Allmän motivering
Utskottet konstaterar att det är Lantmäteriverket som
under ledning av jord- och skogsbruksministeriet svarar för
nyskiftesverksamheten. I Finland har man från så tidigt
som mitten av 1800-talet bedrivit statsstödd ägoreglering
i form av nyskifte för att förbättra
verksamhetsförutsättningarna för jord-
och skogsbruket. Förutom den splittrade fastighetsstrukturen
har även faktorer som hör ihop med förändringar
i folkmängden, ekonomin, näringsstrukturen, markanvändningen,
odlingstekniken och beskattningen påverkat ägoregleringen.
Genom nyskiften enligt fastighetsbildningslagen (554/1995),
nedan FBL, kan man minska de olägenheter för det
jord- och skogsbruk som bedrivs i dag som beror på oändamålsenlig
fastighetsindelning, eller de olägenheter för
användningen av fastigheterna som beror på byggandet
av ny infrastruktur eller inrättandet av skyddsområden.
Traditionella nyskiften brukar gälla sådana jord-
och skogsbruksområden där fastighetsindelningen
och fastighetsstommen är dåliga med tanke på jord-
och skogsbruk. Genom projektnyskifte främjas genomförandet
av infraprojekt och skyddsområden genom en anpassning av
fastighetsstrukturen.
Den gällande lagen om stöd för nyskiften (24/1981),
nedan stödlagen, grundar sig till stor del på lagen
om understöd av statsmedel för lantmäteriförrättningar
(42/1960), som gällde före den. Stöd
kan beviljas för nyskiftesverksamhet bland annat om förrättningen är
viktig med tanke på allmänt intresse och om delägarnas
allmänna ekonomiska ställning kräver
det. Nyskiften som gäller åker- och skogsägor
finansieras i förrättningsskedet helt med statliga
medel. Den del av kostnaderna för nyskiftet som kvarstår som
slutlig utgift för staten utgör statligt stöd
av bidragsnatur till skiftesdelägarna. Den del av kostnaderna
för de anpassningsåtgärder som vidtagits
i samband med nyskiftesförrättningen som inte
kvarstår som slutlig utgift för staten utgör ett
lån som sakägarna ska betala tillbaka till staten.
Enligt utredning till utskottet har reglerna för statligt
stöd till jord- och skogsbruksområdet ändrats
från den 1 juli 2014. De stödsystem som baserar
sig på den gällande stödlagen, stöd
för administrativa kostnader och stöd för
anpassningsåtgärder som vidtas i samband med en
nyskiftesförrättning har anmälts på basis
av förordningen om gruppundantag för jordbruksområdet (EG)
nr 1857/2006, nedan gruppundantagsförordningen.
Enligt övergångsbestämmelsen i artikel
23 i den tidigare gruppundantagsförordningen kunde stödsystem
för vilka undantag gällde fortsätta i
högst sex månader efter det att förordningen
hade upphört att gälla. Det här innebär
att den nationella lagen om stöd för nyskiften
måste ändras senast den 31 december 2014 för
att motsvara den nya gruppundantagsförordningen (EU) nr
702/2014 och det nya stödsystemet anmälas
antingen med stöd av den nya gruppundantagsförordningen
eller enligt riktlinjerna för statligt stöd till
jord- och skogsbruket. Om så inte sker ändras
det stöd som baserar sig på det stödsystem
som framgår av stödlagen från den 1 januari
2015 till ett stöd som strider mot EU-bestämmelserna
om statligt stöd. I fråga om stöd i strid
med bestämmelserna gäller det verkställighetsförbud
som avses i artikel 3 i den så kallade genomförandeförordningen
(EG) nr 659/1999.
I propositionsmotiven framhålls det att nyskiftenas
karaktär har förändrats på grund
av kraven i fråga om lönsamheten i gårdsbruket
och produktionens konkurrenskraft så att nyskiftena alltmer
utgår från lantbruksföretagarnas behov och
så att de gäller mindre områden än
tidigare, även om de i regel gäller alla markägare
i förrättningsområdet. Genomsnittsstorleken
på förrättningsområdena har
också minskat från att som mest ha utgjorts av
nyskiften som omfattade hela kommuner till cirka 1 000 hektar.
Det är även i fortsättningen motiverat
att staten deltar i att täcka kostnaderna för
nyskiften menar utskottet, eftersom den rådande fastighetsstrukturen är
en följd av den styrning som samhället under århundraden
har utövat genom jordskifteslagstiftningen. Utskottet understryker
vidare att målet med propositionen är att styra
användningen av statliga medel vid nyskiften så att
man uppnår ett så stort mervärde som
möjligt genom de åtgärder som genomförs
med stöd av anslag.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen
med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen
nedan.
Detaljmotivering
1. lakiehdotus
2 §. Tillämpningsområde.
