Planen för de offentliga finanserna 2024—2027
I utlåtandet behandlar utskottet budgetpropositionen för 2024 och planen för de offentliga finanserna för 2024—2027. Utgångspunkten i planen för de offentliga finanserna är regeringens mål att stärka de offentliga finanserna och vända Finlands skuldsättningsutveckling. Regeringen utfäster sig att under valperioden permanent stärka de offentliga finanserna med 6 miljarder euro på 2027 års nivå. Utöver de strukturpolitiska åtgärderna ska utgifterna anpassas med ett nettobelopp som år 2027 uppgår till cirka 4 miljarder euro. Anpassningarna ska ske genom beslut av regeringen.
Av anslagen under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel är andelen för landsbygdsutveckling samt jordbruk och livsmedelsekonomi i genomsnitt 86 procent och andelen för naturresursekonomi 7 procent. Största delen, det vill säga cirka 90 procent av anslagen för landsbygdsutveckling samt jordbruk och livsmedelsekonomi, hänför sig till genomförandet av Finlands CAP-plan för finansieringsperioden 2023—2027 för Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik. CAP-planen består av direkta stöd och sektorspecifika åtgärder inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) samt åtgärder för att utveckla landsbygden i Fastlandsfinland och landskapet Åland. I regeringsprogrammets bilaga B om ekonomiska beslut konstateras det att Finlands CAP-plan ska ändras så att den nationella medfinansieringen minskas med sammanlagt 137,5 miljoner euro 2025—2027. Minskningen avser landsbygdsutveckling på regional och lokal nivå. Utskottet konstaterar att en nedskärning i den nationella medfinansieringen i princip samtidigt också minskar Finlands utdelning från EU-finansieringen. Därför bör minskningarna av den nationella finansieringsandelen planeras omsorgsfullt så att deras inverkan på utdelningen blir så liten som möjligt.
De viktigaste målen för EU:s gemensamma jordbrukspolik och Finlands CAP-plan är en aktiv livsmedelsproduktion, ett klimat- och miljösmart jordbruk och en livskraftig landsbygd. Utskottet betonar att livsmedelsproduktion är jordbrukets viktigaste uppgift och grunden för försörjningsberedskapen, vilket också konstateras i regeringsprogrammet. Det är viktigt att säkerställa att detta syns också i allokeringen av jordbruksstöden och när Finlands CAP-plan ändras. Konsekventa och långsiktiga jordbrukspolitiska åtgärder är viktiga faktorer som stabiliserar verksamhetsbetingelserna för jordbruksproduktionen. Produktionskopplat stöd är föremål för begränsningar till följd av EU:s och WTO:s regler. Trots dessa begränsningar anser utskottet det vara ytterst viktigt att jordbruksstöden i enlighet med regeringsprogrammet uttryckligen riktas till livsmedelsproduktion och att man också i internationella förhandlingar påverkar en översyn av stödpolitiken så att den främjar livsmedelsproduktionen och förbättrar jordbrukets lönsamhet. Det är särskilt viktigt att påverka programmet för den Europeiska kommission som bildas efter Europaparlamentsvalet nästa år.
I regeringsprogrammet Ett starkt och engagerat Finland har regeringen åtagit sig att iaktta slutrapporten från den parlamentariska gruppen för bedömning av jordbrukets resultat- och utvecklingsutsikter, som publicerades i mars 2023. Regeringen har meddelat att den kommer att inleda omedelbara åtgärder för att genomföra förslagen för att primärproducentens ställning och balansen inom hela livsmedelskedjan ska utvecklas i en rättvisare riktning. De mest centrala åtgärderna är att se över och ändra livsmedelsmarknadslagen, konkurrenslagen och upphandlingslagen och att förbättra livsmedelsmarknadsombudsmannens rätt att få information. Utskottet anser att en hållbar lösning på jordbrukets lönsamhetsproblem måste hittas på marknaden. Den parlamentariska gruppens slutrapport ger en utmärkt grund för att förbättra jordbrukets lönsamhet på lång sikt. Utskottet uppmuntrar och stöder aktörerna i livsmedelskedjan att i samarbete finna lösningar för att driva framåt de lagstiftningsprojekt som skrivits in i regeringsprogrammet. Lagstiftningsprojekten är uppdelade på flera ministeriers ansvarsområden, så tillräckliga resurser för lagberedning måste reserveras för genomförandet av projekten vid alla centrala ministerier.
