Allmän motivering
Propositionen hör till ett paket av lagstiftningsreformer
som har till syfte att förbättra beredskapen för
förändringar i väder- och vattenförhållandena
och de risker som dessa medför. Andra projekt i paketet
har redan genomförts, såsom översynen
av lagstiftningen om dammsäkerhet respektive hantering
av översvämningsrisker.
Propositionens syfte är att skapa ett privat försäkringsbaserat
skydd mot översvämningsskador på byggnader
och lösöre i dem. Lagen om ersättande
av skador som orsakats av exceptionella översvämningar
(, lagen om översvämningsskador)
ska upphävas och lagen om ersättande av skördeskador
() och lagen om enskilda vägar
() ska ändras. Systemet
med ersättning för översvämningsskador
ska reformeras så att skador som översvämningar
i vattendrag orsakar på byggnader och lösöre
i dem inte längre ersätts med statliga medel utan
genom privata försäkringar som tillhandahålls
på marknaden. Skador på jordbruket som orsakas
av översvämningar i vattendrag ersätts på samma
sätt som i dag från statsbudgeten och bidrag kan
beviljas för reparation av skador på enskilda
vägar.
Enligt den gällande lagen om översvämningsskador
kan ersättning betalas uteslutande för skador
förorsakade av översvämningar i vattendrag,
alltså främst åar och sjöar.
Men en höjd havsnivå och häftiga regn
kan ge upphov till skador som inte ersätts med stöd
av lagen på samma sätt som skador förorsakade
av översvämningar i åar och sjöar.
Utifrån den gällande lagen kan ersättning
betalas för en översvämningsskada som inträffat
vid en sjö eller å, men inte för en motsvarande
skada som uppstått på grund av att ett dike i
närheten svämmat över, fastän
båda skadorna de facto beror på samma störtregn.
Ytterligare brister i ersättningssystemet enligt den gällande
lagen är att de viktigaste bestämmelserna kan
tolkas på olika sätt, behandlingen av ersättningsärenden
har många faser och är administrativt tungrodd
och det går mycket långsamt att få ersättning
särskilt under svåra översvämningsår.
Extrema väder- och vattenförhållanden
väntas bli vanligare i framtiden på grund av klimatförändringen.
Följaktligen räknar man också med att
olika översvämningar med åtföljande skador
kommer att öka. Därför behövs
det ett fungerande och rättvist system för att
ersätta skador. Det som talar för en nedläggning
av det statliga ersättningssystemet är statsekonomiska fakta
men också likabehandling av medborgarna och ett behov av
en enklare och snabbare ersättningsprocess. Utskottet lägger
också vikt vid den allmänna principen att det
i första hand är ägaren själv
som svarar för egendomen och beredskapen för skador
på den.
I regel tecknar man försäkringar för
att gardera sig mot skador på egendom. Men i Finland har det
inte funnits försäkringsprodukter med ersättningsskydd
mot skador som översvämningar i vattendrag orsakar
på byggnader och lösöre i dem. Under
beredningen av reformen av ersättningssystemet har man
därför tillsammans med försäkringsbranschen
och andra berörda grupper utrett möjligheterna
att förbättra tillgången på översvämningsförsäkringsskydd
genom lagstiftning. Under beredningens gång började
försäkringsbranschen ta fram nya försäkringsprodukter.
Finansbranschens Centralförbund har godkänt allmänna
modellvillkor för försäkringsskydd mot översvämningsskador.
Vidare har två försäkringsbolag lanserat
försäkringsprodukter med översvämningsskydd.
Eftersom modellvillkoren och försäkringsprodukterna
uppfyller de fastställda kraven på försäkringsskydd
mot översvämningsskador behövs det ingen
speciallagstiftning för att få fram försäkringsprodukter
av denna typ. Utskottet anser ändå att det behövs
ett större utbud av försäkringar som
ersätter skador förorsakade av översvämningar
i vattendrag för att konkurrensen ska börja fungera
och det ska finnas tillräckligt med alternativ. Det är
också viktigt att försäkringstagarna
tillräckligt tidigt får veta att systemet med statliga
ersättningar kommer att läggas ner. Utskottet
välkomnar därför förslaget att
den gällande lagen om översvämningsskador
upphävs genom en särskild lag som träder
i kraft ungefär tre år efter att lagen har stadfästs,
vid ingången av 2014. Utskottet understryker betydelsen
av att gå ut med information till allmänheten,
så att beskedet om ändringarna i ersättningssystemet når
ut till försäkringstagarna på möjligast
bred front.
