Allmän motivering

Utskottet konstaterar att uppgifter om fastigheter och om rättigheter och begränsningar som hänför sig till dem ingår i fastighetsregistret och i lagfarts- och inteckningsregistret. Uppgifterna förmedlas till kunderna med hjälp av ett avtalsbaserat fastighetsdatasystem. Fastighetsdelen i systemet består av det fastighetsregister som avses i fastighetsregisterlagen (392/1985), medan inskrivningsdelen består av det lagfarts- och inteckningsregister som avses i lagen om lagfarts- och inteckningsregister (353/1987). Därutöver finns det en del andra uppgifter om fastigheter som inte ingår i någotdera av registren ovan. För dessa uppgifter finns det för närvarande ingen informationstjänst.

Med hänvisning till motiveringen till propositionen påpekar utskottet att det inte finns särskilt många länder som har rikstäckande och tillförlitliga fastighetsdatabaser. Bland de fungerande informationssystemen är fastighetsdatasystemet i Finland ett av de mest avancerade systemen. Fastighetsdatabasen spelar en viktig roll som grundval för den ekonomiska aktiviteten i samhället, påpekar utskottet. Utan ett fungerande fastighetssystem existerar inget fungerande system med säkerheter i anslutning till fastigheter. Och utan detta har vi ingen fungerande finansmarknad.

Det ställs ständigt nya krav på att informationen om fastigheter skall vara lättillgänglig, ha vissa egenskaper och vara högkvalitativ, uppdaterad och tillförlitlig. För samhället och ekonomin spelar uppgifterna en viktig roll, eftersom information om fastigheter, som utskottet påpekar ovan, utgör grunden för vårt system med säkerheter. Dessutom bör noteras att två tredjedelar av vår nationalegendom består av fastigheter. Det behövs en gedigen rättslig grund för informationstjänsten kring dessa uppgifter och för att säkerställa att fastighetsdatasystemet uppdateras och förbättras. Detta påpekas också av regeringen i propositionen. Den bärande principen i propositionen är att det nuvarande fastighetsdatasystemet, som bygger dels på ett principbeslut av statsrådet, dels på ett avtal mellan uppgiftslämnarna, skall bli ett lagstadgat och rikstäckande register- och informationssystem. Enligt förslaget är det staten som skall bygga upp systemet.

Utgångspunkten bör vara att fastighetsdatasystemet inte innehåller några fel. Det målet är svårt att uppnå med flera olika register och utan ett samordnat fastighetsdatasystem. Enligt motiveringen till propositionen skall reformen särskilt prioritera bättre kvalitet på informationen med hänsyn till kraven på tillförlitlighet. För att systemet skall fungera väl och inte minst för att garantera ständigt uppdaterade uppgifter måste informationen behandlas med automatisk databehandling. I propositionen föreslår regeringen att information om fastigheter skall upprätthållas och tillhandahållas med hjälp av automatisk databehandling. Detta innebär samtidigt att det införs ett enda samordnat och riksomfattande informationssystem, fastighetsdatasystemet, med uppgifter om fastigheter och andra enheter för jord- och vattenområden, de rättigheter och begränsningar som hänför sig till dem och om ägare och innehavare. Fastighetsregistret och lagfarts- och inteckningsregistret ingår redan enligt lag i fastighetsdatasystemet. Därför föreslår regeringen att fastighetsdatasystemet huvudsakligen skall bestå dels av de viktigaste uppgifterna i fastighetsregistret, dels av uppgifter i lagfarts- och inteckningsregistret. Utöver detta skall fastighetsdatasystemet kunna ha annan information i enlighet med vad som föreskrivs i lagen. Ett exempel på annan information är uppgifter om överlåtelser av fastigheter utifrån anmälningar från köpvittnen. Vidare kan systemet innehålla uppgifter som uppkommer vid myndighetsutövning (till exempel markanvändningsplaner) och som med avseende på samhällets eller den enskildes intressen behöver finnas i ett offentligt register.

Uppgifterna i fastighetsdatasystemet kommer att vara offentliga i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), men skyddade i enlighet med vad som föreskrivs i personuppgiftslagen (523/1999). Ett villkor för att personuppgifter skall få lämnas ut är att den som får personuppgifterna har rätt att använda dem.

Lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster är också en god grund att bygga upp en gemensam förvaltning av systemet på. Med hänsyn till att fastighetsdatasystemet i grunden baserar sig på uppgifterna om fastighetsindelning i fastighetsregistret föreslår regeringen att lantmäteriverket skall vara den myndighet som inrättar, förvaltar och upprätthåller fastighetsdatasystemet och svarar för att informationstjänsten och systemet utvecklas. Lantmäteriverket skall vara den organisation som administrerar systemet. Dessutom kommer lantmäteriverket att ta över administrationen av informationstjänsten för lagfarts- och inteckningsregistret av justitieministeriet.

Förslaget har den fördelen att det klart sägs ut att den som levererar en uppgift ansvarar för att uppgiften kommer in i fastighetsdatasystemet och uppdateras. Då kan det inte längre uppstå någon oklarhet om vem som administrativt sett ansvarar för att uppgifterna i systemet är uppdaterade. Den myndighet som levererar data till fastighetsdataregistret skall vara skyldig att registrera och uppdatera informationen i systemet. Detta innebär att den myndighet som först levererar rikstäckande information till fastighetsdatasystemet också ansvarar för att uppgifterna med en gång förs in i numerisk form och i överensstämmelse med tekniska standarder samt med rätt innehåll i det gemensamma och rikstäckande fastighetsdatasystemet.

När uppgifterna förs in i numerisk form uppstår det en del kostnader för tekniska utvecklingsprojekt. Det är enligt uppgift mycket svårt att göra någon uppskattning av kostnaderna för detta eftersom det finns flera olika tekniska möjligheter att föra över uppgifter från informationsleverantörernas system till fastighetsdatasystemet och vice versa. I propositionen föreslås att det genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet föreskrivs hur stor del av inkomsterna från prestationerna skall användas till att täcka utgifterna för administration, upprätthållande, informationstjänst och utveckling.

Av de orsaker som nämns i propositionen och på grundval av erhållen utredning finner utskottet förslagen nödvändiga och lämpliga. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med anmärkningarna och ändringsförslagen nedan.