Motivering

Regeringen föreslår att det lokala åklagarväsendet ordnas häradsvis så att åklagarämbetets verksamhetsområde kan omfatta ett eller flera härad. Åklagarämbetena, som är lokala myndigheter, ska bildas av de nuvarande samarbetsområdena. Utöver dessa ska åklagarämbetet i Helsingfors härad och landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland vara lokala åklagarmyndigheter.

Syftet är att effektivera ledningen och styrningen av åklagarväsendet, höja verksamhetens produktivitet och kvalitet, frigöra resurser till egentliga åklagaruppgifter genom att centralisera förvaltningen, sätta in åklagarnas resurser och specialkunskaper där de behövs mest, jämna ut antalet mål och även i övrigt bättre säkerställa åklagartjänster på lika villkor i olika delar av landet.

I sitt betänkande om förvaltningsredogörelsen meddelade förvaltningsutskottet att åklagarväsendet enligt utredning inte tillhandahåller några tjänster som medborgarna får direkt över disk. Över lag har medborgarna mycket sällan ärende till den lokala åklagarenheten. Åklagarväsendets arbete består i att tillhandahålla åtalsprövning med rätt innehåll och vid rätt tidpunkt och att på ett effektivt sätt driva brottmål i underrätter och överrätter. Dessutom måste åklagarväsendet för åtalsprövning samarbeta på rätt sätt och vid rätt tidpunkt med den polisenhet som leder och gör förundersökningar. Det är åklagaren som i myndighetskedjan samarbetar med den polisenhet som leder och gör förundersökningar, och mindre med de polisenheter som har hand om ordningsärenden och utryckningar.

När de administrativa enheterna är tillräckligt stora går det bättre att anpassa personalstrukturen och resursfördelningen enligt kraven på åklagarväsendet. Med avseende på medborgarnas rättssäkerhet framhåller utskottet att åklagarna måste ha tillräckligt mycket tid för att ägna sig åt sitt normala arbete. I sitt ovannämnda betänkande påpekade utskottet att serviceenheterna i vilket fall som helst inte får bli färre än nu (FvUB 2/2006 rd — SRR 2/2005 rd). Enligt utredning kommer de inte heller att bli färre. Det är viktigt redan med tanke på åklagarnas lokalkännedom. Polisens organisation bygger på egna utgångspunkter. Åklagarnas verksamhetsställen måste ordnas med beaktande av de krav som samarbetet med polisen ställer.

Regeringen föreslår att bestämmelser om åklagarämbetenas verksamhetsområden och huvudsakliga verksamhetsställen utfärdas genom förordning av statsrådet. Beslut om inrättande och indragning av servicebyråer utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Utskottet konstaterar att lagförslaget motsvarar de av riksdagen godkända linjedragningarna i betänkandet om förvaltningsredogörelsen. De frågor som gäller förvaltningsutveckling måste avgöras utifrån de rådande omständigheterna och utvecklingen hittills.

Justitieministeriet ansvarar för att åklagarväsendet har tillräckliga resurser för att klara av sina uppgifter. Enligt utredning kommer verksamhetsanslaget för åklagarväsendet i propositionen om statsbudgeten för 2007 (RP 122/2006 rd) inte att täcka dagens personalutgifter. Risken är att ungefär 20 åklagartjänster och ungefär 10 tjänster inom kanslipersonalen måste lämnas otillsatta. Det överförda anslaget är inte tillräckligt för att tjänsterna ska kunna tillsättas. Verksamhets- och ekonomiplanen för 2007 har beredskap för 300 åklagare, vilket betyder en minskning med mer än 20 åklagarårsverken jämfört med utfallet 2005. Enligt utskottets uppfattning kan en utveckling av förvaltningen inte hjälpa upp personalbristen. Det får negativa konsekvenser för medborgarnas rättssäkerhet och i enskilda fall också för de grundläggande fri- och rättigheterna. De personaljusteringar som hänger samman med statens produktivitetsprogram är avsedda att leda till en genuint ökad produktivitet (FvUB 2/2006 rd).

Häradsåklagarnas och de biträdande åklagarnas behörighet föreslås bli preciserad så att de i hela landet är behöriga att sköta strafforderärenden och mål som kan avgöras i skriftligt förfarande, vilket är avsett att effektivisera behandlingen av enkla fall där svaranden erkänt. Förvaltningsutskottet fäster uppmärksamhet vid behörighetsfrågan i det avseendet att lagutskottet kunde bedöma den ur medborgarsynvinkel med utgångspunkt i förtroendefrågor och rättssäkerhet.

En bra personalpolitik är av största vikt för att reformen ska lyckas. Utgångspunkten bör vara att behålla de gällande anställningsvillkoren. Alla tjänstemän kunde också flyttas över till nya enheter med sina tjänster och tjänstebenämningar. Enligt utredning gick man till väga på det sättet då tingsrättslagen ändrades 2005 (RP 230/2004 rd — LaUB 5/2005 rd). Samma princip följs också i proposition RP 83/2006 rd om utsökningsorganisationen.