Allmän motivering

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

En reform av kommissionens förordningar som preciserar marknadsordningsförordningen och den horisontella förordningen inleddes i EU 2014. Samtidigt görs de ändringar som beror på Lissabonfördraget och som innebär att det regelverk som tidigare har baserat sig på kommissionens förordningar i fortsättningen delas upp i kommissionens delegerade förordningar och genomförandeförordningar. Därför föreslås vissa korrigeringar i lagens hänvisningar.

Statliga myndigheters kontroller av handelsnormerna

Vid utfrågningen av sakkunniga i samband med en tidigare ändring av lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter (JsUB 21/2013 rd — RP 145/2013 rd, L 1194/2013) aktualiserades behovet att ta ut avgifter för kontroller av handelsnormerna. Då togs inga särskilda bestämmelser om avgifter för myndighetsprestationer med i lagen, utan den allmänna lagstiftningen har tillämpats i fråga om avgifter. Nu föreslås lagen bli kompletterad med ett nytt 2 mom. i 58 f §. Enligt det ska statliga myndigheters kontroller av handelsnormerna vara avgiftsbelagda, om kontrollerna ingår i en tillsynsplan som avses i 48 § i livsmedelslagen. Bestämmelsen om avgift ska således tillämpas på de kontroller av att handelsnormerna iakttas som ingår i myndighetens tillsynsplan och som inte hör till tillämpningsområdet för lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), som gäller som allmän lag. Enligt utredning till utskottet lämpar sig momentet i praktiken främst för Livsmedelssäkerhetsverkets kontroller av handelsnormerna för produkter inom fjäderfäköttssektorn (i synnerhet på större slakterier för fjäderfäkött) och frukt- och grönsaksbranschen (detaljhandel, partihandel, packerier och försäljningsplatser utomhus), vilka ingår i verkets kontrollplan.

Av propositionen framgår det att lagen om grunderna för avgifter till staten omfattar åtminstone åtgärder som grundar sig på ansökningar och anmälningar, t.ex. beslut, tillstånd och intyg, import och export, system baserade på frivillighet, t.ex. frivilliga system för märkning av produkter, och uppföljande kontroller, inspektioner och granskningar om man måste utföra dem på nytt för att försäkra sig om att de upptäckta bristerna har rättats till. Däremot har det varit oklart om lagen om grunderna för avgifter till staten är tillämplig på sådana kontroller av att handelsnormerna iakttas som görs utan en ansökan eller någon annan åtgärd riktad till myndigheterna från den aktör som kontrollen gäller. För att undvika oklarhet och tillgodose likabehandlingsaspekten anser utskottet det således motiverat att avgifterna också för dessa kontroller regleras separat i 58 f § 2 mom. i lagförslaget. Utskottet vill betona att kontrollbesöket bör omfatta flera kontroller om det låter sig göras med hänsyn till kontrollbesökets karaktär; så har t.ex. också annan livsmedelstillsyn nu utövats i samband med kontroller av vattenhalten i fjäderfäkött.

Utskottet konstaterar att i fråga om avgifter för kommunernas kontroller av handelsnormerna är ett lagstiftningsprojekt om avgifter inom miljö- och hälsoskyddet aktuellt vid social- och hälsovårdsministeriet. Propositionen har ännu inte lämnats till riksdagen.

Återkrav

EU:s lagstiftning om återkrav av stöd som hänför sig till marknadsordningen är i princip direkt tillämplig lagstiftning. Den förutsätter att medlemsstaterna ska föreskriva att det får gå högst 60 dagar innan ränta börjar tas ut. När det således handlar om en dröjsmålsränta bör bestämmelsen om räntenivå ersättas med en hänvisning till 4 § 1 mom. om dröjsmålsränta i räntelagen (633/1982). Utskottet anser att ändringarna i 76 § i lagförslaget är klargörande och behövliga. Ändringen gynnar aktörerna och den föreslagna ändringen motsvarar också 32 § i lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013).

Övriga synpunkter

EU-lagstiftningen har ändrats på så sätt att det för att stöd för privat lagring av smör ska kunna beviljas inte längre krävs att tillverkaren har fått ett särskilt godkännande för detta ändamål. Därför föreslås detta krav bli struket i 30 § i lagförslaget. Förslaget är relevant enligt utskottets mening.

Enligt EU-lagstiftningen får den behöriga myndigheten avstå från förverkandet av ett belopp på mindre än 100 euro. Det kan anses motiverat att låta bli att förverka en säkerhet när det handlar om små summor eftersom det administrativa arbete som det medför att förverka säkerheter på mycket små summor har ansetts vara alltför stort i förhållande till beloppet i fråga. Inom den direkt tillämpliga EU-lagstiftning som gäller ställande av säkerheter vid import och export är denna gräns redan 100 euro. Utskottet anser det motiverat att också i 48 § 2 mom. ändra gränsen till 100 euro.

Trots att de ändringar som gäller lagring av smör och beloppet på förverkad säkerhet inte i sig kan anses vara stora eller ekonomiskt betydande, anser utskottet det ändå nödvändigt att onödig byråkrati rensas bort närhelst det är möjligt.

Utskottet finner det också behövligt att rättsläget förtydligas genom en bestämmelse om attesterande organ i lagens 91 a §, eftersom lagen om en marknadsordning inte har innehållit något sådant omnämnande.

I 47 § 2 mom. i lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter föreskrivs om godkännande av borgensman. Momentet innehåller en hänvisning till den upphävda kreditinstitutslagen (121/2007). Utskottet föreslår därför att hänvisningen ändras så att den gäller den nya kreditinstitutslagen (610/2014). Utskottet konstaterar att den föreslagna ändringen är lagteknisk.