbundets yttrande sägs emellertid att ökningen fullt ut förklaras med en kompensation av skattelättnaderna och med indexjusteringar.

I statsandelarna ingår en indexjustering på 1,6 % vilket ökar kommunernas och samkommunernas statsandelar och bidrag med 133 miljoner euro. Enligt Kommunförbundets yttrande är den faktiska höjningen av kostnadsnivån uppskattningsvis 2,6 %. Indexjusteringen har hållits på en lägre nivå eftersom det enligt preciserade uppgifter för 2009 har visat sig att indexförhöjningen då var ungefär en procentenhet för hög. I och för sig innebär ett justeringsförfarande enligt statsandelslagen att kommunernas finansiella ställning försämras retroaktivt 2011 med en procentenhet jämfört med den verkliga, kalkylerade kostnadsökningen.

Ökningen av statsandelarna innefattar dessutom en lagfäst ökning på 74 miljoner euro som beror på en kalkylerad kostnadsförhöjning för social- och hälsovården som följer av förändringar i invånartal och åldersstruktur. Kommunernas kalkylerade kostnader ökar på motsvarande sätt med 217 miljoner euro. Detta innebär att kommunernas egenandel av kostnadsökningen är 66 %.

Den kalkylerade statsandelsbesparing på 18 miljoner euro för den grundläggande utbildningen som följer av förändringar i invånartal och åldersstruktur används för att förbättra kvaliteten på den grundläggande utbildningen. Inte heller denna post hjälper upp den kommunala ekonomin.

1.2 Statsandelar för social- och hälsovården

I samklang med Vänsterförbundets riksdagsgrupps gruppmotioner föreslår vi att finansutskottet gör en budgetbaserad ökning av moment 28.90.30 med 680 miljoner euro för statsandelar till kommunerna för social- och hälsovården, av vilket

— 450 miljoner euro för en ökning av statsandelarna för social- och hälsovården,

— 150 miljoner euro för omsorgsgaranti för äldre,

— 30 miljoner euro för bättre närståendevård och

— 50 miljoner euro för att utveckla assistentservicen för gravt funktionshindrade.

I budgetpropositionen föreslås att statsandelarna för kostnaderna för grundläggande försörjning höjs med 29 miljoner euro jämfört med i år. Ökningen inriktas i huvudsak på den sekundära utkomsttryggheten, dvs. på de ökade kostnaderna för utkomststöd eftersom utkomststödet under hög arbetslöshet för allt fler personer har blivit den viktigaste inkomstkällan. Detta är en följd av att inte heller denna regering i budgetpropositionen har föreslagit någon höjning av utkomstskyddets minimiförmåner, arbetsmarknadsstödet och utkomststödet. Statsandelarna för basservicen inom kommunernas social- och hälsovård föreslås höjda med 21,25 miljoner euro i överensstämmelse med regeringsprogrammet. Den lilla anslagsökningen vill man använda för många goda ändamål, bland annat för att genomföra reformer enligt social- och hälsovårdslagen och handikappservicelagen, för rådgivningsverksamhet, elevvård och hemservice för barnfamiljer. Enligt den uppskattning som Finlands Kommunförbund gjort för utskottet medför enbart de nya uppgifter som kommunerna har fått en utgiftsökning som är rentav 100 miljoner euro större än det anslag som regeringen nu föreslår.

Utöver de ovan nämnda projekten är den service kommunerna producerar för äldre helt otillräcklig. Också närståendevårdarnas oöverkomliga arbetsbörda måste underlättas. Vänsterförbundets riksdagsgrupp har lagt fram budgetmotioner för en höjning också av dessa anslag. Gruppen har också föreslagit att avlönandet av en närståendevårdare ska vara skattefritt.

Centralförbundet för socialskydd och hälsa (STKL) gjorde vid publiceringen av socialbarometern 2010 den bedömningen att möjligheterna att trygga den social servicen försämrades 2010 i mer än en fjärdedel av kommunerna och att de ekonomiska resurserna minskade i nästan hälften av regionerna. Dessutom påpekade man att förutsättningarna att säkerställa servicen inom primärvården hade blivit sämre i en tredjedel av kommunerna och de ekonomiska resurserna blivit sämre i hälften av hälsovårdscentralerna.

