Motivering

De ändringsförslag i propositionen som är betydelsefulla i konstitutionellt hänseende ingår i 2 kapitlet om drivning och skogsförnyelse och i 3 kapitlet om tryggande av skogsnaturens mångfald. Bestämmelserna gäller skogsägarens skyldighet att vårda egendomen och begränsning av skogsägarens rätt att använda egendomen. Begränsningarna har bland annat att göra med skyddet av den biologiska mångfalden i skogsnaturen.

Utskottet har bedömt denna typ av begränsningar för användningen av egendom utifrån grundlagens 15 § 1 mom. om egendomsskydd och dess 20 § om ansvaret för miljön. När det gäller egendomsskyddet är det fråga om huruvida begränsningarna uppfyller de allmänna kriterierna för begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet har i sina utlåtanden dessutom särskilt uppmärksammat att den inbördes relationen mellan egendomsskyddet och bestämmelsen om miljöansvar bygger på en avvägning. Utskottet har å ena sidan konstaterat att 20 § i grundlagen inte konstituerar individuellt konstaterbara förpliktelser och att den inte heller utgör en särskild grund för att inrikta toleransförpliktelser speciellt på markägarna. Båda utgör trots det delar av samma regeluppsättning för grundläggande fri- och rättigheter och kan därmed inverka på tolkningen av vardera i ett sammanhang där målet bland annat är att lagstiftningsvägen främja en hållbar balans mellan människan och naturen (GrUU 32/2010 rd, GrUU 20/2010 rd, GrUU 6/2010 rd). I sin bedömning av huruvida inskränkningar i användningsrätten är godtagbara och proportionella har utskottet lagt särskilt vikt vid de grunder som är förankrade i grundlagens 20 § (GrUU 6/2010 rd).

Bestämmelserna om beståndsvårdande avverkning och förnyelseavverkning i andra kapitlet i lagförslaget gäller närmast en precisering av sådana inskränkningar i egendomsskyddet som utskottet har bedömt i sitt utlåtande GrUU 22/1996 rd. För markägaren innebär de föreslagna ändringarna i huvudsak lättnader och ökad valfrihet jämfört med gällande lagstiftning. Ändringarna kan åtminstone delvis väntas ha positiva effekter också på tryggandet av den biologiska mångfalden, som är förankrad i grundlagens bestämmelse om ansvar för miljön. Bestämmelserna är alltså inte konstitutionellt sett problematiska.

I lagförslagets tredje kapitel finns bestämmelser om livsmiljöer som är särskilt viktiga för skogens biologiska mångfald. Regeringen föreslår att 10 § i skogslagen kompletteras med vissa nya särskilt viktiga livsmiljöer. Paragrafen ska preciseras genom att 2 mom. kompletteras med noggrannare definitioner av de livsmiljöer som avses. I 10 a och 10 b i lagförslaget finns mer specifika bestämmelser än i den gällande lagen när det gäller vilka åtgärder som är förbjudna och tillåtna i dessa livsmiljöer.

Utskottet har ansett att de livsmiljöer som avses i 10 § i skogslagen inte är centrala för skogsbruket (GrUU 22/1996 rd). Det gäller också de nu föreslagna livsmiljöerna, som per definition är små till arealen eller av ringa betydelse för skogsbruket. För markägaren är alltså inskränkningarna tämligen små. De inskränkningar som avses i 10 a och 10 b § i lagförslaget är till sin art inga absoluta förbud. Med stöd av 11 § kan dessutom under vissa förutsättningar undantagslov beviljas. Det står klart att inskränkningarna i rätten att använda egendomen inte är problematiska med tanke på egendomsskyddet, särskilt när de vägs mot de tungt vägande grunderna i anslutning till tryggandet av den biologiska mångfalden och därmed till 20 § i grundlagen. Bestämmelserna är också betydligt mer exakta och tydligt avgränsade än för närvarande.