Allmän motivering

I juli 2006 antog Europeiska unionens råd en förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden. Till skillnad från den tidigare fonden, Fonden för fiskets utveckling (FFU), hör Europeiska fiskerifonden inte till gemenskapens strukturfonder. Under programperioden 2000—2006 har lagen om den nationella förvaltningen av programmen för strukturfonderna (1353/1999) tillämpats på den nationella förvaltningen av Fonden för fiskets utveckling. Jord- och skogsbruksministeriet har gett arbetskrafts- och näringscentralerna anvisningar i frågor som hänför sig till beviljande, utbetalning och återkrav av stödet. En del av anvisningarna har påverkat de sökandes och stödtagarnas rättigheter. Med hänsyn till verksamhetsutövarnas rättssäkerhet och 80 § i grundlagen måste frågorna regleras i lag, vilket görs genom propositionen, för att den nationella förvaltningen av Europeiska fiskerifonden ska kunna ordnas, framhåller utskottet.

Rådets förordning om Europeiska fiskerifonden innehåller bestämmelser om stöd till fiskeriet, en finansieringsram, ett strategiskt förhållningssätt, operativa program, förvaltning, övervakning och kontroll. Den föreslagna lagen har bestämmelser om den nationella förvaltningen och det nationella genomförandet av fiskeriet med stöd av Europeiska fiskerifonden. Enligt lagen ska vissa myndigheter utses för att genomföra operativa program inom fiskerifonden i enlighet med förpliktelserna i förordningen. Den nya lagen bildar således basen för genomförandet av förordningen om fiskerifonden. Utskottet påpekar att förordningen är direkt tillämplig lag. Det går inte att genom nationell lagstiftning föreskriva vilken typ av åtgärder som berättigar till stöd, utan bestämmelserna ingår i förordningen om fiskerifonden. I överensstämmelse med förordningen håller Finland på att utarbeta ett operativt program för fiskeriet 2007—2013 utifrån en nationell strategisk plan. Den offentliga finansieringen av det operativa programmet uppgår till cirka 85 miljoner euro för Fasta Finland, varav EU står för cirka 36 miljoner euro.

Förordningen föreskriver om fem prioriterade områden som kan få stöd ur fiskerifonden. Det första prioriterade området innefattar åtgärder för anpassning av gemenskapens fiskeflotta, alltså stöd till havsfiske. Bland åtgärderna märks investeringar i säkerhet och kvalitet samt motorbyten av engångskaraktär. Däremot är det inte tillåtet att ge ut stöd för att bygga nya fiskefartyg. I det andra prioriterade området ingår stöd till vattenbruk, beredning av fiskeriprodukter och de viktigaste investeringarna i företag inom partihandel med fisk. Dessutom kan lokaler och anläggningar inom inlandsfiske stödas genom det andra prioriterade området. Via det tredje prioriterade området kan stöd gå till åtgärder av gemensamt intresse. Med det avses till exempel investeringar i fiskehamnar, kampanjer för att främja åtgången av fisk och försöksprojekt.

Det fjärde prioriterade området är den största skillnaden jämfört med programperioden 2000—2006. Inom ramen för det prioriterade området kan fiskerigrupper bildas med hjälp av selektiva metoder. De kan satsa på att utveckla fiskerinäringen på många olika sätt och med hänsyn till regionernas särdrag, påpekar utskottet. Det är mycket viktigt att grupperna bildas så snart som möjligt, anser utskottet och framhåller att fiskerigrupperna spelar en stor roll för utvecklingen inom fiskerinäringen. Sammantaget sett innefattar det fjärde prioriterade området en stor uppsättning åtgärder och möjliggör bland annat partiellt stöd till fisketurism. Inom de övriga prioriterade områdena tillåter förordningen stöd till fisketurism mestadels bara om turismen i överensstämmelse med de socioekonomiska åtgärderna hänger samman med en diversifiering av arbetsmöjligheterna för yrkesfiskare. Förordningen om fiskerifonden tillåter således inte stöd överlag till alla investeringar i fisketurism. Därför är det enligt utskottet viktigt att behoven inom den ökande fisketurismen beaktas i tillräckligt stor omfattning när besluten om andra fonder och finansiella instrument (till exempel LEADER-grupper eller handels- och industriministeriets utvecklingsbidrag till turistföretag) fattas. Då kan åtgärderna inom fiskerigrupperna komplettera dessa stödformer inom ramen för förordningen om fiskerifonden.