Enligt centralförbundet har man det här året börjat dra ner på servicen. En fjärdedel av ledningen för social- och hälsovården förutser nedskärningar detta år. Samtidigt har recessionen ökat behovet av service. Enligt centralförbundet föreligger det en risk för att det uppkommer en ny grupp av marginaliserade där i synnerhet ungdomar är utsatta. Svaret på enkäten var klart: statsandelarna måste höjas temporärt även om det innebär att statsskulden ökar.

1.3 Statsandelar för utbildnings- och kulturväsendet

1.3.1 Ökade statsandelar för den grundläggande utbildningen för att minska klasstorleken och för att förlänga läroplikten till 18 års ålder.

I överensstämmelse med Vänsterförbundets riksdagsgrupps gruppmotioner föreslår vi att finansutskottet ökar statsandelarna till kommunernas utbildningssektor enligt följande:

— 37 000 000 euro på moment 29.10.30 (för att minska klassernas storlek och förlänga läroplikten),

— en ökning om 8 000 000 euro på moment 29.20.30 för statsandelar till yrkesutbildningen och

— en ökning om 6 000 000 euro på moment 29.30.32 för statsandelar till läroavtalsutbildning.

1.3.1.1 Satsning på mindre klasser.

En av hörnstenarna i ett utbildningssystem av hög kvalitet är att både eleverna och lärarna har rätt till säkra och hälsosamma arbetsförhållanden och välmående i arbetet. Även om Finland har klarat sig bra i de internationella Pisa-undersökningarna där man mäter ungdomars kunnande, har finländarna kommit långt efter i undersökningar som tagit fasta på trivseln i skolan. En faktor som påverkar trivseln är klassernas storlek.

Under 2010 delade Undervisnings- och kulturministeriet ut 30 miljoner euro som en extra satsning på att åstadkomma mindre klasser. Enligt en utredning som riksdagen krävde använde 82,1 % av utbildningsanordnarna denna tilläggsfinansiering antingen helt eller delvis för att minska gruppstorlekarna. Största delen av pengarna användes antingen för att göra grupperna mindre eller för att kunna ordna delade lektioner. Bägge åtgärderna har samma effekt. Trots dessa positiva åtgärder har statens satsningar på den grundläggande utbildningen under recessionerna närmast bara gjort att klasstorleken har ökat i långsammare takt.

Forskning visar att effekten av mindre grupper är särskilt tydlig i modersmåls- och matematikundervisningen. Skillnaderna mellan elever som studerat i små respektive stora klasser är desto stabilare ju längre eleven har fått arbeta i en liten klass. Men de fördelar detta medför håller i sig också efter att eleven överförts till en större klass. Fördelarna med små klasser kommer särskilt väl till synes hos barn från familjer som hänförs till den lägsta socioekonomiska nivån. Forskning visar vidare att eleverna i små klasser har lättare att ta egna initiativ och de har mindre koncentrationsproblem (professor Keltikangas-Järvinen 2010).

I vår lagmotion (LM 69/2010 rd) föreslår vi att maximistorleken i årskurserna 1—6 i den grundläggande utbildningen ska vara 16 elever och i årskurserna 7—9 23 elever. I förskolan ska undervisningsgrupperna maximalt bestå av 13 elever. I lagmotionen föreslås dessutom bestämmelser i lagen om grundläggande utbildning enligt vilka man vid bildandet av undervisningsgrupper särskilt ska beakta elever som behöver extra stöd och elever med en annorlunda språk- och kulturbakgrund. Dessa faktorer ska ha den effekten att undervisningsgrupperna blir mindre så att en sådan elev anses motsvara två elever.

På grund av den dåliga kommunala ekonomin finns det igen anledning att misstänka att många kommuner blir tvungna att återigen förstora undervisningsgrupperna. Ett utbildnings- och fostringsarbete av hög kvalitet, en säker skola och tillräckliga resurser gör att jämlikheten i utbildningen kan förverkligas.

1.3.1.2 Anslag för att förlänga läroplikten till 18 års ålder genom ökade resurser för den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen, yrkesutbildningen och läroavtalsutbildningen.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp föreslår att läropliktsåldern för unga förlängs till 18 års ålder. Läroplikten kan fullgöras antingen i grundskolan eller i gymnasiet, grundskolan och en yrkesläroanstalt eller som läroavtalsutbildning eller verkstadsverksamhet som integrerats med yrkesutbildning. Vänsterförbundet anser att utbildningskarriären borde vara bredare för att på det sättet öka ungas möjligheter att skapa sig en plats i arbetslivet. En åtgärdsmotion i saken lämnades 17.12.2009 (AM 88/2009 rd).

