Utskottet konstaterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 651/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel), nedan förordningen om djuravel, trädde i kraft den 19 juli 2016 och den tillämpas från och med den 1 november 2018. I Europeiska unionen har vissa delområden inom djuraveln harmoniserats, eftersom skillnader mellan olika standarder kan skapa bland annat tekniska hinder för handeln med och importen av avelsdjur samt könsceller och embryon till avelsdjur. 

Ett av syftena med förordningen om djuravel har varit att göra bestämmelserna i EU:s lagstiftning om djuravel enhetliga när det gäller de olika djurarterna. I stället för den tidigare djurartsspecifika lagstiftningen föreskrivs det således i förordningen om djuravel om aveln av samtliga djur som omfattas av förordningens tillämpningsområde, dvs. nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur. I förordningen har man dessutom gjort terminologin om djuravel enhetlig genom att ta in ett stort antal definitioner. Förordningen om djuravel innehåller grundläggande bestämmelser bland annat om godkännande av avelsorganisationer och avelsaktörer (dvs. stambokförande eller avelsregisterförande sammanslutningar) och om godkännande av avelsprogram, om införande av avelsdjur i stamböcker eller avelsregister, om godkännande av avelsdjur för avelsändamål, om individprövning och avelsvärdering, om härstamningsbevis, om import från tredjeland till ett medlemsland av avelsdjur samt könsceller och embryon till avelsdjur, om den tillsyn som medlemsländernas myndigheter utövar och om den tillsyn som kommissionen utövar i medlemsländer och tredjeländer. 

I lagförslaget i den aktuella propositionen föreslås det att lagen om djuravelsverksamhet (319/2014) ändras för att motsvara förordningen om djuravel till den del verkställandet av lagstiftningen förutsätter nationella bestämmelser. Förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna. 

Utskottet understryker att lagen om djuravelsverksamhet fortfarande ska innehålla bestämmelser bland annat om godkännande av sammanslutningar som för stambok eller avelsregister och godkännande av avelsprogram och om avelsprogram, förande av stambok och avelsregister och införandet av djur i dessa, härstamningsbevis och import av avelsdjur och deras könsceller och embryon från tredjeländer. Det närmare materiella innehållet i dessa bestämmelser bestäms dock utifrån unionens lagstiftning om djuravel. I propositionen föreslås det också att terminologin i lagen om djuravelsverksamhet ändras i överensstämmelsen med terminologin i EU-lagstiftningen. 

Utskottet noterar att de djurarter som hör till tillämpningsområdet för lagen om djuravelsverksamhet bestäms direkt enligt förordningen om djuravel. Med andra ord tillämpas lagen på renrasiga nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur samt hybridavelssvin. I fråga om djurarterna motsvarar tillämpningsområdet för förordningen om djuravel tillämpningsområdet för den gällande lagen om djuravelsverksamhet. Medlemsstaterna kan inte genom eget beslut utvidga tillämpningsområdet för förordningen exempelvis för djurarternas del. Det innebär att förordningen och dess bestämmelser inte kan tillämpas på exempelvis pälsdjur. 

Utskottet understryker att lagen om djuravelsverksamhet också i fortsättningen med stöd av 2 § är sekundär i förhållande till djurskyddslagen (247/1996), lagen om djursjukdomar (441/2013) och lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010). Om det i dessa lagar finns bestämmelser som avviker från lagen om djuravelsverksamhet ska de tillämpas i stället för den lagen. 

Utskottet konstaterar ytterligare att ägaren av ett djur inte har någon skyldighet att ansöka om införande av djuret i en stambok eller ett avelsregister även om djuret uppfyller kraven för införande. Det är frivilligt. Däremot har en stambokförande eller avelsregisterförande sammanslutning inte rätt att vägra införa ett djur i stambok eller avelsregister, om djuret uppfyller förutsättningarna för införande. Dessutom fattar djurets ägare eller innehavare också i fortsättningen själv beslut exempelvis om vilket djurexemplar som ska användas för avel och om hurdan kombination som i varje enskilt fall ska användas vid avel. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.