Som en fråga utanför jord- och skogsbruksutskottets fackområde vill utskottet lyfta fram de satsningar på yrkes- och högskoleutbildning som beskrivs i redogörelsen och som har stor betydelse också för jord- och skogsbrukssektorns framtid. Den kanske viktigaste produktionsfaktorn inom primärproduktionen är kunnig och välmående arbetskraft. Finansieringsmodellerna för yrkesutbildning och gymnasieutbildning förnyas så att de sporrar till att ordna högklassig och ändamålsenlig utbildning på ett kostnadseffektivt sätt och så att tillgången till utbildning kan tryggas i olika delar av landet, står det i redogörelsen. Regeringen stärker stödet för lärandet och studiehandledningen inom yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen. För det ändamålet reserveras tilläggsfinansiering på 10 miljoner euro 2024 och 20 miljoner euro från och med 2025. I högskolorna ökas möjligheterna till kontinuerligt lärande och undanröjs hinder för att öka den privata finansieringen. Regeringen har som mål att höja antalet högskoleutbildade unga vuxna till så nära 50 procent som möjligt fram till 2030. För att öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna anvisas 2024—2027 sammanlagt 41,3 miljoner euro. Utskottet betonar att det inom utbildningen inom naturresursbranschen är viktigt att se till att baskompetensen inom primärproduktionen, som är viktig med tanke på försörjningsberedskapen, bibehålls och att marknadsföringskompetensen utvecklas. Även inom företagsekonomin bör man lyfta fram särskilda frågor som gäller marknadsföring och export av livsmedel. De som arbetar inom primärproduktionen och bearbetningen bör dessutom erbjudas tillräckliga möjligheter till vidareutbildning.
Statsbudgeten för 2024
Jordbruket
Under de senaste åren har stora och plötsliga förändringar i den internationella omvärlden betonat betydelsen av den nationella livsmedelsproduktionen och livsmedelskedjans funktionssäkerhet. Kostnaderna för produktionsinsatserna inom jordbruket började stiga redan hösten 2021 i efterdyningarna av pandemin. I synnerhet höjningen av priserna på gödningsmedel och energi blev kraftigare när Ryssland inledde anfallskriget mot Ukraina i februari 2022. De globala kriserna har synliggjort den finska livsmedelsproduktionens beroende av utländska importinsatser och prisutvecklingen på världsmarknaden. Den inhemska livsmedelstryggheten är också förknippad med frågor som gäller att nyttja cirkulär ekonomi och minimera matsvinnet. För närvarande håller den allmänna prisstegringen på att avta. Också i fråga om kostnaderna för jordbruket har trycket på prishöjningar avtagit. Utskottet framhåller att det med tanke på försörjningsberedskapen är nödvändigt att jordbruket tillförsäkras förutsättningar att klara av sin huvudsakliga uppgift, dvs. livsmedelsproduktionen. I och med de snabba förändringarna i producent- och insatspriserna och i omvärlden är prognoserna för lönsamheten inom jordbruket mycket osäkra. Jord- och skogsbruksutskottet behandlade som eget ärende (EÄ 18/2023 rd) i början av hösten 2023 skördesituationens och kostnadsutvecklingens konsekvenser för gårdarna.