I paragrafens 2 mom. föreslås det att lagen
inte ska tillämpas på stöd för
förrättningskostnaderna för sådana
projektnyskiften som avses i 67 § 4 mom. i fastighetsbildningslagen
(554/1995) eller för kostnaderna för åtgärder
som har utförts i samband med dem. Med hjälp av
projektnyskiften undanröjer eller minskar man genom ägoreglering
sådana olägenheter för nyttjandet av
fastigheterna som orsakas av att det genomförs projekt
med landsvägar, järnvägar, kraftledningslinjer,
flygfält, naturskyddsområden eller andra motsvarande projekt.
Enligt utredning till utskottet är det tidvis motiverat
att genomföra projektnyskiften och åkerägoregleringar
samtidigt. Då uppkommer, utöver administrativa
kostnader för det egentliga projektnyskiftet, även ägoregleringskostnader inte
bara för betalaren utan också för markägaren.
I utredningen har det ansetts viktigt att stödet också gäller
projektnyskiften. Utskottet föreslår att 2 mom.
utgår.
8 §. Nivån på stödet.
Utskottet konstaterar att enlig gällande lag har förrättningskostnader
(s.k. administrativa kostnader) som föranleds av nyskiftesförrättningar
och som tas ut som fastighetsförrättningsavgifter
kunnat läggas staten till last fullt ut. I praktiken har
ca 80 procent av fastighetsförrättningsavgifterna
för nyskiften inte tagits ut. Regeringen föreslår
i 1 mom. att av fastighetsförrättningsavgiften
får högst 75 procent bli en slutlig utgift för
staten som stöd för administrativa kostnader.
Enligt gällande lag har stödet för
anpassningsåtgärder i samband med nyskiften kunnat uppgå till
högst 75 procent för lokala åtgärder och
högst 50 procent för icke-lokala åtgärder.
I verkligheten har stödet för lokala åtgärder
legat på cirka 55 procent. Beloppet av icke-lokala investeringsstöd
har minskat de senaste åren. Det icke-lokala investeringsstöd
som anmäldes till kommissionen 2013 uppgick totalt till
24 400 euro. I propositionen föreslås det att
i enlighet med 2 mom. ska det med statens medel i samband med nyskiftesförrättningar
såsom anpassningsåtgärder endast kunna
göras lokala väg- och torrläggningsarbeten
och att av de kostnader som uppkommer på grund av dem högst
50 procent kan bli en slutlig utgift för staten som investeringsstöd.
Utskottet finner det motiverat att betala stöd för
fastighetsförrättningsavgifter eftersom den rådande
fastighetsstrukturen med sina vägnät och torrläggningsnätverk åtminstone
delvis är ett resultat av äldre lagstiftning.
Eftersom fastighetsförrättningsavgiften vid nyskifte
till stor del består av planering av fastighetsstrukturen
och fastighetsstommen (uppgörande av nyskiftesplan) kan
hela avgiften för en sådan fastighetsförrättning
inte läggas på sakägarna. Utskottet tror
dessutom att en kraftig sänkning av stödnivåerna
rent generellt skulle minska intresset för nyskiften bland
markägarna. Från stödtagarnas sida är
dessutom fasta, i procent definierade stöd bäst,
eftersom de är tydliga och rättvisa. Då slipper
man dessutom reglera stödnivån genom förordning.
På grundval av det som sägs ovan föreslår
utskottet att 1 och 2 mom. ändras så att i bägge
momenten stryks ordet "högst", varvid
stödnivån för alla projekt blir 75 procent
av de administrativa kostnaderna och 50 procent av investeringsstödet.
Utskottet föreslår samtidigt att 3 mom. slopas
eftersom momentet förlorar sin betydelse.
Uttag av stödmottagarens andel. Utskottet konstaterar
att uttaget av nyskiftesfordningar till staten sker i samarbete
mellan Lantmäteriverket och Statskontoret så att
verket tillställer Statskontoret uttagsbeslutet, Enligt
utredning till utskottet är avsikten att Statskontoret
också i framtiden ska sköta indrivningen av de
fordringar som med stöd av den nya lagen uppkommer för
staten. Utskottet föreslår därför
att det införs ett nytt 5 mom. i paragrafen om detta och att
det nuvarande 5 mom. blir 6 mom.
13 §. Uttag av stödmottagarens andel.
Utskottet konstaterar att uttaget av nyskiftesfordningar till
staten sker i samarbete mellan Lantmäteriverket och Statskontoret
så att verket tillställer Statskontoret uttagsbeslutet,
Enligt utredning till utskottet är avsikten att Statskontoret
också i framtiden ska sköta indrivningen av de
fordringar som med stöd av den nya lagen uppkommer för
staten. Utskottet föreslår därför
att det införs ett nytt 5 mom. i paragrafen om detta och att
det nuvarande 5 mom. blir 6 mom.
22 §. Ändringssökande.
Enligt utredning till utskottet ligger bestämmelsen
om ändringssökande inte i linje med justitieministeriets
riktlinjer för lagstiftningsprojektet för en översyn
av bestämmelserna om sökande av ändring
i vissa förvaltningsärenden. Utskottet föreslår
därför att paragrafen ändras så att
det inte ska sökas omprövning av ett beslut om återkrav
utan att ändring söks genom besvär direkt
hos förvaltningsdomstolen på det sätt
som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).