Förslaget

Kommissionens förslag till rådets förordning om fastställande för 2014 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön gavs den 21 augusti 2013. Kommissionen föreslår följande totalkvoter (TAC):

Kommissionen säger att syftet med begränsningarna av fångster och fiskeansträngningar är att uppnå målet med den gemensamma fiskeripolitiken, dvs. att se till att fisket bedrivs på nivåer som är biologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara. Kommissionen konstaterar att den av Internationella havsforskningsrådet (Ices) och vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) har begärt vetenskapliga råd om Östersjöns fiskbestånd för 2014. Också den regionala rådgivande nämnden för Östersjön (BSRAC) har rådfrågats. I fråga om de bestånd som delas med Ryska federationen har det, i de fall så var lämpligt, från TAC gjorts avdrag som motsvarar de teoretiska delade kvantiteterna.

EU och dess medlemsstater förband sig vid toppmötet i Johannesburg om hållbar utveckling att senast 2015, där så är möjligt, utnyttja fiskbestånden på en nivå som motsvarar det maximala hållbara uttaget. Rådet och parlamentet har nått samförstånd om att syftet med reformen av EU-förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken är att uppnå maximalt hållbart uttag (Maximum Sustainable Yield, MSY) senast 2015, för de bestånd där det är möjligt, och i vilket fall senast 2020 för samtliga fiskbestånds del.

Av de kvoterade fiskbestånden utnyttjas strömmingsbestånden i Bottenhavet, Finska viken och Östersjöns huvudbassäng i linje med MSY. Också det östra torskbeståndet utnyttjas enligt MSY. Skarpsillsbeståndet och strömmingsbeståndet i Rigabukten utnyttjas nästan enligt MSY. Uttaget på MSY-nivå bestäms utifrån det värde (F) som återger fiskedödligheten. Nivåerna för fiskedödligheten Fmsy för skarpsill och strömming i Bottenhavet har sänkts, medan motsvarande nivå för strömmingsbestånden i Finska viken och Östersjöns huvudbassäng har höjts. Utnyttjandet av det västra torskbeståndet går stegvis i riktning mot MSY.

TAC för strömmingsbeståndet i Bottniska viken grundar sig på den nya Fmsy-nivån 0,15 för fiskedödligheten för strömmingsbeståndet i Bottenhavet. Strömmingsbeståndet i Bottenhavet är nästan rekordstort och dess uppskattade fiskedödlighet är endast 0,1. År 2012 steg fångsterna för första gången till över 100 000 ton, och denna nivå torde uppnås även i år. De finländska fiskefartygen står för över 90 procent av den totala strömmingsfångsten. På senare år har fångstmängderna ökat och priserna stigit, så fisket har blivit lönsammare. Strömmingen är efterfrågad och används som livsmedel, foder och råvara till fiskmjöl.

Tillståndet för de finska bestånden av vild lax (Torne älv och Simo älv) och vissa andra laxbestånd i Bottniska viken har förbättrats, men många laxbestånd i Östersjöns huvudbassäng och vissa små laxbestånd i Bottniska viken och Finska vikens södra kust är fortfarande svaga. Ices konstaterar och organisationens analyser visar att tillståndet för de svaga laxbestånden inte förbättras nämnvärt även om TAC skulle fastställas på en mycket låg nivå och laxfisket minimeras. De små och svaga laxbestånden bör stimuleras genom riktade insatser, till exempel begränsning av fisket i Östersjöns huvudbassäng och i vissa älvar, iståndsättning av älvar och avlägsnande av vandringshinder. Också Ices menar att riktade åtgärder behövs särskilt i Östersjöns huvudbassäng.

I enlighet därmed har Finland och Sverige förbjudit drivrevsfiske efter lax i Östersjöns huvudbassäng från och med början av 2013. Finland och Sverige har också infört fiskebegränsningar i Bottniska viken, inklusive i tillämpningsområdet för gränsälvsöverenskommelsen utanför Torne älvs mynning. Sverige har styrt sitt fiske så att hälften av de knappt 19 000 laxar som fångades i Bottenviken är fenklippta, dvs. inplanterade. Sverige har också beslutat att endast fenklippt lax får tas upp vid trollingfiske. Finland har vidmakthållit begränsningarna för laxfisket i Bottniska viken i början av säsongen. Vidare har jord- och skogsbruksministeriets breda laxarbetsgrupp sedan början av 2013 arbetat med en nationell laxstrategi med åtgärder för reglering av laxfisket.

Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets laxräknare vandrade betydligt mycket mer lax uppför Torne älv och Simo älv somrarna 2012 och 2013 än tidigare. För Torne älvs del var siffran 60 000 laxar år 2012 och cirka 52 000 laxar 2013. Till dessa siffror kan läggas de laxar som stannat nedströms räknaren i forsen Kattilakoski och som fångats där. Motsvarande siffror för Simo älv var ca 2 700 och 2 500. Åren 2012 och 2013 vandrade mycket lax upp också i de svenska laxälvarna i Bottenviken. Den ökande vandringen har också höjt fångsterna för såväl det yrkesmässiga kustfisket som fritidsfisket i älvarna.

Kommissionens förslag till TAC för lax i Östersjöns huvudbassäng och Bottniska viken, dvs. 108 421 laxar, följer Ices och STEFC:s beräkningar för en TAC som motsvarar fiskedödligheten 0,1. Kommissionen baserar sitt förslag till TAC på artikel 7 i förslaget till förordning om upprättande av en flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet (COM(2011) 470 final). Enligt den artikeln beräknas TAC till en nivå som motsvarar en fiskedödlighet på 0,1 (= ca 10 %). Ices har uppskattat att det i Östersjön finns 1,418 miljoner laxar i fångststorlek, och utifrån detta samt med beaktande av den naturliga dödligheten (sälar, sjukdomar, näringsbrist) motsvaras F0,1 av 116 953 laxar. Från detta antal har kommissionen dragit av laxar under minimimåttet (2 573), laxar som rivits av säl och därför kasserats (3 859) och ytterligare Rysslands andel på 1,9 % enligt IBSFC (2 100) och kommit fram till en TAC på 108 421 laxar.

Från kommissionens förslag till TAC har inte avdragits de orapporterade eller felrapporterade laxfångster som enligt Ices uppgår till 31 000 laxar och bör dras av för alla. Att göra ett sådant avdrag för alla skulle strida mot unionslagstiftningen, eftersom avdragen bör riktas till de medlemsstater där det bedrivs överfiske. Enligt Ices råd har dock de orapporterade och felrapporterade laxfångster minskat. Ices rekommenderar att TAC fastställs till 78 000 laxar, vilket inkluderar ett avdrag på 20 000 orapporterade och 11 000 felrapporterade laxar enligt uppskattningen för 2012 samt uppskattningsvis 2 600 laxar under minimimåttet som kastats i havet döda och 3 800 laxar som rivits av säl. Ices har konstaterat att TAC kunde vara större om det förekom mindre felrapportering och om rapporteringen var mer heltäckande. STECF har å sin sida konstaterat att i synnerhet felrapporteringarna har minskat klart under 2010—2012 och att om denna trend fortsätter så kan man inte utgå från att de orapporterade och felrapporterade mängderna kommer att ligga på samma nivå 2014 som 2012.

Kommissionen har gjort många inspektionsbesök i samtliga medlemsstater som bedriver laxfiske i Östersjön. Om kommissionen upptäcker felrapportering eller underlåtenhet att rapportera vidtar den behövliga åtgärder, till exempel minskning av kvoten för den berörda medlemsstaten. Det har inträffat bland annat i fråga om torsk. Bekämpningen och handläggningen av underlåtenhet att rapportera fiske och av felrapportering är en uppgift för fiskerimyndigheterna, inte för forskningsorganisationerna. Enligt artikel 105 i rådets förordning 1224/2009 om ett kontrollsystem för fiskeripolitiken ska felrapporterade eller orapporterade fångster avdras från den berörda medlemsstatens framtida kvoter. Avdrag kan också göras från kvoterna för andra fiskbestånd än det berörda beståndet. Finland har aktivt arbetat för att kommissionens kontrollrapporter ska vara offentliga. Offentligheten skulle öka trycket på att minimera olagligheterna och eliminera bristerna i kontrollsystemen.

Laxfångsterna i Finska viken består till stor del av odlad och utsatt lax som numera i regel kan identifieras genom fenklippningen. I det för Finland viktiga kustfiskeområdet i Finska viken får man enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets undersökningar också lax som förirrat sig från Bottniska viken; däremot får man där inte estnisk vildlax. För att vildlaxbestånden i Estland ska återhämta sig krävs särskilda insatser riktade till Estlands kust och älvar. Det innebär att en minskning av TAC inte skulle stimulera dessa bestånd. Estland har stränga nationella begränsningar för laxfisket i och utanför älvarna.