Cirka 12 procent av gårdarnas totala intäkter blev enligt utredning företagarinkomst 2022. Enligt de preliminära resultaten förbättrades gårdarnas lönsamhet 2022 i synnerhet i och med de höga spannmålspriserna och skörden, som låg åtminstone på genomsnittlig nivå. I fjol var den genomsnittliga lönsamheten för andra gårdar än spannmålsgårdar mätt med lönsamhetskoefficienten ungefär densamma som år 2021, men spannmålsgårdarna fick lönsamheten att vända uppåt. År 2023 är gårdarnas genomsnittliga företagarinkomst enligt Naturresursinstitutets prognos 15 100 euro och jordbrukets genomsnittliga lönsamhetskoefficient sjunker till 0,38. Detta innebär att lantbruksföretagarens timlön är cirka 6,2 euro och ränteavkastningen på eget kapital 1,2 procent. Utskottet betonar att den ekonomiska osäkerheten och lönsamhetskrisen också har återverkningar i och med att jordbrukarnas psykiska resurser försämras. Det är känt att jordbrukarnas arbetsmotivation påverkar bland annat djurens välbefinnande och på längre sikt också livsmedelskvaliteten. Utskottet anser det vara ytterst viktigt att säkerställa att projektet Ta hand om bonden blir en permanent verksamhetsmodell och att avbytarservicen anvisas 2,6 miljoner euro mer än i budgeten för 2023 för att komma upp åtminstone till nuvarande nivå i enlighet med regeringsprogrammet.
Stöden har under de senaste åren utgjort i genomsnitt cirka 30 procent av gårdarnas totala intäkter, vilket innebär att deras betydelse som ekonomiskt skyddsnät fortfarande är stor. Stödens betydelse varierar dock mycket kraftigt enligt produktionsinriktning. År 2024 betalas sammanlagt 1 726 miljoner euro i stöd till jordbrukare, dvs. lika mycket som 2023. Utskottet anser att det i enlighet med regeringsprogrammet är viktigt att stöden för att trygga den nationella försörjningsberedskapen särskilt riktas till livsmedelsproduktionen. Man bör sträva efter att återställa åkrar som för närvarande inte är livsmedelsproducerande till produktiva åkrar med beaktande av utsläppen till mark. Utskottet noterar att det under de senaste åren har funnits fler gårdar som upphört med ekologisk produktion än gårdar som inlett ekologisk produktion. Enligt Livsmedelsverkets preliminära uppgifter finns det i år rentav hundratals färre ekologiska gårdar än i fjol. Marknadsläget i stort har haft en kraftig inverkan på efterfrågan på ekologiska produkter och på gårdarnas lönsamhet. I och med den nya stödperioden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik krävs det dessutom att alla jordbrukare gör mer för att bibehålla den tidigare stödnivån, särskilt i fråga om miljö- och klimatåtgärder. Den administrativa börda som hänför sig till stöden kan göra framför allt ekologisk produktion mycket tung för producenten. Utskottet anser att ekologiska gårdar bör uppmuntras att fortsätta med ekologisk produktion och att den administrativa bördan för producenterna inte bör ökas ytterligare.
Som en aktuell fråga i anslutning till jordbruksstöden lyfter utskottet dessutom fram att utbetalningen av stöd till följd av den nya stödperioden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik senareläggs till slutet av året och till nästa år. Ändringarna i betalningstiderna för stöden har stramat åt gårdarnas likviditet under hösten, och inom vissa sektorer jämnas situationen ut först våren 2024. Överföringen av stödutbetalningar från ingången av oktober till december gäller sammanlagt omkring 420 miljoner euro, dvs. nästan tio procent av sektorns omsättning. För en del gårdar är likviditeten stark och stödens andel av företagets inkomstflöde är så liten att ändringarna inte orsakar problem. Den samtidigt stigande räntenivån har dock medfört utmaningar särskilt för likviditeten hos de gårdar som gjort större investeringar under de senaste åren. Livsmedelsverket bedömer att situationen är problematisk för ungefär en femtedel av gårdarna, som har stort främmande kapital i förhållande till omsättningen, stödens betydelse för omsättningen är stor och likviditeten eventuellt redan sedan tidigare är svag.
