Motivering

I propositionen föreslås bestämmelser om temporär partiell skattefrihet för inkomst av virkesförsäljning och temporär skattefrihet för inkomst vid försäljning av förstagallringsvirke. Dessutom föreslås ändringar i det som föreskrivs om skogsavdrag. Utskottet anser att de föreslagna skattelättnaderna och det utvidgade skogsavdraget bidrar till att få mer inhemskt virke ut på marknaden. Det utvidgade skogsavdraget förebygger splittring av lägenheter och uppmuntrar i stället till att öka arealen, vilket är viktigt för skogsbrukets lönsamhet och konkurrenskraft.

Utskottet ser det som mycket angeläget att principerna för skogsbeskattningen är förenliga med principerna för att främja förnybar energi.

För att garantera en neutral behandling av olika former av köp vid beskattningen när det gäller den föreslagna partiella skattefriheten för inkomst av virkesförsäljning bör utgifterna för förvärvande av inkomst från virkesförsäljning inte vara avdragbara till den del som motsvarar skattefriheten, anser regeringen. Det framgår i själva verket av föreslagna 43 b § 2 mom. att det är tänkt att begränsningen i avdraget i långa stycken ska gälla utgifterna för förvärvande av skattefri inkomst av virkesförsäljning. Utskottet noterar att de utgifter som omfattas av begränsat avdrag ändå inte specificeras i 3 mom. Där räknas bara upp exempel på kostnadsposter som betraktas som utgifter enligt 2 mom. Det är viktigt att utgifterna specificeras. Bara utgifter för sådan avverkning och drivning som direkt anknyter till virkesförsäljning bör tas upp bland utgifter med begränsad avdragsrätt.

Enligt 43 b § 2 mom. ska vissa avgifter som dragits av vid en tidigare verkställd beskattning intäktsföras retroaktivt. Den andel av utgifterna som tidigare dragits av vid beskattningen och som gäller den skattefria inkomsten ska räknas som skattefri inkomst under det skatteår då den partiellt skattefria försäljningsinkomsten har erhållits. Förslaget är inte motiverat enligt utskottets mening. En sådan retroaktiv intäktsföring är statsekonomiskt betydelselös och stöder inte målet att främja virkeshandeln.

Enligt den föreslagna 43 c § i inkomstskattelagen ska temporär skattefrihet för inkomst av försäljning av förstagallringsvirke (43 a §), temporär, partiell skattefrihet för inkomst av virkesförsäljning (43 b §) och skogsavdrag (55 §) räknas till stöd som omfattas av kommissionens förordning om stöd av mindre betydelse (de minimis-förordningen).Utskottet poängterar att det i propositionen handlar om den nationella tolkningen av de minimis-förordningen. Det vill framhålla de negativa effekter som tolkningen kan ha.

Regeringen konstaterar att stöd av mindre betydelse som beviljas ett företag, nedan de minimis-stöd, sammanlagt inte får överstiga 200 000 euro under en period om tre skatteår. Den period som granskningen gäller bestäms utifrån de skatteår som tillämpas i den berörda medlemsstaten. Om det högsta beloppet överskrids, kan förordningen inte tillämpas ens på den andel av stödet som inte skjuter över stödtaket. Utskottet understryker därför att upplägget betyder att vissa stora aktörer kan bli utan stöd enligt lagen om finansiering av ett hållbart skogsbruk (544/2007), nedan Kemera-stöd. Till den här gruppen hänförs lantbruksföretagare som fått allmänt de minimis-baserat stöd (startstöd för företagsverksamhet, investeringsstöd för företag och stöd för utveckling av företag eller företagsgrupper). Dessutom kan samfällda skogar och stora leverantörer av energived hänföras till gruppen.

Det har framhållits för utskottet att gemenskapens bestämmelser om de minimis-stöd också kan tolkas som att bara det ovan nämnda totalbeloppet (200 000 euro) är relevant för utbetalningen av stödet och att det inte kan vägras till den del det inte överskrider totalbeloppet. Utskottet understryker att de nationella bestämmelserna om gemenskapsstöd till denna del bör ges en generös tolkning, alltså enligt det sistnämnda alternativet. I sitt arbete stöter utskottet gång på gång på problem med samordningen av den nationella lagstiftningen och gemenskapslagstiftningen och de handlar inte sällan om tolkning. Tolkningarna av gemenskapslagstiftningen inskränker den nationella befogenheten och rörelseutrymmet i den ekonomiska politiken, poängterar utskottet.