Avsikten med förslaget är att öka antalet elevplatser i den grundläggande utbildningen och i gymnasie- och yrkesutbildningen. Dessutom behöver också antalet studieplatser inom ramen för läroavtalsutbildning ökas. Vänsterförbundet vill ha 4 000 nya platser i den grundläggande utbildningen, 2 000 nya platser i gymnasieutbildningen, 4 000 nya platser i yrkesutbildningen och 2 000 nya platser i läroavtalsutbildningen.

Det föreslagna tilläggsanslaget om 12 miljoner euro ska hänföras till statsandelarna för kommunernas omkostnader för allmänbildande utbildning så att den grundläggande utbildningen får 8 miljoner euro, vilket tillsammans med kommunernas egen finansiering räcker till för att skapa en tilläggsresurs som motsvarar 4 000 nybörjarplatser. För gymnasieutbildningens omkostnader reserveras 4 miljoner euro med vilket man tillsammans med kommunernas egen finansiering kan skapa en tilläggsresurs motsvarande ungefär 2 000 nybörjarplatser.

1.4 Behovsprövat stöd till kommunerna

I linje med Vänsterförbundets riksdagsgrupps gruppmotioner föreslår vi att finansutskottet ökar moment 28.90.30 för statsandel till kommunerna för ordnande av basservicen (behovsprövat stöd till kommunerna) med 15 miljoner euro.

Regeringen föreslår 20 miljoner euro för dessa behovsprövade stöd till kommunerna, vilket innebär att anslaget skulle hållas på samma nivå som 2010. Vänsterförbundets riksdagsgrupp föreslår i sin skuggbudget att inalles 35 miljoner euro ska användas för behovsprövade stöd till kommunerna, vilket är 15 miljoner euro mer än vad regeringen föreslår.

1.5 Kommunernas andel av finansieringen av invandrarpolitiken

Vi föreslår en budgetbaserad ökning om 10 miljoner euro på moment 26.40.30 i 2011 års budget för statlig ersättning till kommunerna (för invandrarfrågor).

Det kommer allt fler flyktingar och asylsökande vilket orsakar kommunerna extra kostnader. Kommunernas anslag måste därför höjas.

2. Polisens anslag

Vi föreslår en ökning om 10 miljoner euro i 2011 års budget på moment 26.10.10 för polisväsendets omkostnader.

Enligt budgetpropositionen för 2011 och utredning till utskottet har anslagen för polisens omkostnader skurits ner med 10 miljoner euro jämfört med anslaget för detta år. Nedskärningen består dels av en sänkning av anslagsnivån på 5 miljoner euro, en indragning av anslaget på 3 miljoner euro för sysselsättningsåtgärder 2010 och en produktivitetsminskning på ca 1,75 miljoner euro.

Vi föreslår att statens produktivitetsprogram inte ska tillämpas på polisväsendet och dess personal och att anslaget för polisväsendet höjs permanent till en nivå som motsvarar personalens lönekostnader. Vi föreslog därför att utskottet i sitt utlåtande till finansutskottet skulle godkänna följande uttalande:

Förvaltningsutskottet förutsätter att anslaget för polisväsendets omkostnader tryggas så att den nuvarande anslagsnivån kan bibehållas och att man redan i 2011 års budget avstår från att tillämpa statens produktivitetsprogram på polisväsendet. (Förslag till uttalande 1).

3. Finansieringen av tullväsendet

Vi föreslår en ökning av moment 28.10.02 för Tullverkets omkostnader med 6 120 000 euro i 2011 års budget..

Enligt utredning till utskottet är tullverket tvunget att prioritera sina uppgifter på ett sätt som innebär att en del av de lagfästa uppgifterna antingen blir ogjorda eller görs sämre. Vi föreslår en budgetbaserad ökning på 6 120 000 euro i 2011 års budget på moment 28.10.02 för Tullverkets omkostnader.

Dessutom föreslår vi att statens produktivitetsprogram inte ska tillämpas på Tullverket och dess personal och att Tullverkets anslag höjs permanent till en nivå som motsvarar personalens lönekostnader.

Vi föreslog därför att utskottet i sitt utlåtande till finansutskottet skulle godkänna följande uttalande:

Förvaltningsutskottet förutsätter att Tullverkets anslag tryggas på ett sådant sätt att den nuvarande anslagsnivån kan bibehållas och att statens produktivitetsprogram inte längre skulle tillämpas på Tullverket från 2011 års budget. (Förslag till uttalande 2).