Utskottet anser det vara nödvändigt att jordbrukarnas rättsskydd tillgodoses och att jordbruksstöden betalas ut snabbt och i rätt tid. De olägenheter som förorsakas av de senarelagda utbetalningarna måste kunna motverkas. Ur jordbrukarnas synvinkel är det oskäligt om de orsakas extra kostnader eller fördröjda betalningar till exempel på grund av tekniska brister i tjänsten Hyrrä för Livsmedelsverkets stöd för utveckling av landsbygden. För att underlätta situationen behövs också insatser och flexibilitet av kreditgivarna. Investeringar som reformerar produktionen på längre sikt är en förutsättning för att jordbrukets lönsamhet ska kunna förbättras och således också ligger i kreditgivarnas intresse. Utskottet anser att jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet tillsammans bör utreda hur tidtabellen för amorteringar och betalning av ränta på statligt stödda räntestödslån kan samordnas med utbetalningarna av jordbruksstöd.
Sparbetingen i regeringsprogrammet syns i fråga om jordbruket i budgetpropositionen särskilt genom att momentet Klimatåtgärder som hänför sig till torvmarker slopas. Detta innebär att det anslag på 30 miljoner euro som anvisats för klimatåtgärder på torvmarker, dvs. främjande av våtmarksodling, slopas 2023. Ungefär tre fjärdedelar av utsläppen inom lantbruket kommer enligt planen för markanvändningssektorn från marken, om man utöver koldioxidutsläppen inom markanvändningssektorn också räknar med dikväveoxidutsläppen inom jordbrukssektorn. Av markutsläppen härrör cirka tre fjärdedelar från organiska marker. Utskottet framhåller att när väderförhållandena blir mer extrema har vattenhanteringen en central roll på åkrarna med tanke på såväl försörjningsberedskapen som klimat- och vattendragseffekterna. Försörjningsberedskapsaspekten i anslutning till torvmarker är viktig särskilt under torra växtperioder som kan bli vanligare i och med klimatförändringen. Utskottet anser att utsläppsminskningspotentialen på torvmarker fortsatt bör tas till vara genom att odlingsmetoderna och vattenhanteringen vidareutvecklas samtidigt som de stora skiftesspecifika skillnaderna i jordmånen på torvmarker och åkrarnas betydelse för livsmedelsproduktionen beaktas.
Utskottet betonar särskilt betydelsen av energiförsörjning och driftsäkerhet i livsviktiga nät inom jordbruket. Decentraliserad, gårdsbaserad biogasproduktion förbättrar försörjningsberedskapen i fråga om el, värme och drivmedel. Den bidrar också till att göra näringsämnena i stallgödsel mer användbara och ökar självförsörjningen av näringsämnen, står det i regeringsprogrammet. Genom att reformera energisystemet och stödja den decentraliserade energiproduktionen kan man förbättra energisäkerheten och försörjningsberedskapen under normala tider och undantagsperioder. I budgeten för 2024 anvisas 0,6 miljoner euro för Skärgårdshavsprogrammet för investeringar i biogas, gödselhantering, återvinning av näringsämnen och kolbindning. Utskottet anser det motiverat att biogasen är starkt kopplad till ambitionerna att minska utsläppen av näringsämnen från jordbruket.
Ökad livsmedelsexport
Potentialen hos den finska rena maten utnyttjas genom ett nytt tillväxtprogram som ska öka livsmedelsexporten, står det i regeringsprogrammet. Enligt regeringsprogrammets vision kommer livsmedelsproduktionen i Finland att vara lönsam och livsmedelsexporten fördubblats 2030. Finländska livsmedels exportpotential bör utnyttjas bättre än för närvarande. Med tillräcklig finansiering för forskning, utveckling och innovationer påskyndas innovationer och investeringar inom livsmedelsbranschen, vilket ökar förädlingsvärdet och sysselsättningen inom branschen. Jord- och skogsbruksutskottet anser att dessa riktlinjer i regeringsprogrammet är mycket viktiga, eftersom livsmedelssektorns tillväxt och konkurrenskraft, jordbrukets lönsamhet och den nationella försörjningsberedskapen kan förbättras genom ökad export. Främjandet av exportmöjligheterna för inhemska livsmedel stöder livsmedelsförsörjningen, eftersom råvaror som producerats för export kan kompensera det övriga utbudet i störningssituationer.
