Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och ändamålsenligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar.

I 59 c § i självstyrelselagen för Åland föreslås nya 2 och 3 mom. som ger landskapet Åland bättre möjligheter att uttrycka sin ståndpunkt i samband med ett överträdelseförfarande som väckts av kommissionen och domstolsförfaranden och påverka upptagningen av ärenden i EG-domstolen.

Förslagets 2 mom. ska på lagnivå klargöra att statsrådet gör sitt yttersta för att trygga landskapet Ålands medinflytande i ärenden som hör till Ålands behörighet och som väckts i överträdelseförfarande av kommissionen i eller EG-domstolen. Det föreslagna momentet gäller frågor där Finland ställs till svars för en åtgärd eller underlåtelse från landskapets sida. Förfarandet i bestämmelsen ska tillämpas om det inte går att samordna landskapets och rikets ståndpunkter i ett ärende på det sätt som avses i 1 mom. I så fall ska Finlands svar eller ställningstagande på landskapsregeringens begäran utformas så att landskapets ståndpunkt framgår. Dessutom ska en representant från landskapet ges rätt att delta i det muntliga förfarandet vid domstolen.

Grundlagsutskottet poängterar att myndigheterna i riket och landskapet alltid i första hand bör försöka samordna sina ståndpunkter i förfarandet enligt 1 mom. för att Finlands ståndpunkt ska vara konsekvent. Det föreslagna förfarandet är ändå motiverat som en sista utväg, inte minst med hänsyn till 59 d § i självstyrelselagen för Åland, som föreskriver att landskapet är ansvarigt för en ekonomisk sanktion som finska staten dömts att betala till den del en åtgärd eller försummelse från landskapets sida är orsak till domen. Men också då är det enligt utskottets mening viktigt att två sinsemellan motstridiga ståndpunkter inte förs fram i domstolen. Ståndpunkten bör i stället om möjligt formuleras så att man i skrivelser och i den muntliga behandlingen vid sidan av Finlands ståndpunkt som beslutats i statsrådet och argumenten för den också för fram landskapets ståndpunkter som avviker från Finlands och argumenten för dem som juridiskt betydelsefulla faktorer.

Enligt propositionens motivering får statsrådet inte mot landskapsregeringens vilja omfatta kommissionens ståndpunkt eller medge talan på ett sådant sätt att det förhindras att frågan om EU-rättens riktiga tolkning förs till EG-domstolen för avgörande i det fall att överträdelseförfarandet eller talan riktar sig mot en åtgärd eller underlåtelse från Ålands sida. Denna aspekt på förfarandet framgår inte direkt av bestämmelsetexten, men utskottet anser att den framgår tillräckligt tydligt av bestämmelsens syfte och formulering och därmed har utskottet inga invändningar mot motiven.

Det är viktigt att myndigheterna i riket strävar att försäkra sig om att processpråket är svenska när ståndpunkten uteslutande gäller landskapslagstiftningen.

Lagförslagets 3 mom. gäller situationer där landskapet önskar att Finland i ett ärende som hör till landskapets behörighet eller som annars kan ha särskild betydelse för landskapet deltar som intervenient i en anhängig rättegång vid EG-domstolen eller väcker talan vid domstolen. Utskottet anser att bestämmelsen om rätt för landskapet att göra en framställning hos statsrådet är motiverad med hänsyn till Ålands särställning.

De föreslagna bestämmelserna har på det hela taget formulerats på ett sådant sätt att landskapet i ärenden som gäller en underlåtelse från dess sida och domstolsärenden har så stort medinflytande som konstitutionen och EU-rätten medger. Det väsentliga är att trygga landskapets möjlighet att få fram sin ståndpunkt i Finlands svar och ståndpunkter också när landskapets och rikets syn på hur EU-rätten ska tolkas går i sär. Å andra sidan är det viktigt att det av bestämmelserna inte i något läge följer att statsrådet förpliktas att avstå från sin egen ståndpunkt eller att föra fram landskapets ståndpunkt som medlemsstatens, liksom inte heller någon ovillkorlig förpliktelse att vidta åtgärder för att väcka talan eller intervenera.

Lagstiftningsordningen

Enligt 69 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland kan lagen inte ändras annat än genom överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget. I riksdagen måste beslutet fattas i den ordning som föreskrivs för en grundlag. Det aktuella lagförslaget är av sådant slag att det kan behandlas som brådskande i den ordning som föreskrivs i 73 § 2 mom. i grundlagen.