4. Nödcentralerna

I juni detta år behandlade förvaltningsutskottet nödcentralsreformen som genomfördes genom Inrikesministeriets förordning (FvUB 12/2010 rd — RP 262/2009 rd). Genom inrikesministeriets förordning () övergick man från en indelning i femton (15) nödcentralskretsar till en indelning i sex (6) kretsar. Enligt vår uppfattning innebär förändringen betydande problem för dem som utnyttjar nödcentralernas service. Man borde aldrig ha gått in för att koncentrera nödcentralerna till så stora områden.

Enligt utredning till utskottet finns det inget omnämnande i budgetpropositionen i euro om hur de kostnader som förändringen innebär för nödcentralerna ska finansieras. Endast när det gäller datasystemen finns det ett förslag i euro. Däremot finns det inte tillräckliga anslag för de kostnader som personalöverföringarna medför. I situationer där statsförvaltningen omstruktureras måste statsrådets personalpolitiska principer, avtal och lagar följas utan undantag. Sysselsättning på ett håll i Finland får inte leda till arbetslöshet på annat håll. Organisationen måste stödja både de som flyttar med arbetet och de som inte kan eller vill kvarstå i Nödcentralsverkets tjänst.

Det är livsviktigt att nödcentralerna fungerar berömligt under dygnets alla timmar. Nödcentralernas tekniska system och funktionsduglighet måste säkerställas innan en ny nödcentral inleder sin verksamhet. Detta är av största vikt med tanke på medborgarnas säkerhet.

Vi har gjort den bedömningen att övergången till sex stora nödcentralskretsar försämrar lokalkännedomen bland nödcentralsjourerna. Lokalkännedom är en viktig faktor som borgar för god kvalitet i verksamheten och för att utryckningar till olycks- eller brottsplatser ska kunna skötas korrekt. Överföringen av Rovaniemi nödcentral till Uleåborg och Tammerfors nödcentral till Björneborg äventyrar möjligheterna att få hjälp i olycks- och nödsituationer.

Det finns helt uppenbart ett problem och utskottet har informerats om detta, men trots det vill regeringspartiernas riksdagsledamöter genomföra en nödcentralsreform som klart försämrar medborgarnas säkerhet. Det finns många andra öppna frågor i samband med nödcentralsreformen. Hur ska man exempelvis bära sig åt för att garantera en fungerande jour- och annan personal till sex nya nödcentraler när det reserverats så lite tid för utbildning och introduktion?

Det finns inte heller full säkerhet kring finansieringen av hela nödcentralsreformen.

Nödcentralsverksamheten får inte äventyras på grund av eventuell resursbrist. Nödcentralsreformen kostar tiotals miljoner euro och finansieringen är synnerligen osäker i en tid där den offentliga ekonomin är i obalans. I samband med behandlingen i förvaltningsutskottet av nödcentralslagen föreslog vi en ändring i regeringens förslag till 5 § där man på lagnivå skulle föreskriva en återgång till en modell med femton (15) nödcentraler.

Vi föreslog därför att utskottet i sitt utlåtande till finansutskottet skulle godkänna följande uttalande:

Förvaltningsutskottet förutsätter att anslagen för Nödcentralsverket garanteras så att verksamheten kan återgå till en modell med 15 nödcentralskretsar och att man för nödcentralernas vidkommande avstår från statens produktivitetsprogram redan i budgeten för 2011. (Förslag till uttalande 3).

Motivering

Den kommunala ekonomin

Den statliga finansieringen för att säkerställa basservicen till medborgarna har minskat kraftigt sedan början av 90-talet när kommunerna ständigt har fått nya uppgifter. Kommunernas ekonomiska problem har blivit större, man har varit tvungen att höja skattöret och skuldsätta sig i nästan varje kommun. I många kommuner är basservicen — såsom social-, hälsovårds- och utbildningsservicen — hotad. För att säkerställa basservicens tillgänglighet och tillräcklighet behövs det en nivåförhöjning av statsandelarna till kommunerna.