De siffror om den nationella självförsörjningsgraden i fråga om livsmedel som baserar sig på förhållandet mellan den inhemska produktionen och konsumtionen visar att det finska jordbruket hittills har lyckats svara mot de inhemska konsumenternas behov. Finland producerar under de renaste förhållandena i världen jordbruksprodukter och livsmedel av hög kvalitet, och det finns en växande efterfrågan på dem också i andra länder. Utskottet anser därför att det med tanke på de finska livsmedlens konkurrenskraft är viktigt att konsumenterna på EU-nivå får bättre möjligheter att göra hållbara val i synnerhet genom tillförlitlig information om livsmedels inverkan på hälsan och miljön samt om aspekter som hänför sig till djurens välbefinnande. Det behövs också forskning och utveckling kring innovativa livsmedel när Finland bygger upp sin konkurrenskraft på den internationella livsmedelsmarknaden. Världsmarknaden för växtbaserade livsmedel växer i snabb takt och forskning och utveckling om växtbaserade livsmedel kan dra nytta av denna internationella utveckling och samtidigt förbättra den nationella självförsörjningsgraden i fråga om protein.
Den offentliga sektorn har främjat livsmedelsexporten på lång sikt till exempel genom Business Finlands program Food from Finland som inleddes 2014. Syftet med programmet var att hitta alternativa marknader när livsmedelsexporten kollapsade till följd av sanktionerna mot Ryssland, och programmet har redan uppnått detta mål. Exporten inom livsmedelsbranschen har ökat med 28 procent från 2019 och uppgick till 2,3 miljarder euro 2022. Bakom ökningen ligger utöver inflationseffekterna det ökade mervärdet, vilket för sin del vittnar om den ökning av förädlingsvärdet och konkurrenskraften som följde av forsknings- och utvecklingsarbetet. I enlighet med regeringsprogrammet kommer användningsprofilen för de offentliga finansiella resurser som anvisas för att främja livsmedelsexporten i fortsättningen att i allt högre grad fokuseras på FoUI-finansiering.
Livsmedelsverket har redan under flera regeringsperioder anvisats spetsprojektfinansiering för åtgärder som förbättrar exportmöjligheterna, såsom projekt för marknadstillträde, utveckling av exportkontrollsystem samt rådgivning till små och medelstora livsmedelsföretag och förbättrande av exportberedskapen. Jord- och skogsbruksministeriet har också anvisat resurser för en attaché med fokus på livsmedelsexport till Kina, Sydkorea och Sydafrika samt satsat på utbildnings-, utvecklings- och samordningsprojekt inom livsmedelsexporten. Den kritiska infrastruktur för livsmedelsexport som består av Livsmedelsverkets och andra myndigheters exporttjänster är viktig för att livsmedelsföretagens långsiktiga åtaganden för livsmedelsexport ska kunna säkerställas. Till den kritiska infrastrukturen hör också bland annat utrikesministeriets jordbruksattachéer, vars tjänster behövs för att ordna marknadsspecifika exporttillstånd och exportkontroll. Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att beredningen av tillväxtprogrammet för livsmedelssektorn enligt regeringsprogrammet framskrider i samarbete mellan de olika förvaltningsområdena och aktörerna inom sektorn så att det i stället för det nuvarande splittrade systemet skapas centraliserade lösningar för att främja livsmedelsexporten. Man bör ta lärdom av bästa praxis och det arbete som redan utförts i Finland och på andra håll i Europa för att främja exporten.
Skogsbruket
Skogssektorn har i Finland en betydande samhällsekonomisk inverkan, och särskilt i östra och mellersta Finland är skogsbrukets och skogsindustrins regionalekonomiska betydelse mycket stor. Friska skogar som växer bra ger Finland betydande ekonomiska, sociala och ekologiska fördelar. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att man i allt beslutsfattande som gäller skogarna bör beakta beslutens regionala, ekonomiska, sociala och ekologiska dimensioner. Med tanke på Finlands samhällsekonomi är det viktigt att höja mervärdet inom skogsindustribranscherna, och detta mål stöds av att trä i första hand används för att tillverka produkter med högre förädlingsgrad. Utskottet anser att utvecklingen av innovationer i anslutning till trä bör stödjas långsiktigt och att man bör se till att FoUI-finansieringen är tillräcklig på det sätt som konstateras i regeringsprogrammet. Träbyggande kan dessutom främjas genom att man avvecklar den anknytande regleringen och satsar på utbildning inom branschen.