Enligt propositionen anses försäkringsskyddet
vara tillräckligt om det i snitt täcker in de skador
som orsakas av översvämningar som återkommer
högst en gång på 50 år. Den
gällande lagen om översvämningsskador
innehåller ingen definition av vad som är en exceptionell översvämning,
men i ersättningspraxis har man ansett att översvämningar
som i genomsnitt upprepas högst en gång på 20 år är
exceptionella. Med tanke på hanteringen av översvämningsrisker
ser utskottet det inte som motiverat att i fråga om byggnader
dra gränsen vid översvämningar som upprepas
högst en gång på 20 år. Då måste
nämligen ersättningar för översvämningsskador
på bostadshus, vars förväntade genomsnittliga
livscykel är 100 år, betalas ut i genomsnitt fem
gånger. Så här ofta återkommande
skador bör lämpligen förhindras i stället,
till exempel genom att huset skyddas.
Myndigheternas rekommendation om lägsta bygghöjd
för bostadshus (Ympäristöopas nro 52)
från 2002 motsvarar ett flöde som återkommer
i medeltal en gång på 100—200 år.
I propositionen är återkomstintervallet, 50 år,
bestämt med hänsyn till ett tillräckligt
ersättningsskydd för hus som är byggda
innan dagens rekommendationer fanns. Om en nyare byggnad får
skador på grund av ett flöde som underskrider
den rekommenderade lägsta bygghöjden, kan beslutet om
ersättning enligt försäkringsvillkoren
fattas efter prövning av om skadan är en följd
av att huset är byggt i strid med författningar,
föreskrifter eller god byggnadssed.
Utskottet anser att general- och detaljplanläggningen
framöver i högre grad måste väga
in att stormar, störtregn och översvämningar
i tätorter kommer att förekomma oftare. När
områdesanvändningen planeras bör nybyggnader
inte placeras på områden med risk för översvämningar. Översvämningsskador
har också drabbat fastighetsägare som
har byggt enligt planer och bygglov där risken för översvämningar
inte har kunnat förutses i tillräcklig utsträckning.
Inom planläggningen bör man särskilt
se till att planerna och byggloven alltid beaktar översvämningsriskerna
på lämpligt sätt. Om medvetenheten ökar
bland fastighetsägarna kan det bidra till att skador motverkas
och åtgärder vidtas för skydd mot översvämningsrisker.
Enligt propositionsmotiven bör jord- och skogsbruksministeriet
tillsammans med social- och hälsovårdsministeriet
följa upp hur utbudet av försäkringsprodukter
utvecklas med beaktande av målen för översvämningsskyddet.
Utifrån uppföljningen bör det inom övergångstiden
bedömas om det finns allmänt tillgängliga
försäkringsprodukter att få med tillräckligt översvämningsskydd,
så att det statliga ersättningssystemet kan läggas
ner. Utskottet ser det som nödvändigt med uppföljning
under övergångstiden och förutsätter
att utskottet får en utredning över resultaten
senast 2012. (Förslag till uttalande)
Regeringen föreslår att skördeskadelagen ändras
så att ersättningar med stöd av lagen
ska betalas för vissa skador som avses i den gällande
lagen om översvämningsskador. Utskottet påpekar
att läget alltså inte kommer att förändras
i fråga om ersättning för skördeskador
och översvämningsskador inom jordbruket. Efter
att lagen om översvämningsskador har upphävts kommer
det veterligen inte att finnas något försäkringskydd
mot översvämningsskador på byggnader
inom jordbruksproduktionen. Översvämningsskador
på produktionsbyggnader inom jordbruket är visserligen
ganska sällsynta, eftersom gårdarna av hävd
har byggt på områden som inte är känsliga
för översvämningar. I någon
större utsträckning har man inte heller under
de senaste åren sökt ersättningar för
skador på jordbruksbyggnader och lagrade skördar
med stöd av lagen om översvämningsskador.