Vidare noterar utskottet att beredningen av de minimis-bestämmelserna, de nödvändiga ändringarna i datasystemen och administrationen av stöden och underhållet kommer att kräva avsevärda resurser och att de inte kan genomföras omedelbart. Det krävs en enorm arbetsinsats och betyder en mängd byråkrati redan med tanke på stöden för skogsbruk (lagen om finansiering av ett hållbart skogsbruk) att bygga upp ett sådant system. Dessutom kräver systemet ett rikstäckande centraliserat register för att olika myndigheter ska kunna hålla reda på vilka de minimis-baserade stöd andra har beviljat. Den som ansöker om stöd ska ändå ha kvar ansvaret för att anmäla de minimis-baserade stöd.

Utskottet hänvisar till de problem som beskrivits ovan och menar att Kemera-stöden fortfarande bör ingå i notifieringssystemet. Det måste fastställas i skattelagstiftningen att det sammanlagda beloppet av skattelättnader och Kemera-stöd (stöd för unga gallringsskogar, drivning och flisning av energived) får vara högst 200 000 euro. Samfällda skogar bör undantas från stödet, eftersom maxbeloppet 200 000 euro skulle inverka på dem i första hand. Övervakningen i relation till andra de minimis-stöd (gäller i praktiken de cirka 150 lägenheter som fått stöd för investeringar enligt den allmänna de minimis-regeln) bör ordnas så att den skattskyldige anmäler sina de minimis-stöd (jord- och skogsbruksministeriet har uppgifter om de senaste årens stöd). På detta sätt får bestämmelserna en klar gräns för det sammanlagda beloppet (200 000 euro) och övervakningen kan riktas in enbart på vissa utvalda specialobjekt och administrativa problem undvikas.

Utskottet konstaterar att tidpunkten för köpet i propositionens motivering anges särskilt för rot-, leverans- och kontantförsäljning. Också när inget särskilt köpebrev upprättas är det viktigt att tidpunkten för virkesförsäljningen anges exakt. I propositionens motivering konstateras det att tidpunkten för köpet i sådana fall ska fastställas enligt allmänna avtalsrättsliga principer. Om inget separat köpebrev upprättas över virkesförsäljningen, bör överlåtelsehandlingen eller slutmätningsintyget betraktas som ersättande dokument.

I en utredning till utskottet påpekas det att det skogsavdrag som skogsägaren under sin ägartid har utnyttjat vid överlåtelse av skogsfastighet enligt den gällande lagen ska beaktas som en post som minskar anskaffningsutgiften för skogen när överlåtelsevinsten räknas ut. Enligt utredningen leder det föreslagna tillägget (8 mom.) i 46 § i inkomstskattelagen till att beskattningen av överlåtelsevinsten för skogsbrukslägenheter skärps, vilket skulle stå i strid med ambitionen att hindra att skogsbrukslägenheter splittras. Det är ytterst viktigt att det föreslagna tillägget i 46 § 8 mom. inte godkänns som sådant, anser utskottet. Därmed säkerställs det att beskattningen av överlåtelsevinsten för skog inte skärps.

Det finns inga argument för att räkna utgifter för förhandsröjning av en stämplingspost till utgifter för att förvärva försäljningsinkomst. Förhandsröjningen minskar i betydande grad drivningsskador på träden. Mindre skador stöder virkesodlingen och nyttan av detta visar sig med tiden i inkomsterna av senare avverkningar. På det hela taget är gallringsavverkning och förhandsröjning viktiga länkar i hela virkesodlingskedjan. Utskottet påpekar dessutom att om avdrag inte får göras för förhandsröjning, betyder det att förhandsgallringen i vissa arbetsobjekt inte skulle vara till någon omedelbar ekonomisk nytta, och då finns det risk för att avverkningen inte alls blir av. Därför bör förhandsröjning ses som jämförbar med andra skogsvårdsåtgärder, och kostnaderna för förhandsröjning bör inte räknas till utgifter för förvärvande av försäljningsinkomster.

I det här sammanhanget vill utskottet ytterligare framhålla att värdet av leveransarbete enligt 63 § 3 mom. i inkomstskattelagen anses utgöra skattepliktig inkomst endast till den del den virkesmängd som som där avses sammanlagt överstiger 125 kubikmeter. För att tillgången till inhemskt virke ska öka är det därför nödvändigt att mängden höjs till 250 kubikmeter. Utskottet föreslår att finansutskottet i sitt betänkande ska kräva att regeringen skyndsamt lämnar en proposition i saken till riksdagen.