Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Den nu gällande dammsäkerhetslagen (413/1984) är från 1984; i lagstiftningshänseende ingår där legislativt föråldrade inslag och den stämmer inte i alla delar överens med nuvarande dammsäkerhetspraxis som uppstått utan egentligt stöd i lagstiftningen. Lagen gäller omkring 500 dammar, flertalet av dem dammar i vattendrag och omkring 60 av dem avfallsdammar. Dessutom räknas olika slag av översvämningsvallar till dammar. De flesta av våra dammar i vattendrag har byggts på 1940- och 1970-talen och därmed kräver deras tekniska livslängd många slag av grundliga reparationer och förbättringar av dammsäkerheten.

Dammsäkerhetslagen är till sin allmänna karaktär teknisk speciallagstiftning om dammkonstruktioner och avser att minska och hindra riskerna för människor, egendom och miljön i olyckssituationer. Lagstiftningens centrala uppgift är att genom myndighetstillsyn se till att dammarna är säkra i alla faser av sin livscykel, alltså när de anläggs, underhålls och används. I lagen ingår fortfarande inte något särskilt tillståndsförfarande för uppdämning, utan uppdämningen av vattendragen regleras särskilt i vattenlagen och uppdämningen av avfall i miljövårdslagen, precis som förr. Utskottet anser att det för en samlad hantering av dammsäkerhetsriskerna är lämpligt att följa regeringens förslag och bredda dammsäkerhetslagens räckvidd så att den också omfattar ovanjordiska dammar i gruvdrift och översvämningsvallar.

Behovet av att vidareutveckla dammsäkerhetslagstiftningen ökar sannolikt i framtiden i den takt klimatförändringen orsakar fler extrema fenomen i väder- och vattenförhållandena. För att anpassa oss till klimatförändringen måste vi räkna med allt häftigare översvämningar och med att effektivt motarbeta deras negativa konsekvenser. Eventuella risker med dammarna kan minskas genom bättre dammsäkerhetsbestämmelser och tillsyn.

Det har funnits risksituationer med dammkonstruktionernas hållfasthet hos oss, där gällande tillsyns- och inspektionsmetoder inte har räckt till för att avslöja riskerna. Dammkonstruktionernas hållfasthet har länge varit ett problem till exempel vid det konstgjorda vattenmagasinet i Uljua, som stod färdigt 1970. Dammkonstruktionen i Uljua består av två jorddammar med en sammanlagd längd av omkring 8 km. Den andra jorddammen i Uljua (Tulisaari damm) har två gånger varit nära att brista. Första gången var direkt efter anläggandet vid påfyllning av det konstgjorda vattenmagasinet då det uppstod en erosionsspricka genom dammens övre del. Orsaken var uppenbarligen att tätningen av dammens övre del misslyckades. Den andra risksituationen inträffade 1990, då erosionen satte in genom krosszonen i berget och fortskred hela vägen genom dammen med kraftig genomsippring och erosion som följd. Efter störningarna utfördes reparationer och förbättringar på dammarna. För dammen i Uljua har en konditionsbedömning gjorts 2005. Då konstaterades det så stora tekniska brister i jorddammarna att de inte kunde klassas som säkra. Utifrån konditionsbedömningarna har omfattande renoveringsarbeten satts in. Dessutom påtalades sådana aspekter vid bedömningen som hindrar en säkerhetskontroll av dammen i Uljua och som är till skada för verksamheten vid en eventuell brådskande renovering. Utskottet kräver att dammarnas och uppdämningsvallarnas säkerhet tillgodoses bättre under anläggande och användning, framför allt med hjälp av riskbedömningar.

Den föreslagna lagen har i princip bredare räckvidd än den nuvarande. Den gällande dammsäkerhetslagen utesluter i regel under tre meter höga dammar från tillämpningen. Enligt propositionen ska dammar inte längre uteslutas på grund av sin höjd. Skyldigheten att klassificera dammar och de skyldigheter som klassificeringen medför för ägaren kommer i princip ändå inte att utvidgas. Dammsäkerhetsmyndigheten ska fortsatt fatta beslut om klassificeringen bara för de dammar den har kännedom om och som eventuellt kan innebära en sådan skaderisk som avses i lagen. Det är viktigt att ofarliga dammar som inte medför någon skaderisk lämnas utanför klassificeringen, anser utskottet.