Det ingår som ett sammanhållet led i gårdarnas
riskhantering att förebygga skador som beror på extrema
väderförhållanden, översvämningar
och klimatförändringen och att bereda sig på att
söka ersättningar för sådana
skador. Det är tänkt att den gemensamma jordbrukspolitiken
i EU och riktlinjerna för statsbidrag ska ses över med
början 2014. I det sammanhanget avses också riskhanteringen
inom jordbruket bli moderniserad. Kommissionen har som mål
att lämna förslag till lagstiftning om reformen
i år. Eftersom det statliga systemet för ersättning
av översvämningsskador ska läggas ner
vid ingången av 2014, måste ersättningarna
för översvämningsskador på jordbruksbyggnader
enligt utskottet absolut ses över under övergångsperioden
som ett led i riskhanteringen inom jordbruket med hänsyn
till utvecklingen av EU-politiken och de instrument som ska ingå i
den.
Ersättningar för skador på växande
trädbestånd ska inte längre betalas med
statliga medel. Regeringen kommer inte med någon bedömning av
mängden översvämningsskador på växande trädbestånd,
tillgången på privata försäkringar eller
kostnadseffekterna för skogsägarna. Sakkunniga
har uppgett att en rad försäkringsbolag numera
erbjuder skogsförsäkringar som ersätter plötsliga
och oväntade översvämningsskador på växande
trädbestånd. Utskottet noterar att de statliga
ersättningarna för översvämningsskador på växande
trädbestånd har varit mycket små de senaste åren.
Exempelvis beviljades sammanlagt ungefär 5 300 euro för
sådana ersättningar under det särskilt
svåra översvämningsåret 2005. Under
2006—2010 beviljades inga ersättningar alls.
Enligt lagförslaget ska ersättningarna för översvämningsskador
på enskilda vägar framöver
betalas med statliga medel enligt förfarandet med statsbidrag
för enskilda vägar. De föreslagna ändringarna
i lagen om enskilda vägar har så långt
det varit möjligt formulerats så att de svarar
mot grunderna för de andra statsbidragen enligt lagen om
enskilda vägar. Med tanke på den allmänna
acceptabiliteten, insynen i behandlingen av ersättningar
och ett enkelt förfarande är villkoret att ett
väglag har grundats för vägen. Bidraget
ska vara högst 80 procent av beloppet av den värderade
och godkända översvämningsskadan. Närings-,
trafik- och miljöcentralen är den myndighet som
handlägger bidragsärenden.
För att ersättning ska kunna betalas för översvämningsskador
på enskilda vägar är kriteriet att skadebeloppet
uppgår till minst 1 000 euro. Den här gränsen
kan anses vara lämplig för självrisken,
som också är vanlig i det försäkringsbaserade
systemet. Utskottet påpekar att propositionsmotiveringen
har en passus om att bidrag under 1 000 euro inte betalas ut. Men
själva bidraget kan vara mindre än 1 000 euro,
till exempel om skadebeloppet underskrider 1 250 euro. Det väsentliga
för utbetalningen är att själva skadan
uppgår till minst 1 000 euro. Det är ett problem
för underhållet av enskilda vägar att
anslagen för statsbidrag inte räcker till. Därför
ser utskottet det som påkallat att tillräckligt
stora anslag reserveras för underhåll av enskilda
vägar och reparation av eventuella översvämningsskador.
De senaste decennierna har det då och då inträffat
exceptionella översvämningar som berott på dagvatten.
I augusti 2007 flödade dagvattnet på gatorna i
Björneborg. Samtidigt rann det in vatten och avloppsvatten
i hundratals fastigheter med skador för upp till 20 miljoner
euro som följd. Det var inte fråga om en översvämning
i ett vattendrag, så skadorna ersattes inte med stöd av
lagen om översvämningsskador. Genom ett separat
budgetbeslut betalade staten ändå en miljon euro
i ersättningar för fastighetsägarnas
skador via Björneborgs stad. När det uppstår
sådana här exceptionellt omfattande översvämningsskador är
det möjligt att försäkringsersättningarna
i framtiden inte kommer att täcka in alla skador, understryker
utskottet. De drabbade kan i vissa fall få bära
ett oskäligt tungt ekonomiskt ansvar. I sådana
fall måste frågan om ersättningar för
exceptionella skador fortfarande kunna avgöras genom riksdagens
beslut vid ett tilläggsbudgetförfarande enligt
86 § i grundlagen och 11 § i lagen om
statsbudgeten.
Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionen är
behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget
med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen
nedan.