Utskottet konstaterar att skogarnas hälsa spelar en nyckelroll i det allt varmare klimatet. Särskild uppmärksamhet måste ägnas skogarnas utveckling i initialskedet, som kan förbättra skogens kolbindning och motståndskraft mot skador samt säkerställa fortsatt tillgång på virkesråvara av hög kvalitet. Incitamentsystem för skogsbruket spelar en central roll när det gäller att främja en aktiv skogsvård som genomförs i rätt tid. Stödsystemet för skogsbruket ändras i början av 2024. Lagen om finansiering av hållbart skogsbruk ersätts av incitamentsystemet för skogsbruket, som innebär att de minimis-stödmetoden införs som stödform för arbetsslagen inom vården av ungskog. Ändringen av stödformen gör det möjligt att avsevärt sänka nivån på bevillningsfullmakten i budgeten. Det är viktigt att organisationerna inom skogssektorn och skogsägarna aktiveras i användningen av det nya incitamentsystemet.
Den 19 oktober 2023 fastställde statsrådet som principbeslut den nya nationella skogsstrategin 2035 som godkänts av det nationella skogsrådet. Användningen av skogarna i Finland ska basera sig på en aktiv skogsvård där skogen har många användningsändamål i enlighet med skogsstrategin. Det ställs många nya krav på användningen av skogarna och EU-lagstiftningen kan medföra olika uppföljningsskyldigheter. Det är viktigt att genom forskning kunna svara på EU:s förslag och krav som gäller användningen av Finlands skogar. Finland har världens mest detaljerade information om skogstillgångar och omfattande metoder för inventering av skogsresurser, men upprätthållandet av dataserierna och utvecklingen av forskningsmetoderna kräver kontinuerligt arbete. Det är viktigt att utvecklingen och användningen av Finlands skogar granskas proaktivt utifrån den nationella skogsstrategin som en del av den politiska miljön och den helhet som skogarna i hela EU bildar. Som exempel på aktuell forskning som är viktig med tanke på användningen av skogarna lyfter utskottet fram Naturresursinstitutets arbete för att beräkna utvecklingen av sänkor i skogarna och jämförelsenivåerna. De senaste uppgifterna om detta publicerades i oktober 2023. Beräkningen av referensnivån för skogarna är en väsentlig del av uppföljningen av hur Finlands och hela EU:s klimatmål uppnås. Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att de nedskärningar som riktas mot centrala aktörer inom skogsbranschen, dvs. Finlands skogscentral, Forststyrelsen och Naturresursinstitutet, inte försämrar utvecklingen och förvaltningen av högkvalitativ information om skogstillgångarna.
Inom naturresursekonomin finns handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland (METSO) och livsmiljöprogrammet Helmi, som fokuserar på restaurering, bland de viktigaste programmen för att förbättra tillståndet för den biologiska mångfalden. Det främsta målet för Helmi-programmet är att stärka den finska naturens mångfald och förbättra livsmiljöns tillstånd bland annat genom att man skyddar och restaurerar myrar, restaurerar och vårdar fågelvatten, vårdbiotoper och skogsmiljöer samt restaurerar naturen kring små vattendrag och stränder. Som ett led i genomförandet av Helmi-programmet har det anvisats tilläggsfinansiering i form av projektfinansiering för fångst av skadliga små rovdjur samt för restaurering och vård av fisk- och livsmiljöer. I enlighet med regeringsprogrammet fortsätter Metso- och Helmi-programmen, men finansieringen minskas. Den minskade finansieringen innebär att det behövs med prioritering när det gäller projekt och åtgärder kring värdefulla naturobjekt.
