Allmänt

FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs 1989, trädde i kraft i Finland 1991. Konventionen innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter, såsom rätt till medborgarskap, som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, såsom rätt till undervisning och rätt att i enlighet med den egna utvecklingsnivån påverka egna ärenden. Konventionen medför en skyldighet att skydda barnet mot sexuellt och annat utnyttjande samt att trygga barnets ställning i rättsliga förfaranden.  

FN:s generalförsamling antog två fakultativa protokoll till konventionen 2000. Det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter trädde i kraft i Finland 2002 och det fakultativa protokollet om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi 2012.  

De fördragsslutande parterna har förbundit sig att vidta åtgärder för att genomföra de rättigheter som garanteras i konventionen och de fakultativa protokollen. Genomförandet av konventionen och dess protokoll övervakas av kommittén för barnets rättigheter, och konventionsstaterna lämnar sina periodiska rapporter om det nationella uppfyllandet av förpliktelserna enligt konventionen till kommittén.  

Syftet med det aktuella fakultativa protokollet är att effektivisera verkställandet av konventionen och dess fakultativa protokoll, förbättra rättsskyddet för barn och stärka ställningen för barnens rättigheter som rättsligt förpliktande mänskliga rättigheter. Genom protokollet upprättas en mekanism för enskilda klagomål, och kommittén för barnets rättigheter ges behörighet att pröva klagomål av enskilda personer eller grupper av personer eller klagomål som anförts för enskilda personer eller grupper av personer av någon annan. 

Genom protokollet skapas också ett fakultativt förfarande för mellanstatliga klagomål där en protokollsstat kan få sådana fall prövade där det påstås att en annan protokollsstat inte uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen eller något av de två första protokollen. Dessutom skapas ett fakultativt utredningsförfarande genom protokollet. Det innebär att kommittén för barnets rättigheter får pröva upplysningar enligt vilka det i någon protokollsstat ser ut att ha begåtts allvarliga eller systematiska kränkningar av rättigheter som garanteras i konventionen eller i dess två första protokoll. Enligt propositionen avser Finland att erkänna kommitténs behörighet i fråga om såväl mellanstatliga klagomål som utredningsförfarandet. 

Utskottet ser det som viktigt att genomförandet av konventionen om barnets rättigheter och dess två första protokoll effektiviseras genom klagomåls- och utredningsförfarandena och tillstyrker propositionen. Utskottet vill betona att det behövs effektiv information om de rättigheter som barn garanteras genom konventionen och dess protokoll. Dessutom måste man se till att barnet eller barnets företrädare har tillgång till juridisk hjälp för att anföra klagomål.  

Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse, eller som enligt grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande. Som det framgår av propositionsmotiven innehåller det fakultativa protokollet till konventionen flera bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och som därför kräver riksdagens godkännande.  

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Finland avger en förklaring som gäller artikel 12 i protokollet. Genom förklaringen erkänner Finland barnrättskommitténs behörighet att ta emot och pröva mellanstatliga klagomål som anförts mot Finland. 

Grundlagsutskottet utgår i sin vedertagna praxis från att riksdagen genom ett explicit beslut ger sitt samtycke till reservationer, uttalanden och förklaringar som påverkar innehållet i eller omfattningen av en internationell förpliktelse för Finland i relation till själva fördraget (se t.ex. GrUB 12/2012 rd, s. 2, och GrUB 2/2008 rd, s. 3). Förslaget enligt propositionen om att avge en förklaring stämmer överens med utskottets praxis.  

Bestämmelserna i det fakultativa protokollet har ett starkt samband med flera grundlagsbestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna. Artikel 13, som ger kommittén för barnets rättigheter behörighet att pröva allvarliga eller systematiska kränkningar av bestämmelserna i konventionen eller dess två första protokoll, gäller dessutom Finlands suveränitet enligt 1 § 1 mom. i grundlagen. Suveränitetsbestämmelserna i grundlagen omfattar också 1 § 3 mom., där det står att Finland deltar i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter. Utgångspunkten har varit att sådana internationella förpliktelser som är sedvanliga i modern internationell samverkan och som bara i obetydlig utsträckning inverkar på statens suveränitet inte som sådana står i strid med suveränitetsbestämmelserna i grundlagen (t.ex. GrUU 19/2010 rd, s. 4/II).  

Utskottet anser följaktligen att bestämmelserna i det fakultativa protokollet inte berör grundlagen på det sätt som avses i dess 94 § 2 mom. och 95 § 2 mom. Det betyder att beslut om att godkänna protokollet och om att avge en förklaring kan fattas med enkel majoritet av de avgivna rösterna och lagen om sättande i kraft av protokollet behandlas i vanlig lagstiftningsordning.