Den fleråriga planen för torskbestånden (rådets förordning 1098/2007) bildar grunden för regleringen av torskfisket. Planen syftar till ett hållbart utnyttjande av torskbestånden. Det sker genom anpassning av TAC-nivåerna och fiskeansträngningarna (maximalt antal dagar ute ur hamn för torskfartyg). Det östra torskbeståndet har blivit starkare och dess fiskedödlighet har minskat till under MSY-nivån. Beståndet visar dock en svag tillväxt. De närmare orsakerna till detta är inte kända. En möjlighet är att det beror på att skarpsillen, som är en viktig föda för torsken, har rört sig norrut, utom räckhåll för torsken som håller sig längre söderut. Fiskedödligheten för det västra torskbeståndet har minskat sedan 1996 men ligger fortfarande klart över Fmsy-nivån. Beståndets tillväxt har inte utvecklats positivt trots att lekbeståndet har vuxit.

Uppgifterna om rödspättebeståndet är bristfälliga. På basis av fångsterna föreslår kommissionen att TAC för rödspätta sänks. Fångsterna per ansträngning har dock ökat.

Regeringens ståndpunkt

Statsrådet tillstyrker att fiskemöjligheterna för 2014 i Östersjön stärks i enlighet med den reformerade EU-förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken så att ett maximalt hållbart uttag (Maximum Sustainable Yield, MSY) uppnås senast 2015, för de bestånd där det är möjligt, och i vilket fall senast 2020 för samtliga fiskbestånds del.

I linje med detta är statsrådet redo att godkänna kommissionens förslag till största tillåtna fångstmängder (TAC) för fiskbestånden i Östersjön med följande ändringar och preciseringar:

Strömming i Bottniska viken, TAC

Statsrådet kan godkänna kommissionens förslag att TAC för strömming i Bottniska viken höjs till 142 662 ton (+35 %). För att minska de årliga variationerna i TAC-nivåerna strävar statsrådet efter att TAC inte skulle höjas så mycket som Ices rekommenderar och kommissionen föreslår, men dock till minst 135 000 ton (+27 %).

Strömming i Finska viken och Östersjöns huvudbassäng, TAC

Statsrådet kan godkänna kommissionens förslag att TAC för strömming i Finska viken och Östersjöns huvudbassäng höjs till 143 500 ton (+59 %). För att minska de årliga variationerna i TAC-nivåerna och för att kvoten ska dimensioneras utifrån bifångsterna vid fiske efter skarpsill strävar statsrådet efter att TAC inte skulle höjas så mycket som Ices rekommenderar och kommissionen föreslår, men dock med minst 30 procent.

Skarpsill, TAC

Statsrådet strävar efter att TAC för skarpsill minskas mindre än kommissionens förslag (-12 %), så att fiskedödligheten för skarpsillsbeståndet senast 2015 motsvarar den MSY-nivå som fastställts i senaste vetenskapliga råd.

Östlig torsk, TAC

Statsrådet kan godkänna kommissionens förslag att TAC för det östra torskbeståndet höjs (+7 %). Förslaget bygger på planen för Östersjöns torskbestånd.

Västlig torsk, TAC

Statsrådet kan godkänna kommissionens förslag att TAC för det västra torskbeståndet sänks (-15 %). Förslaget bygger på planen för Östersjöns torskbestånd. Statsrådet kan även överväga en större minskning, varigenom den MSY-nivå som motsvarar fiskedödligheten uppnås stegvis och senast 2020.

Lax i Östersjöns huvudbassäng och Bottniska viken samt lax i Finska viken, TAC

Statsrådet har som mål att laxbestånden utnyttjas enligt MSY och på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende. Därför försöker statsrådet nå samförstånd med kommissionen och de andra medlemsstaterna runt Östersjön om avsevärt mindre totala tillåtna fångstmängder än kommissionen föreslår och om att TAC-nivåerna ska ligga så nära Ices vetenskapliga råd som möjligt.

Statsrådet förutsätter att kommissionen och medlemsstaterna tillser att det inte bedrivs olagligt laxfiske i Östersjön. Om sådant upptäcks ska det elimineras fullständigt och utan dröjsmål. Konstaterade olagliga laxfångster ska i enlighet med artikel 105 i rådets förordning 1224/2009 om ett kontrollsystem för fiskeripolitiken avdras från den berörda medlemsstatens framtida kvoter.

Statsrådets mål är att TAC för lax i Finska viken sänks mindre än enligt kommissionens förslag (-53 %).

Samförstånd kan kräva visst förhandlingsutrymme

Statsrådet är redo att godkänna att det under förhandlingsprocessen görs sådana ändringar i kommissionens förslag som överensstämmer med ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart fiske och med försiktighetsprincipen samt är nödvändiga för att uppnå politiskt samförstånd i rådet.