Motivering
Allmänt
Syftet med propositionen är att genom ändringar i
lagen om registerförvaltningen, lagen om hemkommun, namnlagen,
lagen om faderskap och ärvdabalken göra det möjligt
för magistraterna att specialisera sig, fördela
arbetet sinsemellan och minska överlappande arbete. På så sätt
kan man till en eller flera magistrater sammanföra vissa
uppgifter som lämpligen kan bli specialuppgifter och som
inte är så många samt jämna ut
antalet uppgifter mellan olika magistrater. Målet är
att öka effektiviteten, höja kompetensen och förenhetliga
avgörandepraxis.
Ändringsförslagen innebär att magistraterna får
avstå från sin regionala behörighet i
uppgifter som gäller flyttningsanmälningar och
anmälningar om flyttning till utlandet enligt 9 § 4 mom.
i lagen om hemkommun, behandling av ärenden som gäller ändring
av släktnamn enligt 14 § 1 mom. i namnlagen, beslut
om godkännande av erkännande av faderskap enligt
20 § 2 mom. i faderskapslagen samt ärenden som
gäller fastställelse av delägarförteckningen
i en bouppteckning enligt 9 a § i ärvdabalken.
Enligt lagförslaget ska den magistrat som tagit emot en ansökan överföra ärendet
till den magistrat som koncentrerat behandlar sådana ärenden
enligt närmare bestämmelser som utfärdas
genom förordning av inrikesministeriet. I Åland
sköter länsstyrelsen enligt 3 § 2 mom.
i den föreslagna lagen om registerförvaltningen
de uppgifter som föreskrivs för magistraten, om
inte något annat föreskrivs särskilt.
Grundlagsutskottet anser att det är fråga
om handläggning av rätt rutinmässiga ärenden.
Genom bestämmelserna kan användningen av magistratens
personalresurser rationaliseras och handläggningen snabbas
upp tack vare specialiseringen. Därför är
målen med lagförslaget i sig godtagbara, menar
utskottet (se också GrUU 47/2004 rd,
s. 2). Propositionen måste i varje fall granskas mot bakgrund
av grundlagens 21 § om rättsskydd och krav på god
förvaltning samt grundlagens 80 § om bemyndigande
att utfärda förordning.
Behörig myndighet
När det gäller att överföra
uppgifter måste man bedöma om den magistrat till
vilken handläggningen överförs kan anses
vara en behörig myndighet enligt 21 § 1 mom. i
grundlagen. Enligt denna grundlagsbestämmelse har var och
en rätt att på behörigt sätt
och utan ogrundat dröjsmål få sin sak
behandlad av en myndighet som är behörig enligt
lag. Grundlagsutskottet brukar anse att överföringen
av uppgifter från en myndighet till en annan är
av betydelse i fråga om 21 § i grundlagen (GrUU
14/2003 rd, s. 3/I, GrUU 52/2001 rd,
s. 5/I).
I och med de föreslagna lagändringarna slopas
den regionala behörighetsuppdelningen i vissa av magistraternas
uppgifter. Då bildar magistraterna i fråga om
dessa uppgifter en enda myndighet som har servicekontor på olika
håll. Om behörighetsfrågan avgörs
så här är det inte fråga om
att behörigheten överförs mellan olika myndigheter,
utan att uppgifterna ordnas inom en och samma myndighet. Alla magistrater
tilllämpar samma lagar och följer samma lagar
om offentlig förvaltning, så med tanke på rättsskyddet
enligt 20 § 1 mom. i grundlagen har det ingen betydelse
i vilken magistrat en ansökan handläggs. Om vissa
slags ärenden handläggs i specialiserade
magistrater innebär det troligen också att handläggningen
går fortare. Utskottet anser att den magistrat dit ärendet
har överförts bör anses vara en myndighet
som är behörig enligt lag så som avses
i 20 § 1 mom. i grundlagen och därmed kan handlägga
det överförda ärendet.
Med beaktande av kraven på god förvaltning enligt
21 § 2 mom. i grundlagen är det väsentligt att
kunden får veta vilken magistrat som handlägger
hans eller hennes ärende. Det kan anses ingå i
betjäningsprincipen, som nämns i beredningen av
grundlagen, och i garantierna för god förvaltning
(RP 309/1993 rd, s. 78/II). Därför anser
utskottet det vara befogat att i de ovannämnda paragraferna
i lagförslag 2—5 nämna att sökanden
ska informeras då handläggningen av ett ärende överförs
till en annan magistrat från den magistrat som tagit emot
ansökan.
Bemyndiganden att utfärda förordning
De uppgifter som enligt lagförslagen ska kunna överföras
gäller individens rättigheter och skyldigheter.
Därför måste bestämmelserna
granskas mot bakgrund av 80 § 1 mom. i grundlagen. Enligt
9 § 4 mom. i lagen om hemkommun, 14 § 1 mom. i
namnlagen, 20 § 2 mom. i faderskapslagen och 9 a § 2
mom. i ärvdabalken kan inrikesministeriet utfärda
förordningar med närmare bestämmelser
om vilka ärenden som kan koncentreras till en eller flera
magistrater. Grundlagsutskottet har brukat förhålla
sig reserverat till obegränsad överlåtelse
av behörighet (GrUU 52/2001 rd,
s. 5) och ansett det vara nödvändigt att den behöriga
myndigheten framgår entydigt (GrUU 21/2001
rd, s. 4/I) eller annars exakt (GrUU
47/2001 rd, s. 3/II) av lagen eller att åtminstone
utgångspunkterna för behörighetsfördelningen
mellan myndigheterna (GrUU 45/2001 rd,
s. 5/I, se också JK:s utlåtande 18.3.2003,
Dnr 4/20/03, s. 2) och villkoren för överlåtelse
av behörighet framgår tillräckligt tydligt
av lagen (GrUU 17/2004 rd, s. 2/I, GrUU 7/2001
rd, s. 4/II).
Utskottet anser att lagförslagen tillräckligt exakt
anger vilka uppgifter som kan överföras till en
annan magistrat och att det inte är fråga om någon
obegränsad överföring till en annan myndighet.
Till denna del fyller bestämmelserna villkoren för
rätten att utfärda förordning. I 9 § 4
mom. i lagförslag 2 ges magistraterna dock en viss prövningsrätt
i fråga om överföring. Även
om avsikten verkar vara att den magistrat som tagit emot en ansökan
också själv kan avgöra ärendet, är
det befogat att precisera bestämmelsen med tanke på lagbundenheten
i grundlagens 80 § 1 mom. om grunderna för individens rättigheter
och skyldigheter och i grundlagens 2 § 3 mom.
om förvaltning. Preciseringen kunde göras med
14 § 1 mom. i lagförslag 3 som modell, för
det är det tydligast formulerade och mest entydiga av förslagen. Över
huvud taget vore det motiverat att använda enhetliga bestämmelser
om överföring av uppgifter i lagförslag 2—5.
Utskottet framhåller också att bestämmelserna
bör säkra att svenskspråkiga ansökningar förmedlas
till magistrater där det är säkert att
de handläggs på svenska.