Det femte prioriterade området gäller främst tekniskt stöd i samband med utveckling av förvaltningen.

Med hänvisning till det ovanstående anser utskottet att fiskerifonden sammantaget sett tillåter många olika typer av stöd till företags- och infrastrukturinvesteringar inom yrkesfisket och till utvecklingsprojekt för att förbättra verksamhetsmöjligheterna inom näringen. Det är viktigt att projekten inom ramen för de prioriterade områdena utnyttjas för att främja fiskförädlingens och handelns ambitioner att få ut tillräckligt med inhemsk fisk på marknaden.

Programperioden är lång och fiskerinäringen har varit och är fortfarande stadd i förändring. Dessutom kan det ske snabba förändringar i fiskbestånden. Utskottet framhåller att ingen stödform som fiskerifonden tillåter bör uteslutas i de prioriterade områdena. Det är angeläget att samtliga stödformer i förekommande fall är tillgängliga för fiskerinäringen. Förordningen tillåter dessutom en rad frivilliga avgångsbidrag. I förekommande fall bör frivilliga initiativ för att minska fiskeansträngningen tillåtas om fiskebestånden försämras. Då kan ett bidrag betalas ut till fiskarna. Bidraget läggs fast i relation till hur länge minskningen pågår. Utskottet framhåller särskilt att det handlar om fullständigt frivilliga minskningar i fisket och att fiskarna kan anhålla om bidrag för åtgärderna. Stödformen ska få införas genom ett särskilt beslut av förvaltningsmyndigheten (Utskottets förslag till uttalande).

Krav på stödtagarna finns inskrivna i 18 § i lagförslaget. Stöd ska kunna ges bara sökande som är momsskyldiga. Ett annat kriterium för stöd till fiskeri är att sökanden uppfyller definitionen på yrkesfiskare enligt 6 a § 1 mom. i lagen om fiske, alltså får minst 30 procent av sina totala inkomster från fiske. Syftet med gränsen är att stödet ska gå till företagare och företag som bedriver professionell företagsverksamhet. Ett undantag från huvudregeln är nyetablerade yrkesfiskare och företag som inte uppfyller stödkriterierna vid den tidpunkt då de anhåller om stöd. De kan få stöd om de lägger fram en genomförbar plan för hur de stödberättigade kraven ska uppfyllas inom tre år från att den sista posten betalades ut.

Begränsningen för investeringsstöden till fiskeriet medverkar till att stöden helt riktigt går till att utveckla yrkesfisket, framhåller utskottet. När stödet går till företagare och företag som bedriver yrkesmässig företagsverksamhet är det lättare att garantera hög kvalitet på fiskeriprodukterna. Å andra sidan tillåter inkomstgränsen på 30 procent i tillräckligt stor omfattning att fiskare med fisket som binäring vid sidan av flera andra näringsverksamheter har rätt att få stöd. Utskottet understryker framför allt att de föreslagna bestämmelserna tillåter att stöd ges till yrkesfiskare och näringsutövare om de åtar sig att utveckla sin verksamhet de tre år som följer på stödutbetalningen. Också de som har en plan för att utveckla småskalig fiskeriverksamhet till en mer omfattande binäring som överskrider inkomstgränsen på 30 procent är stödberättigade. Ett av problemen med yrkesfiske har varit att fiskarna är så gamla och att unga fiskare sällan satsar på yrket. Utskottet menar att stöden för att utveckla yrkesfisket kan medverka till att fler vill bli fiskare och starta verksamhet inom fiskerinäringen.

Med hänvisning till propositionen och annan information finner utskottet propositionen nödvändig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.