Med avvikelse från den gällande dammsäkerhetslagen föreslås den nya bli tillämpad också på ovanjordiska gruvdammar. Utskottet hänvisar till det som sagts ovan och menar att det är helt motiverat att utsträcka lagen till gruvdammar, eftersom de till sin karaktär inte avviker från avfallsdammar. Gruvdammar är i regel avfallsdammar inom ett utmål eller dammar i vattendrag inom ett utmål som används för vattentäkt. Myndighetstillsynen över ovanjordiska gruvdammar har tidigare varit överlappande i vissa delar och därför är det lämpligt att tillsynen över gruvdammar förenas med den allmänna dammtillsynen. Vid tillsyn är kraven på gruvdammar i princip de samma som för andra dammar, konstaterar utskottet.

I 9 § 1 mom. i den föreslagna lagen sägs det att dammägaren i en ansökan om tillstånd för anläggande av en damm i tillräcklig omfattning ska redogöra för den skaderisk som dammen medför och hur den inverkar på dimensioneringsgrunderna för dammen. Men när tillstånd ska sökas enligt vattenlagen (264/1961) eller miljövårdslagen (86/2006) har planeringen av dammen ofta inte nått ett så detaljerat stadium att ett klassificeringsbeslut för dammen skulle kunna fattas, utan för det krävs det närmare konstruktionsplaner. Skaderisken bör i alla fall absolut bedömas tillräckligt ingående redan när tillstånd söks.

Utifrån 9 § 3 mom. ska dammsäkerhetsmyndigheten i sitt utlåtande i förekommande fall göra en bedömning av dammens dimensionering med avseende på dammsäkerheten. Med en bedömning av dimensioneringen avses den hydrologiska dimensioneringen men också alla faktorer som har med dimensioneringen av dammkonstruktionerna att göra. I bedömningen bör de specifika dimensioneringskraven på varje damm vägas in.

Åtgärderna för att ta i drift en damm bör beskrivas i ett dammprogram, som ska godkännas av dammsäkerhetsmyndigheten före idrifttagningskontrollen. I programmet redovisas dammens skick, och alla faktorer som inverkar på dammsäkerheten ska beaktas på behörigt sätt. Kontrollprogrammet kan i förekommande fall inbegripa en plan för årliga och återkommande inspektioner av dammen.

Närmare bestämmelser om säkerhetsarrangemangen ska enligt 16 § i dammsäkerhetslagen utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt förordningsutkastet i propositionen ska dammägaren vidta varningsåtgärder och andra åtgärder för att avvärja en fara till exempel för dem som befinner sig nedströms om dammen eller den fara som ofog medför för dammsäkerheten. Utskottet poängterar att markägare och andra parter skyndsamt måste underrättas om omständigheter eller exceptionella situationer som hotar dammsäkerheten. Det finns all anledning att förbättra informationsgången mellan dammägaren och olika intressegrupper. Den regionala miljöcentralen är dammsäkerhetsmyndighet och bör i framtiden se till att informationen mellan olika målgrupper fungerar.

Förändringar i markanvändningen betyder en hel del utmaningar för dammsäkerheten. Genom markanvändnings- och bygglagen bör det ses till att riskerna med dammar blir beaktade i planläggningen och att byggandet inte styrs för nära eventuella dammriskområden. Genom föregående planläggning bör det också ses till att översvämningsvallars eventuella översvämningseffekt inte medför problem för vattenvårdsåtgärder som vidtas med miljöstöd för jordbruket.

Jord- och skogsbruksministeriet har utifrån sina beslut med stöd av lagen om miljöförvaltning koncentrerat ansvaret för de tillsynsuppgifter enligt dammsäkerhetslagen som hör till de regionala miljöcentralerna till Tavastlands, Norra Savolax, Västra Finlands, Kajanalands och Lapplands miljöcentraler. Den regionala miljömyndigheten ska fortsatt vara tillsynsmyndighet enligt dammsäkerhetslagen. Regeringens avsikt är att dammsäkerhetsärendena koncentreras ytterligare inom miljöförvaltningen. Det är viktigt att trygga resurserna för dammsäkerhetsfrågor och att miljöförvaltningen har kvar sin specialexpertis på området och att det samtidigt ska ses till att tillräckligt många nya dammsäkerhetsexperter utbildas och att expertisen på området utvecklas.

Jord- och skogsbruksministeriet har gjort utskottet uppmärksamt på en detalj i propositionen som gäller överföring av dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter från en miljöcentral till en annan. Utskottet föreslår i detaljmotiven att 5 § kompletteras till denna del.