Fiske och viltvård
Med tanke på självförsörjningen i fråga om livsmedel är det viktigt att trygga verksamhetsförutsättningarna för såväl kust- och havsfiske som insjöfiske. Fiskemöjligheterna i Östersjön påverkas väsentligt också av EU-kommissionens beslut om fiskekvoter. Utskottet välkomnar att EU:s råd för jordbruk och fiske beslutade att fortsätta det riktade strömmingsfisket i Östersjön 2024 i enlighet med vetenskapliga råd. Detta var också ett exempel på att samarbete mellan olika aktörer och nationellt framtagna aktuella forskningsdata har stor betydelse när det gäller att påverka EU-beslutsfattandet. Utöver proaktiv påverkan i EU bör man dock som en del av den inhemska försörjningsberedskapen sträva efter att ytterligare förbättra verksamhetsförutsättningarna för yrkesfisket, så som det konstateras i regeringsprogrammet. Dessutom kan konsumtionen, tillgången och exporten av inhemsk fisk ökas också genom att vattenbrukssektorns verksamhetsbetingelser förbättras, där det är viktigt att förenkla tillståndsförfarandena och bestämmelserna om fiskodling.
Enligt regeringsprogrammet ska programmet Nousu för vandringsfisk fortsätta och utvidgas till att gälla även nedströmsvandring och uppföljning. Säljakten i havsområden ska dessutom effektiviseras för att trygga bestånden av vandringsfisk och förbättra yrkesfiskarnas verksamhetsförutsättningar. För planering av rivningen av dammarna vid forsarna i Palokki anvisas 450 000 euro i budgeten för 2024. Sammantaget finns 20 miljoner euro reserverat för hela forsprojektet i det tidsbundna investeringsprogrammet enligt regeringsprogrammet. Utskottet konstaterar att planen för att befria forsarna i Palokki är en betydande satsning på att återetablera vandringsfiskbestånden. Utskottet välkomnar åtgärder som kan erbjuda nya möjligheter att utveckla fisketurismen och yrkesfisket och samtidigt främja den biologiska mångfalden och miljöns tillstånd. I detta avseende är det av yttersta vikt att återetablera vandrande och utrotningshotade fiskbestånd.
Utskottet anser att skrivningarna om stora rovdjur i regeringsprogrammet är viktiga. Enligt dem måste politiken för stora rovdjur skötas på ett sätt som också beaktar den sociala hållbarheten, och stamvårdande jakt på stora rovdjur måste tryggas genom lagstiftning. Stamvårdande jakt är en viktig del av ett effektivt och heltäckande urval av metoder för att förebygga skador orsakade av stora rovdjur, och därför är det nödvändigt att jakten inleds så snabbt som möjligt och fortgår årligen, eftersom det inte finns någon annan tillfredsställande lösning. Särskilt stamvårdande jakt på varg och de direkta och indirekta skador som vargen orsakar jordbruket har väckt bred debatt också i höst. Utskottet konstaterar att det i syfte att förebygga skador orsakade av varg har byggts rovdjursstängsel på olika håll i landet. Dessutom strävar man efter att skydda husdjur genom att begränsa deras betesgång eller vistelse utomhus, öka övervakningen på gårdarna och i närheten av djurstallar samt genom att använda sig av boskapsvaktande hundar. Dessa medel är dock otillräckliga och garanterar inte i sig näringen och den fortsatta betesgången. Begränsning av betesgång och vistelse utomhus medför betydande problem både med tanke på djurens välbefinnande och naturskyddet, eftersom skyddet av vårdbiotoper inom jordbruket som en del av miljöprogrammet för jordbruket i praktiken förutsätter betesgång. Utskottet betonar att det till stöd för en hållbar politik för stora rovdjur behövs forskningsbaserade, aktuella och öppna data om antalet stora rovdjur och deras revir. För att säkerställa ett tillräckligt och tillförlitligt kunskapsunderlag bör bland annat vargräkningar och analys av Naturresursinstitutets DNA-prover tryggas. Likaså betonar utskottet att avlägsnandet av stora rovdjur som rör sig på gårdsområden och som orsakar skador och risker bör genomföras så flexibelt och snabbt som möjligt. Utskottet kommer senare att föreslå ett minimiantal för varje art av stora rovdjur för att trygga stamvårdande jakt.