Enligt finansministeriet ökar statsunderstöden till kommunerna nästa år med 410 miljoner euro. När man från detta belopp drar av minskningen i kommunernas skatteintäkter på 129 miljoner, som enligt Kommunförbundet är en följd av statliga åtgärder, och beaktar den faktiska kostnadsökningen på 248 miljoner som ingår i statsandelarna, återstår bara 33 miljoner euro. Denna summa borde räcka till den statsandel som föranleds av kostnadsökningen inom social- och hälsovården (+271 miljoner euro) och som uppgår till 74 miljoner euro. 33 miljoner euro räcker alltså inte långt. Vissa lagreformer inom social- och hälsovården och en del andra föreslagna åtgärder ökar dessutom enligt Kommunförbundet kommunernas kostnader med hela 100 miljoner euro. För dessa utgifter beviljar staten statsandelar på endast 21,25 miljoner euro. Enligt Kommunförbundets uppskattning ökar alltså kommunernas utgifter för basservicen med 344 miljoner euro. Finansministeriet medger att budgeten för första gången på sex år har en effekt som försämrar den kommunala ekonomin. Enligt ministeriet försämras kommunernas finansiella ställning med 42 miljoner euro jämfört med 2010. Den här linjen stryper alltså långsamt kommunerna som redan färdigt har ekonomiska problem. Sannfinländarna förutsätter att basservicens kvalitet och tillgänglighet i kommunerna säkerställs genom högre statsandelar.

Jag föreslår att moment 28.90.30 för statsandel till kommunerna för ordnande av basservicen höjs med 250 miljoner euro för att säkerställa kommunernas basservice.

Polisväsendet

Om regeringens budgetförslag godkänns innebär det att polisens personalresurser ytterligare minskas och att polisens möjligheter att sköta sitt samhällsuppdrag som lagövervakare försvåras.

Antalet polisanmälda brott har ökat från 2006 med nästan 24 % och ingenting tyder på att ökningen skulle avta. Med åberopande av diverse produktivitetsprogram krävs det nu att polisen minskar sina årsverken till 2015 med inalles 670. En direkt följd av budgetpropositionen redan nästa år är att Helsingfors polisinrättning blir tvungen att minska sin personal med över 100 personer och Centralkriminalpolisen med 34 årsverken.

Sannfinländarna kräver att polisväsendet får sådana resurser som behövs för att effektivt övervaka att lag iakttas och att allmän ordning upprätthålls. Polisens personalresurser måste dimensioneras enligt det verkliga samhällsbehovet och inte utifrån produktivitetsprogram. Polisväsendets anslag måste garantera tillräckliga personalresurser på minst nuvarande nivå.

Jag föreslår att momentet för polisens omkostnader (26.10.01) ökas med 10 miljoner euro för att trygga polisens resurser.

Ekonomisk brottslighet och grå ekonomi

Den grå ekonomin har ökat explosionsartat. Genom att kringgå skatter och avgifter och betala realöner till de anställda vinner företag i gråzonen upphandlingar både när det gäller kommunala och andra offentliga projekt. Det måste bli ett slut på detta. Annars dukar hederliga finländska företag under när den grå ekonomin drar fram. Nu behövs det hårda och snabba åtgärder för finländskt arbete och finländsk företagsamhet.

Genom att helt sätta stopp för den grå ekonomin i byggbranschen kan man sysselsätta alla arbetslösa byggjobbare. En nästan motsvarande effekt skulle man kunna åstadkomma i metall-, handels- och andra servicebranscher genom åtgärder mot grå ekonomi.

Sannfinländarna föreslår en effektivare övervakning av beställaransvaret och klart strängare sanktioner. Dessutom anser vi att arbetarskyddsdistrikten måste få betydande tilläggsresurser och deras inspektionsrätt måste utvidgas. Vi stöder Byggnadsförbundets förslag att fotografiförsedda personkort ska kompletteras med ett skattenummer och vi föreslår att detta ska genomföras i snabb takt genom ändringar i lag och förordningar. Hindren för att samköra beskattarens, kriminalpolisens och arbetarskyddsdistriktens informationsnät måste omedelbart fås bort, oberoende av om de är tekniska eller lagstiftningsrelaterade.

Huvudentreprenörers huvudförtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige måste få utvidgade inspektionsbefogenheter så att de gäller alla företag i en entreprenörskedja. Förhoppningsvis kan detta ske genom avtal men om det inte är möjligt krävs det lagstiftningsåtgärder. I kombination med den omvända momsen kan man på detta sätt effektivt komma åt den grå ekonomin och förbättra sysselsättningen samt statens ekonomi rentav med några miljarder euro. Då får också finländska hederliga företag samma utgångspunkt som andra.

