Motivering

Allmän bedömning

Statsrådets redogörelse om politiken för de mänskliga rättigheterna är den första i sitt slag. Den täcker in hela regeringsperioden och omfattar allt från insatser och en bedömning av nuläget till uppställningen av mål. Den är en allsidig redovisning av regeringens åtgärder och mål i den internationella debatten om mänskliga rät-tigheter. För helhetsuppfattningen är det viktigt att dokumentet också tar upp den aktuella situationen i fråga om de grundläggande och mänskliga rättigheterna i Finland. Riksdagen får en möjlighet att påverka Finlands riktlinjer i människorättsfrågor och att bedöma hur väl de grundläggande och mänskliga rättigheterna fullföljs.

Frågorna i redogörelsen har rätt olika dignitet, vilket gör det svårare att läsa redogörelsen och uppfatta helheten. Analysen sträcker sig från en beskrivning av folkrättsliga instrument och tillsynen över deras verkställighet till det praktiska arbetet med mänskliga rättigheter i Finland. Till exempel femte kapitlet om de globala utmaningarna bildar en ställvis diffus och svårgestaltad helhet. Men å andra sidan är avsnittet ett bevis på hur allomfattande de mänskliga rätttigheterna är och på att de kräver arbete på många plan.

Utrikesutskottet har tidigare hemställt att riksdagen utöver en redogörelse per valperiod också ska få särskilda rapporter om aktuella människorättsfrågor (UtUU 3/2001 rd, s. 4). Grundlagsutskottet omfattar denna syn men anser att särskilda rapporter av detta slag lämpligen bör lämnas till utskotten som utredningar från ministerierna.

Periodisk rapportering

Periodiska rapporter till tillsynsorganen för de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter om verkställigheten av konventionsbestämmelserna är ett viktigt led i hela systemet. Regeringens ambition är att det nationella genomförandet av konventionsbestämmelserna ska vara effektivt. Dialogen med tillsynsorganen för människorättskonventionerna ska fortsatt främjas. Vidare avser regeringen att öka insynen i den periodiska rapporteringen och medborgarnas medverkan i den. Enligt redogörelsen är problemet med den periodiska rapporteringen det att tillsynsorganens rekommendationer efter en allmänhetsdebatt lätt blir liggande och att frågorna tas upp först när det är aktuellt med nya rapporter.

Utmaningen framom många andra är hur rekommendationerna i rapporterna ska behandlas så att de engagerar hela regeringen. Rekommendationerna och genomförandet måste följas upp kontinuerligt, aktivt och allsidigt. Utskottet anser att rekommendationerna och genomförandet av dem årligen bör avrapporteras till riksdagen i regeringens årliga berättelse om sina åtgärder. Den vägen får riksdagen och riksdagsutskotten en chans att delta i uppföljningen av rekommendationerna.

I de periodiska rapporterna kan det vara bra att också redogöra för grundlagsutskottets praxis i behöriga delar. Utskottet bör beredas tillfälle att vara med vid rapporteringen.

De grundläggande och mänskliga rättigheterna i Finland

I redogörelseavsnittet om Finland ingår viktiga teman som kvinnors, barns, minoriteters, urfolks och funktionshindrades rättigheter samt människohandel och diskriminering, liksom ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Valet av teman grundar sig på rekommendationer från tillsynsorganen för människorättskonventionerna.

Enligt grundlagsutskottet är det mycket viktigt att redogörelsen tar upp situationen för de grundläggande och mänskliga rättigheterna i Finland. Vissa aktuella frågor har ändå fått för lite uppmärksamhet. Där finns inga översikter över t.ex. frihetsberövades rättigheter, integritetsskydd, yttrandefrihet eller religionsfrihet eller situationen för dem som skuldsatt sig upp över öronen under lågkonjunkturen. Mentalvårdspatienters rättigheter förbigås likaså, precis som vissa frågor i samband med den sociala tryggheten och tillgången till sociala tjänster som riksdagens justitieombudsman tagit fram i sin laglighetsövervakning. Justitieombudsmannen har också sett på familjevåld, bostadslöshet, barns problem, ofördragsamhet med minoriteter, diskriminering och utdragna behandlingstider för ärenden med hänsyn till de grundläggande och mänskliga rättigheterna (B 10/2003 rd). Utskottet erinrar hur viktigt det är med kraven på en god förvaltning och rättsstatsprincipen i bedömningen av utlänningars ställning och våra internationella åtaganden att fatta individuella beslut (GrUU 4/2004 rd).

För att redogörelsen ska få mera bredd bör den enligt utskottets mening framöver delas i två delar; den ena delen kan med utrikesministeriet i spetsen redogöra för Finlands människorättspolitik i ett internationellt sammanhang och den andra med justitieministeriet och statsrådets kansli i spetsen för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i Finland. Den sistnämnda aspekten bör bedömas i ett bredare perspektiv dels utifrån internationella tillsynsorgans rekommendationer, dels utifrån annat material, som domstolars och de högsta laglighetsövervakarnas avgöranden och grundlagsutskottets praxis. Regeringen kan då i detalj redogöra för sina åtgärder och planer för genomförande av de grundläggande fri- och rät-tigheterna och de mänskliga rättigheterna i Finland.

I redogörelsen redovisas generellt de domar som Finland meddelats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. För att situationen beträffande grundläggande och mänskliga rättigheter ska kunna bedömas är det viktigt att man i framtiden redogör närmare åtminstone för de domar där Finland konstateras ha brutit mot förpliktelserna i människorättskonventionen. Verkställigheten av domarna måste följas upp, och redogörelsen bör i fortsättningen innefatta en utredning om den.