Majoriteten yrkesfolket i grå ekonomi är utländska företag. Ett register måste börja föras över alla företag som blir fast och över deras ägare och anställda. Utifrån ett sådant register skulle gränsbevakningen ges möjlighet att avvisa genast vid gränsen. Så här hindrar man effektivt den som sysslar med grå ekonomi från att få fotfäste i vårt land.

Regeringen föreslår ett tilläggsanslag på bara två miljoner euro för att bekämpa grå ekonomi även om den ekonomiska brottsligheten hela tiden ökar. I propositionen konstateras det att den grå ekonomin och den ekonomiska brottsligheten ständigt ökar till följd av den ekonomiska situationen. Brottsbekämpningens effekter måste förbättras. Men regeringens proposition står inte i någon som helst relation till de åtgärder som nu krävs.

Jag föreslår att momentet för polisens omkostnader (26.10.01) ökas med 10 miljoner euro för att slutligt bekämpa grå ekonomi.

Gränsbevakningsväsendet

Gränsbevakningsväsendets resurser och verksamhetsbetingelser måste dimensioneras enligt de verkliga behoven och inte utifrån produktivitetsprogram.

Jag föreslår att momentet för gränsbevakningsväsendets omkostnader (26.20.01) ökas med 6 miljoner euro för att säkerställa verksamhetsmöjligheterna och resurserna.

Tullen

Enligt regeringens budgetproposition ska tullens anslag minskas med 6 120 000 euro jämfört med budgeten för 2010. För tullen innebär det här personalminskningar eftersom det är omöjligt att spara in på andra kostnader (IT- och lokalkostnader). Också för tullen har man uppställt produktivitetsmål. För 2011 var årsverkesmålet 2 445, men nu har man ytterligare dragit åt tumskruvarna så att målet är 2 278. Årsverkesminskningen för 2009—2011 är inalles 305 enligt produktivitetsprogrammet.

En så här kraftig och snabb personalminskning har enligt tullen haft betydelse för skötseln av uppgifterna och inspektionsnivån har blivit lidande. De stora personalnedskärningarna kommer också att bli märkbara i framtiden då det kommer att vara svårt att hitta lämpliga och kompetenta arbetstagare. Tullens verksamhetsförutsättningar måste tryggas.

Det är varken ändamålsenligt eller godtagbart att tvånget att minska på personalen leder till inskränkningar i tullkontrollerna och inspektionsverksamheten, vilket bland annat gör det lättare för terrorister att komma in i landet.

Nödcentralerna

Nödcentralernas resurser och verksamhetsbetingelser måste dimensioneras enligt de faktiska behoven och inte utifrån produktivitetsprogram. Medborgarna måste fortsättningsvis känna tilltro till nödcentralernas verksamhet. Utifrån de anslagsutredningar som lagts fram för utskottet är nödcentralernas funktionsduglighet nu i fara.

Jag föreslår att momentet för nödcentralernas omkostnader (26.30.02) ökas med 10 miljoner euro för att trygga verksamhetsbetingelserna och resurserna.

Invandring

Enligt uppgifter från Migrationsverket anhängiggjordes i januari—juli 2010 inalles 13 122 ansökningar om uppehållstillstånd på varierande grunder. Ökningen är ungefär 14 % jämfört med i fjol. Den mest märkbara ökningen har skett i kategorin familjeåterförening med annan anhörig. En av de mest iögonenfallande förändringarna är somaliska familjeåterföreningsansökningar. De har ökat med nästan 30 % jämfört med i fjol och fram till slutet av juli hade det redan kommit in 2 470 ansökningar då totalantalet sådana ansökningar i fjol var 2 204. Det uppskattas att antalet anhängiga somaliska familjeåterföreningsansökningar kommer att vara 6 900 i slutet av året.

Kostnaderna för de asylsökande och deras familjer är många hundra miljoner euro på årsnivå för mottagnings-, uppehålls-, social- och hälsovårds-, integrations- mm. kostnader. De årliga kostnaderna för en minderårig asylsökande i en flyktingmottagning är över 50 000 euro per år.

Regeringen måste på det snabbaste vidta alla tänkbara åtgärder för att integrera asylsökande och deras familjer så nära deras hemtrakter/hemland som möjligt för att klimatrelaterade, kulturella, religiösa, språkliga och andra förhållanden så långt som möjligt ska motsvara utgångslandets. På så sätt skulle det också vara lättare för dem att återvända till sitt ursprungsland. Genom att agera så här kan vårt land hjälpa tiotals gånger fler asylsökande ekonomiskt jämfört med vårt nuvarande dyra och ineffektiva bidragssystem.